Visa standardvy
Visa omslagsvy
Floden
Jag läser förhållandevis mycket fantastik, skräck och SF. Därför har jag inga problem med overkliga inslag som utmanar verkligheten. Snarare kan det istället vara så att det i många fall krävs för att göra budskapet tydligare. Men man måste vara försiktig som författare, det är lätt hänt att det blir för mycket, då kan själva autenticiteten hotas. Markus Luttemans nya bok ”Floden” är den typ av bok där det overkliga och suggestiva balanserar på sin spets. Lyckas han då behålla trovärdigheten? Läs vidare så skall jag åtminstone tala om vad jag tycker.
Markus Lutteman är född 1973 och arbetar som journalist såväl som författare samt föreläsare. Hans debut kom ut 2007, ”El Choco”, vilken är en biografi som handlar om Jonas Anderson. Jonas dömdes till fängelse i Bolivia för försök till knarksmuggling. Markus har även skrivit en biografi om Per Holknekt, en entreprenör, modedesigner och professionell skateboardåkare. De båda skrev boken tillsammans och den gavs ut 2014 och heter just ”Per Holknekt 1960-2014”. Det är inte hans enda samarbete med kända personer utan 2011 gav han, tillsammans med Patrik Sjöberg, ut boken ”Det du inte såg”. I den boken skildras bland annat de övergrepp en ung Patrik utsattes för av sin tränare vilket ledde fram till en intensiv debatt inom idrottsvärlden.
Mer fiktiva romaner, kriminalromaner, har Markus skrivit tillsammans med kollegan Mons Kallentoft. Då handlar det om kriminalinspektören Zack Herry vid stockholmspolisen. De kom att skriva totalt fyra böcker tillsammans i den så kallade Herkulesserien. Så slutligen 2016 kom hans första egna thriller ”Blodmåne”. Där belyser han problemet med den illegala handeln med noshörningshorn och den akuta utrotning som noshörningarna står inför om inget görs. En väldigt bra bok som jag gav 4 DG.
Nu har det så blivit 2019 och hans senaste bok ”Floden” ligger på hyllorna. Här möter vi nu en mer inkännande och återhållsam författare. Det mörka och suggestiva är påtagligt närvarande. Det som vi inte ser och det som vi inte heller vet skapar stämningen i boken. Om jag får kasta ur mig en jämförelse så är det lite som om filmen ”Den sista färden” skulle mixas ihop med böckerna ”Mörkrets hjärta” och ”Vägen”. Huvudpersonen, Jonathan, till vardags revisor, är på väg hem från ett uppdrag i München. Han hamnar i en underlig poliskontroll och utan att han riktigt vet hur det gick till befinner han sig på en parallell plast inte riktigt här i verkligheten men ändå högst reell. Han slår följe med fyra säregna personer på en flotte längs en mörk flod. De känner inte varandra och ingen vet vart de är på väg. De har helt enkelt inget annat val än att följa floden och den ström som sakta för dem vidare längre och längre in i det alltmer hotfulla landskapet. Kommer Jonathan att klara den svåra och påfrestande färden? Framförallt, kommer han hitta vägen tillbaka hem?
Färden på floden är egentligen bara ett ramverk. Det är de händelser och situationer som Jonathan möter samt hur han bemöter dem som är tanken bakom boken. Det är frågor av existentiell natur. Vilka vi egentligen är, hur vi har blivit sådana och varför det har utvecklat sig så. Men jag ser också en fråga som tar lite större plats, eller om den bara är lite mer explicit, och det är den om faderskapet. Vilket faderskap bär vi med oss från vår egen uppväxt och hur påverkar det vårt eget föräldraskap, samt slutligen och viktigast av allt, kan vi göra något åt det och i så fall vad?
Markus Lutteman har återigen skrivit en tänkvärd och bra bok som jag ger 4 DG. Boken är mörk och den är skrämmande men den får dig också att fundera, läs den!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension
Kommentera
De vandrande städerna
Just nu går det en film på svenska biografer som heter Mortal Engines regisserad av självaste Peter Jackson. Förlagan till filmen är en bok av Philip Reeve skriven redan 2001. Jag talar såklart om boken ”De vandrande städerna” vilken är den första delen i serien Mortal Engines. I samband med lanseringen av filmen har boken åter igen publicerats på svenska av förlaget B Wahlströms (ursprungligen utgiven 2006 på Natur och Kultur).
Philip Reeve är en brittisk författare född 1966 i Brighton. Han skriver främst barn- och ungdomsböcker och flera finns översatta till svenska. Philip är även verksam som illustratör. Tidigare i sitt liv arbetade han i en bokhandel i Brighton. Serien om Mortal Engines är hans största framgång och det är den han är mest känd för.
I ”De vandrande städerna” möter vi Tom och Hester, två föräldralösa ungdomar som hankar sig fram så gott det går. Vi befinner oss på jorden i en avlägsen framtid. Krig och konflikter har ödelagt den värld vi idag känner till. Städerna har brutit sig loss och tar sig fram på enorma larvfötter. De större städerna är i ständig jakt på de mindre städerna vilka de slukar, plockar isär och sedan förslavar dess invånare. Mindre städer gör precis samma sak med byar. Detta är den naturliga ordning som råder och kallas för den kommunala utvecklingsläran, en slags blandning av djungelns lag och katten på råttan. Det finns dock en motpol, Rörelsemotståndet, vilka anser att detta är barbariskt och istället väljer att leva i fred och bosätta sig på permanenta platser som de sedan försvarar mot de vandrande städerna.
Tom lever ombord på staden London där han är historielärling och ägnar dagarna åt att städa i London Museums naturhistoriska avdelning. Hester lever i Utomlandet, alltså inte ombord på någon stad utan på själva marken. Det är en tuff tillvaro där överlevnad består i en ständig kamp för föda.
Så en dag kommer Hester ombord på London. Hon är ute efter hämnd på Valentine, en av Londons mäktigaste män och tillika chefshistoriker. Men Tom kommer emellan och hindrar Hester. Som tack blir Tom själv avslängd från London tillsammans med Hester och nu befinner de sig båda i en allvarlig knipa mitt ute i Utomlandet. Mot sin vilja har de nu bara varandra att förlita sig till samt sitt gemensamma mål, att lyckas ta sig tillbaka till London.
”De vandrande städerna” är en väldigt spännande ungdomsbok. Jag ger den 3 starka DG med snudd på ett högre betyg! Det är en härlig blandning av fantastik och dystopi. Målgruppen kan jag tänka mig är från 12-15 år, själv är jag 53 år och jag uppskattade läsningen. Därmed sagt, jag kanske läste boken med lite andra ögon än just målgruppen. Faktum är att jag skall försöka komma iväg på filmen med mina söner imorgon, det ser jag verkligen fram emot. Jag kan också avslöja att jag redan läst del två, ”Förrädarens guld” som även den finns på svenska. Recension kommer snart…
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Swedavien
Jag måste göra ett erkännande. Jag är ganska svag för dystopier. Ni som följer mig på min blogg har säkert märkt att det blivit en hel del av den varan de senaste åren. Nu har det blivit dags för ytterligare en, nämligen ”Swedavien” av Johanna Juneke. Denna gång befinner vi oss i en ganska så nära framtid här i Sverige. Skillnaden är att vi inte lever så som vi gör idag. Vi har istället blivit till maskiner eller snarare robotar i tjänst till en styrande maktelit. Hur har det kunnat gå så fel?
Johanna Juneke är en pseudonym. ”Swedavien” är Johannas debutroman och den kom ut 2017. Sedan dess har Johanna även gett ut ungdomsromanen ”Den magiska kvantportalen”, novellsamlingen ”Kaos” samt ett par bilderböcker om ”Cajsa” riktade mot de yngsta barnen. Författaren vill med sitt författarskap belysa aktuella frågor om antirasism, flykt, digitalisering, artificiell intelligens och mänskligt ansvar.
