Mikael Rapp - LitteraturMagazinet

 Litteraturblogg: Mikael Rapp 

Visa standardvy Visa omslagsvy

 

Spontana tankar kring min första bok

För att fira min första publicerade bok tänkte jag dela med mig av ett par saker som är roliga när en får skriva populärhistoria"

Flytta mig till författarbloggen för jag har blivit författare! Eller ja, författare är kanske ett lite väl värdeladdat ord. Men jag har hursomhelst medförfattat en bok om Martin Luther (inte King) såhär nådens år 2017 då det är 500 år sedan reformationen. Jag har alltid haft ett intresse för historia och det är den biten jag skrivit på i boken Martin Luther - Munken som förändrade världen.

För att fira tänkte jag dela med mig av ett par saker som är roliga när en får skriva populärhistoria (eller att författa en bok i huvudtaget):

Research: Det vill säga läsa. Alltid kul. Inget nytt för er som snubblat/hittat/slaviskt följer Litteraturmagazinet.se.

Arbeta med förlag och redaktör: Det har varit en väldigt intressant upplevelse att få se “insidan” av bokbranschen.
Att få vara med och spåna på en bok som sen faktiskt tar fysisk form. “Something from nothing”. Diskutera saker som kapitel, innehåll, illustrationer omslag och titel. Allt som gör en bok till vad den är.

Boken då? Tja, den är riktad till ungdomar och handlar om Martin Luther och hans tro. Jag har skrivit det vi kan kalla "historiekapitlet" (i boken är titeln mer poetisk) samt faktarutor. Att skriva för ungdomar var i sig en utmaning efter sisådär fyra år då jag främst skrivit akademiska texter. Att tänka "lättläst" är inte alltid så lätt. Förhoppningsvis är resultatet lyckat.


Avdelning: Taggar: #författare #förlag #religion #populärhistoria
16 mars 2017
Profil: Mikael Rapp
 
Kommentera
 

Bok-
presentation:
The Sellout
Författar-
presentation:
Paul Beatty
A Brief History of Seven Killings
Marlon James
Pocket
163 kr
Hystopia
David Means

Booker, Nobel och USA

Världens blickar har varit riktade mot USA sedan valet av landets nya president. Samtidigt har amerikansk litteratur något av ett ögonblick.

Bob Dylans nobelpris mottogs positivt om än något förvånat i pristagarens hemland jämfört med det ganska splittrade svenska mottagandet. Nu såhär några månader efteråt har jag mest träffat människor, unga och gamla, som säger a, att de inte är tillräckligt bekanta med Dylans musik och litteratur eller b, att de är glada över hans vinst. De som inte är glada är däremot verkligen inte glada över Bob Dylans pris.

Oavsett synpunkter på priset så är det något passande med att USA:s största protestsångare vann nobelpriset (även om det talats om populism i finrummen) strax innan det amerikanska valet och början av Trumps ämbete.
Likaså är det intressant att vinnaren av Man Booker-priset för första gången någonsin är en amerikan: författaren Paul Beatty med boken The Sellout; en satir om den tituläre Sellout(en?) som rassegregerar sin hemstad och återinför slaveriet. Ett delvis ganska kontroversiellt val med tanke på hur det lät redan förra året.

Förra årets Man Booker-vinnare Marlon James’ A Brief History of Seven Killings kretsar runt The Singer, eller Bob Marley som sångaren baseras på, men även här vilar amerikansk utrikespolitik som en skugga över romanen om gangsters, korruption, civila och CIA. Marlon James är visserligen jamaican men bor och undervisar i Minneapolis.

En annan roman som långlistades för årets Man Booker är Hystopia av David Means (som jag läser just nu) vilken utspelar sig på 70-talet i ett alternativt USA där John F. Kennedy aldrig mördades och Vietnamkriget ännu rasar. Veteraner från konflikten drogas i Michigan och utsätts för rekonstrueringar av kriget för att glömma bort och överkomma post-traumatiskt stressyndrom.

