Visa standardvy
Visa omslagsvy
Kris i forskningsfrågan
Den sista tiden har det varit en påtaglig debatt både i press och i radio kring den forskning som bedrivs i Sverige. Orsaken kan nog med fog kanaliseras till Hanne Kjöllers bok med titeln ”Kris i forskningsfrågan (eller: vad FAN får vi för pengarna?)”. Boken är utgiven av förlaget Fri Tanke och den har bemötts av både kritik och lovord. Själv arbetar jag som bibliotekarie på Högskolebiblioteket i Jönköping vilket gör att jag i mitt arbete får en viss inblick i forskningsvärlden, även om jag befinner mig lite i utkanten av densamma.
Hanne Kjöller är född 1965 i Uppsala och utbildad sjuksköterska. Hon är författare med flera böcker bakom sig vilka ofta berör hennes egna erfarenheter även om hon inte heller väjer för att ta upp kontroversiella ämnen. Hanne har dessutom många år bakom sig som journalist och ledarskribent på Dagens Nyheter.
I boken ”Kris i forskningsfrågan” tar hon fram luppen och ger sig på att granska hur svensk forskning står sig både internationellt såväl som nationellt. Sverige som nation satsar på att vara en framgångsrik forskningsnation (för att inte säga ledande även om så nu inte är fallet) och därför satsas det i jämförelse med andra länder en ansenlig del av de offentliga medlen på att driva kunskapsutvecklingen framåt genom kvalitativ forskning. Forskningen skall alltså betraktas som en motor för ökad kompetens och innovation, inte bara inom akademin utan för hela samhället. Enligt Hanne är detta mer eller mindre en form av att kasta pengarna i sjön. Hon menar att vi får ut väldigt lite för de pengar som satsas i jämförelse med till exempel Danmark, Nederländerna och Schweiz. Hur kunde det bli såhär? I sin bok lyfter hon fram tre resonemang kring själva forskningen och tre påstående som förklarar hur det kunde bli så.
Meningslös forskning 1 – Om forskning utan mottagare
Forskning genomförs vilken saknar mottagare. Med det menas att en stor andel forskning genomförs som inte är användbar eller helt saknar användarfokus vilket gör forskningen blir helt meningslös och oanvändbar.
Meningslös forskning 2 – Om forskning som redan är gjord
Forskning genomförs trots att den redan är gjord. Forskningsproduktionen ökar konstant men stor del av tillväxten är inte ny forskning. Forskningsfrågor blir svåra att hitta och man söker, ”pressar”, in frågeställningar (nonsensforskning) som egentligen inte är nödvändiga och bidrar därmed till meningslös och fragmenterad forskning.
Meningslös forskning 3 – Om överdrivna och falska forskningsresultat
Det råder en reproducerbarhetskris inom forskningen. När man undersöker tidigare forskning är det en stor andel som inte går att replikera. Bristande forskningsmetod och dokumentation såväl som rent fusk och förvanskning gör att forskningskvaliteten blir bristfällig om inte rent av felaktig och därmed blir forskningen meningslös.
Hur kunde det bli så här 1 – Märkliga mått och mäktiga tidskrifter
Forskning är bra, vi behöver forskningen men det finns ett systemfel. Incitament och strukturer gör att forskningen missriktas och blir kostsam. Vetenskapliga artiklar och då i högt rankade tidskrifter är det som mäts och premieras. Tyvärr säger det inget om den enskilda forskningsinsatsen och kvaliteten på forskningen. Granskningsprocessen fungerar inte och även forskning som brister publiceras och tillgodoräknas. Det kan påverka en forskares hela karriär och rykte. Bra forskning som publiceras utanför dessa kanaler kan däremot helt lämnas utan beaktande. Att dela upp sin forskning i mindre fragment så kallad ”salamiproduktion” belönas. Produktionen av forskningspublikationer samt granskningen av dessa görs ”gratis” med hjälp av forskarna som finansieras av statliga medel. Sedan måste samma forskare genom sina lärosäten återigen använda statliga medel för att få tillgång till redan offentligt finansierad forskning, övriga samhället kommer överhuvudtaget inte åt att utnyttjande denna forskning, då den blir inlåst hos kommersiella förlag vilka naturligtvis gör enormt stora vinster på statligt finansierad forskning utan att ta mer än en minimal risk.