Som sagt, i ”Swedavien” befinner vi oss i en nära framtid. Människorna i dåvarande Sverige har genomgått en elektronisk revolution. Allt marknadsfördes som guld och gröna skogar och livet för medborgarna skulle bli så mycket bättre och mer praktiskt. Naturligtvis var/är det helt sant men till vilket pris? Samtidigt är det några skarpa hjärnor som styr över genomförandet och vilket syfte ligger egentligen bakom denna totalitära omställning? Som du säkert förstår är det inte helt okontroversiellt och några väljer att dra sig undan, gömma sig och skapa en analog motståndsrörelse. De har på avstånd kunnat följa och se vad den elektroniska revolutionen har gjort med människorna och nu yppar sig äntligen det tillfälle de väntat på. Kommer de att kunna slå tillbaka och uppnå sitt mål att ”väcka” människorna tillbaka till den fysiska verkligheten och vill verkligen alla lämna denna den nya bekväma tillvaro för att återgå till ett ”vanligt” liv igen.
Idag blir vi alltmer avskärmade från varandra. Våra mobiltelefoner är som djurens känselspröt och det är genom dem vi kommunicerar. AI utvecklas och på sikt kommer de ta över många av våra uppgifter och funktioner. I ”Swedavien” är det några framgångsrika företagsledare som tar kontroll över denna utveckling och ger oss möjlighet att helt ingå i det elektroniska systemet, ett system som vi redan idag har låtit ta över en stor del av våra liv. Utveckling är bra och motståndet svagt så vi rycks med och godtrogna som vi är ser vi detta som den enda och naturliga framtid som ligger framför oss. Men denna okritiska syn på tekniken får ofattbara konsekvenser för oss som människor.
Visst låter det lite väl naivt och okritiskt men faktum är att jag är lite orolig för den utveckling som sker. Det är så mycket som händer inom teknikutvecklingen just nu och det går fort. Vi som enskilda individer har så lite kontroll över utvecklingen medan större företag och även myndigheter har så mycket information om oss. När passerar vi gränsen, när är det inte längre vårt val vart utvecklingen riktar sig? Kommer vi verkligen att kunna se och märka när denna suddiga gräns passeras och vi blir ett verktyg för tekniken och makthavarna istället för tvärtom.
”Swedavien” är första delen i E-trilogin. Detta är onekligen en skrämmande och tankeväckande bok. Jag uppskattade mycket att läsa den och jag hoppas verkligen att bokens scenario inte blir mer än en fantasi. Läs den du också då jag vill ge den mina rekommendationer med betyget 4 DG! Nu ser jag fram mot de kommande delarna…
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Den absoluta Sandman - volym ett
”Den absoluta Sandman” (volym ett) marknadsförs som en klassiker vilket är ett ganska slitet uttryck som jag tyvärr själv också använder ganska flitigt. Just i detta fall måste jag ändå medge att det används helt rätt då detta verkligen är en klassiker inom genren grafiska romaner. Författaren Neil Gaimans verk om Sandman tillhör ett av de mest centrala och det är dessutom hans episod ”En midsommarnattsdröm” som är den enda serien som någonsin vunnit det prestigefyllda World Fantasy Award.
Neil Gaiman, dubbel Hugo pristagare, är född 1960 i England och mångsysslare. Sandman är kanske hans mest kända karaktär och verk men han har även flertalet ordinära böcker bakom sig varav flera har filmatiseras till exempel ”Stjärnstoft” och ”Coraline”. Boken ”Amerikanska gudar” har dessutom blivit en TV-serie vilken 2019 kommer ut med en andra säsong. Jag har själv läst de flesta som givits ut på svenska och uppskattar hans förmåga att skriva böcker som vänder sig till olika målgrupper. Neil Gaiman har nämligen skrivit böcker för barn och ungdomar såväl som för vuxna. Mest av allt kanske jag ändå uppskattar honom för den biblioteks- och litteraturvän han är. Jag kan inte låta bli att delge er ett frekvent använt citat från honom, ”But libraries are about freedom. Freedom to read, freedom of ideas, freedom of communication. They are about education (which is not a process that finishes the day we leave school or university), about entertainment, about making safe spaces, and about access to information”.