Om litteraturen speglar sitt samhälle så tycks den amerikanska litteraturen, eller åtminstone det de själva kallar ”literary fiction”, idag vara besatt av paranoia, konflikt och det absurda. Landets prosa genljuder av Heller, Vonnegut och Pynchons romanvärldar, ett eko av 60- och 70-talets omtumlande år. Vilket också märks av i såväl ledare, nyheter och på kultursidorna i USA.
Eller så speglar mina reflektioner endast det jag subjektivt tar åt mig genom medier och nyhetskanaler. Oavsett saker och tings rätta natur är det i så fall bara symptomatiskt för hur Europa och USA idag målas upp inom litteratur och kultursidor på båda sidor Atlanten.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Man Booker #Nobelpriset #USA #Kontrovers #Trump #Presidentsval
1 februari 2017
Profil: Mikael Rapp
 
Kommentera
 

Poeten och #Dylangate

I mitt twitterflöde såg det först ut som ett drev var på gång: #Dylangate. De gladare rösterna började tränga fram ungefär i takt med att DN:s Johan Hilton började svänga i frågan. Sonic Magazine jublade. Amerikanska kritiker var försiktigt positiva då USA vunnit striden om priset men inte kriget om att någon författare (helst alla) ur generationen födda på 30-talet såsom Roth, Oates, Pynchon och Delillo, ännu inte vunnit."

Det är första året på länge då jag helt lyckats undgå att se någon på förhand tippa på Bob Dylan som vinnaren av nobelpriset i litteratur. Dagens nyheter publicerade igår hundra kulturpersonligheters tips på vem som skulle få priset. Ingen prickade rätt. Vilket inte är särskilt konstigt för oavsett synpunkt på årets val av vinnare så är Bob Dylan en skräll!
Jag jobbade och fick därför beskedet först när jag lyckats få en stund över att se efter varför telefonen gjorde tyst väsen ifrån sig i min ficka. Sms.
“Va? Dylan vann nobelpriset… vad märkligt.”


I mitt twitterflöde såg det först ut som ett drev var på gång: #Dylangate. De gladare rösterna började tränga fram ungefär i takt med att DN:s Johan Hilton började svänga i frågan. Sonic Magazine jublade. Amerikanska kritiker var försiktigt positiva då USA vunnit striden om priset men inte kriget om att någon författare (helst alla) ur generationen födda på 30-talet såsom Roth, Oates, Pynchon och Delillo, ännu inte vunnit.
Jag hoppas att Svenska Akademien är nöjda för det här var ju faktiskt en överraskning av en typ som skiljer sig från deras vanliga modus operandi.
Bob Dylan är onekligen en polariserande pristagare i sammanhanget “världens mest prestigefulla litterära pris.”
Främst verkar kritikerna oroa sig för att beslutet helt ändrar ramen för vilka som kan vinna nobelpriset i litteratur. Jag har hunnit se Per Gessle, Paul McCartney, Eminem, Leonard Cohen med flera nämnas som möjliga framtida kandidater. Mest i negativa tongångar men några är besvikna att Dylan valts över andra musiker.


Vad Svenska Akademien avser verkar däremot svårt för skribenter långt mer insatta än jag men jag skulle vilja påstå att Bob Dylan inte är vilket popsnöre som helst. Han är en historisk personlighet vars musik och, ja, texter kommer leva kvar långt efter hans död för att inte tala om debatten huruvida han förtjänat nobelpriset eller ej.
Han uppträdde i Washington efter Martin Luther Kings tal “I Have a Dream”, han är författaren till den kanske mest kända protestsången som finns och han inspirerade populärmusiken att våga sikta högre i val av ämne och tematik. Vad Beatles gjorde modern musik gjorde Dylan för sångtexten.
Visserligen är detta meriter inom popmusiken men han kan faktiskt mycket väl placeras in i en litterär tradition. Sara Danius har nämnt Sapfo och Homeros och det är både rätt och riktigt oavsett huruvida det är rättvist att jämföra Dylan med antikens giganter.


Jag tänker på Dylans texter, i alla fall hans bästa texter, som poesi vilken bygger en bro mellan modernismen och post-modernismen. Han rör sig fritt mellan satir och elegi, humor och slapstick, högt och lågt. I en ofta citerad essä av poeten och nobelpristagaren T.S. Eliot att: “Ingen poet, eller utövare av någon konstform, får sin mening ensam. Hans vikt och uppskattning vilar i uppskattningen av hans relation till döda poeter och konstnärer.”


Dylan är en del av litteraturen i dialog med antika, klassiska, symbolistiska och modernistiska verk; Bibeln; Shakespeare; Moby Dick; Rimbaud och den citerade T.S. Eliot. Hans text i exempelvis “Bob Dylan’s 115th Dream” är lika delar Don Quijote, Catch-22, Keroauc och Ginsberg. Det är ett hysteriskt panorama av både amerikansk historia såväl som en bild av USA i mitten av 60-talet.


“I think I'll call it america. I said as we hit land.
I took a deep breath. I fell down, I could not stand.
Captain arab he starting writing out some deeds
He said let's build us a fort and start buying the place with beads.
Just then a cop come down the street crazy as a loon
They throws us all in jail for carryin' harpoons.”

Dylan är heller inte bara en influens till andra musiker. Salman Rushdie och Joyce Carol Oates tog till Twitter för att intyga hans litterära värde och påverkan på sig själva som författare. Han har refererats till av Stephen King och Hunter S. Thompson för att nämna ett par.
Jag tycker att det finns poesi i låttexter som:


“Pointed threats, they bluff with scorn
Suicide remarks are torn
From the fools gold mouthpiece
The hollow horn plays wasted words
Proved to warn
That he not busy being born
Is busy dying.”
- It's Alright, Ma (I'm Only Bleeding)

“Take me disappearing through the smoke rings of my mind
Down the foggy ruins of time
Far past the frozen leaves
The haunted frightened trees
Out to the windy bench
Far from the twisted reach of crazy sorrow.”
- Mr. Tambourine Man


Slutligen så har vissa träffat rätt då de säger att Dylan knappast behöver Nobelpriset i litteratur. Han kommer ändå fortsätta att inspirera författare och poeter. Ni som fortfarande är besvikna kanske kan glädja er åt att debatten “vad är egentligen litteratur?” i alla fall är väldigt intressant. Jon Pareles sade det bäst i New York Times: “The Nobel doesn’t have to certify Mr. Dylan; half a century of literature has already done that.” 


Avdelning: Taggar: #Nobelpriset i litteratur #Nobelpriset
14 oktober 2016
Profil: Mikael Rapp
 
Kommentera
 

Borges och den goda översättningen

Översättning är ett verk i sig själv. En tanke som säkert drabbat även svenska akademien när de publicerade Erland Lagerlöfs översättningar av Homeros som “svenska” klassiker. "

Idag den 30e september är “The International Translation Day 2016” eller för att förtydliga “internationella översättardagen 2016”. Så jag tänkte därmed skriva några ord om översättning med avstamp i författaren Jorge Luis Borges’ föreläsningar vid Harvard 1967-68 där han argumenterar emot den “vitt utspridda vidskepligheten att alla översättningar förråder sina enastående original.”


Borges menar att en översättning, kanske till och med en dålig översättning, är annorlunda från originalet. Översättningen är i sig ett original. Vidare talar han om hur en bokstavlig översättning likväl kan vara fel “bokstav för bokstav”. I sammanhanget tolkar jag Borges som att även en ordagrann översättning kan vara fel i avseende vilken mening, poäng eller känsla författaren faktiskt försökt förmedla. För att citera Borges lite mer utförligt på engelska:

“For example, in the Romance languages we do not say "It is cold" - we say "It makes cold": Il fait froid," "Fa freddo," Hace frío," and so on. Yet I don't think anybody should translate "Il fait froid" by "It makes cold."
Another example: In English one says "Good morning," and in Spanish one says "Buenos dias" (Good days"). If "Good morning" were translated as "Buena mañana," we should feel that this was a literal translation but hardly a true one.”

Översättning är ett verk i sig själv. En tanke som säkert drabbat även svenska akademien när de publicerade Erland Lagerlöfs översättningar av Homeros som “svenska” klassiker.
Temat för årets internationella översättardag är “connecting worlds”, att koppla ihop världar.
Att översätta en bok är att bidra till samma verk. Borges beskriver i en essä om Tusen och en natt en särskilt sammanfogande konsekvens av översättarens arbete:

“The most famous tale of The Thousand and One Nights is not found in the original version. It is the story of Aladdin and the magic lamp. It appears in Galland's version, and Burton searched in vain for an Arabic or Persian text. Some have suspected Galland forged the tale. I think the word forged is unjust and malign. Galland had as much right to invent a story as did those confabulatores nocturni. Why shouldn't we suppose that after having translated so many tales, he wanted to invent one himself, and did?”

Således kan vi kanske släppa rädslan för “dåliga” översättningar i relation till sitt original och bara njuta av ett översatt verk för just vad det är: en god bok. 


Avdelning: Taggar: #Internationella översättardagen
30 september 2016
Profil: Mikael Rapp
 
Kommentera
 

En helg i Söderbergs tecken…

Doktor Glas är således offer och förövare på samma gång."

I helgen vimlade Uppsalas gator med folk under Kulturnatten. Stadsfesten tog varenda del av staden i besittning: skivbackar på gatorna, musik i varje gatuhörn och torg, bokcaféer och boksigneringar. Kultur i var hus. Men biografen och teatern bjöd på en oplanerat (?) tajmad dubbelpremiär av Hjalmar Söderbergs två kändaste romaner: Pernilla Augusts filmatisering av Den allvarsamma leken (1912) och Doktor Glas (1905) regisserad av Mikaela Ramel för Uppsala stadsteater. 

Romanerna bjuder på olika utmaningar i översättandet till nya medium. Utmaningar som de två regissörerna tacklar på olika sätt och med lika olika resultat. Den allvarsamma leken målar ett snyggt men aningen fattigt porträtt av Sverige, eller egentligen Stockholm, men de vackert filmade miljöerna är lite för anonyma för att filmen, i motsats till sin förlaga sprungen ur Söderbergs penna, ska ge en skildring av huvudstaden kring förra århundradets början. Istället fokuserar filmen på kärleksberättelsen mellan Arvid Stjärnblom och Lydia Stille som i Sverrir Gudnason respektive Karin Franz Körlöv händer spelas kompetent om en något platta från början till klimax.

I utbyte glänser Arvids hustru Dagmar, spelad av Liv Mjönes, genom att träffsäkert balansera på knivseggen mellan kärleksfylld glädje och nervöst sammanbrott. Hennes lyft i filmen jämfört med boken är faktiskt så stark att den inte balanseras upp av det centrala kärleksparet som man aldrig riktigt hoppas på. Likaså snor en lekfull Michael Nyqvist varje scen han är med i som den vemodigt humorfyllda ”hufvudredaktören” för Nationalbladet. I slutändan är det ett högprofilerat och snyggt perioddrama vilket är något det råder bristvara av inom svensk film.

Doktor Glas på teatern zoomar i sin tur in fokaliseringen än mer än filmen då hela berättelsen förlagts till en monolog av den titulära läkaren, Tyko Gabriel Glas, vilket både visar vilken engagerade karaktär och berättelse Söderberg skapat så väl som ett starkt uppträdande av Aksel Morisse vars omvartannat sympatiska och obehagliga skådespel smälter samman boken samtliga huvudroller. Aksel Morisses Doktor Glas är således offer och förövare på samma gång. Den olycklige Helga Gregorius och hennes make och antagonist, prästen Gregorius.

Viktigaste är ändå att både pjäs och film sätter fokus på en av sveriges största författare, och förhoppningsvis introducerar Hjalmar Söderberg för en större publik.


Avdelning: Klassiker Taggar: #teater #kulturnatten #filmatisering #bio
11 september 2016
Profil: Mikael Rapp
 
Kommentera
 

Bok-
presentation:
Svält
Författar-
presentation:
Knut Hamsun
Inbunden
Finns i lager, 260 kr

Recension: Svält

Få böcker ställer så många olika aspekter av vad som gör god litteratur mot varandra som Svält (1890) av Knut Hamsun. Romanen följer en desperat författare som mest påminner om Dostojevskijs Källarman om denne vandrat ut från sitt rum och begett sig ut på gatan och konfronterats med 1870-talets gatuliv. Han är för det mesta utblottad, desperat och svältande och hans flanerande i Kristiania, det vill säga Oslo, är en vindlad spiral mot vansinnet. 

Lika trolig att ljuga för läsaren som han är benägen att ljuga för de främlingar och bekanta han stöter på i staden. Likt en Raskolnikov lider Hamsuns desperata och troliga alter ego av en grandios självbild och hans narcissism leder honom från den ena olyckan till den andra. Om Svält slutat med framgång så hade det förändrat inte bara själva romanen utan även synen på dess anti-hjälte. Men Hamsun är skoningslös.

Att Svält fått det mottagande det fått, och den har lovordats av alla från Thomas Mann till Virginia Woolf, ligger just dess stil. Det finns knappt någonting i romanen som kan få en att tro att den publicerades samma år som De fyras tecken av Arthur Conan Doyle eller Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde. Det är inte konstigt att just modernisterna är de som prisat den högst då den snarare blickar fram mot Kafka, Woolf och Joyce, Hemingway och längre. Hamsuns målar en bild av den unge konstnären som får Stephen Dedalus att framstå som en bortskämd unge och Keroauc som ett rikemansbarn på drift. Den närmsta parallellen som går att dra är snarare Strindberg och En dåres försvarstal (1887-88).


Ett verk som således lever på sitt rykte som stilbildande behöver givetvis en bra översättning vilket Henrik Petersen i denna utgåva mycket väl åstadkommit. Faktum med att jag sällan sett mer brutal prosa på svenska i vare sig översättning eller av en inhemsk författare. Den norske litteraturprofessorn Britt Andersen har skrivit om Svält som ett exempel på en ny sorts maskulinitet som går att finna vid tiden; en maskulinitet rädd för ”kvinnofrågans” slutgiltiga seger; flanörens upphöjda och utomstående blick är ett sätt för Hamsuns alter ego att rättfärdiga sitt eget liv under en tid vars maskulinitetsideal är under snabb förändring.


På ytan är romanen en typisk ögonblicksbild, utan någon direkt handling, utöver faktumet att berättaren svälter och hungrar och drabbas av båda olycka och saboterar för sig själv på jakt efter inkomst, boende och mat. Framförallt försöker berättaren desperat att skriva både artiklar och drama. Det finns visserligen psykologiskt djup i Svält, men likväl är det svårt att sympatisera med en karaktär som stundom ödmjukt faller på knä och i nästa ögonblick förbannar allt och alla som lägre stående.

Eftersom att framgången aldrig skymtar i Svält så är det fortfarande bara Strindbergs alter egon som fått den kränkta mannen att fungera i ljuset av sin författares geni. För Hamsuns alter ego är, även när en tycker synd om honom, en ganska patetisk figur. Mot slutet av sitt liv, och Hamsun levde till 92 års ålder, var Hamsun en nazistsympatisör. Sällan har konstens självständighet visat att den kan överskrida sin skapares brister på samma sätt som Svält. För hur patetisk dess berättelse ibland kan framstå så är den fortfarande briljant, lika levande idag som en människas sista dödsryckningar. 


Avdelning: Klassiker Taggar: #stilbildande #maskulinitet
20 augusti 2016
Profil: Mikael Rapp
 
Kommentera
 

Kritiska essäer om en påhittad värld

Finns det några fans mer påhittiga och så skarpa som fansen av "A Song of Ice & Fire" och "Game of Thrones"?"

Finns det några fans mer påhittiga och så skarpa som fansen av A Song of Ice & Fire/Game of Thrones?

Jag tror inte det. I alla fall inte efter x antal månader då jag följt "ASOIAF University" på tumblr. Sidan beskriver sig som "En samling kritiska essäer och analyser, samlade från hela tumblr, om George R.R. Martins bokserie A Song of Ice & Fire (ASOIAF) och tv-serien Game of Thrones."

Utöver förslag till och diskussioner om fanteorier som (den extremt spridda och populära) R + L = J eller den mindre (populärkulturellt) kända "Southron Ambitions" finns på tumblr allt ifrån kritiskt feministiska essäer (exempelvis den här) till klimatmodeller över vad som skulle hända om muren i norr börjar smälta.

När jag upptäckte dessa fantastiskt skarpsynta essäerna låg jag vaken i flera timmar och läste. Jag är inte den som brukar fastna för fan-teorier och fiktioner men det är nåt speciellt, nästan akademiskt, över dessa utsvulna fans som år efter år i väntan på nästa bok inte har något annat att tillgå än George Martins texter och sin egen fantasi. En del av deras teorier och studier är så bra och väl understödda att det inte vore konstigt om de påverkat George Martins skrivande själv. Jag vet inte om han läst teorier som de jag länkat till men sällan har väl läsare varit en så stor tillgång till författaren och hans verk.

Jon Snow lives...


Avdelning: Fantastik Taggar: #fanteorier #essäer
9 november 2015
Profil: Mikael Rapp
 
Kommentera

Sagor och böcker i en digital spelvärld

27 oktober 2015

Tillbaks till skolbänken

10 augusti 2015

Tranströmer: Att samtala med sig själv

29 mars 2015

Böcker som film: Några tankar

12 januari 2015

Recension: Alla Sorgsna Unga Män

17 november 2014

Bokmässan: Tur och retur

28 september 2014

Sommarläsningens skugga

2 juli 2014

Läs den ändå

9 juni 2014

Om hur fransk poesi inspirerade punkrocken

23 april 2014

Recension: Blicken

5 april 2014

Skvallerbyttan Hemingway

4 mars 2014

Bokrean: en Memoar

25 februari 2014

Recension: Ma

19 februari 2014

Vardagen fortsätter...

18 februari 2014

Recension: Luffarens sista dans

10 februari 2014

Mitt läsandes antagonister

6 februari 2014

Om läsglädje, tacos och de bra dagarna

29 januari 2014

Januarimörker, detektiver och missbruk

23 januari 2014

Efter Fittstim. Några ord till tröst...

20 januari 2014

Om saknaden efter en bok

2014-01-15

Poet sökes. Någon där?

2014-01-10

Brända böcker och utbrända författare

9 januari 2014

Verkligare än drömmar

8 januari 2014

Trots Alice Munro: Är novellen död?

4 januari 2014

Julstämning, läsning och decembermörker

2013-12-17
ANNONS
ANNONS
Antikvarisk Bokmässa

Lista recensioner av Mikael Rapp

Litteraturblogg: Mikael Rapp

Mikael njuter av färden genom livet

Mikael Rapp studerar journalistik och skriver för närvarande på LitteraturMagazinet som praktikant. Han är i uppväxt i Stockholms nordvästra förorter och har höjt vardagsläsandet till sin passion. Litteraturen är på ett eller annat sätt hans framtid, hur vet Mikael inte riktigt själv men han njuter av färden.

 Krönikor 
"Han kändes aldrig konstlad"

Gabriel Marcia Marquez har avlidit

"Han kändes aldrig konstlad"

En av 1900-talets starkaste berättarröster har gått ur världen. När jag upptäckte Gabriel García Márquez författarskap var det lite som att finna det fantastiska i vardagen. Han verkade ha ett unikt öga för det mänskliga runt omkring sig.

Läs mer ...
 Recensioner 
Rent mjöl i påsen när Franzen slappnar av

LitteraturMagazinets recension av Renhet, Jonathan Franzen

Rent mjöl i påsen när Franzen slappnar av

En läsupplevelse som färdas genom tid och rum"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
Jonathan Franzens nya bok "Renhet" är mera lekfull än hans tidigare utgivning. Romanen verkar vara skriven med glimten i ögat, tycker LitteraturMagazinets Mikael Rapp. Redan på de första sidorna av "Renhet" etableras Purity "Pip" Tyler som en typisk Jonathan Franzen-karaktär; hon lider av samvetskval för sin mor som lever isolerat i självvald exil i en bergsstuga i Kalifornien. Pip jobbar som telefonförsäljare (även om hon ä...
LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

Hjärtskärande återbesök till Alabama i Harper Lees nya

Ställ ut en väktare, Harper Lee
Som uppföljare till Dödssynden är det hjärtskärande, som en inblick i en författares skrivprocess och ett litteraturhistoriskt dokument är det ovärderligt"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

Med hjärtat till vänster genom vått och torrt

En trädgård för dissidenter, Jonathan Lethem
Lethem skriver med både distans och kärlek för sina karaktärer, som tyvärr efter ett tag blir ganska platta"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

Nära in på bara kroppen

Kroppen jag föddes i, Guadalupe Nettel
Fruktansvärt skarpsynt, nästan magisk prosa"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

LitteraturMagazinets recension av Amandas gåta, Isabel Allende

Makabert när Allende skriver deckare

När mördaren väl avslöjas är det en av de mest obehagliga och tragiska karaktärer jag någonsin läst om"
Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3
Isabel Allendes nya deckare har referenser till Skandinaviska deckare såväl som klassiska. Den har ett rikt karaktärsgalleri och är oerhört spännande de sista hundra sidorna. Men stundtals spretar den.  En vaktmästare hittas på en fotbollsplan, mördad, med ett baseballträ uppkört på ett känsligt ställe. Med denna makabra bild börjar Isabel Allendes senaste roman ”Amandas gåta...
LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

Intelligent saga om en ensamstående hönas kamp

Hönan som drömde om att flyga, Sun-Mi Hwang
Det är inte förvånande att ”Hönan som drömde om att flyga” av Sun-Mi Hwang gett upphov till en enormt populär animerad film. Handlingen liksom skriker efter det"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

Teju Cole tar fasta på detaljerna

Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole
Berättaren kan inte titta bort om han så ville det. Så han observerar"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

Oförutsägbar som en dröm

Kvinnan i sanden, Kobo Abé
Det skulle inte vara svårt att dra paralleller till ”Processen” eller ”Slottet”. Oförmögen som mannen är att varken komma undan eller få en förklaring till varför han hålls fången"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp
Jörgen Hjerdt skildrar kampen mot hopplösheten

LitteraturMagazinets recension av Befriad, Jörgen Hjerdt

Jörgen Hjerdt skildrar kampen mot hopplösheten

Under skräcken över den egna dödligheten belyser ”Befriad” hur det är att vara barn, ung, att växa upp och vardagen som utgör livet själv"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
Matti befinner sig i mitten av livet när han bestämmer sig för att avsluta det. Jörgen Hjerdt skildrar den djupaste depressionen. Men han fyller också sin debut med mängder av små observationer. Det enda Matti inte lämnar kvar i Stockholm är sitt förflutna. Han beger sig ner till familjestugan långt in i Värmlands skogar och lämnar sin familj utan ett ord. De två barnen, Gösta och Lukas, och sin fru Katari...
LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

En hatts resa genom Frankrike

Presidentens hatt, Antoine Laurain
Hattens historia, med sin mäktiga, rättmätiga ägare, får tankarna att gå till Hjalmar Söderbergs ”Pälsen” eller kanske Nikolaj Gogols ”Kappa” men det här är betydligt muntrare läsning"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

En gårds långa minne

Gårdstomtens långa minne, Ebbe Schön
Gårdstomten får se hur teknologin religionen och till och med språket ändras hos människor vitt åtskilda av tid, sammanbundna endast av att de kommer från samma plats."

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

En hårsmån från vansinnet

Beckomberga: Ode till min familj, Sara Stridsberg
”Beckomberga: Ode till min familj” nyanserar bilden av Beckomberga genom att skildra den godhet som också fanns på sjukhuset"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Mikael Rapp

Sök i bloggen

 

Favoriter

Krig och fred

av Leo Tolstoj
Krig och fred hör till Leo Tolstojs mest kända och älskade verk. ...

The Great Gatsby

av F Scott Fitzgerald
Jay Gatsby is the man who has everything but one thing will alway...

Den allvarsamma leken

av Hjalmar Söderberg
Arvid och Lydia träffas som unga, under en tid då k...

