Gränserna på biblioteken ska inte få dikteras av en finlitterär medelklass - LitteraturMagazinet

 LitteraturMagazinet Debatt 
Gränserna på biblioteken ska inte få dikteras av en finlitterär medelklass
Foto: Jonas Zeitler

Biblioteksstöket

Gränserna på biblioteken ska inte få dikteras av en finlitterär medelklass

Om vi i preventivt syfte försöker stänga ute de som stör på biblioteken så förlorar vi den öppenhet som ingen annan står för idag, skriver LitteraturMagazinets Sebastian Lönnlöv, som till vardags arbetar på bibliotek.

En debatt har blossat upp som från början handlade om bibliotekspersonalens arbetsmiljö, men som till slut verkar handla mest om att bibliotek borde vara tysta och helt ägnade åt litteratur. Ni vet, en plats där bibliotekarier i ullstrumpor går runt med bokvagnar och hyschar om en boksida prasslar lite för mycket.

Face the facts: det är väldigt länge sedan bibliotekens enda uppgift var litteratur. Vi sysslar också med alla former av information, och vi är en mötesplats. Vi är faktiskt den enda verkligt öppna platsen i samhället, med så låga trösklar att vem som helst kan kliva in utan att behöva handla något.

Självklart måste vi köra ut människor ibland. Självklart måste vi ringa vakt när vi inte själva rår på situationen. Ja, vi har överfallslarm. Men om vi i preventivt syfte försöker stänga ute de som stör så förlorar vi den öppenhet som ingen annan står för idag.

Biblioteksbesökare får inte vara hur högljudda som helst. Inte skrika, inte spela musik ut i lokalen, inte springa omkring, inte slå på varandra. Men när någon klagar på att en annan är berusad så svarar jag att hen får vara hur påverkad så helst, så länge hen inte stör någon. Den som dricker sprit i lokalen får gå, eller den som kräks. Men du får sova på biblioteket – så länge du inte snarkar för högt. Vi är en ganska viktig sovplats och fristad för hemlösa.

Vi är den enda verkligt öppna platsen i samhället, med så låga trösklar att vem som helst kan kliva in utan att behöva handla något"

När jag ringer på vakt för en berusad person som jag själv skulle vilja ha ut, för att mina fördomar säger att hen nog kommer att ställa till problem om en stund, blir jag både stolt och glad då vakten istället tillrättavisar mig och säger att de inte tänker köra ut någon som inte bråkar.

Nej, det är inte okej med våld och hot. Det är det aldrig. Men alla verksamheter som inte har vakt i dörren och inträdesavgift får vara beredda att ringa på vakt då och då. Så länge vakten kommer och gör sitt jobb, så länge min chef förstår att jag blir knäckt av ett dödshot och lägger om mitt schema på passande sätt, så länge polisanmälan görs och jag erbjuds stödsamtal så får jag faktiskt vara beredd på att sådana situationer kommer att uppstå. Det händer massor av saker i samhället som inte är okej. Vi får reagera varje gång det händer. Fortsätta visa att det verkligen inte är okej.

Det är ett helvete ibland med stök hit och dit, tonåringar som testar gränser. Trakasserar i ena stunden och tycker synd om sig själva tre sekunder senare för att de ska behöva gå. Som vill att vi ringer vakt bara för att det är så coolt att bli utkörd och därför provocerar mer och mer, tills vi plockar upp telefonen och trycker snabbnumret till lokala vaktbolaget. (När vi väl har ringt försvinner de dock oftast innan någon väktare har hunnit dyka upp.)

Eller ännu värre: de som trampar på varje öm tå de kan hitta. Som är elaka och jävliga och verkligen vet hur de bryter ner vuxna.

Men de där gångerna när vi når fram och ett intressant samtal uppstår. När vi börjar skämta. När de lär sig vad vi heter och vi lär oss vad de heter. När de ändå börjar lita på oss och förstår att vi litar på dem, så länge de bevisar att de förtjänar vår tillit. Då! Även om det är skört som dagsgammal is och beror på vem de hänger med idag, vem de vill impa på, så handlar det om att ge en tilltro till biblioteket som plats.

