Midsommarnattsdrömmar

Det var också ett sammanträffande! Midsommarhelgen är över och min senaste bok är utläst. Kanske inget speciellt i sig men boken jag läste var ”Midsommarnattsdrömmar” av Bengt Ohlsson. Det blir lite mer av en kul tillfällighet. Midsommarhelgen bjöd oss på både sol och regn. Bjuder då Ohlssons senaste roman oss på ömsom vin och vatten?

Bengt Ohlsson född 1963 i Östersund, numera bosatt i Stockholm, är en författare med ett flertal romaner bakom sig. Han debuterade redan 1984 med boken ”Dö som en man, sa jag”. Utöver sitt vanliga författarskap har han även skrivit såväl pjäser som krönikor och nominerades till Stora Journalistpriset 2004. Just 2004 var ett bra år för författaren då han det året erhöll Augustpriset för sin roman ”Gregorius” som är en parafras av Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”.

I boken ”Midsommarnattsdrömmar” möter vi några vänner i 25-årsåldern som träffas i Roslagen för att fira midsommar, året är 1988. Kärnan består av de tre kvinnorna Sofia, Ida och Jenny vilka känt varandra sedan lång tid tillbaka. De är precis i fasen av att bli vuxna men trots sin långa vänskap bär de på hemligheter och tankar som de inte ens delar med sina partners. Någon av dem väntar barn och skall ta detta tillfälle i akt och berätta nyheten för sina vänner, en annan kämpar med sin karriär som hyllad sångerska och en tredje står för gruppens spontanitet och det sociala kittet men i sitt inre lider hon i tysthet. Vad de inte vet är att detta kommer att bli en tradition och fler gemensamma midsommarfirande kommer äga rum, bland annat 2003 samt 2018 vilka kommer skildras i boken.

”Midsommarnattsdrömmar” är en kollektivroman såväl som en generationsroman på samma gång. I boken som följer dessa ungdomar under 30 år får vi uppleva hur de åldras och genomlever livets olika faser med karriär, småbarn och otrohet som återkommande teman. Alla karaktärerna kommer fram i boken inte bara de tre ungdomsvännerna utan även deras olika partners samt Tomas som är med i gänget men förblir ensam genom hela boken.

Jag befinner mig i den åldern att jag är ungefär jämngammal med karaktärerna. Det gör att viss igenkänning förekommer även om, som tur är, det blir lite extra skruvat i boken jämfört med mitt egna liv. Med det menar jag att det psykologiska spelet blir lite överdrivet och utstuderat. Fast det är fiktion så jag accepterar det som ett sätt för författaren att förtydliga deras roller och karaktärer för att ge skärpa åt berättelsen.

Jag ger ”Midsommarnattsdrömmar” 3 klara DG! Jag njuter av dialogen och spelet mellan karaktärerna men den där riktiga känslan och intimiteten dem emellan vill inte riktigt infinna sig för ett högre betyg.
 

Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kollektivroman #generationsroman