Kristina Hård - LitteraturMagazinet

 Litteraturblogg: Kristina Hård 

Visa standardvy Visa omslagsvy

 

Bok-
presentation:
Bestiarium : en medeltida djurbok
Författar-
presentation:
Bo Eriksson
Inbunden
Finns i lager, 325 kr
Den sanna berättelsen om Lidie Newtons öden och äventyr
Jane Smiley

Vårlista!

Ni som undrar över SNÖSOMMAR – När jag alldeles säkert vet exakt datum när uppföljaren till Kleptomania finns att köpa publicerar jag det direkt! Tills dess säger jag inget. Eftersom förra året kantades av felaktiga löften– boken sköts ju upp flera gånger och det var inte alls kul – så vill jag verkligen att det ska bli helt rätt den här gången! Under tiden några lästips!

De här fyra böckerna finns på min vårlista. Ja, och sedan en massa andra texter och böcker som kommer att smyga sig in mitt emellan eller under tiden. Det blir alltid så. Men de böcker som för tillfället ligger på mitt nattduksbord (jag försöker inte ha för många) och som jag vet att jag kommer att läsa är:

 

SKARV av Lina Josefina Lindqvist (författaren på bilden). Jag var på releasen för en vecka sedan och sedan dess har flera väldigt positiva recensioner dykt upp. Jag vet redan att jag gillar Lina Josefina Lindqvist språk, så den är bara ett måste läsa. Redan baksidans första beskrivande mening utlovar något alldeles särskilt:

”Den fjärilsformade ön ligger i Norra ishavet, med en åttakantig fästning och hus för människor och deras knapert inkomstbringande näringar.”

 

The Time Travellers Guide to Medieval England av Ian Mortimer. Den här boken plockade jag upp i Tokyo. Att gå i bokhandel i Japan är lite annorlunda. Det är svårt att se vilken genre en bok tillhör på omslagsbilden och läsa titeln kan inte jag. Den här boken hittade jag då förstås på avdelningen för utländsk litteratur. I skönlitteratur form får läsaren följa med in i det medeltida England. Uppleva staden, landet, dofterna, ljuden, som en detaljerad reseguide skriven av en historiker. Så här beskrivs ankomsten till staden Exeter på 1300-talet:

”And then you notice the smell. Four hundred yards from the city gate, the muddy road you are following crosses a brook. As you look along the banks you see piles of refuse, broken crockery, animal bones, entrails, human faeces, and rooting meat strewn in and around the bushes. In some places the muddy banks slide into thick quagmires where townsmen have hauled out their refuse and pitched it into the stream. In others, rich green grasses, reeds and undergrowth spring from the highly fertilised earth. As you wath, two semi-naked men lift another barrel of excrement from the cart and empty it into the water. A small brown pig roots around on the garbage. It is not called Shitbrook for nothing.”

 

Bestiarium – en medeltida djurbok av Bo Eriksson

Ett fynd från Medeltidsmuseet i Stockholm! Och för att fortsätta i medeltidsandan är den perfekt. Om den tidens människors uppfattning om djur och bestar, som taget ur fablernas värld, men där man även får ett historisk och kulturellt sammanhang. Så här kunde t.ex. igelkotten bekrivas under medeltiden:

”IGELKOTTEN är ett djur som är täckt med taggar med vilka den skyddar sig mot fiender, som ormen och allsköns rovdjur. Djuret söker sig gärna till vingårdar där den klättrar upp för rankorna och ruskar ned druvorna. Därefter vältrar igelkotten sig i högen med druvor, som fastnar på djurets taggar. Med födan på sin rygg beger den sig sedan hem igen till sina ungar som väntar hungriga.”

 

Ten Days in the Hills av Jane Smiley. Jag har läst annat av Pulitzerprisvinnaren Jane Smiley som jag verkligen gillat. Speciellt The All-True Travels and Adventures of Lidie Newton. Den här är något helt annat. Det handlar om Hollywwod och är skriven i Decamerone-stil. 10 berättelser om Hollywood förr och nu. ”Amazing! Doctor Zhivago, but funny!” står det på baksidan, och: ”Boccaccio with a hint of Black Hawk Down.” Dessutom är den varningsmärkt:


(Hoppas verkligen varningar inte dyker upp på svenska böcker!)


