Bokmässan är i full gång
Bokmässan är i full gång. Ett myller av förlag och rader med böcker, böcker, böcker.
Ett samtal om hur barn kan bli inspirerande att läsa böcker med läsambassadören Johan Unenge i ett hörn, utfrågning om svamplockning med Pelle Holmberg i ett annat. (När jag går förbi berättar han bland annat var man hittar svart trumpetsvamp.)
I ett hörn kränger ett företag läsglasögon och i ett annat försöker Djurens rätt få nya medlemmar.
Nu: mässinvigning.
Eleni Schmidt
Ser fram emot "Jag vill ju vara fri"
Jag har alltid gillat Lena Nyman, även om jag tyckte att Lovis i Ronja Rövardotter var nästan lika skrämmande som vildvittrorna. Alla gillade väl Lena Nyman? Nej, det gjorde de inte. Några av omdömerna om henne - att hon hade en "ointelligent kropp" - tål att tänkas på eftersom vi tenderar att tro att näthat och brutala debatter är ett nytt fenomen. "Jag vill ju vara fri. En bok om Lena Nyman" av Annika Persson har fått bra recensioner. Jag kan ju inte skriva en själv, eftersom det är lång kö på biblioteket där jag har beställt den. Det här blir alltså en icke recension, eller meta recension eller hur säger man?
Ser hur som helst fram emot att läsa om en fantastisk människa.
Emma Kreü
Inte en enda som jag tycker om
Just nu läser jag Britt-Marie Mattssons "Vi tolererar inga förlorare - Klanen Kennedy" och har stött på ett problem. Jag är inte säker att jag tycker om en enda av karaktärerna i boken. Och då den är baserad på verkliga människor så är det kanske inte så konstigt, människor brukar vara komplexa och ha en rad olika egenskaper som gör att de ligger i gråzonen mellan gott och ont. de är bara människor, helt enkelt. Men ändå har jag svårt för böcker där alla är otrevliga människor, ingen är en ljuspunkt.
Men de flesta i den här boken har riktigt otrevliga drag, sådana som jag både föraktar och förfäras över. Pappa Joe är notoriskt otrogen, orsakar sin fru Rose mycket smärta och är rent ut sagt hjärtlös mot vissa människor som kommer i hans väg. Mamma Rose är hysteriskt religiös, orsakar sin man Joe mycket smärta och förskjuter sin dotter Kick när denna gifter sig med en protestant. Ganska olika men på många sätt rätt otrevliga. Och alla de karaktärerna som jag faktiskt tycker om blir antingen lobotomerade, dör i våldsamma olyckor eller förändras på ett mycket obehagligt sätt. Så som människor i verkligheten faktiskt gör.
Eleni Schmidt
Alla dessa måsten....
Filmatiseringen av "Den store Gatsby" är här. Leonardo Di Caprio är ju alltid Leonardo Di Caprio så jag ska nog se den. Men jag måste erkänna att jag aldrig riktigt förstått vad som var så stort med den där Gatsby. Bokens handling har typ försvunnit i mitt minnes dimmiga labyrinter - jag känner mig poetisk idag - men jag kommer ihåg en jaha-upplevelse snarare än en aha-upplevelse . Men jag läste den i och för sig i samband med en kurs i engelska. Den hade en stank av "måste" över sig.
Det är för övrigt mycket "måste" när man ska få ungdomar att läsa. "Skönlitteratur är bra för dig" eller "det är bra att läsa" har jag hört personer säga till ovilliga ungdomar som ska låna böcker på bibliotek. Jag vet inte. Missförstå mig inte - jag är verkligen för att ungdomar läser mer böcker. Men tänk dig att du är en ung person som inte gillar att läsa. Blir du verkligen mer lässugen av att hela tiden få höra att det är bra för dig att läsa?
Jag är tveksam till att skönlitteratur är särskilt nyttig överhuvudtaget. Jo, det är nyttigt för ungdomar att läsa för det utvecklar deras språk och ökar deras prestationer i skolan. (Fast säg det inte till dem!) Men det är ändå inte huvudpoängen med skönlitteratur. Jag läser roliga, spännande, sorgliga, underhållande böcker. Jag tror inte de har varit särskilt nyttiga eller utvecklande för mig. Däremot har jag roligt när jag läser en bra bok. Vill du vara nyttig? Ät en morot istället. Har jag inte rätt?
Varför utesluter nyttan med att läsa skönlitteratur glädje ?
Att tränga in i en annan värld, att förstå hur andra tänker, att känna igen sig eller inte alls förstå, att bekanta sig med ett annat sätt att använda språket än det man är van vid - detta skapar nya tankar, nya insikter, utvecklar själen. Det skänker glädje som varar länge och det är väl nyttigt om något? Ät gärna morötter, men läs en bok under tiden ; )
Svara på kommentar
Ständigt detta återkommande ämne på litteraturmagazinet. Nej, ingen vill tvinga er att läsa klassiker. Ja, det är okej att läsa hur mycket Suzanne Collins man vill utan att behöva försvara sig.
Svara på kommentar
Marie Tonkin Reda
Stark närvaro och subtil reflektion
Léon och Louise
Alex Capus
När första världskrigets tyska flygangrepp når den franska atlantkusten skiljs två unga människor åt för flera år framåt. Léon och Louise har just inlett sin relation på allvar, nya vuxna som börjat förvärvsarbeta på olika sätt försörjda av krigsmaskineriet. De har lovat varandra att det är för evigt och cyklar tillbaka från sin korta semester ute under bar himmel när bomben slår ner.
Mellan två världskrig och vidare framåt utspelar sig denna kärlekshistoria, med ett par som trots till synes oöverstigliga avstånd i tid och rum är trogna mot varandra, på ett ibland nästan övermänskligt sätt. Léon och Louise är kärleksparet som ödet bestämt för varandra. Samtidigt är romanen krasst realistisk: livet förändrar dem och de förväntar sig inga omvälvande nystarter: ändå bevarar de kärleken till varandra. Efter flygangreppet får den sjuttonåriga Léon höra att Louise avlidit och gifter sig; ett äktenskap som det aldrig slår flammor om, men som visar sig hålla mot tidens och passionens stormar. Paret bosätter sig i Paris och får flera barn och Léon försörjer sin växande familj som kemisk analytiker: han undersöker och katalogiserar giftmord. Hans enformiga tillvaro avbryts av anblicken av Louise i metron. Båda upptäcker de att allt finns kvar. Relationen är som förr men de är på väg mot medelåldern och har etablerat sig i varsitt eget liv. Louise är den självständiga, yrkesarbetande kvinnan i egen bil och hon tänker inte låta Léon kullkasta hennes tillvaro.
Samtidigt som Capus med stark närvaro och subtil reflektion kartlägger kärlekens komplikationer och under, skapar hans roman fascinerande utblickar på krigens Frankrike. Själv fransman och bosatt i Schweiz, har Capus tidigare publicerat sju romaner men har med ”Léon och Louise” slagit igenom på bredare front. Personskildringarna är träffsäkra och den historiska researchen imponerande. Capus tvekar inte att ta med vindlingar och bihandlingar som skapar extra resonans och vågar hålla tillbaka utan att bli stram.
Marie Tonkin Reda
Poet som välkomnar tvivlet
Nog nu
Wislawa Symborska
När poeten och nobelpristagaren Wislawa Symborska avled vid 88 års ålder i februari 2012, efterlämnade hon material till en diktbok: tretton dikter, som publicerades i hennes hemland Polen samma år. Här kommer de i översättning av vännen och översättaren Anders Bodegård, som också skrivit ett känsligt efterord, och man blir tacksam mot Ellerströms förlag som skapat denna tunna stiliga volym i mjukband som stöter mellan ockra och brunt. Det är en stor punkt på framsidan: nog nu. När jag har läst ut den vill jag läsa den igen.
Wislawa Symborska redigerade och samlade sina dikter på författarpensionat i de polska bergen i oktober varje år. Kanske är det symptomatiskt att hennes dikter präglas av hög rymd och samtidigt en exakthet och precision som går genom pappret. Symborska försöker inte tvinga på sin läsare någonting, vare sig insikter eller övertygelser, men hon presenterar en bild, en situation, en iakttagelse, vrider med sina ord på vinkeln så att dikten tycks tala av sig själv, vara sitt eget medium.
Det är utan tvivel stor konst och Symborska håller stilen in i det sista. Ovetskapen känns igen, motviljan mot det tvärsäkra, liksom nyfikenheten, underfundigheten. Symborska välkomnar tvivlet, som i dikten ”Det finns sådana som” (s. 11) om de människor som har ordning på allt och rätta svar, som ”sätter stämplar på de enda sanningarna”. Dikten slutar: ”Och när de till sist permitteras från varat/ lämnar de sin post/ genom anvisade dörrar. // Ibland avundas jag dem/ – det går lyckligtvis över.”
Men lika gärna hade jag kunnat nämna dikten ”Spegel” (s. 23) som svindlande målar upp en spegel högt upp på en husvägg i en raserad stad. Den ”fungerade felfritt”, konstaterar Symborska, ”med yrkesmässig brist på häpnad”.
Det är sådana formuleringar som gör att jag som läsare ryser av lycka över språket, klarheten och friheten i Symborskas dikter. De tretton dikterna i den här volymen ger många sådana tillfällen till rysning.
Andreas Baeksgaard
Från skolan till bokhandeln
We should consider that not all cildren are equal
- Said no educational system ever
Gunilla Molloy skriver att pojkar läser allt mindre. Jag rycker till när jag läser Lotta Olssons rader i tidningen, men det beror på att jag känner igen Molloy från min utbildning. Okey, pojkar läser allt mindre. Hur ändrar vi på detta? Svaren ligger i kommunens välvilja att satsa på skolan. Jag lämnar ämnet, vill inte förstöra min dag. Det finns andra, bättre, bloggar som handlar om utbildning och skola. Och förresten tycker inte alla om att läsa, även om de får bra förutsättningar för det.
