Visa standardvy
Visa omslagsvy
Luna Olympia
Hoppla, hoppla! Här var det SF i vilda västern format. Prisjägare, smugglare och knarklangare drabbar samman så det blixtrar om den kända (och okända) världen. Som om inte det var nog så är det politik på högsta nivå där såväl kloner som cyborger blir brickor i ett spel som ingen riktigt verkar ha koll på. Mitt i centrum av kalabaliken finns federationens huvudstad, rymdstationen Tellus, vars existens och framtid nu är hotad. Allt är upp till prisjägaren Rebecca från Perth, hinner hon avvärja hotet från piratkungen Dawn?
Ulrika Fjellborgs ”Luna Olympia” är första titeln i satsningen på en ny serie från förlaget Fafner som kommer gå under namnet Fafner Science Fiction, vilken är tänkt att ge ut ny svensk SF. Ett som jag tycker mycket lovvärt initiativ från Fafner förlag. Nästa del i serien kommer bli vinnaren av den stora rymdopera-tävlingen som pågår fram till 31:a oktober.
”Luna Olympia” är väl närmast att likna vid en rymdopera med snabba förflyttningar mellan olika delar av galaxen. Prisjägare jagar pirater och piraterna ger sig naturligtvis inte utan strid så stridsduellerna blir många och explosiva. Till sin hjälp har de såväl kloner som cyborger. Som sig bör finns också romantiska inslag med i berättelsen även om de inte har någon större inverkan på händelserna.
Vad tycker jag då om ”Lunar Olympia”? Först och främst vill jag säga att jag är lite kluven. Om jag börjar med det negativa så känns det lite som om drivet går före berättandet. Jag hinner inte riktigt komma in i karaktärerna och världsbygget. Själv är jag en läsare som tycker att första delen i ”Härskarringen” är den bästa och nästan blir lite trött på de stora slagen så förstår ni nog vad jag menar. Här finns ingen första del utan vi kommer väldigt snabbt in i kampen och striderna. I ärlighetens namn tror jag mig vara lite udda där och många uppskattar nog detta. När jag väl förlikar mig med detta så kommer det positiva och det är just drivet och tempot. Lite motsägelsefullt jag vet, men jag tror aldrig jag läst en SF där händelserna och situationerna väller över mig så som i ”Luna Olympia”! Vad jag vill säga är att under själva läsningen njuter jag men efteråt finns det inte så mycket kvar. Som att se en bra actionkomedi ungefär. Känner ni igen er i känslan?
Jag ger ”Luna Olympia” 3 DG! Enligt mitt önskemål kunde berättelsen fått ta mer tid och mogna lite mer i början för att sedan ta fart mot sitt crescendo. Tycker man inte som jag utan vill ha mer direkt action och underhållning då är den perfekt och säkert värd ett högre betyg. En bonus är titeln på serien (och typsnittet) samt omslaget med den gula färgen som jag tycker flirtar lite härligt med en gammal klassisk serie nämligen, Delta Science Fiction.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #SF
Kommentera
Czentes Omega
Då har man precis läst ut Anna Jakobsson Lunds senaste bok ”Czentes Omega”. Jag har tidigare skrivit om några av hennes noveller samt trilogin om systemet bestående av ”Tredje principen”, ”Aldrig ensamma” och ”Enda vägen”. Allt som oftast har jag lovordat hennes berättelse och prosa så vad skall jag skriva denna gång när hon inleder en ny serie om den intergalaktiska akademin? Kan jag vara mer nyanserad? Finns det någon kritik som bör lyftas fram? Har hennes världsbyggen och karaktärer blivit likriktade och enformiga, kanske rent av tråkiga? Absolut inte! Hon gör det igen, skapar en värld och ett persongalleri som fängslar, berör och lockar till läsning.
Denna gång är det inte en dystopi utan en SF-serie, snarast att beteckna som en rymdopera hon inleder. Alltså väldigt olik trilogin om systemet även om vissa likheter finns såsom att de drivande personerna i boken är ungdomar i övre tonåren. Jag gillar det då hennes skrivande vänder sig mot denna målgrupp och de säkert kan känna igen sig i mycket av det som karaktärerna utsätts för. Vuxna människor förekommer men de har en undanskymd roll och vid de tillfällen när de får en större betydelse är det mer som antagonister. Det skänker styrka till just gestaltningen och utformningen av karaktärerna och deras olika personligheter.
