Profil: Henrik Elstad

Mycket Strindberg

Det är mycket om August Strindberg just nu. I måndags var det 100 år sedan han dog och 2012 händer det mycket kring honom. Eftersom jag själv knappt hade läst något av honom tidigare, förutom en novell, har jag hängt på en Strindberg-utmaning och försöker läsa in mig lite på hans författarskap. Hittills har jag klarat av debutromanen Röda rummet och i bokhyllan står Giftas och Hemsöborna som jag har som ambition att läsa under året. Därför var det inte så överraskande när jag fick följande omdöme efter att ha gjort ett quiz om Strindberg:

"Du har missat mycket Strindberg. Men det går att åtgärda! Som Strindberg själv sa: ”Läs min bok! Den är det värsta, men vackraste, qvickaste, svinaktigaste jag skrifvit.”

På jobbet har vi också en pågående citattävling för att uppmärksamma eleverna på jubiléet. Själv röstade jag på följande: "Var inte så säker på att dina ögon ser vad mina ser." 

Läser du något av Strindberg i år?

Skriv din kommentar

Profil: Sebastian Nilsson Lindberg

Fler böcker? Fler böcker!

Okej, så vi har en ny lägenhet. Vi har fått köpa fler bokhyllor för att kunna packa upp alla lådor med böcker ur förrådet, men sju bokhyllor räckte inte så nu gäller det att gallra. Och ändå, när vi åker och ska titta på möbler på second hand, så kommer vi (= jag) förstås hem med böcker.

Men det går ju inte att låta bli. Inte när man, redan vid en snabb fluktning av utbudet, hittar sådana läckerbitar som Märta Tikkanens ”Män kan inte våldtas”, ”The Complete Works of Shakespeare” i ett band med bibelliten text och snygga illustrationer, Frida Strindbergs biografi över sina föräldrar (översatt av Karin Boye och med en handskriven Boye-dikt på första sidan i del 2), en gammal svensk översättning av Kalevala (jag har läst den senaste översättningen men jag kan inte låta bli att vara en sucker för olika översättningar av poesi), Alexandria-kvartetten och en ”Malone dör” av Beckett.

Så nu gäller det helt enkelt att gallra vidare. Och pula in de här nya tillskotten i familjen. Men något ska man ju ha att jobba med när man kommer hem från biblioteket…  

Skriv din kommentar

Profil: Sebastian Nilsson Lindberg

August Strindberg - i år igen

I år är det Strindberg-året, av den något makabra anledningen att det har gått 100 år sedan karln dog. Själv har jag ingenting emot Strindberg-år, tvärtom. Folk brukar bli aningen förvånade över att en ung feministisk och beläst person är så förtjust i Strindberg som jag är, men så är fallet. Jag älskar Fröken Julie. Jag älskar Fadren. Jag älskar Ett drömspel. Jag tycker mycket om En dåres försvarstal och Inferno. Giftas I-II är, som det mesta av Strindberg, väldigt intressant. Däremot måste alltid Strindberg läsas med hänsyn. Hänsyn till att de är tidsdokument och framförallt Strindberg-dokument. Exempel på hur dåtidens ofta miserabla kvinnosyn (som väl inte alltid är särskilt mycket bättre idag?) kunde ta sig uttryck hos en författare som var jäkligt slängd på att skriva.

Jag har helt enkelt läst ett antal av Strindbergs böcker och jag tänker definitivt fortsätta med det, vare sig det är Strindberg-år eller inte. För en vecka sedan var jag på Nordiska museets Strindberg-utställning som var fånigt liten, men som bjöd på möjligheten att få bläddra i digitala fakismil av Ockulta dagboken och Fröken Julia. Då kändes det lite extra bra att ha beställt Ockulta dagboken som recex. Och i nästa vecka ska jag få en serieversion av Inferno från min arbetsgivare, som en del av Strindberg-året. Så visst är det lite kul för en Strindberg-nörd att det hamnar lite ljus på den gamle rackaren. Även om jag också håller med om att det finns väldigt många andra 1800-talsförfattare som inte förtjänar en så marginaliserad position i jämförelse med "nationalskalden". Jag ser gärna ett Agrell-år, ett Stéenhoff-år, ett Leffler-år, ett Benedictson-år, och så vidare. Men Strindberg har ju i slutänden ett värde i sig själv, oavsett hur överskattad eller underskattad han må vara.

Skriv din kommentar

Profil: Sonja Abrahamsson

Bok- presentation:	Röda rummet
Författar- presentation:	August Strindberg
Förlag:	Natur & Kultur

Look-a-likes: Strindberg och ruggugglan

När jag växte upp var jag inte direkt omgiven av bildning och "stor litteratur". Så därför tänker jag inte direkt "mmm... Röda rummet, yummi" när jag ser Strindberg på bild. Utan jag tänker "nämen se, där är den där gamla ruggugglan från The Secret of Nimh, som sprider skräck på åkern och äter upp allt som piper". 

Har ni sett The Secret of Nimh? 

Det är något med de där nästan insugna kinderna. Och blicken. 

Skriv din kommentar

Kommentar av Ems

Jaaaaa! Brisby och nimh! Vilka minnen som vacks till liv, läskiga och sen länge glömda. Men nu när du hjälpt mig dra fram dem i ljuset så minns jag hur bra jag tyckte filmen var. Undrar om den går att få tag i...

29 februari 2012

Svara på kommentar

Skriv din kommentar

Kommentar av Tina S

Han liknar en säl oxå. En gråsäl. Men yummi ... nej ... :)

17 februari 2012

Svara på kommentar

Skriv din kommentar

Kommentar av Mats i Stockholm

På pricken!

16 februari 2012

Svara på kommentar

Skriv din kommentar