Avdelning: Fantastik Taggar: #lästips #medeltiden #fantastik
22 april 2016
Profil: Kristina Hård
 
Kommentera
 

Mina ord är tillbaka

Jag väljer att lämna förlaget"

I höstas gjordes det som behöver göras med en bok innan den går i tryck. De sista logiska vurporna som min redaktör spanat in fixades. Kapitelindelningen justerades. Olika typsnitt testades och godkändes. Den sattes och korrlästes. Baksidestexten skrevs. Det såg bra ut. Det var kul. Snösommar gick till tryck.

För några veckor sedan ringde jag förlaget för att planera inför släppet. De som håller reda på det vet om att det är nu på fredag den 11 mars. (Jag hade köpt japanska pockypinnar, såna där doppade i choklad, och tänkte bjuda på grönt sencha-te. Och vin så klart. Boksläppsfest!)

Jag fick då reda på att Snösommar inte har gått till tryck så som var sagt. Och det var i nuläget oklart när det kunde ske.

Flabbergasted.

Det var så jag kände mig. Paff på svenska. Utan ord, flytande runt i jag vet inte vad? I paffhet? Nu har jag gått runt och varit paff i några veckor och vad det framförallt gjort mig är stum och nervös inombords. Jag har liksom inte vetat vad jag skulle säga eller skriva eller känna, inte ens stora ord eller utropstecken har funkat. Att kasta mig på golvet, skrika och fäkta med armar och ben hade liksom inte gjort någon skillnad. Istället har detta inre vakuum fyllt mig, där det precis som i rymden inte hörs några ord.

Det här har inte med Snösommar att göra, flera som läst boken har sagt att ”den är bättre än Kleptomania”. Men jag vill ha mina ord tillbaka och det verkar ha gått troll i utgivningen.

Jag väljer nu att lämna förlaget.

Boken kommer att släppas, bara inte på Styxx Fantasy. Lite sorgligt tycker nog både jag och förlaget att det är. Vi har ju ändå ”varit ihop” i nästan åtta år.

Fortsättning följer.

 


Avdelning: Fantastik
8 mars 2016
Profil: Kristina Hård
 
Kommentera
 

Det finns ett namn för datorers konstnärliga ambitioner: Inceptionism

Jag pratar Artificiell Intelligens, AI. Ni vet, det där som man vill att datorerna ska bli. Intelligenta. Som vi. Mer specifikt en typ av algoritmer som kallas neurala nätverk eller Deep learning.

Mata in en bild i Deep learning och be den ”tolka” den genom att visa upp sin alldeles egna version av samma bild. Vad får man tillbaka?

Drömlandskap, visar det sig, och vissa mer störande än andra. Munchs Skriket upphöjt till tio. Dalis rinnande ögon. Van Goghs virvlande stjärnhimlar. Resultat kan vara skrämmande, vackert, märkligt och långt från verkligheten. I våra ögon ser det ut som konst.

Det är inte så att Deep learning försöker härma våra mästare. Det är inte som ett filter i Instagram där du väljer stil eller ljussättning. Nej, Deep learning tar bilden, alla dess beståndsdelar på olika nivåer (färgklickar, texturer, skuggor och ljus, skiftningar m.m), och bryter ner den till maskinläsbara ettor och nollor. Bilden jämförs sedan med kanske miljontals andra bilder som systemet redan har lärt sig. Deep learning letar på så sätt efter återkommande mönster och lär sig att “känna igen” egenskaperna i bilden. Utifrån det sätts bilden samman igen, som Deep learning lärt sig att den ser ut rent matematiskt. 

Det är som när vi ligger på rygg på en sommaräng och studerar himlens molnformationer och i allt detta svävande, oförutsägbara, vita fluffiga, ser ansikten, djur, byggnader, flygplan … ja, ni vet. För att vi inom oss bär på en oändlig mängd minnen och våra hjärnor inte kan låta bli att leta mönster som den känner igen, för de är så vi funkar. Och tänk, somliga hävdar att de till och med ser Gud.

Några bilder från nyårsafton och fyrverkeriet i Lundagård körda genom Deep learning. Det fyrögda blobbdjuret med multipla ben uppe i trädkronorna missade jag helt när jag var där!

Liksom jätten som hängde på den öppna platsen mellan Domkyrkan och Kungshuset. Kanske är det jätten Finn?

