Recension
av För mycket lycka, Alice Munro
Om skuld och besvikelse av novellformens mästare
Jag hade en känsla av att inte riktigt gilla noveller. Det är som om författaren presenterar en värld, och precis när man börjar komma in i den, vänja sig vid dess dofter, färger och stämning, tar det abrupt slut. Så ska man in i nästa.
Anledningen till att jag började läsa Alice Munro var att hennes förra novellsamling, “”Kärlek, vänskap, hat”, var en av de utvalda böckerna i min bokcirkel under förra året. Och jag är så glad för det, för efter första bekantskapen med Munro ville jag ha mer.
Visst, hon gör precis det, slänger in oss i en värld som hon rycker ifrån oss alldeles för snabbt. Men hon har fångat mig och jag börjar till och med gilla formen för att hon behärskar den så till fullo. Det är som att läsa de bästa delarna ur romaner, som att få den mest cenrala scenen utan transportsträckorna. Hon lyckas bygga spänning och mångsidiga karaktärer på så få meningar att jag måste bläddra tillbaka då och då för att se efter hur hon gör.
Det handlar ofta om kvinnor, ofta om några betydelsefulla händelser i livet. Mycket kretsar kring skuld och besvikelse och hur de hanteras i relationer över år. Historierna utspelar sig i olika tidsepoker, karaktärerna skiljer sig åt, men ändå finns det några frågor som ligger som klangbotten under hela novellsamlingen. Kanske handlar om författarens livsvisa reflektion kring att vi inte kan frigöra oss från varandra – och hur vissa händelser i livet blir avgörande för vilka vi blir. Hur våra till synes fria val ändå är kantade av förutbestämda mönster, där bakgrund och relationer spelar en viktig roll. Författaren rör till, låter läsaren våndas i långa stycken, och gör det så skickligt att det ändå inte är stycken man vill hoppa över, snarare vill man suga i sig vartenda ord, för de rymmer så mycket betydelse.
Så för den som är tveksam till novellformen – läs den här boken! Språket bär fram händelserna och ställer sig aldrig i vägen. Inget onödigt blir sagt. Och när man lägger ifrån sig boken känns det som, och nu varning för floskel men som måste sägas ändå, som att man faktisk har lär sig något nytt om världen.
Mottagen: 16 februari 2012
Jag är väldigt nyfiken på Munro, gillar det du skriver. ...och så var jag fram tills för bara något år sedan mycket skeptisk till noveller men börjar nu se det som ett nytt favoritformat!
Svara på kommentar
Roligt att du också har upptäckt dem! Tipsa gärna om du har några andra bra novellförfattare du gillar!
Skriv svar
Alice Munro
Den kanadensiska novellförfattaren Alice Munro debuterade redan 1968 med novellsamlingen "Dance of the Happy Shades". Munro är flerfaldigt hyllad och prisbelönt, senast mottagare av 2009 år "Man Booker prize".
Utgivning
För mycket lycka
Av Alice Munro
Böcker vi väntar på
Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Av Jeanette Winterson
Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare
Av Hannes RåstamLitteraturMagazinet tipsar
Boktoppen maj 2012
Journal 64
Av Jussi Adler-Olsen
Kråkornas fest
Av George R R Martin
Handbok för glada gubbar
Av Dag Sebastian AhlanderPockettoppen maj 2012
Jag är Zlatan Ibrahimovic
Av David Lagercrantz
Sök på LitteraturMagazinet
Senaste recensionerna
Fotograferat strandäventyr för de yngsta
Recension: Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström
Aktuella recensioner
Fotograferat strandäventyr för de yngsta
Recension: Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström
Syskon utforskar stjärnhimlen på egen hand
Recension: Stella - en prinsessa bland stjärnorna av Marie-Louise Gay
Varken spännande eller läskigt – bara vämjeligt splatter
Recension: Skalpelldansen av Jenny Milewski
Känslofylld novellsamling berör
Recension: Om att gråta sig till sömns och annat trams av Roza Takiporian
Formen överskuggar innehållet
Recension: Jag är på anstalt: fotnoter till ett ickeskrivet verk av Friedrike Mayröcker
Om tejprullar, Sarkozy och en oskriven roman
Recension: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten
Irene Huss hamnar i skottlinjen mellan kriminella gäng
Recension: I skydd av skuggorna av Helena Tursten
Men, mitt namn kom inte med på förra kommentaren!