Visa standardvy
Visa omslagsvy
Varför kommer det inga nya bloggposter...
Ibland hamnar man i en svacka! Det som normalt känns väldigt kul och spännande lockar helt plötsligt inte alls. Där befinner jag mig just nu. Ingen lust att läsa nya böcker, ingen lust att skriva om de böcker jag läst. Otroligt tråkigt, hoppas det går över snart!
Avdelning: Taggar: #läslust
Kommentera
Kolibri
Jag skall villigt erkänna att det har blivit en och annan svensk kriminalroman läst av mig. Kanske för många rent av. Kan faktiskt känna mig lite trött på dessa serier ibland. Ändå åkte det fram en ny ”Scandi noir” nämligen ”Kolibri” av finska Kati Hiekkapelto. Den har förvisso några år på nacken, gavs ut på svenska 2017 av Modernista förlag men helt plötsligt en dag kändes det rätt att läsa den. Det är faktiskt den första finska deckaren jag läser och dessutom skriven av en kvinnlig författare vilket gjorde mig extra intresserad av boken. Skulle den kunna återuppväcka intresset för genren?
Kati Hiekkapelto är som sagt från Finland närmare bestämt Oulu, där hon föddes för nästan 49 år sedan en septemberdag år 1970. Kolibri är hennes första roman och för den nominerades hon till en Petrona award samt Glasnyckeln av Skandinaviska Kriminalsällskapet. Annars har hon en bakgrund inom undervisning för personer med extra behov i Serbien riktat mot den ungerska befolkningen, inte helt ointressant att veta när man läser om hennes karaktär Anna Fekete. Modernista har även givit ut hennes andra bok i serien vilken heter ”De försvarslösa” (2018).
I ”Kolibri” får vi stifta bekantskap med unga kriminalpolisen Anna Fekete. Anna har precis anlänt till den finska staden Koivuharju, en stad där hon en gång växte upp efter det hennes familj lämnat det forna Jugoslavien. Hon möts av poliskommissarie Pertti Virkkunen som är glad över att de anställt sin första polis med invandrarbakgrund, helt enligt strategierna på riksnivå. Men det är en brokig personalstyrka hon möter, speciellt svårt har hon för Esko Niemi, en främlingsfientlig enstöring med dåligt humör och alkoholproblem. Naturligtvis är det han som skall bli hennes partner.
Det första fall hon får på sitt bord är en inspelning från larmcentralen. En ung flicka, Bihar, har ringt in och sagt att hennes pappa skall döda henne. När hon konfronteras vill Bihar inte alls kännas vid inspelningen. Direkt får Anna känslan av att det kan vara något hedersrelaterat som ligger bakom. Samtidigt, vilken mardröm till första dag på ett nytt jobb, får de ett samtal om att man funnit en död kropp i Selkämaas motionsspår. Det visar sig vara en ung kvinna som blivit skjuten på nära håll med ett hagelgevär, ett mord och ett modus operandi som skulle visa sig upprepas. Allt tyder på att staden drabbats av en seriemördare och Anna Fekete blir den som måste finna mördaren innan fler personer faller offer för denne hänsynslöse person som finns någonstans där ute.
Kati Hiekkapelto återuppväcker lust hos mig att läsa kriminalromaner! ”Kolibri” tycker jag är väldigt bra och smart skriven. Karaktärerna, kanske just för att de är finnar, känns helt plötsligt intressanta och spännande. Anna drivs av ett starkt patos som inget kan stoppa. Samtidigt tyngs hon ned av skuld och oroskänslor för sin mamma och bror. Å andra sidan, hennes kollegor verkar ha sina till synes vanliga liv men inget är var det verkar vara sett utifrån och svårigheterna vävs in i handlingen. Dynamiken mellan kollegorna är driven och karaktärsbrister blottläggs inför varandra. Inte på något utstuderat och konstruerat sätt utan genuint och mänskligt. Jag uppskattar det och det bär handlingen framåt på ett konstruktivt sätt.
