Visa standardvy
Visa omslagsvy
Paradis city
En ny bok av Jens Lapidus är för många säkert en höjdpunkt. Själv skall jag erkänna att jag bara har läst ”Snabba cash” och serieromanen Gängkrig 145 (med Peter Bergting), men dessa gillade jag. Blandningen av hårdkokt noir tillsammans med koncis prosa som har inslag av slang och jargong leder mina tankar osökt till en annan författare nämligen James Ellroy, för övrigt en författare jag uppskattar. Så hörde jag talas om ”Paradis city” och blev mycket intresserad av själva storyn. Denna roman ville jag läsa!
Jens Lapidus är född 1974 i Stockholm. Han är utbildad jurist men får väl numera främst anses som författare med fokus på att skildra Stockholms undre värld. 2006 debuterade han med just ”Snabba cash” vilken blev en stor framgång. Därefter följde flera böcker såsom ”Livet deluxe”, ”Aldrig fucka upp” och ”VIP-rummet” för att nämna några. På senare tid har han även börjat skriva barnböcker bland annat med sin fru Hedda Lapidus.
”Paradis city” utspelar sig även den i Stockholm om än i en nära framtid. Sverige är på väg att brytas upp, segregeringen och klassklyftorna är påtaglig. Det politiska systemet och statsmakten håller på att helt tappa greppet om medborgarna. Motsättningarna i samhället är så stora att man tvingats att isolera vissa områden och mura in dessa i så kallade särområden. Även en separat lagstiftning, särområdeslagar” har inrättats. Det är alltså en form av omvända grindsamhällen, ”gated communities”, som inrättas. I detta fall är syftet att isolera de kriminella elementen istället för att skydda vissa priviligierade personer. Men det är inte bara kriminella utan även vanliga medborgare som bor i dessa särområden. Statsmakten behöver alltså ha kontroll även inom dessa områden och skydda de individer som lever där samt även ta hand om viktiga samhällsfunktioner. I det största området som kallas Paradis city (Järva) håller man helt på att tappa greppet. Olika grupperingar frodas och dessa nätverk växer sig allt starkare.
Det närmar sig val och inrikesministern kräver trots avrådan att få hålla valtal inne i Paradis city, ett område hon själv vuxit upp i. Men det går inte som planerat. Trots rigorös säkerhetsplanering blir inrikesministern kidnappad och bortförd. Polisen står handfallen och det kaos som utbryter tvingar dem att helt överge området. Istället kommer man på planen att skicka in ett av områdets egna kriminella element, Emir, för att finna inrikesministern. Emir är känd som ”prinsen” och han var tidigare en välkänd MMA-fighter som tvingades ge upp sin karriär på grund av njursvikt och numera livnär sig på indrivning och andra kriminella aktiviteter i området. Polisens hållhake på Emir är hans njursvikt, vilken han på grund av sina domar inte längre har sjukvårdsförmån för. Han behöver alltså själv ordna med kontinuerlig dialys, en behandling vilken är svår och kostsam för honom att erhålla i Paradis city. Om han hjälper dem finna inrikesministern rensas hans kriminella register och han blir fri att röra sig utanför Paradis city samt söka kostnadsfri vård för sin njursvikt. Kommer Emir lyckas finna inrikesministern och hinna få ut henne ur Paradis city innan han själv möter en långsamt död på grund av sin njursvikt? Emir har fem dagar på sig, har han inte fått dialys innan dess dör han.