Och matematiska prästkragar.

Det finns en app för det här, Dreamception, som går att ladda ner gratis till Android och Iphone. Det går att välja i vilken riktning man vill att Dreamception ska ”drömma”. Det blir nästan som filter, men i realiteten är det systemet som begränsar vad för slags andra bilder den lär sig av. Kul är det i alla fall. 


Avdelning: Fantastik Taggar: #AI #artificiell intelligens #deep learning #inceptionism #art
3 januari 2016
Profil: Kristina Hård
 
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Bot or Not?

NaNoWriMo, National Novel Writing Month, infaller i november. Alla som känner sig kallade kan anmäla sig och det enda (!) man behöver göra är att skriva 50000 ord på en roman, eller ett utkast till en, på trettio dar. 50000 ord är ganska mycket, ungefär 150 boksidor.

Men hur många känner till NaNoGenMo?

2013 twittrade Darius Kazemi:


Sedan dess har NaNoGenMo, National Novel Generation Month, pågått samtidigt med NaNoWriMo och det är lika mycket de genererade texterna som programmeringskoden som lyfts fram. Det handlar mycket om att experimentera med helt nya texter, befintliga eller sådana som inte ens går att tyda.

I år utvecklade till exempel Emily Daniels en character-swap generator som byter ut kön, namn och pronomen i valfri roman. Varje gång blir berättelsen en annan.

Som i En skandal i Böhmen av Arthur Conan Doyle, här inledningen i olika versioner:

En där alla är kvinnor och Sherlock Holmes har blivit Charlotte Holmes:

Eller där alla är män och Irene Adler har blivit Ivan Adler:

 

Ben Blankley skrev en kod som genererar 50000 ord av poesi i William Carlos William stil. ”It will use corpora from the English language in verbs, nouns, and adjectives to generate new poems in the same style and structure."

Men det är inte bara poesi och romaner som genereras. Förra året även tecknade serier. Greg Borenstein utgick från detektivromaner på Project Gutenberg (som är ett arkiv med upphovsrättsfria böcker att läsa eller ladda ner). Hans programkod letade igen böckerma efter meningar som matchade vissa förbestämda ord som sedan blev ryggraden i berättelsen. Det var ord som vittne, mord, vapen, mordplats, anklagad, avslöjad…

 
 gregborenstein.com/comics/generated_detective/1

Meningarna användes för att söka på flickr efter bilder. En annan programkod renderade bilderna till svart-vita, fyllde ut fält med skuggningar, ritade konturlinjer osv. Sen sattes allt ihop till serien Generated Detective A NaNoGenMo Comic

Men den vackraste genererade NaNoGenMo texten är nog Liza Dalys SERAPHS a procedurally generated mysterious codex baserat på Voynichmanuskriptet.


https://github.com/lizadaly/nanogenmo2014

 

Nu är ju inte det här första gången som det experimenterats med datorer som skriver böcker. Philip M. Parker har gjort det till en business (bokstavligen). Han står bakom 300000 (!) datorgenererade böcker. Faktaböcker som ofta behandlar väldigt smala ämne. Som The World Market for Unwrought Titanium, Titanium Waste and Scrap, and Titanium Powders: A 2016 Global Trade Perspective. Kanske ingen bästsäljare direkt och den kostar, ungefär 7000 kronor

1993 kom romanen Just This Once. Skriven av en Mac IIx dator som fått det passande namnet Hal. Just This Once är i sann Jaqueline Susann stil. Jag vet inte om ni minns, men Jaqueline Susann är känd för romanen Valley of the Dolls som kom 1966. På svenska fick den titeln Dockornas dal. Om tre kvinnor som gör allt för bli Hollywoodkändisar och slutar som tragiska tablettmissbrukare. ”You’ve got to climb Mount Everest to reach the Valley of the Dolls.” Den blev både film och tv-serie. Boken har sålts i 30 miljoner exemplar.

Det tog programmeraren Scott French åtta år att utveckla det AI-program som sedan analyserad Jaqueline Susanns böcker för att kunna skapa en i samma anda. Det kostade honom 40000 dollar och Jaqueline Susanns förlag hotade att stämma honom för plagiat (eller datorn?). Det slutade med förlikning. Totalt trycktes boken i 35000 exemplar och den fick hyggliga recensioner.