Hur kunde det bli så här 2 – Forskarnas och finansiärernas ansvar
Vid ansökan om forskningsmedel från forskningsråden, till exempel Vetenskapsrådet, skall ansökan bedömas av experter. Här behövs bättre kompetens för att klara av den uppgiften och kunna utvärdera den forskning som skall genomföras i form av att säkerställa forskningsmetod och behov samt undersöka så forskningen inte redan är gjord. Naturligtvis bör även finansierad och genomförd forskning därefter utvärderas och presenteras så staten vet vad man får för pengarna. Denna återkoppling är högst bristfälligt. Forskarna själva har ett ansvar att säkerställa kvaliteten i sin forskning. Hur undviker man bias i sin forskning och är forskningsmetoden konsekvent. Hur lyckas man presentera de resultat man kommer fram till i de vetenskapliga tidskrifterna? Självklart söker man nya intressanta resultat men är det verkligen de resultat man fick fram? Resultat som är felaktiga, icke förväntade eller bara nollresultat kan vara nog så intressanta och minst lika krävande men de är så mycket svårare att få publicerade, speciellt i högt rankande tidskrifter. Det finns en drivkraft och ett incitament att ”spetsa” till resultaten. Dessutom är forskningen nödvändig och vilket behov av forskningen finns?
Hur kunde det bli så här 3 - Och så var det politiken
Vilken forskning skall få medel och på vilket sätt? Forskningens frihet vill värnas men politikerna vill styra. Vem är mest lämpad att bedöma vilken forskning som bör premieras? Dels finns basanslaget som fördelas direkt till lärosätena, skall det öka eller skall mer medel gå till forskningsfinansiärer där sedan forskarna får ”tävla” om tillgängliga medel genom sina ansökningar. En hel del forskning genomförs också med hjälp av extern finansiering såsom stiftelser, företag och andra offentliga medel (regioner, kommuner). Vidare, olika typer av forskning kan hanteras olika beroende på dess varierande förutsättningar. Grundforskning är dyr och långsiktig och behöver en säker finansiering och basanslaget blir därmed viktigt. Tillämpad forskning är mer flexibel och behovsanpassad och lämpar sig kanske bättre för ett ansökningsförfarande i konkurrens med annan forskning. Oavsett så konstateras det att medel finns det gott om, kanske till och med för mycket, men resultatet i form av högkvalitativ forskning uteblir. En starkare kontroll och utvärdering av forskning är därmed önskvärd.
Författaren avslutar sedan boken med sina två slutsatser: Slutsatser 1 – Alltså samt Slutsatser 2 – Därför. Läs gärna boken och ta del av hennes slutsatser. För mig blir det lite svårt och komplicerat att kortfattat försöka sammanfatta dessa i en recension.
Jag ger boken ”Kris i forskningsfrågan” 4 DG! Det är en intressant bok som dessutom är lättläst om ett svårt och komplicerat ämne (hon gör här en pedagogisk insats). Jag kan hålla med henne i stora delar om den problembild hon mejslar fram, samtidigt vet jag att det är mycket mer som ligger bakom som är så svårt att komma åt. Den debatt och diskussion hon skapat och att blicken riktas mot vad vi får ut för forskning av de skattemedel som satsas kan jag bara bedöma vara av godo.
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #forskningspolitik #Sverige
Kommentera
Jamåhonleva
Något som jag alltid uppskattat med Roslund & Hellström och nu uppskattar hos Roslund är förmåga att väva in aktuell samtidsproblematik i berättelsen. ”Stofilen” Ewert Grens, som gör allt för att leva sitt liv i det förgångna, tvingas upp till ytan för att konfrontera verkligheten så som den ser ut just idag. Det gör berättelsen så mycket mer levande och realistisk samtidigt som kontrasten skapar engagemang hos läsaren. Nu har jag läst ”Jamåhonleva” som i och för sig har något år på nacken, hans senaste har jag för övrigt också läst men den återkommer jag till i en annan blogg, och jag kan redan nu avslöja att det även denna gång är en mycket läsvärd bok.