I detta fall är det Alysia, Pi, Maczek, Leonide samt Bellix som placerats på den intergalaktiska akademin för elever med särskild problematik belägen på Czentes Omega. Alla fem har väldigt olika bakgrund och anledningar för att befinna sig där men de finnar varandra trots sina olikheter och ursprung. Naturligtvis finns det konflikter och problem dem emellan men just det driver berättelsen framåt på ett sätt som ibland blir mer intressant än själva ramverket för berättelsen som helhet. Som om inte det var nog så finns det ytterligare en karaktär, en AI eller systemperson som de kallas, med i handlingen som heter Mika. Mika tillhör ingen ras utan är konstruerad. Ingen vill befatta sig med Mika men hon kommer som det visar sig få stor betydelse för de fem ungdomarna. De upptäcker nämligen ett hot på akademin som är stort nog att hota inte bara Czentes Omega utan hela den intergalaktiska sammanhållningen.
Återigen har Anna Jakobsson Lund fått mig att sluka en berättelse om ungdomar. Jag vet inte riktigt vad det är hon gör men hon gör det rätt. Jag uppskattar det mycket och då har jag ännu inte läst hennes prisbelönade fantasyroman ”Equilibrium”. Är det någon enskild författare i Sverige idag som driver fantastikgenren för ungdomar framåt så är det Anna Jakobsson Lund!
Jag ger ”Czentes Omega” den första delen i serien om den intergalaktiska akademin 4 DG! Ett högt betyg jag vet, men det är välförtjänt. Har ni inte läst något av henne tidigare så är det dags nu. Läs!
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #ungdom #SF
Kommentera
Avgrund
Filmen Annihilation regisserad av Alex Garland kände jag till. Att förlagan var en bok av Jeff VanderMeer med titlen ”Avgrund” kände jag inte till. Att det dessutom är del ett i en trilogi (Southern Reach Trilogy) blev ytterligare en positiv överraskning. Nu har Fria Ligan haft den goda smaken att översätta denna roman till svenska och jag hoppas verkligen att de fortsätter och ger ut alla tre delarna om Område X.
Jeff VanderMeer är en författare bosatt i Tallahassee med sin fru AnnVandeMeer som också hon är författare. Jeff är född 1968 på Fijiöarna och en prisbelönad, Nebula award 2014, SF- och fantasyförfattare, om än inte så känd här i Sverige. Kuriosa är att jag faktiskt har varit på besök i denna mysiga lilla stad, vilken för övrigt är huvudstad för delstaten Florida, belägen i området som kallas Florida Panhandle.
”Avgrund” är en ekologisk thriller. Ett område (område X) i de södra träskmarkerna har varit avspärrat i decennier. Där har naturen återtagit makten och nya livsformer utbreder sig. En hemlig myndighet, Södra Domänen, skickar kontinuerligt dit expeditioner för att bevaka händelseförloppet samt ta reda på vad som egentligen händer. Vad nästan ingen känner till är att det inte går så bra för dessa expeditioner. De drabbas av allt från massjälvmord till obotlig form av cancer. I ”Avgrund” följer vi den tolfte expeditionen till Område X. Den består av fyra kvinnor med olika kompetenser, en antropolog, en biolog, en psykolog samt en lantmätare. De har tränats och utrustats för sitt uppdrag, att observera området och sig själva samt kartlägga landskapet och dess utbredning. De är med andra ord väl förberedda. Fast kan man verkligen vara beredd på det som döljer sig Område X?
Eftersom jag bara läst del ett av trilogin så vet jag ännu inte vart berättelsen är på väg. Men i Område X finns det liv som vi inte kan förklara. Frågan är om det bara är liv eller är det ett medvetande? I så fall vad har det för syfte? Är det kanske naturens egen revansch på mänskligheten? Är det ens från Jorden eller har vi blivit invaderade? Vilket dolt syfte ligger bakom detta? Många frågor blir det och jag har inga svar…
Jag ger ”Avgrund” 3 mycket starka DG. Spännande och intressant i dessa tider av ekologisk oro. Föga överraskande kan jag meddela att den tolfte expeditionen inte genomfördes helt enligt plan. Men vad kommer att hända nu? Vad blir nästa steg? Stor potential för en oerhört spännande fortsättning!