Det är inte bara den redan litteraturfrälsta och väluppfostrade intelligentian biblioteken är till för"

När vi får en ny timanställd som berättar att hen tio år tidigare var en av de stökiga ungdomarna, då är det värt mer än allt annat. När våra vrålande tonåringar visar sig kunna uppträda med sin egen musik på vår scen, när de hjälper oss att måla en tråkig vit vägg helt neongrön, när de upptäcker att vi har böcker med tatueringsmotiv, när jag slänger åt dem ”Walking Dead” och de tycker att serien är helhäftig, när femtonåringar vi vanligtvis suckar över slår sig ner vid ett pysselbord menat för betydligt yngre och gör påskkycklingar åt oss…

Då vet jag varför jag jobbar på ett folkbibliotek.

För, vet du vad? Du får lukta illa på biblioteket. Du får vara ledsen, du får vara sjuk, du får vara ung och vild. Det finns gränser, men de gränserna ska inte få dikteras av en finlitterär medelklass som vill ha ett utrymme de själva kan vara nostalgiska över. Det är nämligen inte bara den redan litteraturfrälsta och väluppfostrade intelligentian vi är till för. 


Profil: Sebastian Lönnlöv

10 juni 2015
 

Anmäl textfel

Osignerad kommentar

Nja det är inte ok att sova på biblioteket eftersom det händer att folk i själva verket tagit överdoser mm.

23 juli 2015
Kommentar av Chrisse

Väx upp och kom ut i verkligheten, herr Lönnlöv!. Vilka fördomar du har, och i vilken värld lever du?

5 juli 2015
Kommentar av Lars Johansson

Det är tre år dit men ändå: Mitt tips är SD verkligen blir största parti i nästa val. I alla fall så länge som det inte är en självklarhet att det ska vara tyst och lugnt på biblioteken.

5 juli 2015
Kommentar av Aida

En sådan fördomsfull person artikelförfattaren är!

Precis som om det bara var en "FINLITTERÄR MEDELKLASS" som vill ha tyst på biblioteken?

När barnen var små var tog jag med dem till biblioteket minst en gång i veckan, och de älskade att sitta och läsa i lugn och ro i någon av läsrummen. Om det hade sett ut som i exempel Hässelby hade vi aldrig gått dit. Så det är verkligen inte någon "Finlitterär Medelklass" som stänger ute andra. Det är stökiga ungdomsgäng, och någon slags trendighets-kåt pop-vänster som stänger ute t.ex. barnfamiljer som vill kunna möta litteraturen i lugn och ro.

15 juni 2015
Kommentar av Nina

Håller med flera som skrivit nedan. Det verkar vara de starka srikhalsarna som ska få bestämma och få plats. Bibliotek är annars en plats där man får vara om man just INTE skriker vilket gör att mindre självhävdnade elever som är där med skolan kan få utgöra norm och få en chans och känna sig hemma. Själv räddades jag undan mobbing på många raster i högstadiet då jag gick till biblan.

13 juni 2015
Kommentar av Bibliotekarie

ord!

12 juni 2015
Kommentar av Clara N

Bra skrivet av debattören! Hela debatten har blivit konstig och spårat ur. Klart att hot och våld inte är ok, och det kan vara väldigt jobbigt med stök av alla slag... Men problemet är tvådelat, dels om det inte finns avgränsade lugna/tystare utrymmen där de som behöver ro kan vistas och andra utrymmen där det kan vara lite mer liv och rörelse så uppstår friktion i onödan. Dels att en del personer enbart kan se sitt behov av biblioteket och att en del personer har en ogin inställning till andra "Jag blir störd, klart de gör det med avsikt" eller " jag har väl rätt att spela musik/skypa/prata i mobil på högtalaren". Om folk bara visade respekt och hänsyn till varandra.

12 juni 2015
Kommentar av Stefan J

Såhär talar den nya (konservativa) medelklassen, som inte har en susning om vad bildning kostat oss som inte föddes med rika föräldrar (och privat boksamling). Biblioteken är primärt till för läsande, seriöst eller i underhållningssyfte, av fina eller fula böcker. Om någon sover i en hörna är det OK med mig men de som stör andras bildningsresa, finlitterär eller fult praktisk, ska ut, bara ut. Deras behov av uppmärksamhet ska inte tillgodoses på bekostnad av andras knappa tid för andlig eller annan förkovran, studiero eller rena nöjesläsning. Lugn och ro, för att inte tala om tystnad, är en bristvara i vårt samhälle.

12 juni 2015
Ogranskad kommentar. Vid granskning kan den redigeras eller avpubliseras.
Kommentar av Mia

Vad menar du med "Rika föräldrar (och privat boksamling)" Stefan?

30 juni 2015
Skriv svar
Kommentar av Annika

Ja himmel. Jag hör till den läsande och skötsamma medelklass som skribenten av någon anledning verkar ha svårt för, och jag kan berätta en sak: jag har en egen, lugn läshörna därhemma. Jag har även en egen, stor boksamling, och om det kniper har jag råd att köpa nya böcker. Eller så kan jag låna av mina likaså läsande och skötsamma medelklassvänner. Varken de eller jag har akut behov av den sortens trygga och lugna läsmiljö som biblioteken erbjuder. Skribenten kan ju fundera på vem som däremot skulle kunna ha det akuta behovet, och sedan ställa det mot enstaka individers självhävdelsebehov.

11 juni 2015
Kommentar av Erik Gertkvist

Straw man-argumentation.

Ingen har ifrågasatt att tonåringar strular eller att barn springer omkring. Så har det alltid varit.

Diskussionen som uppstått efter Paulina Neuding artikel rör något helt nytt. Att bibliotekspersonalen anmäler hot i aldrig tidigare skådad omfattning, storskalig vandalisering av bibliotek, att gäng tar över bibliotekslokaler - det borde oroa Lönnlöv istället för att vit, heterosexuell medelklass blir upprörd över att biblioteken vandaliseras.

Kommunerna erbjuder såväl fritidsgårdar, allaktivitetshus, härbärgen som mängder av offentliga ytor. Är det inte rimligt att de som inte vill läsa böcker i tysthet utnyttjar dessa alternativ istället för biblioteket?

11 juni 2015
Ogranskad kommentar. Vid granskning kan den redigeras eller avpubliseras.
Kommentar av Inge E

Fritidsgårdarna stäng, allaktivitetshusen försvinner i budgeten och härbärgen räcker bar för ett fåtal? Hur mkt mer pengar har du fått i plånboken efter de senaste årens skattesänkningar, och anser du fortfarande att det är värt?

11 juni 2015
Ogranskad kommentar. Vid granskning kan den redigeras eller avpubliseras.
Kommentar av Tjockisen

Fanns ingen fritidsgård där jag växte upp på åttiotalet. Och jag kan lova att vi ändå inte gick till biblioteket och stökade för det.

12 juni 2015
Skriv svar
Kommentar av saturday

Om man är berusad bör man blir omhändertagen av polis. Inte sova på biblioteket.

Håller med dig i mycket, men sovplats för hemlösa... Det kan faktiskt inte vara vårt ansvar.

11 juni 2015
Kommentar av Anders

"Men du får sova på biblioteket – så länge du inte snarkar för högt. Vi är en ganska viktig sovplats och fristad för hemlösa."

Herregud. Herregud. Herregud.

11 juni 2015
Kommentar av Cattis

Bra formulerat! Jag är mycket stolt över att få jobba på precis en sådan arbetsplats du beskriver. Låga trösklar, högt till tak. En öppen miljö som kräver minsta möjliga och där du om du vill kan få tillgång till all världens klokhet och vishet vare sig du har pengar eller inte, vare sig du är sjuk eller frisk och oavsett vilket hörn av världen du ursprungligen kommer ifrån.

11 juni 2015
Ogranskad kommentar. Vid granskning kan den redigeras eller avpubliseras.
Kommentar av Grattis

Bibliotek har idag, 2015, varit öppna platser i över ett sekel för sjuka som friska, för svenskar som invandrare, för rika som fattiga. Det vi pratar om är förutsättningen för att ta del av "all världens klokhet", vilket för läsandet kräver respekt för tystnad och koncentration.

12 juni 2015
Skriv svar
Kommentar av lilly

Nej, jag håller verkligen INTE med debattören, är det verkligen för mycket begärt att få be att få vistas på en enda plats där man i tyst-stillhet kan få njuta av det bästa man vet nämligen att få läsa. Det finns också en massa av oss som inte får någon tystnad, någon ro, runt om oss i livet - utom på biblioteket. Ska det också tas ifrån oss?

