LitteraturMagazinets recension
av
Geniet från Breslau, Lena Einhorn
Vart tog Clara vägen?
Relation som skulle kunnat bli
En universell familjesaga
Innehållsrikt om krig och kärlek
LitteraturMagazinets recension
av
Labyrint – vägen in, Karin Pasche
Magisk läsning om en gåtfull verklighet
Negligerat skrå i hemmets lugna vrå
Kerstin Ekman i sitt livs högform
Med humor och svärta om anställningsintervjun
LitteraturMagazinets recension
av
Händelser vid vatten, Kerstin Ekman
Om mänskliga relationer och onda handlingar
Intrig måste man ha – det säger alla!
Bisarrt Anders Timell-hommage
Högtflygande bildspråk och avgrundsdjup ångest
LitteraturMagazinets recension
av
Lincoln i bardo, George Saunders
Originell dödsdans
Lättläst om utanförskap
Komiskt och viktigt trots tveksam titel
I ett annat Göteborg
Anne-Charlotte Östman
Händelselöst men inte tråkigt i inlandet
Elin Willows kommer att medverka på Bokmässan i höst. Hon har blivit uppmärksammad för hur hon skildrar en plats i romanen ”Inlandet”. Jag blev rekommenderad av en vän att läsa den. Det händer inte mycket, sa han, men den är bra. Och det är verkligen en imponerande debut.
Elin Willows är kulturjournalist och bosatt i Finland. ”Inlandet” kommer ut i Finland på både svenska och finska. I hennes bok är den icke namngivna platsen ett inte alltför litet samhälle i över Norrland ganska nära norska gränsen. Där finns bibliotek och affärer, till och med ett systembolag. Men det är snarare ett ställe man flyttar ifrån än till. Jagpersonen tog beslutet att flytta med pojkvännen till hans hemort. Men redan innan hon hunnit packa upp var förhållandet slut. Då valde hon att ändå stanna kvar. Hon fick arbete i ett snabbköp.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #inre Norrland
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Om det som gömdes undan
Jag har lyssnat på några ljudböcker på sistone. Det kan vara trevligt att koppla av med en sådan ibland. Risken är att jag nickar till, särskilt om det är på kvällen. Då är det inte så bra om det är en deckare.
Nu var det inte en spänningsroman i den meningen, fast det var något som skulle undersökas. Jag har lyssnat på Karin Thunbergs uppläsning av ”En dag ska jag berätta om mamma”, en självbiografisk berättelse. Modern, fadern och hon hade en hemlighet tillsammans, något skamligt och undangömt. Författaren har begärt ut sjukjournaler, reser tillbaka och försöker förstå vad som hände när hon själv lämnat ön i Blekinge skärgård.
Modern var prästdottern som fick utbildning, som under en period vistades på fastlandet men kom tillbaka till det avgränsade och instängda. Hon gav upp sitt yrkesliv och stannade hemma. Maken var snickare och ägnade sig mycket åt fiske. Själv tillbringade hon dagarna med romaner och på sommaren med att bada och simma. Det senare var inte vanligt för fiskarbefolkningen. Modern var udda i omgivningens ögon.
Karin Thunberg läser lugnt med behaglig röst. Hon närmar sig sitt ämne med respekt och kommer en bit på väg. Men fullt ut lyckas hon inte minnas sin mors ansikte.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #självbiografi
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Vi hör av oss
De allra flesta av oss har någon gång befunnit sig i den situationen, den där vi är helt utlämnade till någon annans bedömning av oss och där bedömaren i bakfickan har det vi så hett eftersträvar, vårt drömjobb. Situationen jag tänker på är naturligtvis själva anställningsintervjun. Författaren Jacob Sundberg har haft den goda idén att skriva en novellsamling, ”Vi hör av oss”, där var och en av de nio novellerna utspelar sig under en anställningsintervju.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #noveller #anställningsintervjuer
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
När livet saktar ner
En annan lyckträff från bokrean är Simone de Beauvoirs kortroman ”Misstag i Moskva”. Det är en fint bunden bok i det mindre formatet, utgiven på Bucket List Books 2015. Det var första gången berättelsen kom i svensk översättning. I Frankrike publicerades den postumt i tidskriften Roman 20-50 år 1992.
Handlingen utspelar sig alltså i Moskva. Nicole har följt med sin man André som besöker sin vuxna dotter Mascha. Paret är i sextioårsåldern. Nicole delger oss sina tankar kring ålderdom och samlevnad. Hon är själv förtjust i Mascha men är ledsen över att hon inte får någon egen tid med sin man. Bryr han sig kanske inte längre så mycket om henne?
Nicole och André tänker också tillbaka på sitt yrkesliv. De är nu pensionärer. Nicole har insett att man utarmas av alltför mycket fritid. Hon har svårt för leda. Den kan driva henne till ångestens brant.
Det är 1960-tal. Texten innehåller också reflexioner kring situationen i Sovjetunionen. Det är svårt med byråkratin och övervakningen av utlänningar. De får inte åka på de utflykter de vill. Nicole tycker att Mascha kunde göra större ansträngningar i den vägen. André är besviken över socialismens utveckling. Han tror att det är en nedgångsperiod man kan komma ur, men det skulle inte ske medan han levde.
Ålderdom, besvikelse, leda handlar det om. Men det är fint beskrivet med lätt hand. Och det slutar lyckligt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Sovjetunionen #socialism #relation
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
När fantasin segrar
I går var det release på Rönnells antikvariat. ”Gros-Câlin” från 1974, den första romanen som Romain Gary skrev under pseudonymen Emile Ajar, har nu kommit på svenska. Det är en bedrift av Roger Fjellström att ha överfört den egenartade, lekfulla och infallsrika franskan till svensk språkdräkt. Han betonar själv att det har blivit en tolkning. En ord för ord-översättning är inte möjlig.
Riber Hansson, egentligen satirtecknare, står för det kongeniala och uttrycksfulla omslaget. Illustrationen visar en man med ormarmar som slingrar sig flera varv runt honom. Är man uppmärksam hittar man hjärtan på ormskinnet.
Det är vad boken handlar om. En man med ett enahanda arbete på en statistikbyrå lever ensam i en våning i Paris. Men han är hemligt förälskad i Mlle Dreyfus på kontoret. Under en sällskapsresa till Afrika har han blivit förtjust i en pytonorm och tagit den med sig. Storkram väntar på Monsieur Cousin när han kommer hem och slingrar sig kärleksfullt kring honom. Storkram är också ett identifikationsobjekt. När ormen ömsar skinn hoppas Cousin på att det ska leda till något fundamentalt annorlunda, en pånyttfödelse för hela skapelsen, för såväl människan som det lågt stående kräldjuret. Som alltid hos Gary vinner fantasin stora segrar.
”Storkram” är en rolig och innehållsrik roman med inslag av satir. Cousins granne, professeur Tsourès, skriver under hundratals petitioner för den ena goda saken efter den andra. Men han uppmärksammar inte den hjälpsökande Cousin som tåligt väntar utanför hans dörr. Cousins gruppterapi, där deltagarna ska försöka få föremål att tala, är obetalbart humoristisk. Satiren slår på flera ställen mot anonymiteten i storstaden. En scen, där två män möts i en i övrigt tom t-banevagn, är genial.
Jag skrattade högt första gången jag läste ”Gros-Câlin”. Så rolig var den att den blev utgångspunkt för min doktorsavhandling.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #översättning
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Smärtsam och vacker återförening
Det finns en pärla bland mina böcker från rean, Linda Olssons ”En syster i mitt hus”. Jag har inte läst henne förut. Hon debuterade 2006 med ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger”.
Maria har bosatt sig vid havet i Katalonien. Efter sin mammas begravning bjuder hon oövertänkt in sin halvsyster Emma till huset i Spanien. Det finns en åldersskillnad mellan systrarna som haft betydelse. Och som vuxna har de bara träffats vid de fina släktmiddagar som Emma ordnat i ett försök att hålla ihop familjen. Men de har ett mycket mörkt minne gemensamt. Det är något tragiskt som de aldrig vågat tala om.
