LitteraturMagazinet Poesi - Recensioner av aktuell utgivning, författarintervjuer, nyheter

 Poesirecensioner 

LitteraturMagazinets recension av Därur orden, Jonas Rasmussen

Orala insikter, muntliga utsagor

Det som är diktens starkaste sida riskerar att bli dess svagaste punkt"
Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3
Är det möjligt att få en poetisk upplevelse i en tandläkarstol med munnen full av en gurglande salivsug, lyssnande till tandläkarens monotona rabblande av tandstatus? Det är frågan jag ställer mig när jag först håller Jonas Rasmussens lilla diktsamling ”Därur orden” i handen. I den får läsaren följa med på en filosofisk resa in i munnen; vi ser oss om bland tänder, tandkött, tunga o...
LitteraturMagazinets recensent: Gunilla Ståhlberg

Lyrik med långtidsverkande lyskraft

Allting glittrar och ingenting tar slut, Khashayar Naderehvandi
Dikternas beskrivningar är på ett sätt enkla och vardagliga och äger på så sätt en allmängiltighet med många möjligheter till igenkänning"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Gunilla Ståhlberg

Befriande enkel poesi

Jag föder rådjuret, Jila Mossaed
Här ryms såväl de stora världshändelserna som den inte alltid trygga vardagen"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Gustaf Fröding skapade en alldeles underbar diktvärld

Samlade dikter, Gustaf Fröding
Fröding genomförde sin egen modernism, helt i otakt med tiden, helt i takt med poesin"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv
Malmstens återkomst till poesin är naken och nära

LitteraturMagazinets recension av Det här är hjärtat, Bodil Malmsten

Malmstens återkomst till poesin är naken och nära

Någon har dött. Någon lever kvar. Det är ofattbart. Det borde inte få hända"
Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5
Nu återvänder Malmsten till poesin som form, med sorgeboken "Det här är hjärtat". Bodil Malmsten har många strängar på sin lyra. Hon har skrivit romaner av olika längd, självbiografier, pjäser och noveller. Hennes böcker fyllda av tankar fann sin fulländning i bloggens loggboksform. Dessutom har hon sedan 1977 givit ut sju diktsamlingar, men den senaste kom ut för 22 år sedan. Det är inte de avlid...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Poesi som inte experimenterar för sin egen skull

11.05.05-14.10.17, Marie Norin
Arbetsliv och politik tränger sig in i poesin"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Ännu en stor polsk poet översatt till svenska

Lidandet och glädjen, Anna Swirszczynska
Oerhört välskrivet och alldeles underbart översatt"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Det är lätt att falla pladask för Barbro Lindgrens dikter

Dikter i urval 1974-2004, Barbro Lindgren
Lindgren vågar uttrycka liv och död precis så avskalat naket som det ofta är"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv
Jaques Werup tar läsaren på en personlig poesiresa

LitteraturMagazinets recension av Du har funnits här: Poesi på liv och död, Jacques Werup

Jaques Werup tar läsaren på en personlig poesiresa

Själva greppet är oerhört givande och jag önskar att många fler tar efter – att vi pratar betydligt mer om våra inspirationskällor i läsväg"
Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3
Jaques Werups senaste verk är inte en samling med hans egna dikter, utan en korsning mellan antologi och essä. Dels får vi ta del av hans tankar kring poesi, dels av dikter som har inspirerat honom. Själva greppet är oerhört givande och jag önskar att många fler tar efter – att vi pratar betydligt mer om våra inspirationskällor i läsväg. Dikterna här är av skilda slag: klassiska och moderna, berö...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

En älskad poet i sin helhet

Samlade dikter, Nils Ferlin
Ferlins dikter kretsar kring döden, livet och kärleken. Sorg och glädje. Förtvivlan och förälskelse"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

En fullfjädrad diktdebutant

Nära darrar ingen hare, Emma Warg
Det är svalt och snyggt – men utan distans mellan mig och texten"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Prosa från en stilbildande poet

Meridian. Samlad prosa, Ellerströms förlag
Dessa korta texter utgör ett perfekt komplement till hans författarskap, ett författarskap som är så öppet, så gränsöverskridande, att det ter sig dunkelt, tangerande något mystiskt bortom"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Carl Magnus Juliusson

LitteraturMagazinets recension av Samlade dikter, Edith Södergran

Stark poesi som håller – om och om igen

Jag kommer definitivt att återvända till henne fler gånger i mitt liv, men jag hoppas också att så många som möjligt tar till sig hela hennes diktargärning"
Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5
Jag blir aldrig mätt på Edith Södergrans dikter. Som tonåring älskade jag sönder Södergrans smärtsamma, ångestplågade dikter om lyckan och döden. För några år sedan läste jag hennes samlade verk och fick stor respekt för henne som diktare. Nu fick en ny utgåva mig att läsa alla hennes dikter än en gång – och jag blir återigen lyrisk, förtrollad. Romaner vin...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

En efterlängtad återkomst

Och Natten Viskade Annabel Lee, Bruno K. Öijer
Livets och dödens stora frågor smyger sig in i dikterna och blir grunden för mjuka fraser, som är svåra att inte drabbas av"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Dikter som bultar av det djuriska

Skall, Agnes Gerner
Det här är en tillbakadragen, eftertänksam lyrik som samtidigt är både stark och spotsk"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Osannolikt bra diktdebut

Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne, Olga Ravn
En stark röst häver sig fram ur sidorna och tar tag i läsaren"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av Stensamlarens sång, Sjón

Stundvis alldeles briljant

Sjón leker, eller snarare trollar, med språket"
Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3
Sjón är en mytomspunnen och kultklassad isländsk författare med bred repertoar: han skriver både romaner, noveller och dikter. Nu finns hans poesi på svenska. Men diktandet har vissa ojämnheter. Sjón heter egentligen Sigurjón Birgir Sigurðsson. I Sverige har han på senare år blivit omtalad, men inte så mycket i sin roll som poet. Därför är det verkligen på tiden att Rámus förla...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Alltför få kullerbyttor i granriset

Barrskogarnas barn, Eva-Stina Byggmästar
Det sprakar inte till längre, glädjen smittar inte "

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Poesi om livet - och om döden

Samlade dikter, Pär Lagerkvist
Hos Lagerkvist finns så mycket: tvivel och tro, existentialism och ren glädje, skönhet och svärta, enkelhet och ståt"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Rik diktsamling av italiensk mästare

Dikter : i urval, Andrea Zanzotto
Han stammar, jollrar, bryter sönder orden och fogar ihop dem på nytt"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Nina Fries
Yahya Hassan bekrigar oss med ord

LitteraturMagazinets recension av Yahya Hassan, Yahya Hassan

Yahya Hassan bekrigar oss med ord

Yahya Hassan skriker ut sin värld för han vill att vi hör på ordentligt. Den består av kriminalitet, våld, kvinnoförtryck och idel överlevnadsstrategier"
Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5
En samhällsskildring är skriven som inte vill representera något annat än poetens eget liv. Yahya Hassans diktsamling ”YAHYA HASSAN” är en komplex vandring i det världsliga helvetets olika kretsar. En diktare har döpt sitt konstverk till sig själv. Det är en rå klasskildring som frustar av vrede. Det är uppspända ögonlock som tvingar att ta in vilken rutten värld som faktiskt tillåts påg&...
LitteraturMagazinets recensent: Vesna Prekopic

Platt fall när Yoko Ono återvänder

Ekollon, Yoko Ono
Nej, vet ni vad. Vill jag ha flummig allt-är-kärlek-schamanism så kan jag lätt hitta det annorstädes"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Wrangborgs dikter fångar storstadsmänniskans väsen

Vad ska vi göra med varandra, Jenny Wrangborg
Även i sina mest drömska stunder är Wrangborg förankrad i verkligheten"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

En extremt läsvärd diktsamling

Till Damaskus, Ghayath Almadhoun
Nyhetssändningar blandas med ögonblicksbilder från flyktingläger"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av Röstningen är avslutad, Per Lindberg

Vansinnigt bra samtidsdikter

Alla gör bäst i att genast kasta sig över denna diktsamling"
Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5
Per Lindberg är den svenska poesins Puck. En spjuver som sprutar ur sig ideligen intelligenta absurditeter, alltid med skarp blick för samtidsmänniskan, hennes rädslor och glädjekällor. Längst inne är materien en dimma av krafters dans i obestämbarhet runt kvarkar som kan upplösas till dimma. Längst inne är vår fruktskål en sorts smet som sjuder, bubblar, föds och annihileras i laglös mikrokos...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Alltför abstrakta utsagor

De federala distrikten, Andrés Stoopendaal
Orden gör ingen skillnad, fyller ingen roll, bildar inget sammanhang"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Spännande stilblandning

Ljusgrönt och aska, Anna Hallberg
En upptäcktsfärd i språket och världen"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

En lyckad blandning av genrer

Flodsökare, Lina Österman
Slitna klichéer blir som nya när de planteras i en ny, ytterst fruktbar jord"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av Hamnen, Sanna Hartnor

En strålande rolig poesidebut

Det finns en lust i skrivandet - och läsningen är oavbrutet spännande"
Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5
Poesi är ofta experimentell, eller vill åtminstone vara det. Men hur ofta är svensk samtidspoesi humoristisk, utan att tappa taget om formen och budskapet? "Hamnen" är en diktsamling som vänder upp och ner på världen, människan och språket. Jag har sällan haft så kul och samtidigt blivit så imponerad. de boende var noga med framförhållning de laddade sina kaffekokare innan de gick till sängs...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Att finnas till på nåder i ett land där man borde känna sig tacksam

Brytningen, Anamarija Todorov
Det är inte varje debut som innehåller en lovande början, men detta är verkligen en sådan"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

När sjukhusets värld blir dikt och konst

Bilder från ett sjukhus, Elsa-Lena Ryding
Synd att den inte hittade fram till ett förlag istället för att ges ut i privat regi"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Starkt skrivet om människan och språket

Ljusgatan, Anna Mattsson
En ovanligt klar stämma i en annars skränig kör"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av Ut under det dystraste berget, Susanne Halvardsson

Abstrakta stenar av färg

Jag kan läsa varje dikt gång på gång och aldrig riktigt bli klar"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
Jag har tyckt mycket om Susanne Halvardssons tidigare diktsamlingar och såg mycket fram emot "Ut under det dystraste berget". Jag blev en aning besviken, men inte enbart. Detta är nämligen mycket välskriva, tunga och täta dikter. Motiven är naturnära, men snarare emotionella än egentligen världsbeskrivande. Deras stora svaghet är abstraktionen. ljusa toner skär och pilar och flätas utan slut riktningar korsas bort ...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Bokstäver fyllda med krig och poesi

Ma, Ida Börjel
Jag önskar att Börjel hade kunnat lyssna mer efter den tonen och mindre till världens misär"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Roligt, vackert och häpnadsväckande

Glödlampan bara fortsätter att lysa, Richard Brautigan
Det här är experiment när de är som bäst, när de lever och andas, när all inspiration och energi som en gång lades in i dikten också hoppar ut från boksidan"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Starkt och språksäkert om sorg

Fem minuter av ditt liv, Elise Ingvarsson
Ingvarssons diktsamling är smärtsam, avskalad, nära livets kärna"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av puppe doll chrysalis, Helga Krook

Avskalat och livsnära

Krook kan skriva enkelt, men med finess"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
Helga Krook har under femton års tid givit ut fyra diktsamlingar, alla av hög kvalitet. Nu kommer hennes femte bok, "puppe doll chrysalis", som har mycket gemensamt med de tidigare. Den som känner igen och gillar Krooks poesi kommer inte att bli besvikna. Krook kan skriva enkelt, men med finess, nära kommunikationens själva kärna: kan ord röra vid hud Ja ilar över de tunnaste ställena själva förstörelsen rö...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Trespråkig Tranströmer i haikuform

Haikudikter, Tomas Tranströmer
Dikterna här är ingenting annat än ren njutning"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Att vara annorlunda och utanför

Blodhov, Gerdur Kristny
Det här är en liten pärla till poetisk bok som jag hoppas att många plockar upp och tar del av"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Ord som borde ropas, snarare än läsas

Dö, lögn, dö, Mette Moestrup
Det är aldrig tråkig läsning, men materialet är kanske lite väl rikligt för en enda bok"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av Tilltar, Pernilla Berglund

Vackert men alltför stillsamt

En skriande brist på det verkligt starka, kanske rent av lite fula och upprörande"
Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3
Pernilla Berglunds prosapoesi är fast rotad i det norrländska landskapet. Känslorna är stillsamt intensiva och blandas med naturvyer. Experimentaliteten i tilltalet är också tämligen stillsam, verkar endast genom små brott i berättandet. Det är vackert, väl skrivet och mycket balanserat, med en mjuk röst som hörs genom det skrivna: Jag ska låta det tänkta vara. Jag ser det inte som det är, en betyd...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Klassiskt vackert om död och liv

Den andra natten : dikter, Urban Andersson
Dikterna är koncentrat av skönhet, men aldrig oförargliga"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Vackert men aningen svagt

Till nattens gudinna. Sånger från en sjunkande kontinent, Tina Persson
Oftast är det ändå enkelheten och språksäkerheten som vinner"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Viktiga dikter med vissa brister

Versting, Victor Estby
För den som vill att poesi ska vara politisk och mana till eftertanke och kamp kan Estbys dikter helt klart rekommenderas"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av Scharlakan, Tuija Nieminen Kristofersson

Lite för snyggt diktat

Dikterna vibrerar av ett snudd på klassiskt allvar"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
För tretton år sedan gav Tuija Nieminen Kristofersson ut en bok som i mina ögon är av de mest fulländade diktsamlingarna någonsin. Jag menar "dikt i D:ets mage", som fick mig att förstå hur mycket en poet kan göra med orden. Ingen av Nieminen Kristoferssons senare diktsamlingar har tyvärr levt upp till den höjden, vilket även är fallet för hennes senaste: "Scharlakan". Men även om jag inte hittar riktigt sa...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Snudd på fulländad poesi

Införsel, Petra Mölstad
Faktiskt läskigt bra för att vara en debut"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Ord som stöpts i fel form

Huset, Jeny Rengman
Jag kan inte se att Rengmans texter hör hemma inom poesin"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Alltför poetiska pjäser

Antigones ansikte : niobes labyrint, Eva Kristina Olsson
Som det är nu försvinner det sagda i sättet det sägs på och texten ekar tom"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av Det, Inger Christensen

En diktsamling som rubbar världsordningen

Det är läskigt bra!"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
Inger Christensens diktsamlingar blev inte många till antalet, men de har gett henne rykte som en av Nordens mest betydande poeter. Ifall jag tvivlade på det när jag läste "Alfabet" och "Ljus", så är jag åtminstone fullt övertygad efter "Det". Där "Alfabet" var dikter som utgick från alfabetet och radade upp olika ord beroende på deras begynnelsebokstav, vilket är tämligen experimentellt, var debutdiktsamlingen "L...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Oates poesi – äntligen på svenska

Mörker och ömhet, Joyce Carol Oates
Att dra en plastkam genom håret och inte kunna låta bli att tänka på döden"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Modig poesi om en pappas förbjudna känslor

Pappa-Mamma-Barn, Jonas Rasmussen
Går det att älska sitt barn utan förbehåll?"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Dikter som glider förbi

Ur mörkret över axeln, Sara Sum Jensson
Mörkret känns aldrig"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av Vägg i vägg, Johan Nordbeck

Dikter som glimmar till, men inte stannar kvar

Det är jordnära och väldigt enkelt - men med känsla för språket och leken"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
I tre tidigare böcker har Johan Nordbeck samarbetat med Jockum Nordström. Dem har jag aldrig läst - och när jag har erkänt detta faktum, nog så försvårande för en recensent, så får jag väl också erkänna att det mest var Nordströms namn på framsidan som lockade mig. Nordström är en mycket speciell och på många sätt alldeles fantastisk konstnär. Hans bilder i ...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Varsam översättning av Christensens debut

Ljus, Inger Christensen
Det är ofta rytmiskt på ett sätt jag bara kan älska"

Läs recensionen ...

Recension av profil: Sebastian Lönnlöv

Väl uppgrävda poetiska antikviteter

Eros skakar mig, Sapfo
Det är en ynnest att få läsa gamla Sapfo-favoriter i annan språkdräkt"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Vild blandning av humor och Stora Frågor

Gå till historien, Linn Hansén
Hansén hittar både urtidsdjur och aliens som får formen av ord."

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av Att bli ved, Fredrik Nyberg

En trevlig meningslöshet

Nonsensnärheten rymmer både humor och allvar"
Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3 Betyg: 3
Nio. Nio. Nio. Nio. Nio. Nio. Nio. Nio. Nio.  Nej, det här är inte poesi, det är ett försök att skapa en kortfattad bild av hur jag ser på Fredrik Nybergs "Att bli ved". Nybergs förra diktsamling hette "Nio, nine, neun, neuf". Även i "Att bli ved" är siffran nio ständigt återkommande. Dessutom finns en rad andra grepp. Som att är blir "e", samtidigt som och blir "å": Att handlöst falla över sin a...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Överdrifter och vidrigheter

Hord, Magnus Carlbring
Lite mer substans än hjärnsubstans och andra kroppsvätskor hade varit trevligt"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

En odödlig och en dödfödd diktsamling

Ångest, Hjärtats sånger, Pär Lagerkvist
Jag har svårt att förstå varför Tranan har valt att ge ut dessa två diktsamlingar tillsammans"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

"Förlåt Tua! Det är inte du. Det är jag!"

En kväll i oktober rodde jag ut på sjön, Tua Forsström
Jag kan inte gå med på att jag faktiskt inte tycker om den här diktsamlingen"

Läs recensionen ...

Recension av profil: Sebastian Lönnlöv

LitteraturMagazinets recension av Barnen, Tove Mörkberg

Lågmält och finstämt porträtt av barnvarande

Här finns många dikter som är fulländade, värda att klippa ut ur sammanhanghet och läsa gång på gång"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
Det handlar om barnen. Om trygghet och otrygghet. De vuxnas obegriplighet och världens inskränkta gränslöshet. Tove Mörkberg fångade min uppmärksamhet i "Hallon och bensin", första antologin i Brombergs serie Blå blixt. Nu har Mörkberg gjort sin debut på Brombergs med en fullfjädrad volym av materialet från antologin.  Pappan kommer hem ställer väskan med en duns Mamman stänger dörr...
LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Dikter med scenkänsla

Det här är ett CV, Lovisa Eklund
Ord som aldrig någonsin ber om ursäkt"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv

Seendets poesi

Utskuret ur ett större träd, Eva Ström
'Gömmer sig ondskan i varje människa?' Den frågan ställer poeten när massakern på Utøya slår sönder sommaren 2011"

Läs recensionen ...

Recension av profil: Ulf Malmqvist

Utskurna ord ur en blodig värld

Utskuret ur ett större träd, Eva Ström
Ström sprider ordförmörkelse och besmittad poesi på ett alldeles utmärkt sätt"

Läs recensionen ...

LitteraturMagazinets recensent: Sebastian Lönnlöv
 Essäer 
Litterära vårskrik!

Hänförelselsens tid är här

Litterära vårskrik!

Många skribenter har fattat pennan och sjungit ut om våren – om hänförelse och sorg, mörker och rus. De flesta kan citera några rader ur Karin Boyes "Ja visst gör det ont..." men vad skrev Tomas Transtömer och Sonja Åkesson?

Läs mer ...
Haiku – om livets rikedom och livets litenhet

En diktform som lockar många

Haiku – om livets rikedom och livets litenhet

I Japan har haiku skrivits i hundratals år, i Sverige är det en modern diktform – men en som lockar många skribenter, både etablerade och entusiaster. Sebastian Lönnlöv reder ut begreppen och berättar om de viktigaste haikudiktarna.

Läs mer ...
Konstantinos Kavafis diktade om förbjuden kärlek

Klassiker efter sin död

Konstantinos Kavafis diktade om förbjuden kärlek

När Konstantinos Kavafis levde fick hans poesi inte så stor spridning. Först efter hans död 1933 har hans brinnande dikter om samkönad kärlek fått den uppmärksamhet de förtjänar. "Det är något speciellt med förbjuden kärlek, särskilt i litteraturen – och alldeles särskilt i poesin", skriver Sebastian Lönnlöv.

Läs mer ...

Anmäl textfel

ANNONS

Avdelningsredaktör

 LitteraturMagazinet Noterat 
Bodil Malmsten ger ut en ny diktsamling

Släpps i mars 2015

Bodil Malmsten ger ut en ny diktsamling

"Den här dikten krävde att jag skrev den" skriver Bodil Malmsten i ett pressmeddelande. Den 24 mars 2015 kommer "Det här är hjärtat" – hennes första diktsamling på 22 år.

Läs mer ...
Öijer och Bohman kan få Nordiska rådets litteraturpris

Nomineringar klara

Öijer och Bohman kan få Nordiska rådets litteraturpris

Två svenska författare, Bruno K. Öijer och Therese Bohman, har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris 2015 – Öijer för diktsamlingen "Och natten viskade Annabel Lee" och Bohman för "Den andra kvinnan".

Läs mer ...
 Artiklar 
Kristian Lundberg tipsar om en bok fylld av paradoxer

författare tipsar om sina bästa läsupplevelser

Kristian Lundberg tipsar om en bok fylld av paradoxer

Poeten och författaren Kristian Lundberg tipsar om en av sitt livs största läsupplevelser som på samma gång förmedlar känslan av liv och förlust, glädje och smärta.

– Den kom också att bli en av mina största livsupplevelser, säger han.

Läs mer ...
Löfven citerade Boye i regeringsförklaringen

om behovet av fri och frispråkig kultur

Löfven citerade Boye i regeringsförklaringen

Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildar som bekant ny regering i Sverige. Regeringsförklaringen presenterades av tillträdande statsminister Stefan Löfven (S) på morgonen fredagen den 3 oktober 2014. Hans citat av poeten Karin Boye fick många att höja på ögonbrynen.

Läs mer ...
 Blogginlägg avdelning Poesi 
 

Gunilla Ståhlberg

Recension: Jonas Rasmussen, "Därur orden"

Det som är diktens starkaste sida riskerar att bli dess svagaste punkt"

Är det möjligt att få en poetisk upplevelse i en tandläkarstol med munnen full av en gurglande salivsug, lyssnande till tandläkarens monotona rabblande av tandstatus? Det är frågan jag ställer mig när jag först håller Jonas Rasmussens lilla diktsamling ”Därur orden” i handen. I den får läsaren följa med på en filosofisk resa in i munnen; vi ser oss om bland tänder, tandkött, tunga och gomsegel.


Samlingen inleds storslaget med att parafrasera Johannesevangeliets inledning: ”I begynnelsen var munnen”. Därifrån förs vi till det fornnordiska urträdet Yggdrasil som kopplas samman med det latinska ordet för tänder, dentes, som egentligen betyder träd: ordet är alltings ursprung – ja, visst är det en uråldrig tanke dikten anknyter till. Och samtidigt ganska modern. När ordet språkhygien så småningom används i dikten förklarar författaren i en fotnot att ordet språkhygien innebär ”ett sätt att påverka språkets naturliga benägenhet att förändras och utvecklas.” Därigenom, fortsätter han, påverkas också vår världsuppfattning. Ja, språket konstruerar vår verklighet och verkligheten kan manipuleras genom språket. (Tänk bara på nyspråket i Orwells ”1984” eller nobelpristagaren Herta Müllers beskrivning av ceauşescudiktaturens Rumänien.) Just hur orden ger tanken liv beskrivs så fint i diktsamlingen att det är värt att återkomma till många gånger.

