Visa standardvy
Visa omslagsvy
Spegelstaden
”Spegelstaden” är den tredje och avslutande delen i Justin Cronins ”Passagentrilogin” som inleddes med en hyllade ”Flickan från ingenstans”. Det är en dystopisk fantasyskildring som utspelar sig i ett framtida USA där människornas kamp mot viralerna (människor som smittats av ett virus) intensifieras och går mot ett crescendo. Denna den tredje delen är av tegelstenskaraktär och räknar in på knappa 800 sidor, även de tidigare delarna är omfångsrika. Lyckas han då hålla greppet om läsaren i en så pass massiv avslutande del? Ja, jag tycker faktiskt det. Faktum är att jag nog anser den vara den främsta av de tre böckerna.
Justin Cronin är professor och undervisar i engelska vid Rice University. Han föddes 1962 och är uppvuxen i New England men bor numera med sin familj i Houston, Texas. Filmrättigheterna till trilogin uppges vara sålda.
I mellandelen av trilogin, ”De första tolv”, besegrades just de första tolv bärarna av viruset. Den del av mänskligheten som finns kvar håller nu på att bygga upp civilisationen och skapa sig ett fungerande och tryggt samhälle i södra USA. Hotet från viralerna har mattats av och de lever i fred. Nybyggarna börja lämna tryggheten och utvidgar den nya civilisationens gränser utanför de trygga stadsmurarna. Men de första tolvs ledare, Noll, gömmer sig i New York och håller som bäst på att bygga upp sina styrkor igen. Det stora slaget mellan Noll och Amy ligger framför dem och det kommer att bli det avgörande slaget, inte bara för dem, utan för hela mänskligheten.
I ”Spegelstaden” tycker jag att Justin Cronin tar mer av ett helhetsperspektiv. Den blir lite av en nyckel som låser upp föregångarna och man förstår bättre hur allt hänger ihop. Vidare blir resonemanget mer filosofiskt och anslaget intressantare än bara kampen mot gott och ont. Det uppskattar jag. Avslutningsvis, själva epilogen är mer av ett vetenskapligt och dokumentärt inslag i vad som verkligen hände och det är lysande!
Jag ger ”Spegelstaden” 3 DG. Själva trilogin är ett mycket digert verk men enligt mig lyfter den aldrig riktigt som helhet. Läs gärna serien för den är läsvärd men det är inte bland det bästa i genren enligt mig.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #fantasy #Passagentrilogin
Kommentera
Dit du inte får gå
I höstas kom det en bok i min brevlåda. Det var boken ”Dit du inte får gå” av Emil Haskett. När jag läste på baksidan, den fångade mig med ord som socialrealism, urban fantasy och magi, fick jag en känsla av att den här boken blir intressant att läsa. Tyvärr, precis som vanligt, var det många böcker som låg på tur så den blev liggande. För ett par veckor sedan var det så dags för läsning och här kommer en nedteckning över min upplevelse.
Emil Haskett kände jag inte alls till. Jag ville veta mer och på bokens sida på förlagets hemsida fanns en länk till ”Dagens Vimmerby” (16 september 2017) med en intervju av Emil. ”Dit du inte får gå” är hans debutbok och tillika den första delen i en serie av fristående berättelser kring Mörkån, urban fantasy som riktar sig till äldre ungdomar och vuxna. Till vardags är han lärare på folkhögskolan i Vimmerby och bor i samhället Tuna. Staden, Borgtuna, där berättelserna utspelar sig är en blandning av flera städer (han nämner Örebro, Vimmerby, Kalmar och Linköping) och han tänker sig att själva samhället skall var en viktig karaktär som knyter samman serien. Den första delen säger han har tagit lång tid och genomgått många förändringar men han har en förhoppning om att processen nu skall löpa smidigare. Han har redan påbörjat del två.
”Dit du inte får gå” utspelar sig i nutid men de historiska inslagen är påtagliga för att förklara bakgrunden till Borgtunas stadsdel Gamla stan. Där är mystik och magi vardag och stadens alla föräldrar förbjuder sina barn att gå dit. Samtidigt kan föräldrarna själva inte förhålla sig neutrala och alla verkar ha sin egen upplevelse av Gamla stan.