Eller, jag kan inte lämna det nu. Där man bränner böcker bränner man snart också människor. Där man inte köper in böcker är människorna redan brända. Hur ska lärare som vill dela med sig av sitt intresse, lära ut och få elever att växa klara allt detta när klasserna blir större, kurserna blir fler och pappersarbetets högar växer som ogräs på grund av delegering av diverse uppgifter uppifrån?
Jag gör så gott jag kan med förutsättningarna, för jag trivs. Men det vore betydligt enklare om det kändes som om kommunen stod på lärarnas sida.
Apropå bokbål och debatten om bokhandeln har jag en aktuell författare att rekommendera pojkarna som läser allt mindre: Carlos Ruiz Safón. Bokhandel, mystik och De bortglömda böckernas gravkammare; något att drömma sig bort till när de riktiga handlarna försvinner en efter en, när bibliotek försvinner för någon juicebar i en galleria.
Tack för ditt boktips! Har hört talas om Ruiz Safón och ska genast se till att skaffa fram denna bok. Har redan blivit tipsad om just den du nämner, så nu blir jag nyfiken! Ett tips tillbaka, angående Tema bokhandel; Drömbokhandeln, av Laurence Cossé. Ok, har inte hunnit läsa den ännu, men lita på min pappa när han säger att den var mycket intressant och bra.
Hälsningar Cecilia, också gy-lärare!
...håller för övrigt med dig i det du skriver om skolan.
Svara på kommentar
Har en känsla av att läsandet är för långsamt och reflekterande för vårt samhälle. Kommunen gör vad den kan för att säkerställa sina invånare vård, skola och infrastruktur. Kulturen blir viktig först när det gäller att locka inflyttare (potentiella skattebetalare), men de som nyttjar biblioteken är i första hand äldre och skolungdomar, samt en hel del invandrare - en grupp som inte för ögonblicket bidrar till att kulorna rullar in. Långsiktighet är dessvärre få kommuner som vågar kosta på sig, annat än i floskler i broschyrer. Samtidigt skulle vi alla behöva varva ner, läsa mer och slå ett slag för långsamhetens lov.
Svara på kommentar
Eleni Schmidt
Nyskapande verk
När folk beskriver en roman som "nyskapande" brukar jag dra öronen åt mig eftersom de romaner jag läst som varit "nyskapande" tenderat att vara lite väl nyskapande, så pass att jag inte riktigt förstått vad boken handlat om. Men Jennifer Egans bok "Huliganerna kommer på besök" är verkligen "nyskapande" i den bästa bemärkelsen. Romanen består av episoder med huvudpersoner som är löst sammanlänkade. Lite som Altmans "Short cuts" fast i bokform. Ett kapitel skrivs helt i powerpoint presentation! Det är helt fantastiskt.
Ta tag i huliganerna innan de tar tag i er och kom ihåg, boken är inte nyskapande på ett obegripligt sätt, utan nyskapande på ett kul sätt.
Skvaller om författaren: enligt wikipedia var hon tillsammans med Steve Jobs, vilket får mig att fundera om inte en av bokens karaktärer är inspirerade av honom...
Viola Kondracki
”Du skall inga andra gudar hava …”
Redan innan kristendomens intåg hos oss fanns och berättades sagor om världens uppkomst och domedag. Kanske behövde människorna även då en förklaring till varför våra livsvandringar så drastiskt skiljer sig åt. Är alla dessa myter och sagor orsak till första budet?
Vår nordiska mytologi är intressant och har lämnat spår i bland annat ortsnamn. Ullared och Ulltuna är ett par av de namn som härstammar från skidguden Ull. Tor har gett namn till veckodagen torsdag och Frej eller Frö till fredag.
Oden, Tor, Frej, Höder och Balder har nog de flesta koll på, men vem eller vad är Mimer, Nidhögg, Lidskjalv, Bifrost och Gungner? Allt detta och mycket mer hittar du svaret på i Alf Henrikson och Edward Lindahls bok ”Asken Yggdrasil – En gammal gudomlig historia”.
Boken utkom redan 1973, numera finns den bara i nätbokhandeln som ljudbok. Någonstans läste jag att den definierades som en barnbok. Jag måste ha barnasinnet kvar för den fungerar utmärkt för mig som en introduktion till den urgamla asatron. Den innehåller bara ett urval av mytologins sagor, och de binds samman på ett beundransvärt sätt och bildar sammanhängande berättelser.
För visst är det intressant att veta att de tre nornorna som bodde vid en av världsträdets tre källor hette Urd, Verdandi och Skuld. De hade hand om människornas livstrådar. Den äldsta, Urd, spann tråden. Verdandi, som var näst äldst, tvinnade tråden. Hon var ojämn till humöret och så blev tråden därefter. Full av knutar. Skuld, som var yngst, mätte ut människornas livslängd och klippte av lite där hon tyckte.
Asken Yggdrasil innehöll nio världar, varav människornas värld Midgård var en.
Alf Henrikson (1909-1995) var en populärvetenskaplig författare, förutom poet och översättare. Tillsammans med Disa Törngren och Lars Hansson sammanställde han ”Hexikon – En sagolik uppslagsbok” om skeenden och figurer i människornas fantasier från när och fjärran.
”Asken Yggdrasil” är en bok som för alltid haft en plats i min bokhylla – ända sedan år 1973.
Emma Kreü
Läsplats
Sent omsider har jag insett vikten av att , kanske inte allt, men i alla fall mycket, av läsningen påverkas av platsen man läser på. I alla fall vissa genrer. I alla fall skräck. För skräck kräver sin rätta miljö för att man ska uppnå rätt effekt av isande skräck som håller en vaken fram tills det börjar ljusna, med en isande klump i magen och en mörkerrädsla så stor att man knappt vågar gå på toaletten.
Det går helt enkelt inte att uppnå det när man läser den utvalda boken på tunnelbanan, i dagsljus, i väntsalar... Trots att den tidigare har lyckats göra en så rädd att behovet av en nattlampa har återuppstått.
Det vrsta är att jag är lite besviken faktiskt. Inte så mycket av att det är roligt att bli så rädd att man nästan får hjärtsnörp om katten flyttar på sig i vardagsrummet, inte det. Men bara att känslan av att en förlorad fantasi och ett barnasinne som man är innerligt förtjust i håller på att försvinna.
Den tog.
Eleni Schmidt
"En storm kom från paradiset"
Läste Johannes Anyurus fantastiska bok "En storm kom från paradiset" för ett tag sedan. Den handlar som bekant om författarens pappa; om hur han drömmer om att bli pilot och kommer in på pilotutbildningen i Athen. Men sedan tar Idi Amin makten. Det är en sådan bok som man tänker länge på efteråt. Språket är poetiskt, handlingen spännande. När jag läste boken kom jag att fundera över den liberala övertygelsen om att vi styr över vårt eget liv. Det är helt ute att tro på ödet, istället har man en oändlig räcka valmöjligheter. Anyurus bok problematiserar den föreställningen rätt rejält. Ni som inte har hunnit ännu; köp och läs boken! Det finns för övrigt en bra intervju med Anyuru i "Vi läser"
Andreas Baeksgaard
Tillbaka till den polyfona romanen
JAG har tagit över romanen, som Thente skrev 2008 i DN, och jag är villig att hålla med nu. Mer än någonsin.Självframställningslitteratur sprider sig som en sjukdom och den övergår i andra medier, social medier. Webb 2.0. Läsningen har gått från verk till skräp, vi fyller behovet med simplare text, och framförallt bilder.
Strindberg, Proust, Montaigne och Nietzsche. Augustinus Bekännelser. Något händer (författarens död?) och En dramatikers dagbok faller i skuggan av elaka bloggar. Superkändisar idag är inte på caféer i Paris och diskuterar, de är inte på jazzklubbar nattetid. De är anknäbbade iPhoneknäppande hobbyfotografer med LoFi-filter. Läsningen har gått från verk till värk.
Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir till bloggkändispar. Värk.
Eleni Schmidt
Tips på bra norska författare?
Jag var i Oslo några dagar. Jättefin stad. Bland annat var jag på Nationaltheatret. Vacker byggnad ; inte för att vara opratiotisk, men jag tyckte den var vackrare än dramaten. Utanför stod Ibsen och såg bister ut. Jag såg en pjäs/musikal med Delillos. Mycket trevligt, inte minst för en excentrisk men trevlig foajévärd som visade mig till en bättre plats än vad jag hade betalt för. Det har aldrig hänt mig i Sverige. Men är det någon som har tips på bra moderna norska författare? Förutom Knausgård och Loe.
Jag gillade Gaute Heivolls bok Innan jag brinner. Den utgår från han s eget liv och handlar om den pyroman som härjade i hans hembygd. En fiktiv roman om identitet mm som jag blev mycket berörd av!
Svara på kommentar
Tack!
Skriv svar
Jag läste nyss (känns det som, men tiden går fort) Karin Fossum, "Jag kan se i mörkret". En mycket obehaglig bok, men den har lämnat starka bilder efter sig hos mig, och det tycker jag är ett viktigt kriterium för om en bok är läsvärd. Jag kommer inte att glömma om jag läst den i första taget.
Och norska, det är hon ju.
Svara på kommentar
Tack för tips
Skriv svar
Eleni Schmidt
Bra poetry slams?
Är det någon som har tips på bra några bra poetry slams? Jag har aldrig vara särskilt bra på att uppskatta poesi, men jag vet att det är en helt annan sak när man hör själva poesin. Egentligen ska man väl inte läsa poesi, man ska väl höra den, eller?
Emil Jensens ljudböcker Mellansnack och Snacka om innehåller både standup och poetry slam. Rekommenderas!
Svara på kommentar
Tack!
Skriv svar
Sebastian Lönnlöv
Seriefestivalen!
Den här helgen har det varit totalfest i Stockholm för serie-entusiaster. Kulturhuset har gått från att rymma Serieteket till att också härbärgera en mässa med försäljning av fanzine och massor av spännande samtal med serietecknare. Jag såg bara Sofia Olsson som talade om sin bok "Det bästa barnet", men det var helt klart trevligt.
Mest har jag dock ägnat mig åt Small press expo, där det visserligen finns etablerade förlag och serieaffärer, men där de flesta borden rymmer verk av ännu inte etablerade talanger. Det var svårt att veta var jag skulle börja, vad jag skulle köpa av alla nya spännande namn och titlar.
Till sist blev det:
Festivalens snygga t-shirt, med bild av Loka Kanarp
Nancy Peñas "Tea party" - det är helt oförståeligt att jag som tenörd inte har läst denna som kom förra året!
Ett litet häfte av Ellen Ekman, som brukar figurera med "Lilla Berlin" i Metro.
En bild som jag förälskade mig i. Tyvärr kan jag inte riktigt tyda signaturen. Elsa Dochert?!
"Röja spettet" av Daniel Ahlgren, från Optimals utförsäljning som aldrig verkar ta slut.
My little Pony. Det är aldrig för sent att bli brony!
Ett häfte med gamla serier av Jenny Berggrund som nyligen debuterade med "Med eller utan dig"
Tiitu Takalo är ett måste i seriesamlingen! Också från Optimals utförsäljning.
Svensk serieklassiker. Dito från Optimal.
Och vi får inte glömma Jason! (Optimal)
Knappar är alltid bra!
Jag råkade köpa det här dödskallehalsbandet också.
Den här antologin med "boys love" såldes ÖVERALLT och till slut köpte jag en, fast jag misstänker att den är ganska b.
Serieteket hade förstås öppet som vanligt och därifrån går jag aldrig tomhänt!
En helg i seriernas värld är till ända. Jag är full av intryck och väldigt nöjd. Nu är det bara att vänta till nästa år... eller åka till någon annan seriefestival. Det senare alternativet känns bara en aaaaaning lockande...
Kul att bilderna verkar ha givit någonting :) Känner ofta att bloggar egentligen är bildernas medium!
Svara på kommentar
hur kan man skriver fina
Svara på kommentar
Åh, ser ut som ett underbart besök!
Svara på kommentar
Gud vad härliga bilder! Inspirerande.
Svara på kommentar
Henrik Elstad
Läser rumänskt
På senare år har jag försökt haka på bloggutmaningar och teman som gör att jag läser böcker utanför min bekväma zon. Jag har upptäckt nya författare och genrer genom att bredda läsningen. Även geografiskt har jag ibland lämnat tryggheten i litteratur från Sverige och den engelskspråkiga världen.
I år kändes det givet att läsa lite böcker från Rumänien med tanke på att årets bokmässa har det som tema. Tidigare hade jag bara läst en bok av Herta Müller och några vampyrromaner som utspelar sig i landet. Därför satte jag upp några rumänska författare som verkade skriva intressanta böcker på att-läsa-listan.
Hittills har det visat sig vara ganska bra val som jag har gjort. Just nu håller jag på med Mircea Cărtărescus ”Nostalgia”. Det är en bok som först censurerades av Ceaşescu-diktaturen. Prologen fångade mig direkt med en skröna om en rysk-roulette-spelare som övervinner alla odds.
Romanen växlar mellan dröm och verklighet och berättas av en åldrande författare. Man får scener och händelser i Bukarest presenterade på ett fantasifullt sätt och med ett ganska melankoliskt språk.
Den första rumänska romanen som jag läste i år var Max Blechers ”Händelser ur den omedelbara overkligheten”. Bara titeln är ju fantastisk! Boken är också ett litet mästerverk. En man skildrar en stad och en tid där sinnesvärlden kan förvandlas och framför allt på vissa platser verkar verkligheten vara lite tunnare. Prosan kändes lite Kafka-lik och jag gillade den.
Tyvärr finns det inte så mycket att läsa av Blecher då han dog ganska ung. Men det finns många andra rumänska författare som nog är väl värda att läsa. Innan september tänkte jag hinna med Ioana Pârvalescu och Norman Manea också.
Har du tips på rumänska författare som man borde upptäcka?
Mikey Walsh-slagskämpen en av de bästa böcker jag läst:)
Svara på kommentar
Hejsan, jag är rumänska och en person som ni borde läsa är Dimitrie Grama, poet!