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #ekologisk thriller
Kommentera
Museion
Museion betyder tempel för muserna och var en forskningsinstitution i antikens Alexandria. Jag kommer då osökt att tänka på biblioteket i Alexandria vilket var en del av Museion. Kopplingen till Hans Olssons senaste bok med just titeln ”Museion” blir då uppenbar! I boken kommer vi mötas av litteratur, information och kunskap. Jag, som arbetar som bibliotekarie, kommer stöta på en vokabulär som känns bekant då akronymer som SAB, ISBN samt katalogen Libris dyker upp i texten. Blir du avskräckt? Snälla bli inte det, för det är i begränsad skala och inte komplicerat. Istället skänker det autenticitet och förtroende för en smart och driven thriller i IT-miljö som jag finner mycket läsvärd.
Hans Olsson, som även driver det egna förlaget Zakuli, är en ung författare med sex utgivna titlar bland annat en fantasytrilogi samt novellsamlingar. Den föregående romanen hette King’s Hope, ni kan läsa mer om den här. Utöver den egna utgivningen har han under senare år även deltagit i flera olika antologier inom SF och fantastik. Vidare är författaren med i sammanslutningen Fantastikportalen. Till vardags är han bosatt i landskapet Östergötland.
I boken ”Museion” möter vi tre parallella historier som självklart inte är helt parallella utan på ett intrikat sätt kommer att mötas inför ett gemensamt hot. Vi möter de skickliga programmerarna John och Mikagi som håller på att utveckla en AI av aldrig skådat slag. Sedan är det Erik och hans vänner som kallar sig IT-arkeologer, vilka arbetar frenetiskt med att spåra upp och spara föråldrad teknik eller outnyttjad teknik. Det är främst IT-teknik som egentligen inte alls har blivit föråldrad utan bara inte hittat sitt användningsområde då den i flera fall varit långt före sin tid och omvärlden inte har varit mogen för den. Avslutningsvis möter vi Rut, den ekonomiutbildade kvinnan med förkärlek för rara böcker som driver sitt lilla antikvariat i lugn och ro. Hemma har hon en ovärderlig skatt av sällsynta böcker som hon inte kan skiljas ifrån.
Museion, sedermera Garba, är det namn utvecklarna ger AI:n. John och Mikagi blir framgångsrika i sitt arbete, kanske mer än de förväntat sig, och AI:n Museion börjar arbeta i det syfte de skapat den för, nämligen underrättelseverksamhet eller informationsinhämtning från Internet. Snart upptäcker den ett allvarligt hot. Det är ett hot inte bara mot organisationen där de arbetar utan mot hela mänskligheten. Kommer de kunna identifiera källan och slå tillbaka innan det är för sent?
Vad jag gillar är att författaren Hans Olsson i boken väcker några riktigt intressanta och aktuella frågor. Vad innebär AI och vad för den tekniken med sig i framtiden. En högst aktuell problematik. Sedan frågan kring IT-arkeologi där teknikutvecklingen, främst den digitala, sker så snabbt att vi kanske inte riktigt själva märker vad som sker och vilka effekter den medför. Vem säkerställer och bevarar detta för framtiden? Vår egen historia äger rum just nu i detta ögonblick, vad kommer vi bli ihågkomna för? Slutligen också Rut med sina böcker. Kommer det tryckta ordet bevaras? I så fall vad skall bevaras? Frågan hon bär med sig är om allt som skrivs verkligen är värdefullt och hur det i så fall skall värderas? Har det blivit inflation i skrivandet och i så fall hur identifierar och sprider man det som verkligen har betydelse?