Jag ger ”Paradis city” 4 starka DG! Det är en mycket spännande såväl som tankeväckande historia Jens Lapidus har skrivit. Sträckläsning är i stort sett omöjlig att undvika. Skall jag ha någon kritik så är det väl att själva dramaturgin inte är helt unik. 1981 släpptes det en film som heter ”Flykten från New York” av John Carpenter med Kurt Russell i rollen som Snake Plissken. Manhattan är helt inmurat och tjänstgör som ett gigantiskt fängelse. Där störtat presidentens flygplan och just Snake Plissken som är på väg att skickas in i fängelset får erbjudande om att slippa sitt straff om han räddar presidenten. Som hållhake får han en injektion med en ampull som spränger hans blodomlopp om han inte räddar presidenten inom 24 timmar. Emir förvandlas i ”Paradis city” till en svensk Snake Plissken. Det förtar dock inte värdet av ”Paradis city” som går djupare och mer visar på motsättningar och segregering i samhället, en möjlig framtid som vi absolut inte har något att tjäna på.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller
Kommentera
Labyrinten
En av mina absoluta favoriter de senaste åren är Simon Stålenhag. Jag uppskattar mycket hans illustrationer och sätt att berätta en historia även om det är just själva bilderna som är den stora behållningen. Fria Ligan är de som ger ut hans böcker och de har verkligen kostat på sig att vårda hans utgivning. Varje bok är otroligt lyxig med tjockt papper av hög kvalitet samt pärmar med läcker väv över bokryggen som gör att de sticker ut i bokhyllan. I slutet av förra året kom hans senaste bok ”Labyrinten” vilken jag nu hunnit med att läsa.
Simon Stålenhag är numera internationellt känd. En av hans berättelser har till och med utgjort grund till en amerikansk TV-serie, Tales from the Loop av Nathaniel Halpern. Simon är främst illustratör född 1984. Men han har många strängar på sin lyra och författar även böcker, utvecklar dataspel och håller på med musik. Främst känd är han nog ändå för sina landskapsmålningar från Mälaröarna som han väljer att skildra i tidstypiskt svenskt 1980-tal men med inslag av robotar, dinosaurier och mystiska forskningsanläggningar.
”Labyrinten” är en ny historia i ett dystopiskt Sverige inte alltför långt in i framtiden. Vi möter Sigrid, Matte och Charlie och följer med på deras expedition ut i den ödelagda ytvärlden till mätstationen Granhammar. Matte och Sigrid är syskon och de bär på en mörk hemlighet som Charlie inte känner till. Charlie däremot är en ensam och utåtagerande pojke som Matte och Sigrid försöker ta hand om och stötta. Väl där, på den isolerade stationen, börjar problemen hopa sig. Charlie blir allt mer underlig och vad Matte och Sigrid inte vet är att han kommer deras hemlighet allt närmare. Kommer Charlie förstå vad det är de döljer och kommer han förstå anledning bakom deras hemlighet? En hemlighet de själva kanske inte ens förstår och kan förklara? Ibland måste man bara göra det som behövs göras. Kan man då få förlåtelse för detta?
Jag ger ”Labyrinten” 4 DG! Denna gång har författaren fått till en mer tydlig berättelse med handling. Trots det är det ändå fortfarande illustrationerna som bär berättelsen. Flera gånger får jag flashbacks från en tid som inte längre är. Det kan vara en datorskärm med DOS, en gammal stol i institutionsmiljö eller en hederlig pumptermos. Helt underbart!
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #fantastik #grafisk roman
Kommentera
Vargasommar
Så har ytterligare en deckarduo splittrats eller åtminstone gjort ett uppehåll. Denna gång är det Michael Hjort och Hans Rosenfeldt som går skilda vägar. Om det är för alltid vet jag inte men jag hoppas inte det. I vilket fall har team Sebastian Bergman och Riksmord i Stockholm bytts ut mot Gordon Backmans gäng av poliser i Haparanda och Hans Rosenfeldt står på egna ben med den första delen ”Vargasommar”.
Hans Rosenfeldt född 1964 i Borås och är för de flesta känd från både radio och TV där han varit nöjeschef på SVT, programledare för till exempel ”Parlamentet” på TV och ”På minuten” i radio. Han har också varit verksam som manusförfattare exempelvis den framgångsrika serien ”Bron”. Under nästan ett decennium skrev han också kriminalromaner tillsammans med Michael Hjort om Sebastian Bergman (även TV-serie med Sebastian gestaltad av Rolf Lassgård). Det hann bli sex stycken kriminalromaner, exempelvis den utmärkta ”De underkända”, innan han förra året gav ut den första romanen, ”Vargasommar”, på egen hand via Norstedts.
