Anorexia - Bloggar - LitteraturMagazinet

 Blogginlägg om anorexia 
 

En upphöjdhet som gör mig arg Anne-Charlotte Östman

En upphöjdhet som gör mig arg

Hon vill leva, men hon säger nej, nej, nej"

Sara Meidells bok “Ut ur min kropp” som kom förra året fick en del skarpa reaktioner. Det fanns kritiker som tyckte att hon ställde sin anorexia i för positiv dager. Jag håller inte med. Den framställs som en sjukdom som innebär ett livslångt lidande med endast få euforiska ögonblick. Meidell är en mycket skicklig skribent som håller mig fången. Men jag blir arg.

Författaren återskapar sin barndom. Vid sju års ålder upplever hon de vuxna som störande element. De tvingar henne att avbryta lekar eller viktiga funderingar. De berövar henne behagliga stunder, som när en vän i familjen fotograferar henne när hon solar naken. (Där går genast mina associationer till nyckelscenen i Marie Cardinals “Orden som befriar”. Att någon tog en bild av henne när hon kissade ledde till en sju år lång underlivsblödning i vuxen ålder!) Hos Meidell som barn finns också något som har med kroppen att göra. Efter att ha simmat smal som en ål under bryggan ser hon det runda våta avtrycket av sin kropp på bryggan. Det ger henne känslan av att inget är beständigt. Det måste hon kämpa emot genom att inte bli större än avtrycket var.

Det är inte lätt att förstå. Ingen av hennes terapeuter lyckas heller fånga in problemet. De ger upp. Hon lär sig aldrig att sluta vilja svälta, skriver hon. Sara stannar kvar i barndomen, stoppar tiden genom att sluta äta. Hon köper sig tid för att ta reda på hur man lever. Att växa är att dö. Det är avancerade tankegångar som är svåra att följa. Tror du att du är bättre än andra? frågar en psykolog. Ja, hon är bättre än andra på att överleva.

Sara Meidell skriver in sig bland de historiens kvinnor som valt självsvälten. Det kan vara medeltida helgon som fick uppenbarelser i benådade stunder. Det var de engelska suffragetterna som använde svälten som politiskt vapen.Det är många konstnärer och författare.  Enligt författaren själv och hennes medicinska journal slukade hon sådan litteratur redan som barn. Tidigt i journalen står att hennes anorexia är sekundär till andra affektiva åkommor. Jag tänker att hon valde sina medsystrar för att skapa en upphöjd betydelse åt sina symptom.

Vad är det som gör mig arg? Jo, att hon inte vill bli frisk. Hon vill leva, men hon säger nej, nej, nej. Det gör henne fri. Hon vill inte fjättras vid biologiska regler – men föder tre barn! Huvudpersonen i “Ut ur min kropp” är förvirrad minst sagt. Det beständiga hon sökt sedan hon var sju finns inte där, trots eller kanske på grund av hennes förtvivlade motstånd mot den riktiga världen. Jag blir arg på att hon väljer detta förhållningssätt fast hon har familj. Att äktenskapet går i kras är givet.

Jag blir också arg på att det inte står något om eventuell medicinering. Huvudpersonen visar tidiga tecken på ångest, tvångstankar och tvångsmässiga handlingar. Ja, hela hennes föreställningsvärld skulle kunna betraktas som psykotisk. Mot allt detta finns hjälp. Har hon inte behandlats för dessa symptom? Har hon vägrat medicin? Ursäkta min lekmannamässiga diagnos! Men har inte Sara Meidell lagt fram ett fall för oss som ingen ännu lyckats lösa?

I “Ut ur min kropp” gestaltas en grandios egocentricitet som är svår att smälta.  


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #anorexia
Kommentera
 

Anne-Charlotte Östman

Bok-
presentation:
Dagar utan hunger
Författar-
presentation:
Delphine de Vigan
Utg.år: 2012
Danskt band
Finns i lager, 242 kr

Ska det vända?

Tänk att man är så nyfiken på att läsa om människor som mår dåligt! Kristian Gidlunds blogg fick enormt många följare. Jag köpte hans bok och frågade mig vad den gjorde med läsaren. Det är förstås annorlunda att följa bloggen än att läsa med facit i hand. När bloggen och hans liv tar slut finns inget kvar för dem som hoppas, som vill stödja och uppmuntra under resans gång. Jag kom fram till att man framför allt blir tacksam över att slippa ha det som han hade. Men sådana berättelser har också sitt värde i att vi med hjälp av dem kan sätta oss in i andra människors lidanden. De borde helt enkelt öka vår förståelse och empati.

I bokhandeln föll mitt öga på Delphine de Vigan, Dagar utan hunger. Av baksidan framgår att det handlar om Laure, 19 år som har anorexia.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #anorexia
Kommentera

Anmäl textfel

 LitteraturMagazinets bloggar 

 

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Kan vi lära av historien?

Recension: En tid för krig : Europas väg mot storkonflikt 1939 och 2022 av Wilhelm Agrell

Berättelse om en hjälte

Recension: Hand i hand med barnen till Treblinka : Berättelsen om Janusz Korczak av Margit Silberstein

Starka kvinnor i en levande forntid

Recension: Tors vrede av Elvira Birgitta Holm

Lättläst och lugnande om AI

Recension: Maskiner som tänker av Inga Strümke

Storartat om kärlek som varar

Recension: Sniglar och snö av Agneta Pleijel

Varför måste Dagerman dö?

Recension: Himlen nära. Stig Dagerman och Anita Björk : En bok om konstnärskap, livskamp och kärlek av Lo Dagerman

Tredje boken om Betty gör mig besviken

Recension: Käraste vänner av Katarina Widholm

Pricksäker satir över kulturlivet

Recension: Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke

Trovärdigt om vikingarnas handelsresor

Recension: Miklagård av Agneta Arnesson Westerdahl

Om motstånd i Hitlers Tyskland

Recension: Mildred : den sanna berättelsen om kvinnan i hjärtat av den tyska motståndsrörelsen av Rebecca Donner
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB