
Framtidens ledarskap
Ledarskap tycker jag är ett oerhört intressant ämne! Dessutom är ämnet särdeles viktigt då hela vår produktivitet, privat såväl som offentlig, är beroende av ett väl ufört ledarskap. Därför tyckte jag det var extra spännande när jag fick Pia Vingestråhles bok "Framtidens ledarskap" som recensionsexemplar. Upptäcker dock att det är ganska så mycket svårare att recensera en faktabok än en roman men jag skall försöka göra den rättvisa.
Som sig bör tänker jag inleda med det lite mer kritiska för att sedan lyfta fram det positiva från boken. Angående författarskapet och det språkliga kommer jag inte beröra det så mycket mer än att jag här påstår att det är en lättillgänglig och välskriven text som var oerhört lätt att förstå och ta till sig.
Min första kritiska kommentar, och det är en mycket viktig sådan, är att boken är skriven utifrån perspektivet att den vänder sig till nuvarande eller blivande chefer. Det tycker jag är lite feltänkt! Boken lämpar sig mycket väl att läsas av alla medarbetare och jag tror att det är genom att väcka frågorna och skapa kunskap bland medarbetarna som man har stor möjlighet att få till ett så kallat framtidens ledarskap inte bara genom chefens eller ledarens kunskap och kompetens. Min andra synpunkt är att jag, trots att det varnas för det, inte gillar ihopblandningen av chef- och ledarskap. För mig är det två helt olika saker och skall hanteras därefter. En chef är inte alltid ledare (även om det skulle underlätta) och en ledare är inte alltid chef. Min tredje lite negativa kommentar är att jag skulle vilja få ut mer av författarens kompetens. Boken har ett praktiskt upplägg men jag genomskådar direkt att det finns mycket relevant bakgrund som baseras på forskningsresultat. Varför inte lägga till hänsvisningar till forskningen där så är fallet? Det skulle inte nödvändigtvis behöva tynga innehållet men ge möjlighet att fördjupa sig vid intresse t ex Bass, Avolio & Kuhnert et al om transformational leadership och Luthans, Avolio & Gardner et al om authentic leadership samt Hackman, McGrath & Zaccaro et al om team leadership för att ge bara några exempel (vill man fördjupa sig i forskningen kan jag rekommendera boken "Leadership: Theory and practice" av Peter G. Northouse men den är då på engelska och lite mer teoretisk i upplägget).
Nu till det mer positiva! Boken är lättläst och intressant vilket gör att en praktiker både har tid och möjlighet att ta till sig av innehållet. "Framtidens ledarskap" har riktat in sig på det som är viktigt, medarbetarna. Ett förtjänstfullt ledarskap skapar hävstång för alla organisationer, på alla nivåer. Det finns med andra ord mycket att tjäna på ett kompetent ledarskap och då inte bara i pengar utan författaren tar upp så viktiga variabler som kreativitet, trivsel, motivation och hälsa. Här anser jag att alla chefer har ett ansvar att känna till vad som kännetecknar ett bra ledarskap även om jag tycker att ansvaret ligger på hela organisationen och inte enbart på chefen även om naturligtvis chefen har det yttersta ansvaret. Vidare introducerar författaren en modell som hon kallar "trappan" vilken jag tror att enbart kunskap och tillämpning av den skulle kunna skapa driv i många organisationer som inte är funktionella idag. Kunskap om sig själv, var man befinner sig och hur man upplevs av andra är oerhört centralt. För att ytterligare nämna några variabler Pia tar upp i boken vill jag nämna, reflektion, lärande, moral, glädje, stolthet och att chefen/ledaren växer med/genom sina medarbetare.
Min bakgrund är att jag också, precis som författaren, har en civilekonomsutbildning. Dessutom har jag senare kompletterat med kursen Leadership på Internationella Handelshögskolan i Jönköping samt att jag har en reservofficersexamen från Infanteriets Officershögskola. Trots detta gav boken mig en ny och praktisk inriktning på ämnet som kändes mycket givande. Allt är så samlat och tillrättalagt och det uppskattar jag när man vill förkovra sig i något.
Betyget blir 4 DG, men viktigare är att detta är en bok som jag önskar och vill att alla mina framtida chefer har läst!
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #ledarskap
Vei - Bok 2
Ni kanske minns att jag 2018 skrev om serieromanen ”Vei - bok 1” av Sara Bergmark Elfgren och med illustrationer av Karl Johnsson. Om inte så kan jag upplysa er om att jag gillade den skarpt. Den enda nackdelen som låg dem i fatet var väl att jag önskade mig mer än dessa 160 sidor. Nu får jag just det för under 2019 släpptes ”Vei - bok 2”. Inte nog med att det är en helt ny avslutande del, den har nästan en halv gång fler sidor, drygt 220, jämfört med första boken. Det är som en härlig dröm som går i uppfyllelse. Motsvaras förväntningarna? Läs vidare så kommer svaret!
Avdelning: Serier Taggar: #recension #grafisk roman #mytologi