När Emma efter två år hör av sig ångrar Maria inbjudan. Hon har isolerat sig efter att en stor sorg har drabbat henne. Hur ska hon klara av umgänget? Och just med Emma?
Det är en fin roman i vilken systrarna sakta närmar sig varandra. Emma befinner sig också i en ny livssituation. Lugnt och respektfullt öppnar de sig. De har båda en förutfattad och falsk bild av den andra. Havet och naturen ackompanjerar tankarna och skeendet. Det är vackert men smärtsamt.
Nu är det rea på rean. Passa på!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #relationsroman #återförening
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Mellan dem
Richard Ford är för mig en av nutidens stora betraktare av det amerikanska samhället och den amerikanska vardagen. Det är med stor skärpa han bevittnar och beskriver skeenden och förändringar. Det gör han både ur ett aggregerat perspektiv, såväl som från den enskilde individen. Denna gång har han valt att beskriva något som ligger honom mycket närmare, nämligen sina föräldrar och sin egen uppväxt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #uppväxtskildring #Richard Ford
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Vi mot er
En av de största överraskningarna för mig 2016 var när jag läste ”Björnstad” av Fredrik Backman, en bok jag gav 4 starka DG. Jag hade tidigare läst ”En man som heter Ove” (även den väldigt bra 4 DG) en bok som anlägger en humoristisk, för att inte säga ironisk, underton till begreppet ”gubbe”. Att sedan ta tag i och sträckläsa ”Björnstad” var som att möta en helt annan författare. Här blev det plötsligt allvarligt, realistiskt och känslofyllt. Dessutom var mycket av handlingen förflyttad till ungdomars livssituation i ett mindre samhälle där allt kretsar kring idrott. Jag var såld! Nu har jag läst uppföljaren ”Vi mot er”, kommer författaren lyckas att behålla greppet om mig även denna gång?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Noveller
Mitt intresse för noveller eller kortberättelser (shortstories) går långt tillbaka, närmare 40 år och början 80-talet. Det var först lite skräcknoveller och SF-noveller. Men mot slutet av 80-talet läste jag Torgny Lindgrens (som tyvärr avled förra året) novellsamling ”Legender”, vilken jag för övrigt äger originalutgåvan av från 1986. Det var den novellsamlingen som verkligen fick mig intresserad av att läsa mer. Att med så få ord, på konkret och klar prosa, få så mycket sagt och dessutom väcka så många känslor, var omvälvande för mig. Så pinsamt att det var först sent anno 2017 som jag kom i kontakt med Kjell Askildsen (tack för tipset Hans Gunnarsson) genom hans nyutgivna novellsamling, ”Noveller”.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #noveller
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Spänning som skapar lugn
Elisabet Nemert skriver historiska romaner, och hon är en god berättare. Det brukar gå till så att hon placerar en kvinna i ett intressant skede av det förflutna. Denna kvinna eller unga flicka får möta tidens nymodigheter eller dras in i ett omvälvande skeende. Hon växer med de nya uppgifterna och blir en föregångare för andra av hennes kön. Kärlek och erotik finns också i hennes väg.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #historia #franska revolutionen
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Augustprisnominerad nutidsroman
Isabelle Ståhls debutroman "Just nu är jag här" har nominerats till Augustpriset. Det är en berättelse som utspelar sig i dagens Stockholm med en huvudperson, Elise, som närmar sig de trettio. Hon arbetar på bemanningsföretag och har vaga planer att göra högskoleprovet för att kunna komma in på psykologlinjen. Men det är mycket som är vagt när det gäller Elise. Hon har problem med närvarokänslan. Sprit och droger hjälper till att föra henne bort från verkligheten.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Augustpriset
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Augustpriset 2017
Jag är nyss hemkommen från Stadsparksvallen och årets sista allsvenska match. Tyvärr räckte det inte med oavgjort mot Östersund utan nu måste mitt lag J-Södra kvala för att hänga kvar i allsvenskan. Känns tufft, men Sundsvall slog Göteborg på bortaplan med 3-0 så det är bara att gratulera. Får ägna mig åt lite litteratur istället. Denna gång tänkte jag fokusera på Augustpriset som är högst aktuellt för tillfället.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Augustpriset
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Maria Sidén
Recension av Tjänarinnans berättelse
Orginaltitel The handsmaids tale översatt av Maria Ekman
Jag har syndat grovt. För det första såg jag tv-serien före jag läste boken. Sedan hade jag en inre konflikt, jag var faktiskt inte sugen på att läsa boken..Jag hade ju sett den! Annars ser jag litteratur och film som två kompletterande konstformer, som för mig innebär en chans att exempelvis få ännu mer av min älskade Harry potter och hans värld.
Trots dessa låga förväntningar satte Atwood djupa spår i tankebanorna och känslorna var många, men den största var en rädsla för framtiden. Boken är inte lång, inte direkt svårläst, men den som blir lämnad oberörd och obekymrad bör låta sig undersökas...Framförallt är boken riktigt, riktigt bra. Men så är den ju skriven också skriven av Atwood, en av de kvinnor som hänförde världen när de klev in i männens och sci-fi litteraturens värld på 1970-talet.
Tjänarinnans berättelse för oss till en nära framtid. I denna dystopiska framtid i USA någonstans får vi genom tjänarinnan Ofred ta del av både före och efter samhället tagits över av religiösa extremister i ett patristiskt samhälle. Utåt sett var syftet ädelt, att kvinnorna skulle skyddas, mot de ökande våldtäkterna och våldet. Men en dag kunde Offred inte ta ut pengar, hennes konto var stängt. Hon fick sparken från sitt jobb. Makthavarna tillåter plötsligt inte kvinnor att göra mycket, varken utbilda sig eller ens läsa böcker. Kvinnor som begått brott tidigare, såsom föda barn utanför äktenskapet fångas, de fruktsamma får likt Ofred tjäna som avelssto i finare familjer.
Tjänarinnan, Offred tillhör dem i samhället som fortfarande kan vara fertila, hon är en av de kvinnor som placeras hos en anförare och dennes hustru. De utför en ritual för fruktbarheten inspirerad av en berättelse ur gamla testamentet, anföraren försöker göra offred gravid, hustrun sitter bakom Offred under samlaget (offred vill dock inte kalla det ett samlag). Även vid födseln betraktas tjänarinnan som ett verktyg och hustrun medverkar genom att imitera processen...
Samhället blir hjärntvättat, att det sjunkande födslotalet beror ett syndigt leverne av kvinnan, fri abort och sexuellt överförda sjukdomar. En radioaktiv katastrof har dock gjort många sterila, att männen också lider av infertilitet nämner du inte om du inte vill bli bokstavligt talat ,upphängd på en vägg, för att statuera exempel, för illojalitet mot staten. Staten har ögon överallt. Offred upprepar lydigt böner och svarar sina arbetsgivare artigt. Men inom sig gör tankarna revolt.
Hon plågas av minnen från sitt förra liv, sin man och dotter. En dag öppnas en möjlighet till bättre tider...
Boken påverkade mig mycket mer än jag trott. Jag läste den samtidigt som diskussioner i sociala medier kring #metoo uppkom. Där kvinnor solidariskt med en status #metoo talar om att de också utsatts för sexuella övergrepp.
Tankarna snurrade...Vi lever ju också männens värld, det är jag väl medveten om. Så fort det händer något såsom krig, miljökatastrofer.. i världen, då drabbas kvinnorna värst. Sverige är/skulle inte vara ett undantag. Vi har redan surrogatmödrar och sämre rättigheter för kvinnor, vem vet vad som kan vara nästa steg...
När Atwood skrev boken tänkte hon på 1600-talets puritanska och häxprocessande nybyggare i New England, men även på hur snabbt länder som Iran och Afghanistan några år tidigare hade tagit ifrån kvinnor deras rättigheter... I en intervju med tidningen Haaretz säger hon "Demokratin är skör, Vi tenderar att ta dess beständighet för given. Och särskilt skör är den för kvinnor." Hon är även orolig över de vad de konservativa ägnar sig åt, ledda av Donald Trump. Hon menar att kvinnor och barn kommer att fara illa. Abortlagstiftningen är allvarligt hotad. Det är ju ett av inslagen i hennes bok.
Jag somnar oroligt i natt och hoppas att Tjänarinnans berättelse är en fiktion och inte en förutsägelse...
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: ##metoo #sci-fi #hbo #bok serie #dystopi #patristiskt #patriark #religösa extremister #fertil #radioaktiv kattastrof #fri abbort #trump #iran #afghanistan #Abortlagstiftningen
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Väninnorna i det oroliga 70-talet
Jag sträckläser Elena Ferrantes kvartett. Efter hundra sidor av den första boken, ”Min fantastiska väninna” var jag fast. Den andra delen i romanserien, ”Hennes nya namn” och den tredje, ”Den som stannar, den som går” fanns också hemma, eftersom min man hade läst dem. Nu skulle han av ekonomiska skäl invänta att den fjärde och avslutande delen kom i pocket. Men nej, det kunde inte jag. Jag beställde ”Det förlorade barnet” på nätet – med extrakostnad för snabbleverans! Slutet på ”Den som stannar, den som går” är en riktig cliffhanger.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #romankvartett #arbetare och intellektuella #Neapel och Florens
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Med Ferrante i Alicante
Vilken fröjd det är att fastna i en bok! Vilka dystra perioder det är när man inte har någon bok att längta till!
Jag har varit på semester en vecka i Alicante, och Elena Ferrantes andra bok, ”Hennes nya namn” har varit min följeslagare. Som jag skrev sist hade jag väntat länge med att läsa henne. Jag var rädd att hon var överreklamerad. Men efter hundra sidor i den första boken, ”Min fantastiska väninna” var jag såld.
I den andra boken har väninnan Lila gift sig endast 16 år gammal. Från bröllopsnatten och framåt är äktenskapet en katastrof. Men Lila har krafter att ägna sig åt affärer och intriger. Hon vill ha makt på de områden hon kan. Elena, jag-berättaren, fortsätter att fascineras av Lila. Det är som om det endast är Lila som kan ge verkligheten de rätta konturerna.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #romanserie #Neapel #unga kvinnor
Kommentera
Sandra Sandström
Äntligen!
Ja, äntligen går nobelpriset i litteratur till en författare som jag läst inte bara en bok av, utan två (medan den tredje - pocketutgåvan av "Begravd jätte" - beklagligt nog ligger i en än så länge oläst trave). "Never let me go" tillhör inte något av mina allra färskaste läsminnen men jag vet att jag tyckte väldigt bra om miljön och den gåtfulla och vagt olycksbådande stämningen. "Återstoden av dagen" upplevde jag som mer jobbigt tragisk. Båda böckerna har filmatiserats, så det är ingen okänd pristagare i år (heller). Men ett roligt och bra val av akademin. Välkommen till Stockholm, Kazuo Ishiguro!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Nobelpriset
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Nu är jag också fast
Alla läser Elena Ferrante. Hon (eller han – det är en pseudonym) är på både kritikers och vanliga läsares topplistor. Min man har läst henne, mina vänner har läst henne. Själv känner jag ofta ett motstånd mot sådant som är haussat. Jag är rädd för att boken inte ska motsvara förväntningarna. Men nu var det dags även för mig. Som tur var sade min make att jag skulle ge första boken, ”Min fantastiska väninna”, hundra sidor. Det kan upplevas som att den inte kommer i gång förrän då. Annars brukar jag sluta läsa efter femtio sidor om något inte griper tag i mig.
Efter hundra sidor har jag-berättaren Elena och hennes väninna Lila kommit upp i tonåren. De vidgar sina cirklar, söker frihet och utveckling. De har hittills inte varit utanför sin förstad till Neapel. De har en iver att bilda sig samtidigt som deras kroppar förvandlas. Elena får fortsätta skolan, Lila blir hänvisad till att låna böcker på biblioteket. Där blir jag också fast.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Neapel #uppväxt #bildning
Kommentera
Anmäl textfel