I seriens första del får vi följa ett gäng ungdomar som går på gymnasiet. De är som ungdomar är mest, tankarna kring framtid, sexualitet och vänskap är påtagliga under den period av uppväxt de befinner sig i. Samtidigt som uppbrottet från föräldrar närmare sig ökar deras vilja att skaffa egna erfarenheter och upplevelser. Förbudet att inte få gå till Gamla stan ses mest som en uppmaning, det blir till något som de helt enkelt måste göra. Men vad är det egentligen som finns där, kommer de finna vad de söker? Några kommer naturligtvis att göra det, andra kommer att råka riktigt illa ut...
Jag ger ”Dit du inte får gå” 4 DG! Emil säger själv i intervjun att han är nöjd med den. Det tycker jag verkligen att han skall vara för boken är bra, mycket bra. Rekommenderas!
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #urban fantasy
Kommentera
David Bowie: Den sista intervjun och andra konversationer
Den 10 januari 2016 lämnade David Bowie oss med saknad. Hans karriär har inte alltid varit spikrak men väl fantastisk, överraskande och framförallt lång. Ända in i det sista gjorde han det han var bäst på, skapade musik. Den 8 januari 2016, på sin 69-årsdag och alltså bara två dagar före sin död, gav han ut sitt sista album ”Blackstar”. ”Blackstar”, tycker jag tillhör ett av hans främsta album och det är enligt mig också det bästa sedan början av 80-talet. Nu i vår har Sjösala förlag haft den goda smaken att ge ut en intervjubok med David Bowie, ”David Bowie: Den sista intervjun och andra konversationer”. Det blev för mig en helg med obligatorisk läsning.
David Bowie föddes 8 januari 1947 i London, då som David Robert Jones men senare under artistnamnet David Bowie. Som 22-åring, 1969 i anslutning till månlandningen, slog han igenom stort med låten ”Space Oddity” vilken handlar om Major Tom som ger sig ut i rymden. Därefter kom han att under lång tid framöver, resten av sitt liv, bli en av de stora musikskaparna. Han var inte bara intresserad av musik utan även av mode, konst och design. Under början av 70-talet gjorde han glamrocken stor genom sin androgyna stil, speciellt som sitt alter ego ”Ziggy”, men det som imponerar mest på mig är nog hans förmåga att hela tiden byta stil och vara en stor trendskapare. Inte då alltid i samklang med sin omgivning utan mer före sin tid. David Bowie blev också känd som skådespelare även om det inte var något som han valde att gå vidare med fullt ut. För mig är han också känd för sitt stora litterära intresse och skarpa intellekt vilket tillsammans med hans ödmjuka och framtoning gav honom stor respekt inte bara bland musiker.
I boken ”David Bowie: Den sista intervjun och andra konversationer” får vi ta del av 10 intervjuer med David Bowie. Det är faktiskt inte riktigt sant, det är 8 intervjuer med honom som intervjuobjekt och en där det är han som intervjuar samt en dialog ur BBC Extras. Dessa intervjuer spänner över en tidsperiod från 1964 (hans första) fram till 2006 och är plockade från publikationer såsom Rolling Stone, Vox Pop, Dazed and Confused, The Guardian med flera samt då också en scen ur marknadsföringen för tv-serien BBC Extras där David Bowie skriver en låt om Ricky Gervais rollfigur. Tidskriften Bust Magazine har också med en intervju men villkoret för att få en intervju, det var David Bowies fru Iman som ordnade den, var att det skulle vara hon själv som genomförde den.
Det är på det hela taget väldigt underhållande och intressanta intervjuer och översättaren, Erik Thompson, har gjort ett gediget arbete som även inkluderar en hel del intressanta fotnoter. Jag tycker att intervjuerna, även om de inte är sammanhängande, ger en bra blick över David Bowies liv, karriär och personlighet. Det enda jag verkligen saknar är just den sista intervjun. Den som kunde ha blivit genomförd efter det fina mottagande som Blackstar fick.
Jag ger ”David Bowie: Den sista intervjun och andra konversationer” 4 DG! Inte kanske nödvändigtvis för de litterära kvaliteterna utan snarare för bokens innehåll och känslan av att komma David Bowie lite närmare. Han var och är en person jag beundrar väldigt mycket!