Vi befinner oss långt norrut i Sverige närmare bestämt i traktera kring Haparanda vid gränsen mot vårt grannland i öster, Finland. Det är de varma och ljusa månaderna då allt brakar loss. Först hittar man en död varg ute i ödemarken. Hanna Wester polis i Haparanda tar det först med ro, lite tjuvjakt hör inte till ovanligheterna. Dessutom, hon har nog med sitt eget privatliv. Efter en undersökning av vargen hos Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) konstateras det att vargen har rester av människa i magen. Haparandapolisen tvingas följa vargens fotspår bakåt och snart finner de en död människa. Därefter följer flera händelser raskt på varandra vilket leder Haparandapolisen vidare, inte bara till den undre världen i Haparanda utan även över till Finland och i förlängningen Ryssland. Vad Hanna ännu inte vet är att detta fall också kommer att beröra henne själv på ett högst personligt plan. Det blir en sommar som hon aldrig kommer kunna glömma!
Jag ger ”Vargasommar” 4 DG! Det är en bra kriminalroman. Där teamet runt Sebastian Bergman med sina tillspetsade relationer började bli lite väl hopsnärjda och konstruerade känns detta som en nystart med Hanna Wester och Gordon Backman i huvudrollerna. Hans får här friheten att skapa nya karaktärer vars livsvillkor och livssituationer är ett oskrivet blad. Det gör han utmärkt! Det är med inlevelse och spänning jag följer deras polisarbete såväl som deras privatliv. Att sedan Haparanda görs till en berättarröst för handlingen skänker dynamik och stärker dramaturgin.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman #Norrland
Kommentera
Topekaskolan
Jag har nu läst Ben Lerners ”Topekaskolan” och det var en upplevelse. Inte för handlingen skull utan mer på grund av prosan. ”Topekaskolan” är den typ av bok som det är svårt att riktigt säga vad den handlande om men som man verkligen sugs in i. Det är med andra ord inte en bok som leder från A till B, inte heller är den som en kriminalroman där man följer ett fall till dess upplösning. Här kommer vi mer direkt in i en familj och får följa själva familjemedlemmarnas liv och vardag. När vi väl har bekantat oss med dem och förstår dem bättre så är boken slut.
Ben Lerner är född 1979 i Kansas, närmare bestämt i Topeka där romanen till stor del utspelar sig. Han är till vardags litteraturprofessor på Brooklyn College i New York. ”Topekaskolan” är hans tredje roman och var med som finalist för Pulitzerpriset 2020. Ben har även gett ut tre diktsamlingar och en essä. Hans mamma var psykolog så man kan till viss del ana att det finns självupplevda inslag som har vävts in i romanen.
I ”Topekaskolan” får vi följa Adam Gordon och hans föräldrar. Adam går på high school och är skolans debattmästare. Men han har problem och är under utredning av just den välrenommerade psykiatriska institution där hans föräldrar arbetar. Även hans föräldrar har sina problem och inte blir det bättre av föräldrarnas problematiska relationer och umgänge med sina kollegor vilka föräldrarna även genomför terapeutiska samtal med. Adam får man anse vara extremt begåvad och verbal, hans insikt i psykiska åkommor och problem som han får genom sina föräldrar är inte till hans hjälp, inte heller deras tillgång till mediciner. Adams mamma, Jane, lider av problem från sin barndom med en far som begick övergrepp vilket helt har förnekats på Janes bekostnad. Jonathan, Adams pappa, har en brokig bakgrund med släkt från Ryssland som han hjälpt över till USA. Inte nog med det han är sexuellt attraherad av Janes kollega Sima vilket, trots Jonathans ledtrådar, Jane vägrar att inse.