En liten flicka som just fyllt fem år sitter ensam i ett hus och sjunger Ja må hon leva när Ewert Grens möter henne. Hon har gått in i sig själv och skärmat av sig från verkligheten runt omkring sig. Inte så konstigt hela hennes familj ligger ihjälskjutna runt om i huset. Detta blir ett fall som långt senare kommer få efterverkning både för Ewert Grens men även för Piet Hoffman och hans familj.
Piet Hoffman har lovat sig själv och sin familj att aldrig mer tjänstgöra som infiltratör utan leva ett hederlig och normalt familjeliv. Men den undre världen vill inte kännas vid några sådana förpliktelser. När han vägrar utsätts han för hot, först hot mot honom men sedan även mot hans familj. Till slut finns ingen återvändo. För att få ett slut på hoten och mörklägga sitt eget förflutna tvingas han återigen bejaka sin våldsamma sida. Det blir förvecklingar som kommer leda honom rätt in i kärnan av Europas mörka vapenhandel. Denna gång kommer inte hans eget liv vara det han oroar sig mest för, denna gång står framtiden för hela hans familj på spel.
Jag ger ”Jamåhonleva” 4 DG! Boken är inte bara välskriven och aktuell utan infernalisk spännande. Jag läste den i somras och det var perfekt läsning. Kan tänka mig att de som plockar fram denna en ruggig höstdag inte alls får en sämre upplevelse, snarare tvärtom.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Kommentera
Balladen om sångfåglar och ormar
”- Låt de tionde Hungerspelen börja”… I boken ”Balladen om sångfåglar och ormar” av Suzanne Collins, vilken kronologisk efter utgivningsdatum blir den fjärde i ordningen, har vi förflyttas bakåt i tiden. Man får väl därmed anse den vara en prequel till trilogin om Katniss och hennes kamp i hungerspelen och senare uppror mot president Snow. I denna bok finns inte Katniss med utan det är en 18 år ung Coriolanus Snow vi möter. När du läste de tidigare böckerna (eller såg filmerna) visst önskade du, precis som jag, att det var president Snow som deltog i Hungerspelen. Vi var kanske närmare verkligheten än vi någonsin kunnat ana med den önskan.
Suzanne Collins fick en enorm succé med böckerna om Katniss Everdeen vilka sålts i över 100 miljoner exemplar. Författaren hade då redan publicerat böckerna om Gregor från Ovanjord, vilket var en serie om fem böcker (en form av Alice i Underlandet som utspelar sig i New York). Suzanne Collins är född 1962 i Connecticut och hon bor numera med sin man och två barn återigen i Connecticut efter att som barn, med en far som var militär, tvingats flytta runt en hel del.
I ”Balladen om sångfåglar och ormar” möter vi som sagt en ung Coriolanus Snow. Han bor i huvudstaden och tillhör eliten. Men det är bara på ytan, egentligen är han och hans kvarvarande familj utblottade. Snow gör allt för att det inte skall märkas och gamla vänner hjälper till så gott de kan men efter upproret är förhållandena svåra även i huvudstaden Panem. Coriolanus är precis i slutet av sin utbildning på Akademin och han vet att familjens framtid hänger på att han lyckas ta sig in på Universitetet. Hans akademiska förmåga är utmärkt men det räcker inte, han behöver också kunna finansiera studierna. Till hans frustration är det inget han själv kan påverka utan han måste vinna gunst bland både vänner och ovänner till familjen Snow. När det ser som allra mörkast ut står det tionde hungerspelet för dörren. Nytt för i år är att elever från Akademin skall tjänstgöra som mentorer för spelarna från distrikten. Coriolanus blir en av de elever som på grund av sina akademiska meriter selekteras ut för att vara mentor. Han ser sin chans då ett stipendium till Universitetet ligger i potten för den mentor vars spelare vinner hungerspelen. Nu gäller det bara att ha tur med ”lottningen” och få en av de spelare som kommer från de närmsta distrikten, helst en storväxt och atletisk kille. De är klart överrepresenterade bland tidigare vinnare. När ”lottningen” är klar inser han att det stöd han hoppades på inte fanns. Han har tilldelats en spelare från det lägst rankande distriktet av alla, distrikt 12, dessutom en liten klen flicka. Allt är förbi, där missade han Universitet, där förlorade han och hans familj bostaden, fasaden om familjen Snows goda status och betydelse kommer obönhörligen att raseras och Coriolanus kommer vara den som slutligen lät familjens goda rykte upplösas. För inte kan han väl göra den spensliga lilla flickan från distrikt 12 till en vinnare.
