Sanningen om fallet Harry Quebert

Med risk för att vara tjatig men jag har vid ett flertal tillfällen beklagat mig över hur långa dagens kriminalromaner är. Att läsa en Nesbö innebär att man måste vara beredd att ta sig igenom 500 sidor. För att "namedroppa" några klassiker kommer här; Gösta Pettersson - "Vådaskottet" (223 s.), Kjerstin Göransson Ljungman - "27 sekundmeter,snö" (201 s.), Helena Poloni - "Mord i barm" (202 s.), Ellery Queen - "Och på åttonde dagen..." (176 s.) samt Sjöwall Wahlöö - "Den vedervärdige mannen från Säffle" (230 s.). Alla dessa böcker är, trots begränsat antal sidor, fantastiska kriminalromaner. Vad har då detta med "Sanningen om fallet Harry Quebert" att göra? Jo, här har författaren Joël Dicker inte alls sparat på trycksvärtan! Denna kriminalroman räknar in på 709 sidor och därmed borde jag ösa en skopa ovett över författarens oförmåga att inte kunna hålla ihop storyn. Det tänker jag inte göra utan jag nöjer mig med att konstatera att jag för min del lämnar boken med saknad!

Intrigen i "Sanningen om fallet Harry Quebert" är mycket intrikat. Man förflyttas drygt 30 år bakåt i tiden till en ung flickas försvinnande, vilket berör en hel småstad (Aurora) på USA:s östkust. Försvinnandet fick aldrig sin lösning utan har vilat som en skugga över samhället. Så plötsligt 33 år senare hittar man av en händelse kroppen av den försvunna flickan och stadens egen kändis Harry Quebert anklagas. Naturligtvis förstår man direkt att det här är mycket mer komplicerat än vad som först verkar vara fallet. Innan boken är slut har jag kastats fram och tillbaka mellan 1970-talet och 2000-talet samt att jag har anklagat i stort sett varenda invånare i det lilla samhället. Mycket spännande och raffinerat!

Vad som är kul med Joël Dickers romanbygge är att det blir en roman i romanen! Han väver in bokens handling i den bok som författaren Marcus Goldman själv skriver om Fallet Harry Quebert (Harry är i själva verket själv känd författare och tillika mentor för Marcus Goldman). Marcus har nämligen drabbats av skrivkramp när han skall följa upp sin stora genombrottsroman. Han söker då stöd hos sin mentor Harry Quebert. När sedan anklagelsen på Harry blir ett faktum åker Marcus till Aurora för att stötta sin gamla vän Harry som han är övertygad om är oskyldig. Det hela slutar med att han hjälper till med utredningen av det gamla försvinnandet. Efterhand som intrigen i försvinnandet griper tag i honom och den tilltagande desperation han känner inför den stundande deadline växer beslutar sig Marcus att börja skriva om alla dessa händelser och redogöra för vad som verkligen hände i Aurora under den där sommaren i mitten av 70-talet.

Jag uppskattade verkligen "Sanningen om fallet Harry Quebert"! När jag läst klart boken fanns många av människorna från romanen med mig och jag funderade på vad som verkligen var orsaken till allt det otäcka som hände på 1970-talet och varför det blev som det blev, hur det kunde gå så illa för dessa stackars människor. Det brukar för mig vara ett gott betyg på att man haft en bra läsupplevelse och det hade jag verkligen när jag läste Joël Dickers bok. Jag ger boken 4 DG och låt dig inte avskräckas av antalet sidor den är mycket läsvärd!

Avdelning: Spänning Taggar: #recension #deckare #kriminalroman