Som vanligt är Hans Olsson prosa lättflytande och läsvänlig, jag läste ut boken redan samma dag. Författaren är också genomtänkt och strukturerad med ett syfte för sin text vilken får läsaren att ställa sig en rad olika frågor. Jag uppskattar det. Inte heller förtar det läsupplevelsen utan snarare så förstärker det spänningsmomentet och skänker trovärdighet till berättelsen. ”Museion” får därmed ett högt betyg av mig nämligen 4 DG! Läs den…
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller #AI
Kommentera
Frankenstein
En av de mest klassiska skräckberättelserna är ”Frankenstein”. Jag har tidigare inte läst den, inte heller ”Dracula”, vilken nu står på listan för semesterläsning. Såhär i efterhand inser jag att det har varit en brist. Mary Shelley har med ”Frankenstein” inte bara skrivit en fantastisk skräckhistoria utan det är en roman av stor dignitet vilken även filmatiserats vid ett flertal tillfällen. För många är nog Frankensteins monster synonymt med Boris Karloffs gestaltning. Jag skall nu göra mitt bästa för att förklara varför jag tycker boken är så bra.
Mary Shelley föddes redan på slutet av 1700-talet och hennes roman om monstret ”Frankenstein” gavs ut första gången 1818 så det är 200-års jubileum i år. Sommaren 1816 när Mary och hennes man reser till Schweiz och besöker poeten Lord Byron så gav Lord Byron dem en utmaning. De skulle alla skriva var sin spökhistoria. Mary funderade länge sedan började hon skriva. Först blev det ett kort utkast men efter uppmuntran från sin man utökades det till att så småningom bli en hel roman. Idag vet vi att den romanen kom att bli en klassiker inom skräcklitteraturen och få den fullödiga titeln ”Frankenstein eller den moderne Prometheus”.
I denna berättelse får vi följa en ung man Viktor Frankenstein och hans väg genom naturvetenskapliga studier under inflytande av alkemi. Hans strävan och ambition får honom att begå sitt livs största misstag, skapandet av Frankensteins monster. Ett monster som inte passar in utan bemöts med avsky och skräck för att sedermera även överges av sin skapare. Monstret drivs då endast av hat mot sin skapare och hans hämnd blir brutal.
Det intressanta med denna roman är författarinnans mognad i att fånga upp viktiga frågor och väva in dessa frågeställningar i verket. För att nämna några intressanta teman så kan jag börja med det vetenskapliga. Vid denna tid var vetenskaperna under framväxt och ifrågasatta. De var ett hot mot kyrkan och religionen. Vad kan/får man göra i vetenskapens namn. En annan fråga är den om vad det innebär att vara människa. Vad är gott, vad är ont? Vad definiera mänsklighet? Själva monstret i denna berättelse för en dialog med sin själv om detta. Själv kan jag tycka att människorna i boken är de verkliga monstren. Ytterligare en fråga handlar om skuld och ansvar. Den unge Viktor Frankensteins liv blir aldrig var det varit efter det att han skapat sitt monster och konsekvenserna blir betydande för honom. Dessutom skriven av en ung kvinna för 200 år sedan. Hur var kvinnornas situation i samhället då och hur mycket dolda budskap kring kvinnornas situation finns det inte att läsa in i texten.
”Frankenstein eller den moderne Prometheus” är en stor roman, en klassiker, jag ger den 5 DG! Är nu oerhört intresserad av att läsa hennes ”Den sista människan” vilken lär var än mer av en djupdykning inom humanismen. För er som tror att ”Frankenstein eller den moderne Prometheus” är en banal skräckroman, omvärdera och läs!
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension #skräck #fantastik
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Spegelstaden
”Spegelstaden” är den tredje och avslutande delen i Justin Cronins ”Passagentrilogin” som inleddes med en hyllade ”Flickan från ingenstans”. Det är en dystopisk fantasyskildring som utspelar sig i ett framtida USA där människornas kamp mot viralerna (människor som smittats av ett virus) intensifieras och går mot ett crescendo. Denna den tredje delen är av tegelstenskaraktär och räknar in på knappa 800 sidor, även de tidigare delarna är omfångsrika. Lyckas han då hålla greppet om läsaren i en så pass massiv avslutande del? Ja, jag tycker faktiskt det. Faktum är att jag nog anser den vara den främsta av de tre böckerna.
Justin Cronin är professor och undervisar i engelska vid Rice University. Han föddes 1962 och är uppvuxen i New England men bor numera med sin familj i Houston, Texas. Filmrättigheterna till trilogin uppges vara sålda.