Jag ger ”Kolibri” 4 DG! En av de bättre kriminalromanerna jag läst på länge. Missa inte Anna Fekete en polis att beundras och imponeras av i sin kamp för rättvisan och ett medmänskligare samhälle såväl som kampen mot sig själv.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Kommentera
Outsidern
Tänk dig ett bestialiskt mord på en liten pojke. Alla misstankar och indicier riktas mot dig. Ingen tror egentligen att du är skyldig. Du själv vet att du inte är skyldig men bevisföringen är säker, du är mördaren. Det är vad som drabbar Terry Maitland i Stephen Kings thriller ”Outsidern”.
Stephen King, född 1947, börjar bli till åren kommen. Ändå skriver han oförtrutet vidare i avsikt att både roa såväl som skrämma oss läsare. Numera än han en av världen mest lästa skräckförfattare och han har ett 50-tal romaner bakom sig. Vem minns inte hans tidigare böcker som ”Varsel”, ”Cujo” och ”Carrie” men även senare favoriter hos mig såsom ”Kupolen”, trilogin om ”Mr Mercedes” och sviten ”Det mörka tornet”. Nu snart släpps även ”Törnrosor” på svenska. Det är den första boken han skrivit ihop med sin son Owen King.
Tillbaka till ”Outsidern”, där får vi följa basebolltränaren Terry Maitland som grips anklagad för mord mitt under en match med sitt ungdomslag. Platsen vi befinner oss på är Flint City, ett mindre samhälle på den amerikanska landsbygden. Som sagt, all teknisk bevisning pekar mot honom till och med hans DNA. Kriminalinspektör Ralph Anderson är övertygad om att de har gripit gärningsmannen men det är något som gnager inom honom. Han tvingas konfrontera sig själv och sin övertygelse för att få rätsida på detta komplicerade fall.
I denna thriller (kriminalroman) kommer vi stöta på ondska och mörker upplandat med mexikanska myter. En mördare som specialiserat sig på barn härjar i området men ingen vet vem det är eller var han kommer ifrån, faktum är att man ännu inte ens vet om hans existens. Det blir en jakt med många felaktiga slutsatser och misstänkta. Det mest irriterande av allt för kriminalinspektör Anderson är att desto mer bevis och vittnesutsagor de samlar in, desto mer förvirrad och osäker på förövaren blir han.
”Outsidern” kan läsas som en kriminalroman men störst behållning har jag av att läsa vad som kan hända i ett litet samhälle där alla känner alla men när skräck och masspsykos tar överhanden så vänder man sig mot sin närmaste vän. När den man litar på, den som varit delaktig i uppväxten av ens egna barn, plötsligt visar sig vara en mördare då finns det ingen gräns för ilskan och hatet. Då finns det inte längre kvar något utrymme för lojalitet och tilltro. Ett helt samhälle krackelerar, återstår gör bara smärta och sorg.
Jag tycker om ”Outsider” och ger den 3 starka DG! Det är inte det bästa jag läst av Stephen King men lång ifrån det sämsta. Hans prosa flyter på precis som vanligt och man sugs lätt in i den suggestiva spänningen dessutom delas det ut några kängor till Mr Trump i boken (en man som King inte verkar ha så gott öga till). Drygt 600 sidor är inte precis någon kortroman utan mer åt tegelstenshållet men när man läser boken känns den inte på något sätt vare sig långtråkig eller seg. Dessutom kan jag avslöja att i slutet av boken kommer favoriten Holly Gibney från ”Mr Mercedes”-trilogin att hjälpa till med fallet, bara det…
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #thriller
Kommentera
Nattsida
Denna härliga känsla av förväntan varenda gång man inleder en ny roman av Hans Gunnarsson! Nu var det dags för hans senaste ”Nattsida”, en syskonbok till ”All inclusive”. En roman på drygt 400 sidor vilket är ovanligt från hans penna. Själv ser jag honom som en mästare inom novellkonsten och de gånger han skriver romaner är de oftast ganska komprimerade men då på ett positivt sätt. Kommer författarens strama och koncisa prosa bära över 400 sidor? Läs vidare så skall du i varje fall få veta vad jag tycker.