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #musik #David Bowie
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Bortom portalen II
För drygt två år sedan lovordade jag ”Bortom Portalen” både innehållsmässigt såväl som initiativmässigt. I min sista mening uttryckte jag till och med en förhoppning om att detta skulle bli en årligt återkommande utgivning. Så blev dock inte fallet. Men nu två år senare släpps, till min stora glädje, ”Bortom Portalen II”!
Återigen är det Fafner förlag som står för utgivningen och FantastikPortalen som ansvarar för urvalet. Antologin består av tio noveller insprängda på 198 täta sidor. Precis som förra gången har de arrangerat en novelltävling, gick av stapeln 2017, där priset till de tre bästa bidragen bestod i att få bli publicerade i den kommande antologin. De övriga sju novellerna kommer från de ingående förlagens mer etablerade författare såsom Anna Jakobsson Lund, KG Johansson, Hans Olsson, Eva Holmquist, Lupina och Didrik Ojala samt slutligen Oskar Källner. Att jag namnger dem alla beror på att jag inte kan gå igenom alla författares respektive noveller utan väljer att lägga fokus på vinnarna från tävlingen. Vad jag ändå vill ha sagt är att dessa noveller är av yppersta klass, till och med av högre och mer jämn kvalitet än i den första antologin. Ytterligare en sak jag vill ta upp, vilken jag kritiserade förra gången, är att några av de etablerade författarnas noveller var återutgivningar, denna gång är det bara en novell som är tidigare utgiven och det uppskattas.
Över då till de tre vinnande bidragen och först ut är Jenny Green med novellen ”Krafttider”. Läsaren förflyttas bakåt i tiden där Siv och hennes dotter Hillevi bor i en stuga ute i skogen. De är helare med magiska krafter. Där finns också Sivs man tillika Hillevis pappa. Han är ondsint, sjuklig och sadistisk. Han styr över hemmet med järnhand, det är hans alldeles egna lilla skräckvälde. Men han nöjer sig inte med det utan en stor mörk fara ligger och lurar, något hotfullt är på gång. Både Siv och hennes dotter Hillevi förbereder sig inför det som komma skall. ”Krafttider” är en klart godkänd novell med en prosa som nästan svävar fram. Novellen lever på den suggestiva spänning som sakta men säkert byggs upp och det som inte kan sägas i ord men vilket ändå är fullständigt uppenbart i familjens mörka vrå.
Nästa novell i ordningen är Christian Gripenviks novell ”Den andres val”. Christian Gripenvik har jag läst tidigare och skrivit om här i min blogg. Det är boken ”Broder själ, syster flamma” jag tänker på. I ”Den andres val” befinner vi oss i en kanske inte allt för avlägsen framtid. Vetenskapen har tagit över och de tekniska landvinningarna skänker oss ett långt och frisk liv. Några religiösa fanatiker ställer fortfarande sin förhoppning till Gud och att själens salighet är det som gör oss till riktiga människor. Problemet är att de är i minoritet, hårt ansatta för sin livsstil samt anses vara en börda för samhället. Men vad händer när livet står som insats? Vilket beslut skall man fatta när valet står mellan religiös övertygelse och livet självt? Mycket bra novell som verkligen tvingar läsaren att tänka efter vad för samhälle hen egentligen vill ha i framtiden. Väldigt aktuell och en naturlig förlängning av dagens debatt om genmanipulering och utveckling av AI.
Den tredje och sista novellen är Camilla Olssons ”Familjegrejen”. En kvinna mitt i karriären vaknar på morgonen. Hennes man och två barn kommer till köket för att äta frukost. Det är precis samma procedur som alla andra dagar fast idag är det en särskild dag. Hon skall nämligen hålla en viktig presentation på jobbet. En presentation som hon har förberett sig oerhört väl inför. Hon vinkar av sin familj och går sedan tillbaka in i huset. Nu skall hon bara plocka iordning efter frukosten, sedan är det dags att göra sig klar för jobbet. När hon kommer in i köket och tittar på klockan känner hon att hjärtat slår snabbt och oregelbundet. Hon tittar ut och ser att bilen står kvar under carporten och att inga hjulspår finns i den snö som föll under natten. En härligt skruvad novell som blandar mystik med vardagsrealism. Vad händer när livet går för fort, när vi inte längre går i samma takt som vår omvärld, när vi faktiskt inte längre vet vad som är verkligt?
