Visa standardvy
Visa omslagsvy
Kråkorna
Kim har fått ett brev. Hon har ärvt sitt föräldrahem. Fast egentligen är det inte hennes föräldrahem utan farföräldrarnas hem där hon kom att växa upp. Hon har länge undvikt denna plats men nu är huset hennes och hon bestämmer sig för att åka dit. Hon vet att det kommer att bli en resa bakåt i tiden, till hennes uppväxt på gården. Det blir en färd tillbaka till hemska minnen och det mörker som präglade hennes barndom.
Den grafiska romanen ”Kråkorna” är skriven av Anders Fager och illustrerad av Peter Bergting. Anders Fager är för mig mest känd genom böckerna ”Svenska kulter” och ”Samlade svenska kulter” vilka är underbart mörka böcker (novellsamlingar) med botten i svensk folktro med inslag av Lovecraft. För andra kanske han är mer känd som rollspelskonstruktör. Peter Bergting är en känd illustratör tillika författare med flera egna grafiska romaner bakom sig exempelvis den lysande ”The Portent” som du kan läsa om här.
”Kråkorna” är en bok om Kim och hennes uppgörelse med sin uppväxt som kantades av död, misslyckanden och trasiga relationer. När hon väl är på plats i huset tränger sig minnena på med hjälp av gamla saker, fotografier och alla de lappar som finns uppsatta över hela huset. Kim bär på ett starkt trauma av att hennes mamma lämnade dem och hon själv blev kvar hos sin far. En far som i sin tur åter bodde ihop med sina föräldrar på gården, en högst dysfunktionell familj efter äldste sonens plötsliga bortgång. Alla dessa minnen och händelser blir som svarta monster vilka hon måste bearbeta för att finna frid och ett hem.
Jag ger ”Kråkorna” 3 starka DG! Det jag uppskattar mest är de otroligt stämningsfulla illustrationerna som bär berättelsen och känslan av sorg och övergivenhet. ”Kråkorna” var för övrigt en av de sex böcker som nominerads till 2020-års Augustpris i kategorin för bästa barn- och ungdomsbok.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #grafisk roman
Kommentera
Draksådd
För ett par år sedan fick jag nöjet att läsa Chris Bergs debutroman ”Gråzon” vilken du kan läsa mer om här. Nu har författaren precis släppt sin andra roman vilken även den har Richard Häll som huvudkaraktär. Då ”Gråzon” var en bok jag uppskattade mycket fick den högt betyg av mig 4 DG. Detta trots att boken innehöll en del korrekturfel vilket låg på den negativa sidan. Inte så allvarligt i sig, men när man läser en spänningsroman som man fullständigt slukar, vilket jag gjorde med ”Gråzon, så kan det bli att man rycker till varje gång det uppstår och det är synd. Nu har Chris Berg valt att ge ut sin andra roman ”Draksådd” på Nona förlag. Ett förlag som jag inte är bekant med men hoppas på att korrekturläsningen är bättre, samtidigt som storyn är lika vass som i debuten.
Chris Berg är född 1980 och bosatt i Stockholm. Författarnamnet är en pseudonym då han till vardags arbetar som läkare och inte vill blanda ihop de båda rollerna. I sitt författarskap har han utvecklat ett nätverk med Lars Wilderäng och Mats Svensson vilka båda är författare inom samma genre. Vad jag förstår läser de varandras böcker och stöttar varandra. Eftersom jag läst alla dessa tre författares senaste alster kan jag inte säga annat än att det verkar vara ett mycket givande och bra samarbete för dem alla.
I ”Draksådd” har Richard Häll kommit tillbaka till Sverige. Han har blivit omplacerad men längtar tillbaka till operativ verksamhet. En önskan som kommer slå in förr än han någonsin anar. I och med att Sverige har infångat en mycket viktig person som tillhör ett islamistiskt terrornätverk skall en utlämning till USA genomföras. Naturligtvis är detta något som terrornätverket inte vill skall ske då personen som skall utlämnas sitter inne med för dem extremt känslig information. Samtidigt blir svenska underrättelser medvetna om att en ny terrorcell är under uppbyggnad i Södertälje och man kallar in Richard Häll. Han får till uppgift att bevaka och ta reda på vilket attentat den nya cellen håller på att planera inför. Desto längre tiden går, ju säkrare blir Richard på att det är något riktigt stort på gång. Kommer han hinna kartlägga terrorcellen och förhindra att mängder av oskyldiga liv offras.
Vad skall jag säga? Återigen blev det sträckläsning för min del. Boken är vansinnig spännande och dramaturgin excellent. Sakta men säkert dras man som läsare in i båda sidors situation och handlande. Allt är inte hela tiden svart eller vitt. Men trots allt, Richard står på de godas sida mot de onda, vilka denna gång är oerhört välplanerade, bra utrustade och otroligt målmedvetna. Det blir flera intressanta vändningar i boken och drivet i berättelsen gör att man snabbt vänder blad och läser vidare medan man blir allt torrare i munnen. Så bra är ”Draksådd”!
En rolig kuriosa från boken är att när Richard sitter på spaningspass tar han fram en bok som han beskriver som intressant och väl underbyggd vilken har en karolin med automatvapen på framsidan. Antar att fler än jag här ler på munnen åt blinkningen till Lars Wilderäng och hans senaste bok ”Redovisningsavdelning Marviken” läs mer om den här.
Skall jag då slutligen ge ett betyg till ”Draksådd” får det återigen bli ett högt betyg nämligen 4 starka DG. Ja, korrekturfelen är borta denna gång. Skall du läsa en riktigt driven och spännande svensk roman så rekommenderar jag denna. Varför skriver jag svensk? Spelar ingen som helst roll vilket land, ”Draksådd” står sig mycket väl även i internationell konkurrens!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller
Kommentera
Narrspegel
Det var inte så längesedan jag här på bloggen skrev om Sten Walls allra första fall i boken ”Gråt i mörker”. Nu har det blivit dags för hans allra senaste, förhoppningsvis inte det sista, ”Narrspegel”. Detta fall kommer bekymra Sten Wall och leda in honom på villospår. Men ihärdig som han är närmar han sig sakta men säkert mysteriets kärna.
Björn Hellberg vår käre tävlande och tillika domare från ”På spåret” tar oss här tillbaka till Staden. Allt har sin gång i det lilla samhället men så brakar allt lös. En man blir med berått mod påkörd och dödad. En kommunpamp med frestelser för unga kvinnor är i farten. En gammal olyckshändelse med dödlig utgång bubblar upp. Misslyckade kärleksaffärer gör sig aktuella. Förgreningarna är många och Sten Wall står nästintill handfallen. Vad är egentligen sanning och vem är det som ligger bakom? Villfarelserna får Sten Wall att känna det som om han stirrar in i en narrspegel.
Som vanligt tar Björn Hellberg oss med på en resa in i ett samhälle där allt inte är som det ser ut att vara. Men han gör det på en prosa och med en vokabulär som får läsaren, åtminstone mig, att le mitt i allt det hemska som sker. Det är en fröjd att läsa och befriande fritt från blodiga scener och onödigt våld. Allt sker inom ramen för realism och trovärdighet. Det skattar jag högt!
Jag ger ”Narrspegel” 3 starka DG! Björns böcker går inte till historien som några klassiker men de har en charm och ett underhållningsvärde som är stort. Det räcker för mig. Ibland vill man bara ha en bok som ger tidsfördriv och en läsupplevelse för stunden, då är en Sten Wall deckare ett givet val för mig!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Kommentera
Kris i forskningsfrågan
Den sista tiden har det varit en påtaglig debatt både i press och i radio kring den forskning som bedrivs i Sverige. Orsaken kan nog med fog kanaliseras till Hanne Kjöllers bok med titeln ”Kris i forskningsfrågan (eller: vad FAN får vi för pengarna?)”. Boken är utgiven av förlaget Fri Tanke och den har bemötts av både kritik och lovord. Själv arbetar jag som bibliotekarie på Högskolebiblioteket i Jönköping vilket gör att jag i mitt arbete får en viss inblick i forskningsvärlden, även om jag befinner mig lite i utkanten av densamma.
Hanne Kjöller är född 1965 i Uppsala och utbildad sjuksköterska. Hon är författare med flera böcker bakom sig vilka ofta berör hennes egna erfarenheter även om hon inte heller väjer för att ta upp kontroversiella ämnen. Hanne har dessutom många år bakom sig som journalist och ledarskribent på Dagens Nyheter.
I boken ”Kris i forskningsfrågan” tar hon fram luppen och ger sig på att granska hur svensk forskning står sig både internationellt såväl som nationellt. Sverige som nation satsar på att vara en framgångsrik forskningsnation (för att inte säga ledande även om så nu inte är fallet) och därför satsas det i jämförelse med andra länder en ansenlig del av de offentliga medlen på att driva kunskapsutvecklingen framåt genom kvalitativ forskning. Forskningen skall alltså betraktas som en motor för ökad kompetens och innovation, inte bara inom akademin utan för hela samhället. Enligt Hanne är detta mer eller mindre en form av att kasta pengarna i sjön. Hon menar att vi får ut väldigt lite för de pengar som satsas i jämförelse med till exempel Danmark, Nederländerna och Schweiz. Hur kunde det bli såhär? I sin bok lyfter hon fram tre resonemang kring själva forskningen och tre påstående som förklarar hur det kunde bli så.
Meningslös forskning 1 – Om forskning utan mottagare
Forskning genomförs vilken saknar mottagare. Med det menas att en stor andel forskning genomförs som inte är användbar eller helt saknar användarfokus vilket gör forskningen blir helt meningslös och oanvändbar.
Meningslös forskning 2 – Om forskning som redan är gjord
Forskning genomförs trots att den redan är gjord. Forskningsproduktionen ökar konstant men stor del av tillväxten är inte ny forskning. Forskningsfrågor blir svåra att hitta och man söker, ”pressar”, in frågeställningar (nonsensforskning) som egentligen inte är nödvändiga och bidrar därmed till meningslös och fragmenterad forskning.
Meningslös forskning 3 – Om överdrivna och falska forskningsresultat
Det råder en reproducerbarhetskris inom forskningen. När man undersöker tidigare forskning är det en stor andel som inte går att replikera. Bristande forskningsmetod och dokumentation såväl som rent fusk och förvanskning gör att forskningskvaliteten blir bristfällig om inte rent av felaktig och därmed blir forskningen meningslös.
Hur kunde det bli så här 1 – Märkliga mått och mäktiga tidskrifter
Forskning är bra, vi behöver forskningen men det finns ett systemfel. Incitament och strukturer gör att forskningen missriktas och blir kostsam. Vetenskapliga artiklar och då i högt rankade tidskrifter är det som mäts och premieras. Tyvärr säger det inget om den enskilda forskningsinsatsen och kvaliteten på forskningen. Granskningsprocessen fungerar inte och även forskning som brister publiceras och tillgodoräknas. Det kan påverka en forskares hela karriär och rykte. Bra forskning som publiceras utanför dessa kanaler kan däremot helt lämnas utan beaktande. Att dela upp sin forskning i mindre fragment så kallad ”salamiproduktion” belönas. Produktionen av forskningspublikationer samt granskningen av dessa görs ”gratis” med hjälp av forskarna som finansieras av statliga medel. Sedan måste samma forskare genom sina lärosäten återigen använda statliga medel för att få tillgång till redan offentligt finansierad forskning, övriga samhället kommer överhuvudtaget inte åt att utnyttjande denna forskning, då den blir inlåst hos kommersiella förlag vilka naturligtvis gör enormt stora vinster på statligt finansierad forskning utan att ta mer än en minimal risk.