Under mitten av 80-talet hade cheferna och redaktörerna på DC Comics ett möte på ett bibliotek i ett gammalt hus beläget i orten Tarrytown. De visste inte hur man skulle ta sig vidare och bibehålla den kreativitet som upparbetas. Flera var förslagen men det som drog längsta strået var ”The Sandman” och 1988 kom det första numret ut. Resten är som man säger historia vad gäller Neil Gaimans mörka, mytologiska och episka verk som idag räknas till ett av de absolut viktigaste inom serievärlden.
Vi kommer in i berättelsen år 1916. Ett ockult sällskap håller Sandman fånge i en källare. Han lyckas fly men upptäcker att hans drömrike har blivit till ett kaos under hans frånvaro och alla drömmarna löper amok. Märkbart försvagad börjar nu hans kamp för att bringa ordning till sitt rike och ta kontroll över drömmarna.
”Den absoluta Sandman” volym ett är ett samlingsverk från Egmont som innehåller de tjugo första avsnitten. Jag vet att det på engelska finns fler av dessa samlingsverk utgivna så förhoppningsvis blir det fler delar även på svenska. Det är nämligen mycket bra! Faktum är att det nästan känns förmätet att betygsätta och jag är nog ärligt talat inte helt objektiv men låt gå, 5 DG blir det!
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #grafisk roman
Kommentera
Svenska noveller
Jaha, då sitter du där i elfte timmen och funderar. Bara ett par dagar kvar till jul och fortfarande den där svåra julklappen kvar. Kanske är det din svärmor, kanske är det rent av din storebror. Det spelar ingen roll, jag har ett sista julklappstips som förhoppningsvis är det som kommer rädda julen åt dig. Läs bara vidare så kommer det att ordna sig.
Som du säkert förstått så rör det sig om en bok. Men det är inte vilken bok som helst utan en bok värd att inte bara läsa utan även att spara och avnjuta under många år framöver. Jag pratar om bokpresenternas present nämligen ”Svenska noveller från Almqvist till Stoor”. Detta är ett fantastiskt verk sammanställt under ledning av redaktörerna Ingrid Elam (professor i litterär gestaltning och docent i litteraturvetenskap) samt Jerker Virdborg (kulturskribent och författare).
”Svenska noveller från Almqvist till Stoor” är en svensk novellsamling i andan av till exempel den amerikanska förlagan ”The Best American Short Stories of the Century”. Skillnaden är att ”Svenska noveller från Almqvist till Stoor” spänner över längre tidsrymd (drygt 200 år). Vi pratar här om över 90 noveller av svenska författare med vitt skilda bakgrunder. Vad sägs om exempelvis författare med erfarenhet från så olika genrer som kriminallitteratur, skräckberättelser, barnböcker och arbetarlitteratur för att ge ett axplock. De äldsta novellerna är skrivna av författare som var verksamma redan för två sekler sedan och de yngsta är skrivna av författare som idag ”bara” är dryga 30 år gamla. Om jag skall ge några författarnamn för att väcka intresse så vad sägs om Zacharias Topelius, August Strindberg, Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Eyvind Johnson, Vilhelm Moberg, Astrid Lindgren, Birgitta Trotzig, Torgny Lindgren, Tove Jansson, Hans Gunnarsson, Mare Kandre, Åke Smedberg, Cecilia Davidsson… Som ni själva märker finns här mycket att hämta till och med från de flesta av Sveriges nobelpristagare.
”Svenska noveller från Almqvist till Stoor” är naturligtvis ett mästerverk i dess rätta bemärkelse och betygssättning inte nödvändig. Man behöver inte heller ha en viss smak eller inriktning på genre för att gilla denna samling, här finns det pärlor för alla smaker. Den lämpar sig också för olika åldrar då tidsrymden och författarskapen är så olika. Dessutom, man behöver inte vara en van läsare utan den lämpar sig för alla och man kan helt enkelt välja ur mångfalden utifrån vad man för tillfället vill läsa och det helt efter humör. Är man en mer van läsare av noveller eller litteratur rent generellt är den också ypperlig då den visar på den svenska novellkonstens utveckling och anpassning till själva samhällets utveckling. Så fixa denna din sista och svåraste julklapp på detta enkla sätt i närmsta bokhandel och ta dig istället tid för lite glögg och pepparkaka framför granen. Du kan vara lugn julen kommer bli en succé!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #noveller
Kommentera
Grace
För ett par år sedan läste jag en helt underbar bok nämligen ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr. Förra året kom han med en ny roman vilken heter ”Grace”. Faktum är att jag faktisk började läsa den redan i slutet av sommaren men lyckades inte komma in i den. För några veckor sedan tog jag fram den igen och nu var det rätt tillfälle. Så kan det faktiskt vara ibland, att en bok behöver mogna för att sedan plockas fram vid rätt tillfälle.