”Bortom portalen II” bjuder på ett knippe härliga små berättelser som spänner över fantastik, SF, skräck och myter. Antologin är ett samtida avtryck över den kreativa kraft som finns hos svenska fantastikförfattare av idag. Det är onekligen ett starkt och imponerande avtryck som jag ger betyget 4 DG!
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #noveller
Kommentera
Vi hör av oss
De allra flesta av oss har någon gång befunnit sig i den situationen, den där vi är helt utlämnade till någon annans bedömning av oss och där bedömaren i bakfickan har det vi så hett eftersträvar, vårt drömjobb. Situationen jag tänker på är naturligtvis själva anställningsintervjun. Författaren Jacob Sundberg har haft den goda idén att skriva en novellsamling, ”Vi hör av oss”, där var och en av de nio novellerna utspelar sig under en anställningsintervju.
Jacob Sundberg är bördig från Bergslagen, har utbildat sig i London men är numera bosatt i Nässjö där han arbetar på Nässjö Näringsliv AB. Han gillar att skriva och säger samtidigt att han lever ett enkelt och vardagligt liv i Nässjö med sin familj. Faktum är, säger han själv, att trots de så vitt skilda orter han har varit bosatt i så känns det likadant, han alltid sig själv att dras med. Det gör att det inte spelar någon roll var någonstans han är bosatt, allt blir ändå filtrerat genom hans inre prisma. Dagarna består av arbete, ogräsrensning, målning av plank samt storhandling i den lokala ICA-affären. Jacob menar att det är i människans inre allt händer och det är där han vill att hans berättelser skall utspela sig.
En plats och en situation där vi alla är medvetna om att mycket försiggår inom oss är just under anställningsintervjun. Den mentala trötthet man känner efteråt är påtaglig. Anspänningen har varit hög, koncentrationen intensiv samtidigt som vårt medvetande kontinuerligt har analyserat oss själva som intervjuobjekt men även intervjuarens reaktioner och respons på våra svar och frågor, allt för att framstå i så god dager som möjligt. Vad jag vill ha sagt är att jag förstår att detta har varit ett intressant tema för författaren att fördjupa sig inom och jag uppskattar initiativet.
Boken består som sagt av nio noveller och omfattar 188 sidor. Jag tänker inte gå igenom dem var för sig utan väljer istället att diskutera boken mer generellt. Författaren har i boken valt att blanda humor med svärta. Visst blir vissa av intervjuerna minst sagt dråpliga, själv är jag dock lite kluven inför just detta. Jag har själv suttit tillsammans med min chef och intervjuat kandidater till en tjänst vi hade. Det var intressanta kandidater och de gjorde bra ifrån sig vid intervjun men bara en kunde få jobbet. Med stor medvetenhet vet man med sig att en av dem kommer bli glad och känna stolthet över att ha blivit utvald, de andra troligtvis tomhet och besvikelse.
För lite drygt en månad sedan satt jag själv på en intervju, alltså vid andra sidan av bordet. Jag hade bestämt mig för att vara helt öppen och ärlig samt att försöka vara så avslappnad som möjligt för att kunna visa precis vem jag är som människa. Naturligtvis så avslutades den intervjun med orden, ”- Vi hör av oss…” Min känsla för anställningsintervjuer är därför lite mer baserad på svärta. Att så korta möten kan få så stort betydelse för oss och under så stor del av våra liv, känns högst nyckfullt. Jacob berör även detta tema i sin bok tillsammans med alla de fördomar och förutfattade meningar som finns om hur vi skall vara och uppföra oss i denna situation. Det gäller faktiskt för båda parter som ni kommer upptäcka om ni läser boken.
Jag ger boken ”Vi hör av oss” av Jacob Sundberg 3 mycket starka DG! Det är en lättflytande bok som manar till läsning och trots allvaret skänker underhållning. Flera är situationerna man känner igen sig i eller har hört talas om. Som sagt, med svärta och viss del humor, tar författaren oss med till en av vår tids mest cyniska situationer. En situation vi nästan alla utsätts för och vilken får enormt stor betydelse för oss. Faktum är att många kommer ha glädje av att läsa boken. Slutligen, de hörde av sig! Jag fick inte just den tjänsten men vi kommer att inleda ett samarbete som kan komma att utveckla sig mycket positivt för båda parter.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #noveller #anställningsintervjuer
Kommentera
Tipsextra
Mitt intresse för sport har alltid varit stort. Dels som aktiv men även som tränare för pojklag inom olika idrotter. Det har för mig i hela mitt liv varit en naturlig del tillsammans med friluftsliv. Men under vissa perioder av året, läs vinterhalvåret, blir det av naturliga skäl lite mindre av aktivt uteliv. Så var det även när jag växte upp trots att utelek, även på vintern, var mer naturligt än det är för barn av idag. Därför kan jag minnas de mysiga stunder när man kom in i värmen på lördagseftermiddagen och slog sig ned framför televisionsapparaten för att titta på Tipsextra.
Redan i november 1969, efter initiativ av Lars-Gunnar Björklund, sändes den första matchen i Tipsextra. Detta fenomen kom att fortgå ända fram till mars 1995! Jag kan ärligt säga att under 80- och 90-talet såg jag inte så många Tipsextra sändningar. Men under mitten och slutet 70-talet var det ett i stort sett stående inslag i veckans olika skeden. Det var jag och min pappa som gick ned i gillestugan och bänkade oss framför tv:n. Jag minns speciellt att vi oftast hade en skål med jordnötter eller salta pinnar och att jag fick den sista ”slatten” i flaskan som blev kvar av läsken när groggen var blandad. Det var även ett spänningsmoment inblandat då min pappa tillsammans med en kollega alltid tippade på Stryktipset. Det gjorde det där klassiska ”plinget” extra intressant eftersom man hela tiden följde alla matcherna på kupongen. Speciellt intressant kunde vara om man själv fått vara med och tippat en rad eller föreslagit några garderingar. Jag minns detta med värme, fast jag vet inte om jag alltid tyckte att det var så roliga matcher, de skulle bara ses och upplevas.
Jag inser att det finns fler som upplevt ungefär samma sak fast mer fanatiskt. Per Malmqvist Stolt är ett exempel på detta. Per har också gjort slag i saken och publicerat en bok om just Tipsextra. Det har blivit en stor och exklusiv volym späckad med fakta och anekdoter. Per har för boken valt ut femton lag som han skildrar lite närmare. Presentationerna av lagen följer en systematik som gör den lätt att överblicka eller att använda som uppslagsverk och trots att den innehåller mycket fakta känns texten flytande samt lätt att läsa.
För varje lag inleder han med en prolog, de sidorna är blåfärgade. Därefter kommer en historisk tillbakablick och en redogörelse om laget under tiden för Tipsextra samt en av författaren speciellt utvald match under just denna period. Sedan kommer de gulfärgade sidorna med en fördjupad presentation av en för laget speciellt betydelsefull profil från dessa år. På de gröna sidorna tar han ut sin elva och väljer spelsystem utifrån uttagningen. Det är inte en given elva från en specifik tidpunkt utan han väljer fritt spelare från hela epoken. Det blir många gamla kända spelare vi får återuppleva i dessa uttagningar. Avslutningsvis följer en kort epilog om laget.
Jag tycker att boken är ett strålande verk och ger den 4 DG. Vi får ta del av så mycket fotbollshistoria, åtminstone engelsk fotbollshistoria, att det räcker och blir över. Boken är inget som jag sätter mig och sträckläser. Snarare är det pedagogiken och det systematiska upplägget som är den stora vinningen. Det blir lätt att följa de olika lagen, göra jämförelse och plocka fram spelare eller historiska fakta. Det rika bildmaterialet underhåller också med de minnen som framkallas när jag får se utdrag från Buster, omslag från serietidningen Fotboll, bild på Stryktipskupongen där Tipsextras första match mellan Wolverhampton och Sunderland ingår samt mängder av idolbilder på gamla fotbollsstjärnor. Gillar du fotboll är det en mycket givande och informativ bok, gillar du engelsk fotboll och Tipsextra är det ett måste!
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #sport #fotboll
Kommentera
Min vän Dahmer
Nu var det i och för sig inte så längesedan jag vurmade för grafiska romaner men jag måste likväl göra det igen efter att ha läst ”Min vän Dahmer” av Derf Backderf. Vilket otroligt starkt bildspråk, vilken fantastisk berättelse och vilken mörk uppväxtskildring. När Derf Backderf tar på sig att skriva ned sina upplevelser av Jeffrey Dahmers tragiska uppväxt blir det sprängstoff som ingen kan vara oberörd inför.
Derf Backderf föddes 1959 och växte upp i Richfield, Ohio. Han kom att gå på Revere High School i samma klass som Jeffrey Dahmer. Just under skoltiden tänkte han inte så mycket på det men 1991 när Jeffrey uppmärksammades för sina fruktansvärda brott, han är en av de mest brutala seriemördarna i USA:s historia, började han skriva på sin historia mest som terapi och ett försök att förstå det som hänt. Historien kom att bli en 24 sidor lång serietidning. Då ingen ville ge ut den så fick han finansiera utgivningen själv och det var helt enkelt vad han hade råd med. Tidningen kom att bli uppmärksammad och även nominerad för en Eisner. Derf själv var dock inte nöjd utan ville förbättra den och gå till botten med berättelsen om Jeffrey. Så som den nu var publicerad tyckte Derf att historien kändes ofärdig och sönderhackad och allt för mycket sedd utifrån hans eget perspektiv. År 2012, alltså hela 20 år efter det att han inledde skrivandet om sin gamla klasskamrat, var så serieromanen utökad och färdig. Nu 2018 finns den även utgiven på svenska via Kartago Förlag.
I boken får vi alltså följa med tillbaka till 70-talets USA. En mindre småstad i Ohio är platsen vi befinner oss på. Allt verkar normalt och livet har sin gång. I skolan tillhör en del den inre kretsen, några står utanför. Så har det alltid varit. Skillnaden är att en av de personer som just här står utanför kommer 1994 bli mördad i fängelset där han sitter av sitt straff efter att själv ha mördat 17 unga män. Hur kunde det hända?
Derf Backderf har inför nyutgåvan gått tillbaka i tiden, intervjuat gamla klasskamrater och lärare, läst polisprotokoll och tagit del av intervjuer gjorda med Jeffrey Dahmer. Han har också rannsakat sig själv och sina kamrater vilka dagligen fanns i Jeffreys närhet men, precis som alla vuxna, inte riktigt valde att se det som hände. Alla de problem och demoner som Jeffrey kämpade emot alldeles ensam. Allt detta arbete har han gjort för att kunna ge en så rättvis bild som möjligt av den uppväxt som kom att forma ett monster av sällan skådat slag. För visst, det finns inget försvar för Jeffrey Dahmers gärningar men var han verkligen ond? Var han inte bara en helt vanlig kille, kanske lite annorlunda, som kom att hamna utanför de vuxnas radar? En ung kille med föräldrar helt upptagna av sina egna liv och problem, en skola som bara såg honom som udda och kamrater som fann glädje i att roa sig på hans bekostnad. Vems är egentligen ansvaret för det som sedan skedde och vem kunde ha gjort något för att se till att han fått hjälp så det inte skulle ha slutat så illa? Kan vi lära oss något av historien, så det inte händer igen?
Jag ger ”Min vän Dahmer” 5 DG! Allt faller på plats. Derf Backderf skildrar avskalat och realistiskt, utan pekpinnar eller skuldbeläggande, hur en vanlig kille kunde hamna så fel. Han står också för illustrationerna (ej färg) vilka trots sin enkelhet kraftfullt förstärker den tragiska berättelsen. De som ser grafiska romaner som barnsligt och något vuxna inte har utbyte av vill jag rekommendera att åtminstone läsa denna serieroman innan de har förutfattade meningar om genren. Det är inte ofta jag blivit så berörd av något jag läst!
Avdelning: Serier Taggar: #recension #grafisk roman #uppväxtskildring
Kommentera
Tack för dina vänliga ord! Roligt att höra att ens arbete är till belåtenhet :-)