Det hela blir en djupdykning i en dysfunktionell familjs kamp mot sig själva såväl som mot varandra. Deras kunskaper, förstånd och insikter blir deras fiender i kampen för full förståelse inför sina respektive liv och tillkortakommanden. Framförallt hur kommer Adams uppväxt att påverka honom framöver när han själv blir gammal nog att bilda familj och forma sin alldeles egna fadersgestalt.
Jag ger ”Topekaskolan” 4 DG! Den är, trots tyngden i frågorna, en underbar roman. Prosan är som sagt ypperlig och avsaknaden av direkt handling och syfte uppvägs av dynamiken mellan karaktärerna och deras relationer. Det blir nästan som en spänningsroman. Gillar du inte psykologiskt navelskåderi kanske det inte är en bok för dig men har du det minsta intresse för människor, psykoterapi och relationer är läsning ett måste.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #familjerelationer #uppväxtskildring
Kommentera
Bormann i Bromma
Efter flera ”vanliga” romaner är det så dags för Hans Gunnarsson att återvända till novellen. Det gör han genom novellsamlingen ”Bormann i Bromma”. Det har jag sett fram emot. Inte för att hans romaner är dåliga, absolut inte. Jag anser att hans författarskap är ett av samtidens bästa här i Sverige (jag har skrivit om alla hans böcker här på min blogg). Däremot för att det var genom novellen som jag upptäckte Hans Gunnarsson och han är sannerligen en av mästarna inom detta gebit.
Hans Gunnarsson är född 1966 och debuterade med novellsamlingen ”Bakom Glas” 1996 för vilken han belönades med Katapultpriset 1997. Efter det har det varit en jämn produktion och ”Bormann i Bromma” blir hans tolfte bok vilken då föregicks av romanen ”Nattsida” en form av uppföljare eller förlängning av den hyllade kollektivromanen ”All inclusive” (innehåller även en intervju med författaren).
I ”Bormann i Bromma” får vi ta del av elva nyskrivna noveller. Det är en stor variation av teman vi får oss tillhanda men gemensamt är att ingen av dem direkt är av karaktären feelgood läsning, vilket jag inte heller förväntade mig av författaren, även om jag tycker att novellen ”Rubberware” är av det komiska slaget. Likaså ”Bermuda – eller Bormann i Bromma” får mig att le, inte bara för att jag gillar golf (vilket jag vet att även Hans gör då jag haft glädjen att spela några rundor med honom) utan för dess förmåga att belysa glädjen av att ibland få sista ordet. Som del av novellsamlingen finns det också en prolog och en epilog som på ett läckert sätt binder ihop det så disparata verket.
Något jag vill nämna mer explicit är de målningar av Martin Wickström som finns med och inleder varje novell. Inte bara är de helt fantastiska i sin fotografiska skärpa utan även för att de är medvetet utvalda att illustrera och skapa känsla, tillika en utgångspunkt, för den novell som kommer. Konst och litteratur i vacker symbios!
Då skall ”Bormann i Bromma” få ett betyg av mig och det blir 5 DG! Ja, jag är svag för Hans Gunnarssons författarskap det är jag medveten om och ni får gärna ifrågasätta mitt betyg. För mig är detta ändå inget annat är underbar läsning och litterär kvalitet av bästa märke. Prosan sitter där, mångfalden av infall finns där, människokännedom och till viss del igenkänningsfaktorn infinner sig, känslor och relationer (konflikter) möts vi av, skruvade personligheter och lustiga situationer i mängder… Uppräkningen kan göras lång men kortfattat, varje viktig punkt på listan för att beröra mig som läsare prickas konsekvent av. Att som läsare dessutom får gå på en vernissage, så var det för mig då jag inte tidigare hade någon relation till Martin Wickströms konst, under läsningen uppskattas mycket. Skall du läsa en ny svensk samtidsroman/novellsamling i vinterkylan så har du här en given kandidat. Rekommenderas!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #noveller #novellsamling
Kommentera
Alla tiders sex
Det är inte så ofta det händer fast nu är det dags igen, jag skall skriva om en non-fiction bok. Denna gång är det en populärvetenskaplig skildring av sex genom tiderna med titeln ”Alla tiders sex”. Det blir en resa över 14 000 år men med ett fokus på nordisk forntid och medeltid. Du som är orolig för detaljerade sexskildringar behöver inte vara det och du som istället ser fram emot just detaljerade sexskildringar kommer bli besviken. Boken är en historik odyssé med utgångspunkt i arkeologiska fynd och historiska efterlämningar.