I mellandelen av trilogin, ”De första tolv”, besegrades just de första tolv bärarna av viruset. Den del av mänskligheten som finns kvar håller nu på att bygga upp civilisationen och skapa sig ett fungerande och tryggt samhälle i södra USA. Hotet från viralerna har mattats av och de lever i fred. Nybyggarna börja lämna tryggheten och utvidgar den nya civilisationens gränser utanför de trygga stadsmurarna. Men de första tolvs ledare, Noll, gömmer sig i New York och håller som bäst på att bygga upp sina styrkor igen. Det stora slaget mellan Noll och Amy ligger framför dem och det kommer att bli det avgörande slaget, inte bara för dem, utan för hela mänskligheten.
I ”Spegelstaden” tycker jag att Justin Cronin tar mer av ett helhetsperspektiv. Den blir lite av en nyckel som låser upp föregångarna och man förstår bättre hur allt hänger ihop. Vidare blir resonemanget mer filosofiskt och anslaget intressantare än bara kampen mot gott och ont. Det uppskattar jag. Avslutningsvis, själva epilogen är mer av ett vetenskapligt och dokumentärt inslag i vad som verkligen hände och det är lysande!
Jag ger ”Spegelstaden” 3 DG. Själva trilogin är ett mycket digert verk men enligt mig lyfter den aldrig riktigt som helhet. Läs gärna serien för den är läsvärd men det är inte bland det bästa i genren enligt mig.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #fantasy #Passagentrilogin
Kommentera
Dit du inte får gå
I höstas kom det en bok i min brevlåda. Det var boken ”Dit du inte får gå” av Emil Haskett. När jag läste på baksidan, den fångade mig med ord som socialrealism, urban fantasy och magi, fick jag en känsla av att den här boken blir intressant att läsa. Tyvärr, precis som vanligt, var det många böcker som låg på tur så den blev liggande. För ett par veckor sedan var det så dags för läsning och här kommer en nedteckning över min upplevelse.
Emil Haskett kände jag inte alls till. Jag ville veta mer och på bokens sida på förlagets hemsida fanns en länk till ”Dagens Vimmerby” (16 september 2017) med en intervju av Emil. ”Dit du inte får gå” är hans debutbok och tillika den första delen i en serie av fristående berättelser kring Mörkån, urban fantasy som riktar sig till äldre ungdomar och vuxna. Till vardags är han lärare på folkhögskolan i Vimmerby och bor i samhället Tuna. Staden, Borgtuna, där berättelserna utspelar sig är en blandning av flera städer (han nämner Örebro, Vimmerby, Kalmar och Linköping) och han tänker sig att själva samhället skall var en viktig karaktär som knyter samman serien. Den första delen säger han har tagit lång tid och genomgått många förändringar men han har en förhoppning om att processen nu skall löpa smidigare. Han har redan påbörjat del två.
”Dit du inte får gå” utspelar sig i nutid men de historiska inslagen är påtagliga för att förklara bakgrunden till Borgtunas stadsdel Gamla stan. Där är mystik och magi vardag och stadens alla föräldrar förbjuder sina barn att gå dit. Samtidigt kan föräldrarna själva inte förhålla sig neutrala och alla verkar ha sin egen upplevelse av Gamla stan.
I seriens första del får vi följa ett gäng ungdomar som går på gymnasiet. De är som ungdomar är mest, tankarna kring framtid, sexualitet och vänskap är påtagliga under den period av uppväxt de befinner sig i. Samtidigt som uppbrottet från föräldrar närmare sig ökar deras vilja att skaffa egna erfarenheter och upplevelser. Förbudet att inte få gå till Gamla stan ses mest som en uppmaning, det blir till något som de helt enkelt måste göra. Men vad är det egentligen som finns där, kommer de finna vad de söker? Några kommer naturligtvis att göra det, andra kommer att råka riktigt illa ut...
Jag ger ”Dit du inte får gå” 4 DG! Emil säger själv i intervjun att han är nöjd med den. Det tycker jag verkligen att han skall vara för boken är bra, mycket bra. Rekommenderas!
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #urban fantasy
Kommentera