11 juni 2015
Osignerad kommentar

Jag är ingen väluppfostrad, litteraturfrälst eller speciellt intelligent person - däremot älskar jag litteratur, bibliotek och de lugna mötesplatser som biblioteken utgör. Besöker ofta bibliotek varhelst jag kommer, även utomlands. Samtal underbart, stök negativt. Är det så konstigt? Skärp dig Sebastian!

10 juni 2015
Ogranskad kommentar. Vid granskning kan den redigeras eller avpubliseras.
Kommentar av Eva

Gillar!

11 juni 2015
Skriv svar
Kommentar av Stig "innan natten" Hård

Var kom medelklassen in i bilden? Vilken konstig rubrik och vad menas egentligen med den? Vad är problemet med att vissa dikterar villkoren?

I övrigt är det väl ett bifall till det som de flesta säger i debatten.

Och jag hoppas verkligen man får skicka ut personer som stinker. De kan vara precis lika störane som en högljudd person.

10 juni 2015
Kommentar av Eleni

Det finns massor av ställen där det är oväsen. Att erbjuda en lugn miljö är inte bara bra för "den finkulturella intelligentan" som du uttrycker det, utan för alla som behöver frid och ro för att läsa. Lässvaga bland annat, eller de som bor trångbodda med en massa syskon och behöver studiero. Att ställa sig på de störigas sida är att svika de tysta och skygga. Miljön blir plötsligt ett flugornas herre där de högljudda bestämmer.

10 juni 2015
Ogranskad kommentar. Vid granskning kan den redigeras eller avpubliseras.
Kommentar av Eva

Bra rutet!

11 juni 2015
Skriv svar
Kommentar av Airi Palm Borden/bibliotekarie

Bra skrivet! Ja den sk debatten spårade snabbt ur, åtminstone där jag följde den på twitter. Mötesplats har ställts mot tystnadsnormen (vems norm?) och så ett spår om hot och våld. Tjafs om bollhav och grillfester, ja man häpnar. Bibliotek förtjänar en seriös debatt. Öppenheten är viktig. Ska vi slänga ut skrikande bebisar, personer som är högljudda på grund av sjukdom eller funktionshinder, skolbarn, grupparbetande studenter... Det fina med bibblan är ju just att alla får finnas där och är välkomna. Självklart accepteras inte hot och våld och vi som jobbar där gör vårt bästa för att skapa miljöer både för tystnad och samtal.

10 juni 2015
Ogranskad kommentar. Vid granskning kan den redigeras eller avpubliseras.
Kommentar av Nemesis

Jag tror inte att bebisar har så mycket att göra på ett bibliotek, tyvärr. De kan inte prata än och deras uppskattning för böcker är obefintlig. Vad är det för sjukdom som göra att man blir högljudd och dessutom helt omedveten om denna högljuddhet till den grad att man inte kan beakta tystnad? Hur vanlig är den diagnosen?

Grupparbetande studenter och skolbarn får lära sig koncentration samt ta sina samtal i avskiljda rum. Jag har för länge sedan slutat gå på folkbibliotek på grund av sorlet och stökigheten. Klart att de "finns" där och är "öppna", men inte för mig och knappast för folk som ser biblioteket som en läsandets plats. För mig är det inget stort problem som tur är, jag är ju precis som er "finlitterär medelklass" och läser iförd sidenpyjamas Goethes Romerska elegier till ett glas cognac (A. de Fussigny, XO, Impérial) i farmors gamla handslipade kristallkupor.

12 juni 2015
Skriv svar
litteraturmagazinet.article_334261.comments

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Litterär vinst på ekonomisk förlust

Recension: Jag har inte råd : Sorrow nr 5 av Marcus Stenberg

Lättläst x 4

Recension: Zenobia av Morten Dürr

Vackert om ett mörkt förflutet

Recension: Vid glömskans rand av Sergej Lebedev

Underbara bilder i mystisk skola

Recension: Mystiska skolan. Spöksången av Katarina Genar

Bland kojor och slott

Recension: I klockornas tid av Maria Gripe

Oblodigt om blodsband

Recension: Säg att du är min av Elisabeth Norebäck

Spännande fantasy men orealistisk hjältinna

Recension: Eldens arvtagare av Sarah J. Maas

Från mediokert mot episkt

Recension: Midnattskronan av Sarah J. Maas

En villfaren bokkram

Recension: Krama mig hårt din jävel! av Mathias Leclér

Meriterad senior blickar framåt

Recension: Tivoli av P C Jersild
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB