Visa standardvy
Visa omslagsvy
Gudarna vaknar
I vintras skrev jag om den första boken i serien om Themisfilerna, ”Sovande jättar”. Den tog mig med storm. Inte bara på grund av det fantastiska driv berättelsen hade utan även beroende på den form i vilken den skrevs. Korta kapitel med utdrag ur Themisfilerna, mest bestående av intervjuer och reflektioner och nästan ingen löpande narrativ text. Dessutom var det en story som utmanade min fantasi och fick mig att sådär nyfiket titta upp mot stjärnorna på himlen.
I somras läste jag så ”Gudarna vaknar” den andra boken i serien. Faktum är att jag redan har läst den tredje boken också, men det återkommer jag till i en kommande bloggrecension. När ”Gudarna vaknar” tar sin början befinner vi oss i London. Närmare bestämt i Regent’s Park där en ny robot plötsligt har dykt upp från ingenstans. Ingen vet varför den har dykt upp eller vad den vill. Kommer den med fredliga avsikter eller är den ett hot mot mänskligheten? Under lång tid står roboten bara där helt stilla utan att göra något mer än orsaka förvirring och osäkerhet.
Pressen ökar på regeringen och premiärministern, befolkningen är splittrad men en majoritet är för att sätta in vapenmakt. Samtidigt är Themis på väg över Atlanten för att understödja den brittiska regeringen. Innan Themis hinner fram rullar så pansarstyrkorna in i Regent’s Park som översvämmas med militära förband. Den främmande roboten bemöter hotet och med ett snabbt ljussken utplånas flera av Londons stadsdelar, kvar finns bara en stor slät leråker.
Kara och Vincent startar upp Themis, nu finns det ingen tvekan längre de måste anfalla den nya roboten innan den gör mer skada. Striden blir våldsam men Themis lyckas besegra motståndaren. Den befriande lyckan blir dock kortvarig. Snart börjar det regnar ner robotar över i stort sett hela världen. Det finns inte en chans att man skall kunna möta det nya hotet med enbart Themis. Är det här slutet för mänskligheten vi bevittnar?
Jag ger ”Gudarna vaknar” 3 starka DG! Sylvain Neuvel behåller greppet om mig som läsare. Spänningen intensifieras och situationen känns onekligen helt hopplös. Trots det så känner jag det lite som om den nerv och nyhetens behag som infann sig i första boken ”Sovande jättar” har försvunnit. Fast å andra sidan så blir samspelet och relationen mellan Kara och Vincent allt mer intressant och givande. I vilket fall, gillade du ”Sovande jättar” så kommer du definitivt inte bli besviken på ”Gudarna vaknar”.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #SF
Kommentera
Bungalow
Jag minns åren runt millennieskiftet när Åke Edwardson varje år släppte en ny kriminalroman om kommissarie Erik Winter. Det var något man alltid såg fram emot. Inte bara för den spännande läsupplevelsen utan även för fascinationen i att han har samma födelsestad som jag, Eksjö. Nu har åren gått och vi är båda äldre vilket jag märker när jag läser hans senaste roman ”Bungalow”. Romanen ligger långt ifrån böckerna om Erik Winter. Den är mycket mer känslosam och lågmäld, känns nästan som ett manifest. Blir romanen för den skull tråkigt och saktfärdigt? Jag skall här försöka ge dig min bild av läsupplevelsen.
Åke Edwardson föddes som sagt i Eksjö år 1953. Hans uppväxt ägde rum i trakten runt Sävsjö och han inledde sin yrkesbana som maskinsnickare. Detta är något han återkommer till i ”Bungalow”. Mest känd för allmänheten är han nog för sina böcker om Erik Winter. Två av dem har dessutom blivit belönade som bästa svenska kriminalroman ”Dans med en ängel” (1997) samt ”Himlen är en plats på jorden” (2001). Åke Edwardson har även skrivit ungdomsböcker såväl som novellsamlingar.
”Bungalow” är en roman om Kalle Edwards. Till en början känns det som om man börjat läsa en spänningsroman. Kalle har rest till Sydostasien närmare bestämt Bangkok för att leta efter sin försvunna dotter Jenny. Dottern har gett sig ut på en resa, samma resa som Kalle själv gjorde för fyrtio år sedan (så även författaren själv), men kontakten är bruten och Jenny är försvunnen. Vad har hänt? Har hon utsatts för något brott eller har hon frivilligt gått under jorden? Kalle beslutar sig för att åka dit och söka efter henne. Det blir ett sökuppdrag som till en början följer Jennys fotspår men sedan efterhand även blir en resa tillbaka i Kalles egna fotspår, hans uppväxt såväl som barndom.
”Bungalow” har självbiografiska inslag som påminner mycket om Åke Edwardsons liv. Författaren vill dock inte kalla det för en självbiografi utan det är en roman som läsaren får frihet att tolka. Men trots allt så finns där platser, personer och företeelser vilka onekligen ligger väldigt nära verkligheten. Jag är övertygad om att författaren är helt medveten om detta.
I min inledning sa jag något om ålder och att bli äldre. Jag kan inte låta bli att känna det lite som om detta är den roman där Åke Edwardson medveten gör upp med sin egen historia. Att säga att han skriver av sig känns lite lättvindigt, det är det absolut inte. Det är känslosamt, reflekterande och vårdat. Jag grips av romanen och även om det inte är en spänningsroman så känns det nästan så ibland. Jag blir intresserad och berörd av Kalle Edwards, hans liv och omgivning. Livet är svårt, valen är många och utgången är osäker. Det får vi lära oss av huvudpersonen och jag uppskattar lektionen.
Jag ger Åke Edwardsons ”Bungalow” 4 av 5 DG! En väldigt fin roman om en man och hans liv. Boken ger tankar kring hur vi formas till de människor vi sedan kommer att bli. Om det sedan beror på arv, miljö eller de val vi gör oavsett om de är medvetna eller omedvetna spelar kanske inte alltid så stor roll utan det är något vi måste försonas med. Det är ändå vi själva som bär ansvaret, ett ansvar som vi måste ta oavsett vilken roll vi ikläder oss medmänniska, partner, förälder eller vän. Läs nu ”Bungalow”, den berikar din höst!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #roman #alkoholism #uppväxt
Kommentera
Fallet
För er som brukar läsa min blogg är inte Lars Wilderäng helt obekant. Jag tror att jag har skrivit om de flesta av hans utgivna titlar. Nu har Lars Wilderäng släppt en ny bok där han har lämnat technothrillern i militärmiljö för en mer traditionell thriller i skuggan av en finanskris. Alla frågar vi oss, blir det lika bra?
Lars Wilderäng kan man väl säga fick sitt stora genombrott med sin ”Stjärntrilogi” ("Stjärnklart", "Stjärnfall" och "Stjärndamm"). Det var en dystopisk skildring av ett framtida Sverige som mixar flera olika genres. Därefter följde han upp framgången med en ny tvåboksserie, ”Höstsol” och ”Höstregn”, om ett militärt anfall på Sverige. Personligen måste jag säga att det är i denna form av technothriller à la Tom Clancy med den storpolitiska scenen som ram och krutdoft i luften som jag tycker Lars Wilderäng verkligen briljerar.
Denna gång kommer vi i boken ”Fallet” få följa Mikael Svenbo under hans resa mot undergången. Mikael har ett bra jobb inom IT-sektorn när han träffar Lotta. Livet går från klarhet till klarhet och allt är frid och fröjd. Men det finns hela tiden en önskan om mer. En bättre bostad, en lyxigare livsstil och en önskan om att få vara framgångsrik, främst i andras ögon. Det leder Mikael in på en bana med snabba pengar, riskfyllda investeringar och en kommande krasch på fastighetsmarknaden. När vi i bokens början möter Mikael har han lyckats att anamma livet som en av Stockholms uteliggare. Mikael har kommit att bli avskydd och föraktad bland allmänheten. Hur kunde allt gå så fel och hur hamnade han egentligen där? Det är precis det du och jag får veta när vi läser boken. Det visar sig nämligen vara en tunn linje mellan framgång och katastrof.
”Fallet” är en spänningsroman i högt tempo! Jag kommer på mig själv med att verkligen kasta mig över sidorna. Själva scenariot med fastighetsaffärer och en finanskris låter kanske inte så rafflande men det är onekligen ett högt drivet tempo i Mikaels liv på vägen mot undergången. Sedan, helt plötsligt, händer det något med min läsning. När vi närmar oss upplösningen och pulsen är hög så sätter sig Mikael i en stulen Tesla för att sova. Hur kan han göra det i den situationen han befinner sig i just då? Det övergår helt mitt förstånd. Det får mig att bli kritisk och tappa förtroende för berättelsen. Visst boken fortsätter mot sitt crescendo och explosiva avslutning men jag finns inte riktigt med Mikael längre, tyvärr.
Jag ger ”Fallet” 3 svaga DG! Om berättelsen fortsatt utan denna fadäs med att Mikael måste sova i en uppvärmd Tesla mitt i upplösningen så hade det säkert blivit 4 DG. Tyvärr sjunker betyget markant för mig när jag känner att tilltron till berättelsen rubbas på detta sätt. Konstigt att ingen av testläsarna reagerade som jag gjorde. Ett stort plus går till Anders Timrén för ytterligare ett fantastiskt omslag, världsklass!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller #finanskris
Kommentera
Varför kommer det inga nya bloggposter...
Ibland hamnar man i en svacka! Det som normalt känns väldigt kul och spännande lockar helt plötsligt inte alls. Där befinner jag mig just nu. Ingen lust att läsa nya böcker, ingen lust att skriva om de böcker jag läst. Otroligt tråkigt, hoppas det går över snart!
Avdelning: Taggar: #läslust
Kommentera
Kolibri
Jag skall villigt erkänna att det har blivit en och annan svensk kriminalroman läst av mig. Kanske för många rent av. Kan faktiskt känna mig lite trött på dessa serier ibland. Ändå åkte det fram en ny ”Scandi noir” nämligen ”Kolibri” av finska Kati Hiekkapelto. Den har förvisso några år på nacken, gavs ut på svenska 2017 av Modernista förlag men helt plötsligt en dag kändes det rätt att läsa den. Det är faktiskt den första finska deckaren jag läser och dessutom skriven av en kvinnlig författare vilket gjorde mig extra intresserad av boken. Skulle den kunna återuppväcka intresset för genren?
Kati Hiekkapelto är som sagt från Finland närmare bestämt Oulu, där hon föddes för nästan 49 år sedan en septemberdag år 1970. Kolibri är hennes första roman och för den nominerades hon till en Petrona award samt Glasnyckeln av Skandinaviska Kriminalsällskapet. Annars har hon en bakgrund inom undervisning för personer med extra behov i Serbien riktat mot den ungerska befolkningen, inte helt ointressant att veta när man läser om hennes karaktär Anna Fekete. Modernista har även givit ut hennes andra bok i serien vilken heter ”De försvarslösa” (2018).
I ”Kolibri” får vi stifta bekantskap med unga kriminalpolisen Anna Fekete. Anna har precis anlänt till den finska staden Koivuharju, en stad där hon en gång växte upp efter det hennes familj lämnat det forna Jugoslavien. Hon möts av poliskommissarie Pertti Virkkunen som är glad över att de anställt sin första polis med invandrarbakgrund, helt enligt strategierna på riksnivå. Men det är en brokig personalstyrka hon möter, speciellt svårt har hon för Esko Niemi, en främlingsfientlig enstöring med dåligt humör och alkoholproblem. Naturligtvis är det han som skall bli hennes partner.
Det första fall hon får på sitt bord är en inspelning från larmcentralen. En ung flicka, Bihar, har ringt in och sagt att hennes pappa skall döda henne. När hon konfronteras vill Bihar inte alls kännas vid inspelningen. Direkt får Anna känslan av att det kan vara något hedersrelaterat som ligger bakom. Samtidigt, vilken mardröm till första dag på ett nytt jobb, får de ett samtal om att man funnit en död kropp i Selkämaas motionsspår. Det visar sig vara en ung kvinna som blivit skjuten på nära håll med ett hagelgevär, ett mord och ett modus operandi som skulle visa sig upprepas. Allt tyder på att staden drabbats av en seriemördare och Anna Fekete blir den som måste finna mördaren innan fler personer faller offer för denne hänsynslöse person som finns någonstans där ute.
Kati Hiekkapelto återuppväcker lust hos mig att läsa kriminalromaner! ”Kolibri” tycker jag är väldigt bra och smart skriven. Karaktärerna, kanske just för att de är finnar, känns helt plötsligt intressanta och spännande. Anna drivs av ett starkt patos som inget kan stoppa. Samtidigt tyngs hon ned av skuld och oroskänslor för sin mamma och bror. Å andra sidan, hennes kollegor verkar ha sina till synes vanliga liv men inget är var det verkar vara sett utifrån och svårigheterna vävs in i handlingen. Dynamiken mellan kollegorna är driven och karaktärsbrister blottläggs inför varandra. Inte på något utstuderat och konstruerat sätt utan genuint och mänskligt. Jag uppskattar det och det bär handlingen framåt på ett konstruktivt sätt.
Jag ger ”Kolibri” 4 DG! En av de bättre kriminalromanerna jag läst på länge. Missa inte Anna Fekete en polis att beundras och imponeras av i sin kamp för rättvisan och ett medmänskligare samhälle såväl som kampen mot sig själv.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Kommentera
Outsidern
Tänk dig ett bestialiskt mord på en liten pojke. Alla misstankar och indicier riktas mot dig. Ingen tror egentligen att du är skyldig. Du själv vet att du inte är skyldig men bevisföringen är säker, du är mördaren. Det är vad som drabbar Terry Maitland i Stephen Kings thriller ”Outsidern”.
Stephen King, född 1947, börjar bli till åren kommen. Ändå skriver han oförtrutet vidare i avsikt att både roa såväl som skrämma oss läsare. Numera än han en av världen mest lästa skräckförfattare och han har ett 50-tal romaner bakom sig. Vem minns inte hans tidigare böcker som ”Varsel”, ”Cujo” och ”Carrie” men även senare favoriter hos mig såsom ”Kupolen”, trilogin om ”Mr Mercedes” och sviten ”Det mörka tornet”. Nu snart släpps även ”Törnrosor” på svenska. Det är den första boken han skrivit ihop med sin son Owen King.
Tillbaka till ”Outsidern”, där får vi följa basebolltränaren Terry Maitland som grips anklagad för mord mitt under en match med sitt ungdomslag. Platsen vi befinner oss på är Flint City, ett mindre samhälle på den amerikanska landsbygden. Som sagt, all teknisk bevisning pekar mot honom till och med hans DNA. Kriminalinspektör Ralph Anderson är övertygad om att de har gripit gärningsmannen men det är något som gnager inom honom. Han tvingas konfrontera sig själv och sin övertygelse för att få rätsida på detta komplicerade fall.
I denna thriller (kriminalroman) kommer vi stöta på ondska och mörker upplandat med mexikanska myter. En mördare som specialiserat sig på barn härjar i området men ingen vet vem det är eller var han kommer ifrån, faktum är att man ännu inte ens vet om hans existens. Det blir en jakt med många felaktiga slutsatser och misstänkta. Det mest irriterande av allt för kriminalinspektör Anderson är att desto mer bevis och vittnesutsagor de samlar in, desto mer förvirrad och osäker på förövaren blir han.
”Outsidern” kan läsas som en kriminalroman men störst behållning har jag av att läsa vad som kan hända i ett litet samhälle där alla känner alla men när skräck och masspsykos tar överhanden så vänder man sig mot sin närmaste vän. När den man litar på, den som varit delaktig i uppväxten av ens egna barn, plötsligt visar sig vara en mördare då finns det ingen gräns för ilskan och hatet. Då finns det inte längre kvar något utrymme för lojalitet och tilltro. Ett helt samhälle krackelerar, återstår gör bara smärta och sorg.
Jag tycker om ”Outsider” och ger den 3 starka DG! Det är inte det bästa jag läst av Stephen King men lång ifrån det sämsta. Hans prosa flyter på precis som vanligt och man sugs lätt in i den suggestiva spänningen dessutom delas det ut några kängor till Mr Trump i boken (en man som King inte verkar ha så gott öga till). Drygt 600 sidor är inte precis någon kortroman utan mer åt tegelstenshållet men när man läser boken känns den inte på något sätt vare sig långtråkig eller seg. Dessutom kan jag avslöja att i slutet av boken kommer favoriten Holly Gibney från ”Mr Mercedes”-trilogin att hjälpa till med fallet, bara det…
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #thriller
Kommentera
Nattsida
Denna härliga känsla av förväntan varenda gång man inleder en ny roman av Hans Gunnarsson! Nu var det dags för hans senaste ”Nattsida”, en syskonbok till ”All inclusive”. En roman på drygt 400 sidor vilket är ovanligt från hans penna. Själv ser jag honom som en mästare inom novellkonsten och de gånger han skriver romaner är de oftast ganska komprimerade men då på ett positivt sätt. Kommer författarens strama och koncisa prosa bära över 400 sidor? Läs vidare så skall du i varje fall få veta vad jag tycker.
Hans Gunnarsson är född 1966 och har nu hunnit med 11 verk. Det har gått 23 år sedan debuten med ”Bakom glas”, en novellsamling som belönades med Katapultpriset 1997. År 2015 kom han ut med romanen ”All inclusive” hans kanske hittills största kommersiella framgång. Nu har han alltså med senaste boken ”Nattsida” valt att gå vidare med denna berättelse fast på ett helt annat plan. På tal om plan, då tänker jag på hyllplan, sådana som du finner i en bokhylla, och en scen från just denna bok där huvudkaraktären står framför en bokhylla och recensera titlarna. När en författare av Hans Gunnarssons kaliber skänker oss läsare den ynnesten att ”namedroppa” ett knippe författarskap så skall man passa på att notera dessa.
När vi möter bokens huvudperson, Per Boman, så har han just fått beskedet att hans halvbror, på fädernet, Ronny Eklund har avlidit vid en ålder av 56 år. En lillebror som han har haft högst sporadisk kontakt med och inte alls kände till förrän i vuxen ålder. Ronny lämnar efter sig en lägenhet i Stockholm så Per, som har tid, beslutar sig för att åka dit och ta hand om bohaget. När han väl kommer tillrätta så börjar han gå igenom kvarlåtenskapen efter sin bror. Kanske kan det vara en känsla av att komma Ronny närmare som driver på Per. I vilket fall, han flyttar in i lägenheten och hans ursprungliga plan på en kort sejour i Stockholm går om intet. Faktum är att hans genomgång av broderns tillgångar väcker en massa frågor. Här finns hemligheter han inte kände till om sin bror och han frågar sig vem Ronny egentligen var, här finns en sida av brodern som Per inte alls känner igen. Som det alltid brukar bli, desto mer han söker och finner desto större blir mysteriet och fler blir hemligheterna. Till slut vet Per knappt vad som är verkligt längre.
Om ”All inclusive” på något sätt höll sig på den ljusa, låt oss åtminstone säga den komiska och ironiska, sidan av myntet som alla kan se så är ”Nattsida” den mörka och dolda sidan som ligger nedåt. Det finns naturligtvis en anledning till det. Men Per kan bara inte låta bli att vända på myntet för att se vad som döljer sig där. Något han kommer att ångra men inte kunna göra ogjort.
Jag ger ”Nattsida” 4 starka DG! Hans Gunnarsson har här skrivit en roman som snarast utvecklar sig till en thriller. Han prosa lämpar sig ypperligt och skapar en suggestiv och sugande spänning som bär genom hela boken. Där många thrillers eller kriminalromaner kan brottas med problemet att bli ytliga och ganska banala, till och med frossa i våld, så vänder sig Hans istället in i vårt eget psyke, vår själ, och plockar fram det som skrämmer oss allra mest, nämligen det som vi egentligen inte vill veta om oss själva och de vi känner, allas våra brister och tillkortakommanden.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