”Balladen om sångfåglar och ormar” får 4 DG! Det är njutbar och spännande läsning fullt i klass med de övriga böckerna i serien. Framförallt ger den inblick i hur det var tidigare och kunskap om president Snows bakgrund. Jag kommer i varje fall se om filmerna igen under hösten och jag kommer göra det med helt nya ögon. Läs boken så förstår du vad jag menar…
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik
Kommentera
Gråt i mörker
Året är 1981. Jag är 16 år gammal och skall börja på gymnasiet. Då ger Rabén & Sjögren ut den allra första Sten Wall deckaren tillika Björn Hellbergs skönlitterära debut. Vid den tiden läste jag inte så mycket deckare, inte så många böcker överhuvud taget för den delen. Så kul då att Lind & Co har valt att i samarbete med författaren ge ut en nyutgåva av Sten Walls första fall ”Gråt i mörker”.
Författaren Björn Hellberg är en välkänd profil. Många känner säkert igen honom från SVT och frågeprogrammet ”På Spåret”. Andra kanske redan kände till honom som ledande tennisexpert med fotografiskt minne. Jag själv har dessutom träffat honom vid ett par tillfällen och varje gång känner han igen mig, minns var vi träffats och vad vi pratade om. Helt otroligt! Tills dags dato får jag det till att han har skrivit 24 böcker om Sten Wall förutom det även Loviken-serien andra romaner samt flera faktaböcker främst om tennis. Författaren är alltså produktiv och för mig innebär det att jag i stort sett varje år läser en ny kriminalroman om Sten Wall, ett sant nöje från min sida.
”Gråt i mörkret” är som sagt den första boken om Sten Wall och Staden. Den är endast lätt redigerad för att kunna bibehålla tidsandan. Fast ärligt talat så känns den lika aktuell som vilken annan deckare som helst av nyare datum. Handlingen kretsar kring en gärningsman som sedan ung ålder mobbats och blivit utstött. Hans isolering bygger upp en psykiskt störd man med stora komplex. Slutligen rämnar fasaden och han slår tillbaka. Den idoge Sten Wall kommer honom till slut på spåren, såklart.
Som författaren sedermera blivit känd för, finns redan här en prosa och ett ordförråd av sällan skådat slag. Utan att tappa driv eller trovärdighet för han i texten in ord och fraser man sällan läser i andra böcker. Man kan lätt förledas att tro att det blir lite torrt och tråkigt men resultatet blir precis det motsatta. Att jag, läsaren, även har med sig hans stämma från televisionen gör att författarrösten i hans böcker faller sig naturlig vid läsning. Man läser med Björn Hellbergs röst i huvudet och det gör det hela än mer underhållande.
Jag ger ”Gråt i mörker” 3 starka DG! Författarens prosa och enkla tydliga handling vinner i längden. Det är inte en bok som man kommer minnas för all framtid men för stunden är det högklassig underhållning.
Avdelning: Spänning Taggar: #kriminalroman #recension #deckare
Kommentera
Den trettonde bomben
Då har man läst ut Mats Svenssons debut inom genren technothriller. Boken heter ”Den trettonde bomben” och är en förhållandevis kort men väldigt tät berättelse som utspelar sig här i Sverige. Med ett omfång på 252 sidor är det en av de kortaste böcker jag läst på länge. Är det ett problem? Normalt inte skulle jag vilja påstå, snarare det motsatta. I just detta fall är det dock faktiskt ett problem då jag vill ha mer, mycket mer.
