Recension
av Venus födelse, Sarah Dunant
Författaren verkar brinna för att beskriva smärta
Venus födelse handlar om en ung kvinna vid namn Alessandra som växer upp i en rik familj i Florens under renässansen. Det Alessandra vill är att måla, men hon är ju kvinna och hennes största uppgift är att gifta sig och leva trogen och lydig i ett äktenskap.
Romanen tilltalar mig aldrig fullt ut. Jag grips aldrig på allvar av karaktärerna, jag ser författarens ambitioner men det fungerar inte fullt ut. Det är möjligt att det är översättningen som innehåller brister men jag tror inte enbart på det. Språket är egentligen vackert och välskrivet, men tappar på noggrannheten, det blir lätt övertydligt och författaren verkar inte ha någon som helst rädsla för att skriva för mycket, upprepa och beskriva om igen. Jag kan tänka mig att författarens problem varit att inte kunna givit textstyckena i form av fakta riktigt liv.
Prologen är bland det obehagligaste jag läst och den är skickligt skriven, handling och språk är så väl sammanlänkat. Även en förlossningsscen som äger rum senare i berättelsen är mycket bra, författaren verkar brinna för att beskriva smärta. Jag får en stark känsla övrig läsning av boken, att hon skrivit långa stycken bara för att de ska skrivas. Det känns ibland som att författaren inte hela tiden haft roligt, eller varit intresserad av texten utan nöjt sig för tidigt för att hon tröttnat på sin egen berättelse.
Det är trots allt väl gjord research och man lär sig mycket om den tid som berättelsen skildrar. Jag gillar beskrivningarna av hur huvudpersonen Alessandra tecknar och målar och använder de olika materialen: ”Jag placerade lampan till vänster om henne så att skuggorna skulle falla någorlunda som vid dagsljus/.../I enlighet med hans lära om skuggningar av veck använde jag den mest mättade tuschblandningen för att få fram de mörkaste skiftningarna i skuggan och lät sedan laveringen tona ut...” Men, jag har läst Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier och där är beskrivningarna av hur de river pigment och hur de blandar färg helt enastående vackra och då blir det som Sarah Dunant skriver alls inte lika underbart. Det finns en helt annan känsla och laddning och uppbyggnadsteknik i Tracy Chevaliers texter, som Sarah Dunant inte alls äger som romanförfattare.
Det finns vissa strofer med en otrolig mastighet i Sarah Dunants språk, det är liksom köttigt och välbeskrivet om en religion som föder rädsla ”Sådant hade vi ju aldrig hört talas om, hur jordytan plötsligt kan öppna sig och Djävulen snappa åt sig några förtappade själar genom det gapande såret.” Häri ligger Sarah Dunants styrka, men en mening här och där räcker inte för att det ska bli en roman man kommer minnas som riktigt bra.
Stella Palm
Mottagen: 17 februari 2012
Sarah Dunant
Sarah Dunant är en engelsk författare, född i London. Hon är främst känd för romanen "Venus födelse" som nådde högt på bästsäljarlistor världen över när den kom 2003. Hon debuterade redan 1983 med romanen "Exterminating Angels"
Utgivning
Venus födelse
Av Sarah Dunant
Böcker vi väntar på
Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Av Jeanette Winterson
Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare
Av Hannes RåstamLitteraturMagazinet tipsar
Boktoppen maj 2012
Journal 64
Av Jussi Adler-Olsen
Kråkornas fest
Av George R R Martin
Handbok för glada gubbar
Av Dag Sebastian AhlanderPockettoppen maj 2012
Jag är Zlatan Ibrahimovic
Av David Lagercrantz
Sök på LitteraturMagazinet
Senaste recensionerna
Fotograferat strandäventyr för de yngsta
Recension: Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström
Aktuella recensioner
Fotograferat strandäventyr för de yngsta
Recension: Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström
Syskon utforskar stjärnhimlen på egen hand
Recension: Stella - en prinsessa bland stjärnorna av Marie-Louise Gay
Varken spännande eller läskigt – bara vämjeligt splatter
Recension: Skalpelldansen av Jenny Milewski
Känslofylld novellsamling berör
Recension: Om att gråta sig till sömns och annat trams av Roza Takiporian
Formen överskuggar innehållet
Recension: Jag är på anstalt: fotnoter till ett ickeskrivet verk av Friedrike Mayröcker
Om tejprullar, Sarkozy och en oskriven roman
Recension: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten
Irene Huss hamnar i skottlinjen mellan kriminella gäng
Recension: I skydd av skuggorna av Helena Tursten