Svara på kommentar
Tack för tipset!
Skriv svar
Eleni Schmidt
Lillebror ser dig
George Orwell hade givetvis inte kunnat ana att det övervakningssamhälle han varnade för i "1984" inte skulle komma så mycket från storebror utan från lillebror. Tekniken har öppnat många fantastiska möjligheter för oss; men också ohyggligt många mindre fantastiska möjligheter. Det finns många bra böcker om det. Ett exempel är förstås Sofie Oksanens "Utrensning" där en av huvudpersonerna blir filmad när hon tvingas till sex och filmerna läggs ut på nätet. Ett extremt exempel, kan tyckas. Men man behöver inte söka särskilt länge på Youtube för att hitta filmer på människor som uppenbarligen inte vet om att de är filmade - det kan vara i helt oskyldiga sammanhang men ändå - de vet inte om att de plötsligt blivit filmstjärnor för någon regissör wannabe.
I tidningen kan man läsa om en man som gick omkring naken - i sitt eget hem. Efter att ha blivit filmad -fortfarande i sitt eget hem - blev han polisanmäld. Jag funderar faktiskt på att skriva en novell med titeln "lillebror ser dig". Tyvärr kan det inte bli någon framtidsskildring utan en högst realistisk novell.
Det är egentligen i allra högsta grad skrämmande! Orwells "vision" var inte "too much" utan har snarare överskridits.
Svara på kommentar
Verkligen skrämmande!
Skriv svar
Viola Kondracki
Skriv av hjärtans lust!
Tänk att det finns så många människor som skriver! Inte bara författare, utan även de som vill bli författare, och den stora massan bloggare. Det vore kul att veta hur många bloggar det finns i Sverige.
De flesta skriver säkert för sig själva, skriver så att säga av sig, medan andra när en förhoppning om att nå en bred publik. Många har skrivit länge, kanske började det med en dagbok i barnaåren. Det var ganska vanligt när jag växte upp. Jag försökte också skriva dagbok, men tröttnade rätt snart. Jag har försökt flera gånger i mitt liv, men det är bara att konstatera, jag är ingen dagboksförfattare.
Jag är djupt imponerad av författare som kommer ut med bok på bok. Den ena tegelstenen efter den andra. Stephen King har producerat en hel del tegelstenar på runt 1000 sidor i sin gedigna utgivning. Det är ofattbart. Hur är det möjligt att skriva så mycket?
Jan Guillou sägs fortfarande sitta och hamra på en gammal Halda. Hur gör han när han redigerar? Tar ett nytt papper och skriver om alltihop? Med tanke på att karlen är bara fyra år äldre än vad jag är, så är det ganska konstigt. Var höll han hus när ordbehandlarna och datorerna gjorde sitt intåg?
Varför skriver jag? Med tanke på hur många gånger jag suttit med vykort framför mig på solresan och försökt skriva något förutom adressat, så är det ganska underligt.
Det började med sjukdom, som gav mig en lätt afasi. Jag började helt enkelt försöka återvinna språket genom att läsa, blogga och skriva om de böcker jag läst. På den vägen är det. I början var det trögt. Jag visste precis vad jag ville skriva, men hittade inte orden. Ibland kunde jag inte hitta det svenska ordet, men hjärnan hittade motsvarande engelska eller ibland till och med den finska motsvarigheten, ibland blev ord ersatta med xxxx. Så jag skrev på för att senare redigera, bara för att inte tappa tråden. Hur jobbigt hade inte det varit på en gammal Halda?
I går kväll var jag en av många testpiloter på Litteraturmagazinets nya avdelning Skriv! Det var en omvälvande upplevelse. Jonna Lindbergs övning fick mig att plötsligt börja skriva. Utan tanke på vart det skulle leda, fingrarna bara skrev och skrev. Naturligtvis inget mästerverk, men jag skrev!
I morgon är det dags! Då lanseras Litteraturmagazinet Skriv! Intresset är enormt och medlemmarna strömmar till! Det här blir spännande!
Till Guillos försvar: jag föredrar skrivmaskin (om jag hade nån kvar) framför datorn. Har du upplevt flow vid en ordbehandlare? Skrivandet blev sterilt och tekniskt när datorn kom.
Svara på kommentar
Jag var också testpilot! Det var omtumlande och underbart! Hamnade tillbaka i den tid då jag skrev massor varje dag.
Men eftersom det inte längre är DÅ utan NU, så är det oerhört hoppfullt för en som stått nästan stilla med skrivandet under alltför lång tid.
Svara på kommentar
Hur blir man testpilot?
Skriv svar
Bröd i stora lass!
Emma Kreü - 24 april 2013
Varför jag handlar böcker second hand
Jonna Lindberg - 23 april 2013
Imorgon när kriget kom
Eleni Schmidt - 22 april 2013
Vad man läser som förströelse i Kina
Eleni Schmidt - 19 april 2013
Fräck barnbok
Eleni Schmidt - 19 april 2013
Läsa i skolan
Sophie Forsgren - 18 april 2013
Mättnad inför sömnen
Emma Kreü - 16 april 2013
Jag vill ha mer bilder
Eleni Schmidt - 15 april 2013
Ungdomsbok eller vuxenbok?
Jonna Lindberg - 14 april 2013
Läs för mig pappa!
Ulf Malmqvist - 14 april 2013
Om jag behövde en detektiv, skulle jag välja Ture Sventon
Eleni Schmidt - 12 april 2013
Allt man annars tar för givet
Sebastian Lönnlöv - 12 april 2013
Nätcirkel om Englander avslutad
Henrik Elstad - 11 april 2013
Vila i frid, Roger Ebert
Eleni Schmidt - 8 april 2013
Kvartalsrapport
Henrik Elstad - 5 april 2013
Det finns bara en Harry Potter
Eleni Schmidt - 5 april 2013
Skulle kunna blivit en mardröm
Emma Kreü - 4 april 2013
Berättelsen som identitetsskapande
Henrik Elstad - 3 april 2013
"Man slösar inte ljus på böcker"
Jonna Lindberg - 2 april 2013
Böcker som luras
Henrik Elstad - 1 april 2013
Bra påskläsning
Eleni Schmidt - 1 april 2013
Serierea
Sebastian Lönnlöv - 31 mars 2013
Ljudbok
Sophie Forsgren - 29 mars 2013
Vad är en påskbok?
Henrik Elstad - 29 mars 2013
Ny trend: De nya “hårdkokta” kvinnorna
Esther Hansen - 29 mars 2013
Det går sakta
Andreas Baeksgaard - 26 mars 2013
Frågor jag skulle vilja fråga Andreas Roman
Emma Kreü - 26 mars 2013
Bokberoende?
Lovisa Berglind - 26 mars 2013
Lösningen på mina läsproblem
Jonna Lindberg - 25 mars 2013
Han var snygg, okej? Nu går vi vidare.
Eleni Schmidt - 25 mars 2013
Varför finns det inga nya böcker på bibblan?
Sebastian Lönnlöv - 24 mars 2013
Sällskapet Närkingarne
Emma Kreü - 23 mars 2013
Teknikens möjligheter
Eleni Schmidt - 22 mars 2013
Bosättningar i fiktion och verklighet
Henrik Elstad - 21 mars 2013
Böcker jag ser fram emot
Sophie Forsgren - 21 mars 2013
Böcker smyger sig in i bokhyllan
Viola Kondracki - 21 mars 2013
Nätcirkel om Englander – novell 1
Henrik Elstad - 20 mars 2013
Apropå Khemiris artikel
Eleni Schmidt - 18 mars 2013
En tavlas hemlighet
Jonna Lindberg - 17 mars 2013
Skolböcker eller böcker om skolan
Henrik Elstad - 15 mars 2013
Fast i Narnias eviga vinter
Eleni Schmidt - 15 mars 2013
Ständigt dessa lagerrensningar
Emma Kreü - 13 mars 2013
En bok till varje pris?
Ulf Malmqvist - 12 mars 2013
Loppis när den är som bäst
Jonna Lindberg - 11 mars 2013
Det finns för få kåsörer i Sverige
Eleni Schmidt - 11 mars 2013
Klassiker - Vad fan är grejen?
Jonna Lindberg - 9 mars 2013
Längtan efter läsning
Henrik Elstad - 9 mars 2013
Ovanligt bra ungdomsbok
Eleni Schmidt - 8 mars 2013
Lästips internationella kvinnodagen
Anna Lagerqvist - 7 mars 2013
Hatet mot kvinnorna
Viola Kondracki - 7 mars 2013
Mera bokrea!
Sebastian Lönnlöv - 6 mars 2013
Fem barnboksklassiker att påminnas om
Jonna Lindberg - 4 mars 2013
Bokrean 2013-En smärre besvikelse
Maria Sidén - 4 mars 2013
Nya och gamla böcker
Sebastian Lönnlöv - 2 mars 2013
Maria Gripe och Glasbarnen
Jonna Lindberg - 2 mars 2013
En liten svacka bara
Henrik Elstad - 1 mars 2013
Författarersättningen blir till bidrag
Eleni Schmidt - 1 mars 2013
Med känsla för det övernaturliga
Jonna Lindberg - 28 februari 2013
Reformera bokrean!
Kåkå Olsen - 27 februari 2013
Om man vet vart man ska leta...
Emma Kreü - 27 februari 2013
Snart kommer Berättelser från Engelsfors
Jonna Lindberg - 26 februari 2013
Bokreaköp
Sebastian Lönnlöv - 25 februari 2013
Om jag skulle gå på bokrean
Eleni Schmidt - 25 februari 2013
Det här med bokrea
Anna Lagerqvist - 24 februari 2013
I huvudet på huvudkaraktären
Jonna Lindberg - 23 februari 2013
Abdellah Taïa på Kulturhuset
Sebastian Lönnlöv - 23 februari 2013
Inlägg i debatten
Eleni Schmidt - 22 februari 2013
Vad jag drömmer om att läsa
Anna Lagerqvist - 22 februari 2013
Bokrea
Emilia Bringlöv - 22 februari 2013
Varför vill vi läsa dystopier?
Jonna Lindberg - 21 februari 2013
Kvällsfundering
Thomas Falk - 20 februari 2013
Tanken bakom
Emma Kreü - 20 februari 2013
En svensk vår
Andreas Baeksgaard - 20 februari 2013
Hur sorterar ni era böcker?
Nina Ruthström - 19 februari 2013
Vad är bra respektive dålig litteratur?
Jonna Lindberg - 18 februari 2013
Två hbtq-klassiker-kap!
Sebastian Lönnlöv - 18 februari 2013
Lite sen på bollen, men...
Eleni Schmidt - 18 februari 2013
Böcker jag inte gillar
Esther Hansen - 18 februari 2013
Vem kan hata Harry Potter?
Jonna Lindberg - 16 februari 2013
Sportlovsläsning
Henrik Elstad - 15 februari 2013
En annorlunda kärleksroman
Eleni Schmidt - 15 februari 2013
Olika typ av kärlek
Jonna Lindberg - 13 februari 2013
Egoistisk, högmodig och elak kärlek
Emma Kreü - 12 februari 2013
Upprepningen som skapar en vana, som leder till ett behov
Erika Wallman - 12 februari 2013
Lyrikvännens nya dubbelnummer
Ulf Malmqvist - 12 februari 2013
Hopplöst oromantiskt boktips till Valentine!
Maria Sidén - 12 februari 2013
Hans och Greta på bioduken
Jonna Lindberg - 12 februari 2013
Zelda
Eleni Schmidt - 11 februari 2013
Trendiga böcker
Sophie Forsgren - 11 februari 2013
Ung manlig kulturtant
Sebastian Lönnlöv - 10 februari 2013
En varm våg av kärlek rullar in över nätet
Jonna Lindberg - 9 februari 2013
Vad håller du på med?
Eleni Schmidt - 8 februari 2013
Erotiska serier - why?!
Sebastian Lönnlöv - 7 februari 2013
Apor och vapen i novell och essä
Henrik Elstad - 7 februari 2013
"Kvinnan tige i församlingen!"
Viola Kondracki - 7 februari 2013
Tiden som bara rinner iväg....
Emma Kreü - 6 februari 2013
Moraliserande ungdomsböcker
Jonna Lindberg - 6 februari 2013
Måste huvudpersonen alltid vara så lyckad?
Jonna Lindberg - 4 februari 2013
En pionjär
Andreas Baeksgaard - 4 februari 2013
Vattenskadad
Sophie Forsgren - 4 februari 2013
På tal om skrönor
Eleni Schmidt - 4 februari 2013
Fantasin skenar när man har feber
Erika Wallman - 3 februari 2013
Ner i brunnen
Thomas Falk - 3 februari 2013
Bokmässan är i full gång - Hjälp den här sidan att spridas:
Oberoende litterär tidskrift
Välkommen till LitteraturMagazinet
LitteraturMagazinet är en ny redaktionell tidskrift som hade premiär januari 2012. Vi är erfarna journalister och engagerade litteraturälskare som bevakar aktuell bokutgivning på heltid. Vi publicerar dagligen nya författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt.
Mer på LitteraturMagazinet:
- Startsidan - Sveriges största litterära magasin
- Artiklar
- Intervjuer
- Krönikor
- Essäer
- Debatt
- Avdelningar
- Recensioner
- Aktuella bokrecensioner
- Recensioner facklitteratur
- Recensioner barnlitteratur
- Recensioner poesi
- Recensioner serier
- Listor
- LitteraturMagazinet tipsar
- LitteraturMagazinet väntar på
- Boktoppen
- Boktoppen facklitteratur
- Boktoppen barnlitteratur
- Bloggar
- Läs mer om LitteraturMagazinet och kontakta redaktionen
- Och mycket mycket mer, se vår översikt
Vill du också nå 100.000 litteraturälskande läsare? Annonsera i LitteraturMagazinet
Senaste nyheterna från Sveriges största litterära magasin
Prenumerera på LitteraturMagazinets nyhetsbrev
LitteraturMagazinet är aktiva på twitter:
Följ @LitteraturM
LitteraturMagazinets har Sveriges största facebooksida om litteratur. Gilla oss på Facebook:
LitteraturMagazinets profiler
Stora Bokbytardagen den 16 maj 2013
SJ hoppar på tåget med Stora Bokbytardagen
HAha, jo ELEni du har fiullständigt räTT! F ast det ena behöver ju inte utesluta det andra.