Gudarna vaknar
I vintras skrev jag om den första boken i serien om Themisfilerna, ”Sovande jättar”. Den tog mig med storm. Inte bara på grund av det fantastiska driv berättelsen hade utan även beroende på den form i vilken den skrevs. Korta kapitel med utdrag ur Themisfilerna, mest bestående av intervjuer och reflektioner och nästan ingen löpande narrativ text. Dessutom var det en story som utmanade min fantasi och fick mig att sådär nyfiket titta upp mot stjärnorna på himlen.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #SF


Bungalow
Jag minns åren runt millennieskiftet när Åke Edwardson varje år släppte en ny kriminalroman om kommissarie Erik Winter. Det var något man alltid såg fram emot. Inte bara för den spännande läsupplevelsen utan även för fascinationen i att han har samma födelsestad som jag, Eksjö. Nu har åren gått och vi är båda äldre vilket jag märker när jag läser hans senaste roman ”Bungalow”. Romanen ligger långt ifrån böckerna om Erik Winter. Den är mycket mer känslosam och lågmäld, känns nästan som ett manifest. Blir romanen för den skull tråkigt och saktfärdigt? Jag skall här försöka ge dig min bild av läsupplevelsen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #roman #alkoholism #uppväxt


Fallet
För er som brukar läsa min blogg är inte Lars Wilderäng helt obekant. Jag tror att jag har skrivit om de flesta av hans utgivna titlar. Nu har Lars Wilderäng släppt en ny bok där han har lämnat technothrillern i militärmiljö för en mer traditionell thriller i skuggan av en finanskris. Alla frågar vi oss, blir det lika bra?
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller #finanskris


Varför kommer det inga nya bloggposter...

Ibland hamnar man i en svacka! Det som normalt känns väldigt kul och spännande lockar helt plötsligt inte alls. Där befinner jag mig just nu. Ingen lust att läsa nya böcker, ingen lust att skriva om de böcker jag läst. Otroligt tråkigt, hoppas det går över snart!
Avdelning: Taggar: #läslust


Kolibri
Jag skall villigt erkänna att det har blivit en och annan svensk kriminalroman läst av mig. Kanske för många rent av. Kan faktiskt känna mig lite trött på dessa serier ibland. Ändå åkte det fram en ny ”Scandi noir” nämligen ”Kolibri” av finska Kati Hiekkapelto. Den har förvisso några år på nacken, gavs ut på svenska 2017 av Modernista förlag men helt plötsligt en dag kändes det rätt att läsa den. Det är faktiskt den första finska deckaren jag läser och dessutom skriven av en kvinnlig författare vilket gjorde mig extra intresserad av boken. Skulle den kunna återuppväcka intresset för genren?
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman


Outsidern
Tänk dig ett bestialiskt mord på en liten pojke. Alla misstankar och indicier riktas mot dig. Ingen tror egentligen att du är skyldig. Du själv vet att du inte är skyldig men bevisföringen är säker, du är mördaren. Det är vad som drabbar Terry Maitland i Stephen Kings thriller ”Outsidern”.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #thriller


Nattsida
Denna härliga känsla av förväntan varenda gång man inleder en ny roman av Hans Gunnarsson! Nu var det dags för hans senaste ”Nattsida”, en syskonbok till ”All inclusive”. En roman på drygt 400 sidor vilket är ovanligt från hans penna. Själv ser jag honom som en mästare inom novellkonsten och de gånger han skriver romaner är de oftast ganska komprimerade men då på ett positivt sätt. Kommer författarens strama och koncisa prosa bära över 400 sidor? Läs vidare så skall du i varje fall få veta vad jag tycker.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension


Förrädarens guld
Tom och Hester lämnar den vandrande staden London i förödelse bakom sig. Återigen är kampen för att överleva dagen hård och strävsam samtidigt som fiendena är många. En dag tvingas de nödlanda på isstaden Anhorage, en stad som inte är vad den en gång var. Någonstans i staden finns något eller någon som inte borde vara där.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #dystopi


Jokern - Antologi
2016 skrev jag om ”Batman - Antologi” och var mycket nöjd med läsningen. Nu har jag precis läst klart ”Jokern - Antologi” och på mitt sängbord ligger istället ”Wonder Woman - Antologi”. Det är med andra ord en serie av böcker om kända superhjältar, och skurkar, översatta till svenska och utgivna av Egmont som växer fram.
Avdelning: Serier Taggar: #recension #serier


En högre rättvisa
I Sverige har vi en historia av framgångsrika författarsamarbeten, speciellt inom kriminallitteraturen. Vilka känner inte till samarbeten såsom Roslund & Hellström, Lars Kepler, Rolf & Cilla Börjlind och just i detta fall Hjorth & Rosenfeldt. Detta är dock inget nytt fenomen utan en av de mer kända deckarduos vi haft i Sverige, Sjöwall & Wahlöö, gav ut flera deckare tillsammans under tidsperioden 1965-75. Det blev en svit som kom att bestå av 10 böcker om Martin Beck och Gunvald Larsson. Nu åter till den senaste kriminalromanen, ”En högre rättvisa” av Hjorth & Rosenfeldt om kollegorna på Riksmord med Sebastian Bergman i spetsen.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman


Cthulhu vaknar
Det finns vissa skräckkulter vilka lever vidare och vidare. En av de mer klassiska av dem är den om Cthulhu av H. P. Lovecraft. Nu finns den återutgiven i en ny illustrerad version av Francois Baranger.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #klassiker


Sovande jättar
Ibland dimper det ned en debut som man inte kan kalla annat än en blixt från klar himmel. ”Sovande jättar” är ett exempel på just detta. Dessutom är det bara första boken i en trilogi, Themisfilerna, av Sylvain Neuvel. Alltså inte helt utan anledning som jag frågar mig hur han skall klara av detta? Lyckas han så kommer detta bli en trilogi av extraordinärt slag.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension


Floden
Jag läser förhållandevis mycket fantastik, skräck och SF. Därför har jag inga problem med overkliga inslag som utmanar verkligheten. Snarare kan det istället vara så att det i många fall krävs för att göra budskapet tydligare. Men man måste vara försiktig som författare, det är lätt hänt att det blir för mycket, då kan själva autenticiteten hotas. Markus Luttemans nya bok ”Floden” är den typ av bok där det overkliga och suggestiva balanserar på sin spets. Lyckas han då behålla trovärdigheten? Läs vidare så skall jag åtminstone tala om vad jag tycker.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension


De vandrande städerna
Just nu går det en film på svenska biografer som heter Mortal Engines regisserad av självaste Peter Jackson. Förlagan till filmen är en bok av Philip Reeve skriven redan 2001. Jag talar såklart om boken ”De vandrande städerna” vilken är den första delen i serien Mortal Engines. I samband med lanseringen av filmen har boken åter igen publicerats på svenska av förlaget B Wahlströms (ursprungligen utgiven 2006 på Natur och Kultur).
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #dystopi


Swedavien
Jag måste göra ett erkännande. Jag är ganska svag för dystopier. Ni som följer mig på min blogg har säkert märkt att det blivit en hel del av den varan de senaste åren. Nu har det blivit dags för ytterligare en, nämligen ”Swedavien” av Johanna Juneke. Denna gång befinner vi oss i en ganska så nära framtid här i Sverige. Skillnaden är att vi inte lever så som vi gör idag. Vi har istället blivit till maskiner eller snarare robotar i tjänst till en styrande maktelit. Hur har det kunnat gå så fel?
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #dystopi


Den absoluta Sandman - volym ett
”Den absoluta Sandman” (volym ett) marknadsförs som en klassiker vilket är ett ganska slitet uttryck som jag tyvärr själv också använder ganska flitigt. Just i detta fall måste jag ändå medge att det används helt rätt då detta verkligen är en klassiker inom genren grafiska romaner. Författaren Neil Gaimans verk om Sandman tillhör ett av de mest centrala och det är dessutom hans episod ”En midsommarnattsdröm” som är den enda serien som någonsin vunnit det prestigefyllda World Fantasy Award.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #grafisk roman