Anthony Doerr är för mig en ganska okänd författare. ”Ljuset vi inte ser” var den första jag läste av hans böcker. Kanske är det så att han inte översatts tidigare? Jag känner i varje fall inte till några andra titlar på svenska. I vilket fall ”Ljuset vi inte ser” blev en stor framgång och helt rättmätigt rikligt belönad, bland annat Pulitzerpriset, samt med över 100 000 femstjärniga omdömen på ett internationellt läsforum (så står det på omslaget och jag har inte källgranskat). Av mig fick den 4 DG med snudd på 5 DG. ”Grace” är då ingen uppföljare utan en bok som gavs ut redan 2004 alltså tio år tidigare än ”Ljuset vi inte ser”. Hade han förmågan att redan då skriva en roman i paritet med den hyllade efterföljaren?
I ”Grace” möter vi David Winkler. En 59-årig man, hydrolog, med det mesta av livet bakom sig. Han sitter på ett plan på väg tillbaka till USA, ett land han lämnade bakom sig 25 år tidigare. Han lämnade inte bara sitt land utan även sin fru och deras dotter Grace. Nu känner han sig redo och det har äntligen blivit dags för David att åter söka upp och möta den familj han övergav. Frågan är bara om de är redo att möta honom?
När jag först började läsa ”Grace” var jag nog inte riktigt redo. Den var svår att komma in i och tempot var långsamt. Det är inte något som ändras utan det är en långsam och eftertänksam skildring. Romanen har stort fokus på miljöskildringar och utvecklande av karaktärernas känsloliv och relationer. Är man van vid thrillers och deckare kan detta vara något av en tröskel, så var det nog för mig. Men när jag började om en andra gång så var jag mer beredd och insiktsfull i romanens karaktär och tempo. Jag gav den mer tid och läste mer sammanhållande. Det var nyckeln och jag kom därmed in i berättelsen på ett helt annat sätt. Tur var väl det för här kan vi verkligen prata om en bok som kräver läsarens uppmärksamhet. Det är i de små händelserna och de detaljerade beskrivningarna som boken lyfter. Känner man inte nyfikenhet inför detta så bör man välja en bok med mer spänning och driv istället. Om man istället tycker det låter lockande, då vågar jag nog lova att detta blir en bok att lustfyllt försjunka sig i under dygnets nu allt fler mörka timmar.
Jag ger ”Grace” 4 klara DG! Den klarar sig inte heller till högsta betyg men det är nära även denna gång. Funderar du på en julklapp till läsaren som vill ha något mer än rafflande thrillers och bestialiska mord? Söker du en bok där känslor, stämningar och miljöskildringar får ta plats? Då kan jag rekommendera ”Grace” av Anthony Doerr.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
Slutet
Mats Strandberg är tillbaka där han en gång började nämligen i genren ungdomsroman. De flesta känner säkert till hans samarbete med Sara Bergmark Elfgren som mynnade ut i trilogin ”Cirkeln”, ”Eld” och ”Nyckeln”. Nu har han åter tagit sig an att skriva en bok om ungdomar för ungdomar. Han gör det genom att väcka en ofattbar svår fråga att besvara, ”Vad gör du om du vet att du bara har en dryg månad kvar att leva”?
Mats Strandberg har verkligen etablerat sig som författare! Det är inte bara på grund av sina ungdomsromaner utan också genom hans två senaste romaner, ”Färjan” och ”Hemmet”, vilka var riktade mot en äldre läsarskara. Nu är det då åter dags för honom att gå tillbaka, om än kanske tillfälligt, till ungdomsromanen med den precis utgivna boken ”Slutet”.