Men kan man då skilja en datorgenererad text från en som är skriven av mänskliga författare? På sajten Bot or Not (botpoet.com) kan man faktiskt testa sig själv. Den är utvecklad som ett forskningsprojekt av Oscar Schwartz och Benjamin Laird vid Monash University i Australien. De vill undersöka hur en datorgenererad skönlitterär text påverkar oss. De kallar det Turingtestet för litteratur. Turingtestet går ut på att testa om en artificiell intelligens kan bli så smart att en människa inte kan avgöra om det är en människa eller maskin som den konverserar med. Bot or Not presenterar en dikt, antingen genererad eller skriven av en högst mänsklig poet. Det är upp till dig att avgöra vilket, Bot or Not. 


Avdelning: Fantastik Taggar: #NaNoGenMo #datorgenererad text #poesi #roman
4 december 2015
Profil: Kristina Hård
 
Kommentera
 

Så här är det.

Så här är det och så här står det på mitt förlags facebooksida från och med idag:


Japp. Trist. Tråkigt, och som sagt inget jag kan göra nånting åt. Orsaker som inte går att påverka har satt mig och förlaget i den här situationen. Man skulle faktiskt kunna tro att det har gått TROLL i det hela. Ni läsare får vänta. JAG FÅR VÄNTA!!! Vilket är väldigt frustrerande. Jag vill ju bara ha ut den!! Manuset finns, det är putsat och klart och det finns inga fler ord att vrida och vända på. Det är bara väntan kvar.


Varför inte förrän i mars, undrar säkert nån? Varför inte redan efter jul eller nåt? Jo, det har jag fått förklarat: För däremellan kommer bokrean.

Förutom den här bloggen har jag en hemsida kristinahard.com. Ibland går jag in och tittar från vilka länder mina besökare kommer (man ser från vilket land men inte vilka det är). Kanske är det folk som av misstag halkat in på sidan som inte alls kan svenska, kanske inte, men det är faktiskt från jordens alla hörn. Så alla ni som undrar och som under året befunnit er i Sverige, Norge, Danmark, Irland, Bolivia, Ryssland, Japan, USA, Italien, Indien, Mexiko, Nya kaledonien, Rumänien, Peru, Island, Storbritannien, Belgien, Kanada, Brasilien, Frankrike m.m. (bara för att nämna några av länderna) SNÖSOMMAR kommer!!! Halvar, Ingra, Myrarv m.fl. dyker upp igen. DEN 11 MARS SLÄPPS BOKEN PÅ RIKTIGT.

 

Under tiden kommer jag att skriva på trean.


 


Avdelning: Fantastik Taggar: #Arvet efter Kaiser #Snösommar #Kleptomania #troll
1 november 2015
Profil: Kristina Hård
 
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Berättelser i staden

Ibland syns berättelser. Med det menar jag att de är en del av verklighet man rör sig. I Japan blir det kanske extra tydligt för det skiljer sig från det man är van vid. Här är några:


Skräckberättelsen ute på stan. Japan har importerat högtiden Halloween, precis som vi i Sverige. I Tokyo kan man se de som klär sig därefter redan tidigt i oktober. De här mötte jag i Shibuya.


Vid Hachiko-exit från Shibuyas tunnelbanestation finns statyn av hunden Hachikō. Hunden satt (1925-1935) utanför stationen och väntade på sin husse professor Hidesaburō Ueno som aldrig kom hem för han hade dött plötsligt på sin arbetsplats. 2009 gjorde Lasse Hallström en amerikansk version, filmen Hachiko – en vän för livet, med Richard Geere i huvudrollen (som jag inte sett).

 
I Shinjuko hittar man Godzilla (Uppe på Toho Cinemas tak. Man måste titta upp!). Första filmen om det förhistoriska monstret som var en konsekvens av kärnvapenproven i Stilla Havet kom redan 1954. 


Och långt från storstaden, uppe i bergen, finns skog, det är mörkt tidigt på kvällerna, sysorna sjunger och neonljusen saknas. Gamla tempel är upplysta av fladdrande stenlyktor, det luktar rökelse och tåg av äldre modell sicksackar sig uppför branter, försvinner in i tunnlar och på nåt sätt känns det som om man åker rakt in i en Miyazaki-film befolkad av japanska folktroväsen av en helt annan sort än våra svenska.


Från "Sen to Chihiro no Kamikakushi" (Spirited Away) 2001 av Hayao Miyazaki


Avdelning: Fantastik Taggar: #japan #berättelser #godzilla #hund #akita
22 oktober 2015
Profil: Kristina Hård
 
Kommentera
 

Under tiden på andra sidan klotet

Det känns som för en evighet sedan, men avstånd och väderslag kan göra så, röra om ens tidsuppfattning"

Jag landar på Osakas internationella flygplats och tar tåget in mot storstaden. Småbyar, hus, gårdar möter varandra, svischar förbi tågfönstret. Tåget passerar småstationerna utan att stanna. Husen tar aldrig slut och förbinder den ena bebyggelsen med den andra. Det som förut var avgränsade och egna småbyar är ett böljande husgytter där endast småfält och vattendrag skvallrar om gamla gränser.

I lördags var jag i Stockholm och pratade om utopier behövs på Science fiction bokhandeln i Gamla Stan. Vi var sex av författararna till antologin Andra Världar – tio nya utopier som var där. Jesssica Shiefauer, Anders Fager, Johan Ehrenberg, Andrea Lundgren, Boel Bermann och så jag. Jag vet inte om vi kom fram till att den utopiska berättelsen behövs, det fanns flera syner på vad en utopi är, men att utopin behöver något att ta spjärn mot för att fungera berättartekniskt var vi nog rätt överens om. Eller som Jessica Shiefauer formulerade det (även om jag inte kommer ihåg det ordagrannt): I utopin måste det finnas lite dystopi, liksom det i dystopin alltid finns någon liten ljusning.

I min novell Dykplats Lund förflyttar sig huvudpersonen över forna sydpolen, från ett klimat till ett annat: "Det känns som för en evighet sedan, men avstånd och väderslag kan göra så, röra om ens tidsuppfattning."

Och här sitter jag på ett tåg i Japan. Utanför är det svensk sommar i temperatur och Science fiction bokhandeln och höst i Stockholm känns som för en evighet sedan. Nästan som om det som hände inte hänt.


Avdelning: Fantastik Taggar: #tåg #antologi #utopi
14 oktober 2015
Profil: Kristina Hård
 
Kommentera

Portaler i verkligheten

30 september 2015

Var kommer idéerna ifrån?

13 september 2015

En alldeles speciell magi

1 september 2015

Förra helgen

13 augusti 2015

Skrivarväder

1 augusti 2015

Bokhögar och axplock

21 juli 2015

Paus

10 juli 2015

Fyra fantastiska dagar på Åland

1 juli 2015

Vad är verkligt?

16 juni 2015

Litterära träd

5 juni 2015

Point of no return

26 maj 2015

VÅGA LÄS!

9 maj 2015

Boksläppsfest!

1 maj 2015

Snösommar

26 april 2015

Lokrume och Sorokaste

19 april 2015

Litterära labyrinter

8 april 2015

Andra bokens dilemma

23 mars 2015

Marsch tillbaka till manus!

11 mars 2015

Vad är värst, troll eller människa?

28 februari 2015

En gång har jag läst en roman

16 februari 2015
ANNONS

Författare Kristina Hård

"Fantastiken väver in sig i verkligheten"

Kristina Hård är skönlitterär författare och bosatt i Lund. Hon skriver fantastik och science fiction och debuterade 2009 science fiction-romanen "Alba". Hon har också givit ut "Himalayabreven" (2010) och  "Kleptomania", (2014). I sina böcker ställer hon gärna uråldriga folktroväsen mot den moderna människan.

– Jag kommer att blogga om vad det är för mig att söka inspiration till skrivandet, hur fantastiken väver in sig i verkligheten, men också om fantastiken som fenomen och genre och dess stora möjligheter att berätta om livet och världen. Jag vill synliggöra fantastiken för fler läsare, att det innehåller mer än många föreställer sig.

Just nu skriver hon på uppföljaren till "Kleptomania". Sedan skissar hon även på en science fiction, lite vid sidan om.

 Taggmoln 

Sök i bloggen

 


Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Chefredaktör: Hanna Modigh Glansholm (tjänstledig)
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB
Webbplatsen ligger i Framkantoch drivs av SpaceLoops CMS v.LittMag 2.15.6.onlyNewEditons