Hans Gunnarsson är född 1966 och har nu hunnit med 11 verk. Det har gått 23 år sedan debuten med ”Bakom glas”, en novellsamling som belönades med Katapultpriset 1997. År 2015 kom han ut med romanen ”All inclusive” hans kanske hittills största kommersiella framgång. Nu har han alltså med senaste boken ”Nattsida” valt att gå vidare med denna berättelse fast på ett helt annat plan. På tal om plan, då tänker jag på hyllplan, sådana som du finner i en bokhylla, och en scen från just denna bok där huvudkaraktären står framför en bokhylla och recensera titlarna. När en författare av Hans Gunnarssons kaliber skänker oss läsare den ynnesten att ”namedroppa” ett knippe författarskap så skall man passa på att notera dessa.
När vi möter bokens huvudperson, Per Boman, så har han just fått beskedet att hans halvbror, på fädernet, Ronny Eklund har avlidit vid en ålder av 56 år. En lillebror som han har haft högst sporadisk kontakt med och inte alls kände till förrän i vuxen ålder. Ronny lämnar efter sig en lägenhet i Stockholm så Per, som har tid, beslutar sig för att åka dit och ta hand om bohaget. När han väl kommer tillrätta så börjar han gå igenom kvarlåtenskapen efter sin bror. Kanske kan det vara en känsla av att komma Ronny närmare som driver på Per. I vilket fall, han flyttar in i lägenheten och hans ursprungliga plan på en kort sejour i Stockholm går om intet. Faktum är att hans genomgång av broderns tillgångar väcker en massa frågor. Här finns hemligheter han inte kände till om sin bror och han frågar sig vem Ronny egentligen var, här finns en sida av brodern som Per inte alls känner igen. Som det alltid brukar bli, desto mer han söker och finner desto större blir mysteriet och fler blir hemligheterna. Till slut vet Per knappt vad som är verkligt längre.
Om ”All inclusive” på något sätt höll sig på den ljusa, låt oss åtminstone säga den komiska och ironiska, sidan av myntet som alla kan se så är ”Nattsida” den mörka och dolda sidan som ligger nedåt. Det finns naturligtvis en anledning till det. Men Per kan bara inte låta bli att vända på myntet för att se vad som döljer sig där. Något han kommer att ångra men inte kunna göra ogjort.
Jag ger ”Nattsida” 4 starka DG! Hans Gunnarsson har här skrivit en roman som snarast utvecklar sig till en thriller. Han prosa lämpar sig ypperligt och skapar en suggestiv och sugande spänning som bär genom hela boken. Där många thrillers eller kriminalromaner kan brottas med problemet att bli ytliga och ganska banala, till och med frossa i våld, så vänder sig Hans istället in i vårt eget psyke, vår själ, och plockar fram det som skrämmer oss allra mest, nämligen det som vi egentligen inte vill veta om oss själva och de vi känner, allas våra brister och tillkortakommanden.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
Förrädarens guld
Tom och Hester lämnar den vandrande staden London i förödelse bakom sig. Återigen är kampen för att överleva dagen hård och strävsam samtidigt som fiendena är många. En dag tvingas de nödlanda på isstaden Anhorage, en stad som inte är vad den en gång var. Någonstans i staden finns något eller någon som inte borde vara där.
För ett par månader sedan skrev jag om den hyllade ”De vandrande städerna” av Philip Reeve. Nu är det dags att skriva om andra boken i serien och den heter ”Förrädarens guld”. Just de ”Vandrande städerna” läste jag intensivt i julas då jag tänkte mig att läsa boken innan jag såg filmen Mortal Engines producerad av ingen mindre än Peter Jackson (Sagan om ringen filmerna). Men precis när jag var klar och skulle ta med barnen på bio så gick den inte längre. Ibland är det förvånande hur kort tid en film ligger kvar på bioprogrammet. Vilken tur att böcker har en lite längre livslängd samt ett återupplivande i form av den i förra veckan genomförda bokrean. Nu får jag väl vänta med att se denna film tills den finns att köpa, men det hade varit roligt att se den på bio.
Tom och Hester har numera sitt egna luftskepp, Jenny Haniver, som de ärvt efter Anna Fang (deras beskyddare i första boken). En dag tvingas de landa på isstaden Anchorage. Vad de inte vet är att staden har drabbats hårt av sjukdomar och mystiska vålnader. Staden är med andra ord långt ifrån sitt forna jag, snarare kan den beskrivas som en spökstad. Men de som finns kvar av befolkningen med den unga Markgrevinnan Freya Rasmussen i spetsen försöker hålla skenet uppe. Markgrevinnan själv när en djärv plan, hon vill ta med sig Anchorage och dess invånare och fly från Stora Isen till Amerika. Men tiden är knapp, rovstaden Arkangelsk är dom på spåren och gör allt för att jaga ifatt och sluka dem. Kommer de kunna undkomma och vem vet egentligen vägen till Amerika? Dessutom, vad kommer de att finna när de väl kommer dit…
Serien Mortal Engines fortsätter som den började, i ett rasande tempo. Denna gång kommer vänskapen och kärleken mellan Tom och Hester att ställas på svåra prov. Kan de lita på varandra och om inte, vem kan de lita på?
Jag ger ”Förrädarens guld” återigen 3 starka DG. Inom genren dystopiska ungdomsskildringar står den sig bra och drivet i boken manar till läsning även för de tonåringarna som börjar bli lite läströtta. Totalt omfattar serien fyra böcker och gavs ut första gången på svenska 2006. Jag antar, och hoppas, att förlaget B Wahlströms kommer att fortsätta nyutgivningen. Vill du läsa dessa böcker tänk på att ta dem i ordning, de är inte fristående.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Jokern - Antologi
2016 skrev jag om ”Batman - Antologi” och var mycket nöjd med läsningen. Nu har jag precis läst klart ”Jokern - Antologi” och på mitt sängbord ligger istället ”Wonder Woman - Antologi”. Det är med andra ord en serie av böcker om kända superhjältar, och skurkar, översatta till svenska och utgivna av Egmont som växer fram.
Denna serie av antologier är ursprungligen utgivna av Urban Comics for France under licens av DC Comics. Ett uppskattat initiativ som ger god inblick i DC-världen och dess karaktärer. Att sedan Egmont under projektledning av Mikael Sol valt att utarbeta en svensk utgåva är fantastiskt kul då det är svårt att få tag på dessa serier i svensk utgivning. Arbetet med ”Jokern” följer samma upplägg som med ”Batman”. Antologin är kronologiskt uppbyggd och genom 18 episoder får vi följa Jokern (Batmans nemesis) och hans utveckling till en av de mest kända och får man säga uppskattade skurkarna i Gotham, för vem älskar inte Heath Ledgers rollgestaltning av Jokern i filmen The Dark Night vilken också, postumt, gav honom en Oscar för bästa manliga biroll 2009.
Varje episod inleds med en utförlig text om sammanhanget inom DC-världen samt information om manusförfattaren och illustratören. Man har här medvetet valt ut olika kreatörer under en 70-års period så man lär sig mycket om karaktären. Kanske visste ni redan innan att Jokern först uppträdde som Red Hood, annars är det något som ni får veta mer om i denna antologi. Ni får också läsa om ”Skrattaren”, Ed Brubaker och Doug Mahnkes omtagning av Jokern och Batmans första möte från 2005. Det är en episod på nästan 70 sidor som är helt mästerlig!
En annan sak som jag uppskattar är att man på detta sätt även får följa karaktärernas utveckling mer noga. Själva manuset för berättelserna samt tekniken för illustrationerna har onekligen förbättrats under dessa sju decennier. Jag ser också att målgruppen har förändrats från en yngre till äldre läsarskara. Kan det ha att göra med införandet av längre serier med mer avancerade manus och att det framförallt har blivit mer ”tillåtet” att läsa serier även för äldre. Positivt är det i varje fall.
Utgåvan är maffig, lyxig och exklusiv. Synd bara att den blir lite dyr vilket kanske skrämmer iväg en del intressenter. Men man får onekligen ett gediget innehåll och drygt 350 sidor på svenska, det är värt en hel del. Jag ger ”Jokern - Antologin” 4 DG! Något sämre än för Batman, som fick full pott 5 DG, men det beror nog mer på att jag tycker något bättre om Batman än Jokern som karaktär än på själva produkten. Nu blir det Wonder Woman…
Avdelning: Serier Taggar: #recension #serier
Kommentera
En högre rättvisa
I Sverige har vi en historia av framgångsrika författarsamarbeten, speciellt inom kriminallitteraturen. Vilka känner inte till samarbeten såsom Roslund & Hellström, Lars Kepler, Rolf & Cilla Börjlind och just i detta fall Hjorth & Rosenfeldt. Detta är dock inget nytt fenomen utan en av de mer kända deckarduos vi haft i Sverige, Sjöwall & Wahlöö, gav ut flera deckare tillsammans under tidsperioden 1965-75. Det blev en svit som kom att bestå av 10 böcker om Martin Beck och Gunvald Larsson. Nu åter till den senaste kriminalromanen, ”En högre rättvisa” av Hjorth & Rosenfeldt om kollegorna på Riksmord med Sebastian Bergman i spetsen.