Mats Svensson, född 1973, gör härmed sin romandebut. Författaren är bosatt i Skåne och utbildad civilingenjör. Det är en roman som är väl anlagd för att vara en debut. Intrigen är intrikat men författaren leder dig galant och med stort driv framåt i berättelsen mot ett crescendo till avslut. I sitt efterord tackar författaren bland annat Lars Wilderäng och Chris Berg, två andra författare inom genren med strålande böcker bakom sig. De har säkert stöttat Mats i processen. Därmed vill jag inte ta något ifrån författaren utan det är hans verk, vilket dessutom har en alldeles egen ton i prosan.
”Den trettonde bomben” tar sitt avstamp i början av 70-talet, närmare bestämt 1972. Vi befinner oss fortfarande i epoken som kallas för kalla kriget. Sverige värnar sin neutralitet och bygger upp en stark konventionell försvarsförmåga för att avskräcka yttre hot speciellt från öst. Som ett led i sin neutralitet beslutas att Sverige inte skall ha förmågan att använda kärnvapen. Denna februaridag 1972 lyfter ett svartmålat specialutrustat Viggenplan från Kallinge. Det är väldigt få som känner till vad det har för funktion då det inte har någon av JAS-förmågorna. Istället kallas planet av de insatta för B37 Viggen och detta är det enda plan av den typen man förfogar över. Direkt efter en kraftfull start med efterbrännkammaren så händer det som inte får ske. Planet kantrar för att sedan slå i backen och krascha. En katastrof i sig men ingen anar då att så mycket mer står på spel och de enorma konsekvenserna av detta misslyckande kommer nå sin kulmen först nästan femtio år senare.
Resten av handlingen kommer att utspela sig i nutid. Det kommer bli en rafflande jakt på både vän och fiende, för vem är egentligen vän och fiende i detta ”spel” med oanat höga insatser och så många dimridåer. En sak kan jag avslöja och det är att ryssarna är oerhört intresserade av vad som hänt och vad som kommer att följa i kölvattnet av denna händelse. Sverige som nation står nu inför ett hot så skrämmande att vi aldrig upplevt något liknande tidigare.
Jag ger ”Den trettonde bomben” 4 DG! Ett högt betyg för en debut men det är en stark debut och har du minsta intresse för genren är det en uttalad läsrekommendation. Precis som jag skrev i inledningen: ”jag vill ha mer, mycket mer”!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #technothriller
Kommentera
Varsel i mörkret
Skräcknoveller är härligt att läsa. De passar lika bra en regnig sommardag som en stormig höstkväll. Dessutom är de korta och intensiva vilket gör att man lättare finner tid att sätta sig ned och läsa. Att de även innehåller en skruvad knorr som skickar kalla kårar utefter ryggen gör ingen besviken. Jag har nyligen läst en novellsamling, ”Varsel i mörkret”, bestående av 12 noveller utgiven av det nybildade förlaget Ekström & Garay som jag tänkte berätta om.
För urvalet av noveller i denna samling står Hans-Åke Lilja tillika initiativtagare till hemsidan ”Lilja’s Library – The World of Stephen King” vilken har 20-årsjubiluem och är en hyllningssida till Stephen Kings författarskap. I novellsamlingen kommer vi möta mer eller mindre kända författare eller vad sägs om Stephen King, Clive Barker, Edgar Allan Poe och Ramsey Cambell. Varje novell inleds med en illustration gjord av Anx Kupilainen.
Jag tänker inte redogöra för varje enskild novell utan läs dem istället. Men antologin som helhet vill jag ge mitt intryck av. Som du säkert kan räkna ut finns det inga problem med de mer kända författarna. Deras noveller gör ingen besviken och det är kul att se att en gammal novell av Edgar Allan Poe står sig gott fortfarande, då har jag dessutom läst den tidigare (skrev mitt specialarbete på gymnasiet om just Edgar Allan Poe). De övriga är av lite mer varierad kvalitet. Den långa novellen ”Dragen till ljuset” av Kevin Quigley är inte dålig men saknar novellens fyndiga avslutning. Däremot den ultrakorta novellen "Älskade mamma” av Brian James Freeman innehåller just det och den är strålande trots sitt ringa omfång.
Min stora behållning var dock inte någon novell av dessa internationella giganter utan det var den novell som avslutar samlingen. Den är skriven av en svensk nämligen John Ajvide Lindqvist. Det är en helt ny novell specialskriven för denna samling och heter ”The Keeper’s Companion”. Om de andra är bra så är denna fullkomligt lysande. Vill inte avslöja något men den fångar dig redan från början och sedan blir det en fantastisk resa som avslutas med, just det, en knorr som heter duga.
Jag ger ”Varsel i mörkret” 3 klara DG i betyg. Vissa noveller snubblar in på en 2:a medans andra lyser desto klarare och den som kommer allra först på min lista kommer självklart sist i boken.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #noveller
Kommentera
Midsommarnattsdrömmar
Det var också ett sammanträffande! Midsommarhelgen är över och min senaste bok är utläst. Kanske inget speciellt i sig men boken jag läste var ”Midsommarnattsdrömmar” av Bengt Ohlsson. Det blir lite mer av en kul tillfällighet. Midsommarhelgen bjöd oss på både sol och regn. Bjuder då Ohlssons senaste roman oss på ömsom vin och vatten?
Bengt Ohlsson född 1963 i Östersund, numera bosatt i Stockholm, är en författare med ett flertal romaner bakom sig. Han debuterade redan 1984 med boken ”Dö som en man, sa jag”. Utöver sitt vanliga författarskap har han även skrivit såväl pjäser som krönikor och nominerades till Stora Journalistpriset 2004. Just 2004 var ett bra år för författaren då han det året erhöll Augustpriset för sin roman ”Gregorius” som är en parafras av Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”.
I boken ”Midsommarnattsdrömmar” möter vi några vänner i 25-årsåldern som träffas i Roslagen för att fira midsommar, året är 1988. Kärnan består av de tre kvinnorna Sofia, Ida och Jenny vilka känt varandra sedan lång tid tillbaka. De är precis i fasen av att bli vuxna men trots sin långa vänskap bär de på hemligheter och tankar som de inte ens delar med sina partners. Någon av dem väntar barn och skall ta detta tillfälle i akt och berätta nyheten för sina vänner, en annan kämpar med sin karriär som hyllad sångerska och en tredje står för gruppens spontanitet och det sociala kittet men i sitt inre lider hon i tysthet. Vad de inte vet är att detta kommer att bli en tradition och fler gemensamma midsommarfirande kommer äga rum, bland annat 2003 samt 2018 vilka kommer skildras i boken.
”Midsommarnattsdrömmar” är en kollektivroman såväl som en generationsroman på samma gång. I boken som följer dessa ungdomar under 30 år får vi uppleva hur de åldras och genomlever livets olika faser med karriär, småbarn och otrohet som återkommande teman. Alla karaktärerna kommer fram i boken inte bara de tre ungdomsvännerna utan även deras olika partners samt Tomas som är med i gänget men förblir ensam genom hela boken.
Jag befinner mig i den åldern att jag är ungefär jämngammal med karaktärerna. Det gör att viss igenkänning förekommer även om, som tur är, det blir lite extra skruvat i boken jämfört med mitt egna liv. Med det menar jag att det psykologiska spelet blir lite överdrivet och utstuderat. Fast det är fiktion så jag accepterar det som ett sätt för författaren att förtydliga deras roller och karaktärer för att ge skärpa åt berättelsen.
Jag ger ”Midsommarnattsdrömmar” 3 klara DG! Jag njuter av dialogen och spelet mellan karaktärerna men den där riktiga känslan och intimiteten dem emellan vill inte riktigt infinna sig för ett högre betyg.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kollektivroman #generationsroman
Kommentera