Hundra år av ensamhet

av Gabriel García Márquez
Gabriel García Márquez, numera bosatt i Mexico, är ursprungligen ...

Mästaren och Margarita

av Michail Afanasevic Bulgakov
Det är 1930-tal i Moskva när en mystisk främling dyker upp. I han...

Idioten

av Fjodor Dostojevskij
Idioten är en av Fjodor Dostojevskijs allra främsta romaner. Dess...

Fiktioner

av Jorge Luis Borges
En klassisk, epokgörande modern spanskspråkigamerikansk bok. Nu f...

Läst 2015

Allt går sönder

av Chinua Achebe
Nigerianske Chinua Achebes debutroman från 1958 anses va...

Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha : första och andra delen

av Miguel de Cervantes Saavedra
Don Quijote kommer flera hundra år för sent. Hans kamp för de gam...

Tillrättalägganden

av Jonathan Franzen
Efter nästan femtio år som hustru och mor vill Enid Lambert att h...

Dr Jekyll & mr Hyde

av Robert Louis Stevenson
Den fullständiga utgåvan av den moderna klassikern Dr Jekyll och ...

Lolita

av Vladimir Nabokov
Vladimir Nabokovs Lolita - en klassisk, epokgörande moderna ameri...

Bröderna Karamazov

av Fjodor Dostojevskij
Bröderna Karamazov anses vara höjdpunkten i Dostojevskijs författ...

Bekännelser

av Jean-Jacques Rousseau
Bekännelser är ett unikt självbiografiskt verk. Det är på en gång...

Laterna magica

av Ingmar Bergman
Mästarens självbiografi som blev en succé världen över. Med brant...

Den högsta kasten

av Carina Rydberg
Obeveklig och skoningslös mot andra, men också mot författaren sj...

Världarnas krig

av H.G. Wells
Världarnas krig (originaltitel: The War of the Worlds) &a...

Den unge Werthers lidanden

av Johann Wolfgang von Goethe
Den unge Goethes mästerverk om olycklig kärlek. En bok som kommit...

Krogen

av Émile Zola
Krogen tillhör de klassiska parisskildringarna och är samtidigt e...

Fäder och söner

av Ivan Turgenjev
Nostromo betraktas som en av Joseph Conrads märkligaste romaner, ...

Madame Bovary

av Gustave Flaubert
Romanen orsakade en stor skandal när den först publi...

En dåres försvarstal

av August Strindberg
"En dåres försvarstal" är August Strindbergs e...

Siri

av Lena Einhorn
Roman baserad på Siri von Essens liv före, under oc...

Doktor Glas

av Hjalmar Söderberg
Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas utkom först...

Egenmäktigt förfarande : en roman om kärlek

av Lena Andersson
Vinnare av Augustpriset 2013 i kategorin Årets svenska skönlitter...

Dagar med Borges

av Alberto Manguel
Jorge Luis Borges, bibliotekarie i Buenos Aires och en av 1900-ta...

Främlingen

av Albert Camus
I "Främlingen" undersöker Albert Camus vad som h&aum...

Mannen utan öde

av Imre Kertész
Budapest 1944. En polis tvingar ut en ung jude ur skolbussen. Den...

Mörkrets hjärta

av Joseph Conrad
Publicerades för första gången som en föl...

Onåd

av John M Coetzee
Den sydafrikanske universitetsläraren David blir av med s...

Gräset sjunger

av Doris Lessing
"Gräset sjunger" är Doris Lessings debutroman fr&ari...

Djurfarmen

av George Orwell
Djurfarmen (även utgiven som Djurens gård: en saga,...

Skattkammarön

av Robert Louis Stevenson
Äventyret börjar när unge Jim Hawkins får en skattkarta i sin han...

Hamlet

av William Shakespeare
Hamlet världsdramatikens mest berömda drama utspelar...

Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Chefredaktör: Hanna Modigh Glansholm (tjänstledig)
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB
Webbplatsen ligger i Framkantoch drivs av SpaceLoops CMS v.LittMag 2.15.7.onlyNewEditons