Hur kunde det bli så här 2 – Forskarnas och finansiärernas ansvar
Vid ansökan om forskningsmedel från forskningsråden, till exempel Vetenskapsrådet, skall ansökan bedömas av experter. Här behövs bättre kompetens för att klara av den uppgiften och kunna utvärdera den forskning som skall genomföras i form av att säkerställa forskningsmetod och behov samt undersöka så forskningen inte redan är gjord. Naturligtvis bör även finansierad och genomförd forskning därefter utvärderas och presenteras så staten vet vad man får för pengarna. Denna återkoppling är högst bristfälligt. Forskarna själva har ett ansvar att säkerställa kvaliteten i sin forskning. Hur undviker man bias i sin forskning och är forskningsmetoden konsekvent. Hur lyckas man presentera de resultat man kommer fram till i de vetenskapliga tidskrifterna? Självklart söker man nya intressanta resultat men är det verkligen de resultat man fick fram? Resultat som är felaktiga, icke förväntade eller bara nollresultat kan vara nog så intressanta och minst lika krävande men de är så mycket svårare att få publicerade, speciellt i högt rankande tidskrifter. Det finns en drivkraft och ett incitament att ”spetsa” till resultaten. Dessutom är forskningen nödvändig och vilket behov av forskningen finns?
Hur kunde det bli så här 3 - Och så var det politiken
Vilken forskning skall få medel och på vilket sätt? Forskningens frihet vill värnas men politikerna vill styra. Vem är mest lämpad att bedöma vilken forskning som bör premieras? Dels finns basanslaget som fördelas direkt till lärosätena, skall det öka eller skall mer medel gå till forskningsfinansiärer där sedan forskarna får ”tävla” om tillgängliga medel genom sina ansökningar. En hel del forskning genomförs också med hjälp av extern finansiering såsom stiftelser, företag och andra offentliga medel (regioner, kommuner). Vidare, olika typer av forskning kan hanteras olika beroende på dess varierande förutsättningar. Grundforskning är dyr och långsiktig och behöver en säker finansiering och basanslaget blir därmed viktigt. Tillämpad forskning är mer flexibel och behovsanpassad och lämpar sig kanske bättre för ett ansökningsförfarande i konkurrens med annan forskning. Oavsett så konstateras det att medel finns det gott om, kanske till och med för mycket, men resultatet i form av högkvalitativ forskning uteblir. En starkare kontroll och utvärdering av forskning är därmed önskvärd.
Författaren avslutar sedan boken med sina två slutsatser: Slutsatser 1 – Alltså samt Slutsatser 2 – Därför. Läs gärna boken och ta del av hennes slutsatser. För mig blir det lite svårt och komplicerat att kortfattat försöka sammanfatta dessa i en recension.
Jag ger boken ”Kris i forskningsfrågan” 4 DG! Det är en intressant bok som dessutom är lättläst om ett svårt och komplicerat ämne (hon gör här en pedagogisk insats). Jag kan hålla med henne i stora delar om den problembild hon mejslar fram, samtidigt vet jag att det är mycket mer som ligger bakom som är så svårt att komma åt. Den debatt och diskussion hon skapat och att blicken riktas mot vad vi får ut för forskning av de skattemedel som satsas kan jag bara bedöma vara av godo.
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #forskningspolitik #Sverige
Kommentera
Jamåhonleva
Något som jag alltid uppskattat med Roslund & Hellström och nu uppskattar hos Roslund är förmåga att väva in aktuell samtidsproblematik i berättelsen. ”Stofilen” Ewert Grens, som gör allt för att leva sitt liv i det förgångna, tvingas upp till ytan för att konfrontera verkligheten så som den ser ut just idag. Det gör berättelsen så mycket mer levande och realistisk samtidigt som kontrasten skapar engagemang hos läsaren. Nu har jag läst ”Jamåhonleva” som i och för sig har något år på nacken, hans senaste har jag för övrigt också läst men den återkommer jag till i en annan blogg, och jag kan redan nu avslöja att det även denna gång är en mycket läsvärd bok.
En liten flicka som just fyllt fem år sitter ensam i ett hus och sjunger Ja må hon leva när Ewert Grens möter henne. Hon har gått in i sig själv och skärmat av sig från verkligheten runt omkring sig. Inte så konstigt hela hennes familj ligger ihjälskjutna runt om i huset. Detta blir ett fall som långt senare kommer få efterverkning både för Ewert Grens men även för Piet Hoffman och hans familj.
Piet Hoffman har lovat sig själv och sin familj att aldrig mer tjänstgöra som infiltratör utan leva ett hederlig och normalt familjeliv. Men den undre världen vill inte kännas vid några sådana förpliktelser. När han vägrar utsätts han för hot, först hot mot honom men sedan även mot hans familj. Till slut finns ingen återvändo. För att få ett slut på hoten och mörklägga sitt eget förflutna tvingas han återigen bejaka sin våldsamma sida. Det blir förvecklingar som kommer leda honom rätt in i kärnan av Europas mörka vapenhandel. Denna gång kommer inte hans eget liv vara det han oroar sig mest för, denna gång står framtiden för hela hans familj på spel.
Jag ger ”Jamåhonleva” 4 DG! Boken är inte bara välskriven och aktuell utan infernalisk spännande. Jag läste den i somras och det var perfekt läsning. Kan tänka mig att de som plockar fram denna en ruggig höstdag inte alls får en sämre upplevelse, snarare tvärtom.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Kommentera
Balladen om sångfåglar och ormar
”- Låt de tionde Hungerspelen börja”… I boken ”Balladen om sångfåglar och ormar” av Suzanne Collins, vilken kronologisk efter utgivningsdatum blir den fjärde i ordningen, har vi förflyttas bakåt i tiden. Man får väl därmed anse den vara en prequel till trilogin om Katniss och hennes kamp i hungerspelen och senare uppror mot president Snow. I denna bok finns inte Katniss med utan det är en 18 år ung Coriolanus Snow vi möter. När du läste de tidigare böckerna (eller såg filmerna) visst önskade du, precis som jag, att det var president Snow som deltog i Hungerspelen. Vi var kanske närmare verkligheten än vi någonsin kunnat ana med den önskan.
Suzanne Collins fick en enorm succé med böckerna om Katniss Everdeen vilka sålts i över 100 miljoner exemplar. Författaren hade då redan publicerat böckerna om Gregor från Ovanjord, vilket var en serie om fem böcker (en form av Alice i Underlandet som utspelar sig i New York). Suzanne Collins är född 1962 i Connecticut och hon bor numera med sin man och två barn återigen i Connecticut efter att som barn, med en far som var militär, tvingats flytta runt en hel del.
I ”Balladen om sångfåglar och ormar” möter vi som sagt en ung Coriolanus Snow. Han bor i huvudstaden och tillhör eliten. Men det är bara på ytan, egentligen är han och hans kvarvarande familj utblottade. Snow gör allt för att det inte skall märkas och gamla vänner hjälper till så gott de kan men efter upproret är förhållandena svåra även i huvudstaden Panem. Coriolanus är precis i slutet av sin utbildning på Akademin och han vet att familjens framtid hänger på att han lyckas ta sig in på Universitetet. Hans akademiska förmåga är utmärkt men det räcker inte, han behöver också kunna finansiera studierna. Till hans frustration är det inget han själv kan påverka utan han måste vinna gunst bland både vänner och ovänner till familjen Snow. När det ser som allra mörkast ut står det tionde hungerspelet för dörren. Nytt för i år är att elever från Akademin skall tjänstgöra som mentorer för spelarna från distrikten. Coriolanus blir en av de elever som på grund av sina akademiska meriter selekteras ut för att vara mentor. Han ser sin chans då ett stipendium till Universitetet ligger i potten för den mentor vars spelare vinner hungerspelen. Nu gäller det bara att ha tur med ”lottningen” och få en av de spelare som kommer från de närmsta distrikten, helst en storväxt och atletisk kille. De är klart överrepresenterade bland tidigare vinnare. När ”lottningen” är klar inser han att det stöd han hoppades på inte fanns. Han har tilldelats en spelare från det lägst rankande distriktet av alla, distrikt 12, dessutom en liten klen flicka. Allt är förbi, där missade han Universitet, där förlorade han och hans familj bostaden, fasaden om familjen Snows goda status och betydelse kommer obönhörligen att raseras och Coriolanus kommer vara den som slutligen lät familjens goda rykte upplösas. För inte kan han väl göra den spensliga lilla flickan från distrikt 12 till en vinnare.
”Balladen om sångfåglar och ormar” får 4 DG! Det är njutbar och spännande läsning fullt i klass med de övriga böckerna i serien. Framförallt ger den inblick i hur det var tidigare och kunskap om president Snows bakgrund. Jag kommer i varje fall se om filmerna igen under hösten och jag kommer göra det med helt nya ögon. Läs boken så förstår du vad jag menar…
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik
Kommentera
Gråt i mörker
Året är 1981. Jag är 16 år gammal och skall börja på gymnasiet. Då ger Rabén & Sjögren ut den allra första Sten Wall deckaren tillika Björn Hellbergs skönlitterära debut. Vid den tiden läste jag inte så mycket deckare, inte så många böcker överhuvud taget för den delen. Så kul då att Lind & Co har valt att i samarbete med författaren ge ut en nyutgåva av Sten Walls första fall ”Gråt i mörker”.
Författaren Björn Hellberg är en välkänd profil. Många känner säkert igen honom från SVT och frågeprogrammet ”På Spåret”. Andra kanske redan kände till honom som ledande tennisexpert med fotografiskt minne. Jag själv har dessutom träffat honom vid ett par tillfällen och varje gång känner han igen mig, minns var vi träffats och vad vi pratade om. Helt otroligt! Tills dags dato får jag det till att han har skrivit 24 böcker om Sten Wall förutom det även Loviken-serien andra romaner samt flera faktaböcker främst om tennis. Författaren är alltså produktiv och för mig innebär det att jag i stort sett varje år läser en ny kriminalroman om Sten Wall, ett sant nöje från min sida.
”Gråt i mörkret” är som sagt den första boken om Sten Wall och Staden. Den är endast lätt redigerad för att kunna bibehålla tidsandan. Fast ärligt talat så känns den lika aktuell som vilken annan deckare som helst av nyare datum. Handlingen kretsar kring en gärningsman som sedan ung ålder mobbats och blivit utstött. Hans isolering bygger upp en psykiskt störd man med stora komplex. Slutligen rämnar fasaden och han slår tillbaka. Den idoge Sten Wall kommer honom till slut på spåren, såklart.
Som författaren sedermera blivit känd för, finns redan här en prosa och ett ordförråd av sällan skådat slag. Utan att tappa driv eller trovärdighet för han i texten in ord och fraser man sällan läser i andra böcker. Man kan lätt förledas att tro att det blir lite torrt och tråkigt men resultatet blir precis det motsatta. Att jag, läsaren, även har med sig hans stämma från televisionen gör att författarrösten i hans böcker faller sig naturlig vid läsning. Man läser med Björn Hellbergs röst i huvudet och det gör det hela än mer underhållande.
Jag ger ”Gråt i mörker” 3 starka DG! Författarens prosa och enkla tydliga handling vinner i längden. Det är inte en bok som man kommer minnas för all framtid men för stunden är det högklassig underhållning.
Avdelning: Spänning Taggar: #kriminalroman #recension #deckare
Kommentera