Den 16 september klockan 04:12 kommer kometen Foxworth att träda in i Jordens atmosfär. Endast någon minut senare kommer allt biologiskt liv på Jorden vara utrotat. Antropocen går mot ett abrupt och oundvikligt slut. Lucinda och Simon och alla deras vänner och deras familjer vet om detta. Faktum är att hela jorden vet om detta. Du, såväl som alla andra, vet sedan tidigare att ditt och alla andras liv är begränsat. Det har det i och för sig alltid varit fast nu vet du precis när det tar slut, det är inte långt kvar och det gäller oss alla. Men vad du inte vet är vad som kommer hända nu. Vad gör du? Vad kommer andra människor att göra? Vilka val kommer man tvingas att ta och hur kommer de att påverka dig och människorna i ditt liv. Du vet också att det inte bara är just för stunden, utan de val som du gör kommer även påverka dig och alla andra, under resten av era liv. Låter det spännande? Det är infernaliskt…
I ”Färjan” och ”Hemmet” rör sig Mats Strandberg mot Stephen Kings mer övernaturliga skräckatmosfär. Det gör han inte här. I ”Slutet” är det en mer naturlig form av skräck inför det oundvikliga som drabbar personerna och det är faktiskt mycket, mycket mer skrämmande, även om boken klassas som ungdomsbok. Just det vill jag uppehålla mig lite kring. Är denna bok verkligen lämplig för ungdomar? Huvudpersonerna är 17 år, skall det ses som en målgrupp? I så fall är de mogna för boken? Jag är tveksam. Kanske är det på grund av att jag är äldre och att jag har egna barn som gör scenariot för boken så oerhört mycket mer skrämmande för mig. Om jag minns tillbaka så fanns det ingen större oro i den åldern. Man kunde knappt skada sig, man kände sig i alla fall osårbar, och döden var något högst abstrakt som låg långt framför en i livet. Jag menar att de kanske har en naturlig skyddsbarriär mot bokens innehåll. Men om de inte har det så kan boken bli en riktigt obehaglig upplevelse. Läsningen medför oundvikligen att man ställs inför sina egna tankar utifall man skulle befinna sig i samma situation. Boken väcker också starka känslor och de dilemman man ställs inför är inte enkla, då några svar inte finns att få. Jag är övertygad om att jag i samma situation skulle agera och handla men ärligt talat så vet jag inte alls vad jag skulle göra. Framförallt vet jag inte på vems bekostnad. Skulle mina beslut och mina val vara de mest lämpliga för min omgivning? De beslut jag fattar kommer påverka dem, det är oundvikligt. Vem har då rätt och vem har fel? Vem får bestämma hur livets sista dagar skall levas?
Jag uppskattar den utmaning Mats Strandberg har givit oss med denna bok. Jag har svårt att lämna den bakom mig och tankarna fortsätter att snurra i huvudet. Samtidigt har han skrivit boken på en härligt löpande prosa som gjorde att det blev mer eller mindre sträckläsning av den, boken var i det närmaste omöjlig att lägga ifrån sig och de sista 300 sidorna läste jag ut på samma dag. Det enda negativa jag har att framföra är just hur lämplig den är för ungdomar. Men samtidigt uppskattar jag att de utmanas med dessa existentiella frågor. De lever redan under klimatpåverkanshotet så de måste få chansen att lära sig hantera svåra frågor på egen hand, oavsett hur skrämmande det än ter sig.
Jag ger ”Slutet” 5 DG! Detta är en alldeles fantastisk ungdomsbok, såväl som för vuxna, och jag tror att det finns mycket att hämta här för de flesta läsarna. Men som vuxen läs gärna innan, eller samtidigt, som ditt barn för någon form av debriefing eller diskussion kan nog vara lämplig i samband med läsningen. Men vilka bra och viktiga samtal ni kommer få ha med varandra som annars hade varit svåra att få fram. Jag vill hävda att ni kommer att utvecklas tillsammans. Med det ger jag boken mina varmaste rekommendationer.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #preapokalyps
Kommentera