Jonathan Lindström är född 1962 är arkeolog och författare. Han har skrivit flera uppskattade böcker bland annat ”Allt om universum” för vilken han erhöll Carl von Linné-plaketten för Årets bästa faktabok 2006. Året efter, alltså 2007, blev han även utsedd till Årets folkbildare. År 2013 erhöll han även Hertig Karls pris (numera Stora historiepriset). Jonathan är också chefredaktör för tidskriften ”Populär Arkeologi”. För många kanske han också är känd för sin medverkan i radioprogrammet ”Spanarna”.
I boken ”Alla tiders sex” undersöker författaren vilken historisk betydelse sex har haft utifrån flera olika perspektiv. Det handlar naturligtvis om kärlek och lust men mycket mer om makt och religion. Den mer liberala och fria syn på sex vi har idag är inget våra förfäder har delat med oss. Resan bakåt genom århundradena lär oss mer om hur sex använts som maktmedel och förtryck. Till exempel vikingarna var verkligen inga änglar utan använde sig av kvinnor som sexslavar. Visserligen verkar de ha haft ett mer empatiskt förhållningssätt till sina egna kvinnor men de resor de gjorde efterlämnade mycket smärta och sorg. I och med religionens (kristendomens) inträde kom kvinnorna att bli mer skyddade men gemene mans förhållningssätt till sex blev mer skamfullt och frustrerat. Sex var inget nöje eller något lustfyllt utan enbart något som krävdes och skulle idkas för barnalstrande.
Ett annat fokus i boken är hur sex har skildrats genom konstverks såsom grottmålningar, runor och litterära skildringar. Lycka är att enligt författarens resonemang så är forntidens största monument inte en avbild gjord av en fallos utan av vaginan. Det kvinnliga könsorganet förtjänar detta då det inte bara är ett organ för sexuell njutning utan även har förmågan att sätta liv till världen.
Ytterligare något som avhandlas i boken är frågan om preventivmedlens historia. Här behandlas allt från den tidöverskridande men högst osäkra metoden med avbrutet samlag fram till vår tids debatt om p-piller och det så viktiga upplysningsarbete Ottar (Elise Ottesen Jensen) genomförde trots att hon bröt emot gällande lagstiftning. Gällande preventivmedel har författaren även med en anekdot kring en specifik form av födelsekontroll vilken jag finner högst absurd. Speciellt reagerar jag på den metoden som sportfiskare då jag tillämpar C&R (catch & release) vilket innebär att man med stor försiktighet behandlar fångad fisk och returnera den för att bibehålla starka fiskbestånd. Jag tänker inte avslöja själva metoden här utan det får du läsa mer om i boken.
Detta var bara några axplock på vad du kan få lära dig mer om ifall du läser ”Alla tiders sex”. Ur ett historiskt perspektiv är det både roande men också väldigt intressant såväl som skrämmande vad vi människor har hittat på, inte bara för att kunna njuta av sex utan även för att använda något så kärleksfullt och livsviktigt som sex till att bli ett vapen, vilket högst beklagligt existerar än idag!
Jag ger ”Alla tider sex” 3 starka DG! Eftersom sex på något sätt påverkar nästan alla våras liv så är det en bok som de allra flesta av oss borde läsa. Det finns saker vi kan lära oss av historien och även om vi idag antagligen har det bästa sexet genom tiderna så är vi kanske inte helt redo för det som kommer i framtiden, AI och virtuellt sex. Vem vet, en vacker dag långt in framtiden kommer man kanske se tillbaka på oss i vår generation och undra vad det egentligen var vi sysslade med när vi hade sex med varandra.
Avdelning: Fakta Taggar: #recnsion #sex #arkeologi #historia
Kommentera
Vid vansinnets berg
För ungefär två år sedan skrev jag om Francois Barangers första illustrerade utgåva av ett H. P. Lovecraft verk, ”Cthulhu vaknar” . Ni som minns kommer säkert ihåg att jag var i det närmaste exalterad och gav den 5 DG. Nu har Baranger valt att gå vidare med ytterligare ett Lovecraft verk att illustrera och denna gång föll valet på ”Vid vansinnets Berg”. Denna gång var jag exalterad redan innan jag påbörjade läsningen och det var med stor förväntan jag öppnade denna lyxutgåva och sjönk ned i soffan.
Francois Baranger född 1970 är främst känd som illustratör även om han också givit ut ett par böcker. Mest känd är han nog för sina bidrag inom film- och spelindustrin. I unga år kom han att uppskatta Lovecrafts verk och när han senare bestämde sig för att göra en illustrerad version av något av mästarens verk föll valet på novellen ”Cthulhu vaknar” vilken 2020 nominerades till ett Chesley Award. Nu har det alltså blivit dags för ”Vid vansinnets berg” vilken kommer att delas upp i två volymer.
Året är 1930 och en vetenskaplig expedition från Miskatonics University lämnar Bostons hamn bakom sig för att färdas mot McMurdosundet och mer specifikt Rossön. Väl där börjar avlastningen av all material och upprättandet av en bas varifrån mer specifika expeditioner kan utgå. Även en andra permanent bas planeras cirka 100 mil söderut men på grund av det besvärliga vädret och de hårda vindarna avvaktar man med det och använder sig istället av de specialkonstruerade flygplan man har tagit med sig på expeditionen. Efter lite diskussioner väljer man att hålla sig till sin ursprungliga plan, att upprätta en utpost 800 km österut. Men innan man ger sig iväg vill Lake från biologiska institutionen ge sig iväg på en mindre expedition västerut då ett fynd han gjort har väckt hans intresse på grund av dess vetenskapliga inkonsekvens. Väl på plats rapporterar Lake om flera intressanta och viktiga fynd som visar på en tidigare okänd biologisk varelse. Detta blir det sista huvudexpeditionen någonsin hör av Lake och hans kollegor. En storm växer upp och först när den bedarrat kan man sända ut en expedition för att lokalisera och undsätta Lake och de andra. De står dock inte att finna. Istället finner man lägret helt förstört av stormen. Vid närmare undersökning finner man också de fjorton illa åtgångna biologiska exemplar vilka Lake redogjort för. De övriga åtta, helt oskadda exemplaren, Lake rapporterat om är nu som bortblåsta. Detta blir upptakten till en expedition in i fruktans och vansinnets domäner.
Även denna gång blir det 5 DG som delas ut. För det första är det en fantastisk skildring av Lovecraft och för det andra är Barangers illustrationer en kraftfull förstärkning av skildringen. Att den sedan kommer i en stor härlig lyxutgåva som mäter 36 x 27 cm gör boken till en juvel i boksamlingen. Vad jag tror det är som griper tag i mig, trots den helt osannolika berättelsen, är Lovecrafts sätt och förmåga att skriva denna historia. Det är en vetenskaplig expedition och han gör det hela vetenskapligt med mycket detaljer, fackspråk och begrepp. På så sätt lyckas han lura mig som läsare att tro på det osannolika genom att det är vetenskapligt förankrat. Lysande! Enda nackdelen är att den är uppdelad på två volymer denna gång och jag är otålig till mitt sinnelag. Helst vill jag bara fortsätta och läsa till slutet och nu måste jag vänta. Då skall ni veta att jag redan har läst hela verket vid ett tidigare tillfälle, men det blir till en helt ny upplevelse med det stora formatet och de underbara illustrationerna.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #Lovecraft #illustrerad utgåva
Kommentera