Hjorth & Rosenfeldt gav ut sin första bok tillsammans, ”Det fördolda”, år 2010. I och med den senaste, ”En högre rättvisa”, är de nu uppe i totalt sex böcker. I centrum står den strulige och obekväma kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Egentligen är han kanske en bifigur i arbetet bland kollegorna på Riksmord men han har en osviklig förmåga att alltid komma i centrum. Vad som fängslar mig med dessa böcker är framförallt tre saker; de udda karaktärerna som lyckas lösa alla svåra fall trots utbredd missämja, en prosa med ett driv som manar till att bara läsa ett kapitel till trots att klockan är sen och det är arbetsdag morgonen därpå samt slutligen författarnas förmåga att koppla sina fall till samtiden. I deras föregående bok ”De underkända” lyckades de oerhört bra med alla dessa tre ingredienser och jag håller den som en favorit i serien.
En man gör sig skyldig till sexuellt ofredande av tre kvinnor i Uppsala. Han smyger sig på dem bakifrån och han har ett blått munskydd, likt det kirurger använder, på sig. Det skulle kunna vara fiktion men är istället taget från dagens nyheter som just nu förmedlas ut. Boken ”En högre rättvisa” som är fiktion, tar sin utgångspunkt i en serie våldtäkter som sätter skräck i Uppsala. Man söker efter en gärningsman som smyger sig på sina offer bakifrån och injicerar dem med sömnmedel för att sedan våldta dem. Det finns en koppling mellan dessa våldtäkter men utredarna stöter på svårigheter. Det finns nämligen en gammal och väl dold hemlighet som ingen vill avslöja, inte ens offren. När de så verkar vara något på spåren, modus operandi stämmer överens, så dyker det upp ett nytt fall som inte helt stämmer in i bilden. Är det flera gärningsmän inblandade?
Samtidigt med utredningsarbetet kämpar kollegorna med sina privata problem. Sebastian gör allt i sin makt för att nå fram till son dotter Vanja. Billy har en mörk hemlighet som sakta men säkert bryter ned honom. Ursula har hamnat i ett slags limbo i sitt liv där hon slits mellan sin integritet och behovet av ensamhet men närs av önskan att var del i något större, en relation. Torkel å sin sida känner en trötthet och funderar på sin framtida pension samtidigt som han tvingas inleda en maktkamp med kommissarie Anne-Lie Ulander, chef för utredningen inom Uppsalapolisen. Vanja har precis slutat på Riksmord för en tjänst i Uppsala. Ett steg nedåt i karriären men ett nödvändigt steg för att komma ifrån Sebastian. Så en dag står han där i polishuset i Uppsala inkallad av hennes chef Anne-Lie.
Ännu en gång har de skrivit en bra och läsvärd deckare. Men jag personligen tycker inte att den lyfter på samma sätt som ”De underkända” vilken kändes klart vassare. Vad beror det på? Mest känner jag att kollegorna på Riksmord tvingas in i för mycket egna problem vilket tar fokus från själva huvudberättelsen. Antagligen är det ett sätt för författarna att driva karaktärerna ytterligare men här börjar vi komma till en gräns. Blir det mer så faller snart kollektivet som ett korthus. Den inbyggda dynamiken författarna byggt upp mellan kollegorna på Riksmord kommer att bli för krystad.
Jag ger ”En högre rättvisa” 3 DG! Ett godkänt betyg och väl värd att läsa, den finns för övrigt med på årets bokrea. Med dagens färska nyheter i bakhuvudet kan jag inte mer än gratulera författarna till en träffsäker intrig, gränsen mellan fakta och fiktion suddas ut. Men till nästa bok måste nog författarna försöka komma framåt så de inte målar in sig i ett hörn.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Kommentera