Med en stundtals väldigt fysisk sinnlighet och på ett poetsikt klangmättat språk rör sig diktsamlingens utforskande av orden längs hela skalan från yttrandefrihetens lov till avsky för bokstavstrohetens kalla fanatism. Stanna upp och njut av ordvändningar som ”Att ge tanken namn – gomsegel. Där slukas såsom havet slukar och aldrig slutar”, ”konsonanterna knastrar” och roas av den lekfullt ekelöfska ”Slafsande kast och klafsande slask”! ”Därur orden” är en diktsamling som verkligen visar författarens kärlek till orden, rytmen och klangerna. Den skulle lämpa sig väl för recitation. Samtidigt finns det en kvalitetsskillnad mellan å ena sidan poesi som är naturligt rytmisk och klangfull och å andra sidan pastischen som får allt att verka sökt och tillgjort. Mycket i diktsamlingen är njutbart, men blir det inte i vissa stunder  väl överlastat med ord som t.ex. ”glittergom” och ”muskelmörker” - en aning pretentiöst? Det är som är diktens starkaste sida riskerar att bli dess svagaste punkt.

Diktsamlingen innehåller också en religiös intertext som väcker eftertanke, kanske mest p.g.a. den lätthet med vilken den rör sig från kristendomens johannesevangelium och tungotalstradition till fornnordisk mytologi och islams ”Allahu akbar”. Här måste jag dock invända att det är både missvisande förenklat och obetänksamt att låta kristen och fornnordisk tradition utgöra ordens positiva allusioner, medan den enda tydliga referensen till islam i fotnoten kopplas till saddamregimens terror. Hur ska det tolkas?


Är resan i tandläkarstolen poetisk? Ja, om definitionen av poesi är att det finns en rytm, att man ser ett mönster och anar att det finns en rik betydelse under orden. Då har Rasmussen lyckats mycket väl och läsningen ger mersmak!
 


Avdelning: Poesi Taggar: #recension #poesi
Kommentera
 

Lena Köster

Funs Disa Nilson i dag?

en av Sveriges främsta vispoeter"

Elisabet Hermodssons "Disa Nilsons visor" var en höjdare när den kom 1974. Är den bortglömd nu? I så fall vill jag gärna påminna om den kärleksfullt kaxiga, aningen naivt vänsterorienterade Disa och hennes rutiga kommunalrådsman Ruter på Gotland.

Elisabet Hermodsson är en sådan där multibegåvad människa som inte bliver vid sin läst, ity att hon icke är skomakare, utan bildkonstnär, prosaist, vetenskapskritiker, poet, vispoet/tonsättare, sångerska... you name it.

Jag har skrivt om henne många gånger, både korta texter och större reportage i Upsala Nya Tidning, UNT. Fast allra första gången faktiskt i Norrköpings Tidningar. Eller möjigen Folkbladet Östgöten. I min ungdom i det tidiga 1970-talet.

Persolnigen är jag allra mest fäst vid hennes poesi och hennes visor. Även om jag också uppskattar hennes sätt att teckna, liksom skissartat, ivrigt och eftertänksamt på samma gång. Bilder i flera dimensioner där något ofta döljer sig under och bakom något annat.

Disa Nilsons visor bjuder på Elisabet Hermodssons musik, poesi, samhällsengagemang, sensualism och humor.

Har du varken sett eller hört visorna? Googla, uppsök ett bibliotek eller antikvariat. Passa samtidigt på att leta efter "Vad gr vi med sommaren kamrater?" - albumet som föregick Disa, med visor om Fårö, havet, himlen, livet, kärleken.

Elisabet Hermodsson är absolut en av Sveriges främsta vispoeter och vistonsättare!

Och jag tror att Disa Nilson är mycket aktuell också i dag!


Avdelning: Poesi Taggar: #Gotland #Fårö #samhällsengagemang #natur #poesi #visor #humor #sensualism
Kommentera
 

Lena Köster

Vem får gå med i Sverige?

Skriv utopier nu!"

En av mina dagsverser om flyktingar/immigranter, i UNT 1996, står jag för också i dag. Vems fosterland är egentigen Sverige...

Närhelst en broder med sin fot

beträder detta land;

närhelst en planta här slå rot

i svenskjord, mylla, sand;

närhelst en främling slår sig ner

och inte orkar resa mer

i denna värld som står i brand

- då är det här hans fosterland.

 

Närhelst en syster kommer trött

till detta kalla land

från sydlig värme jagad, nött

av flykt från krig och brand;

närhelst hon sätter sig i ro

i önskan att få leva, bo

vid denna klotets norra strand

- är detta hennes fosterland.

 

O, vad jag önskar att det vore så. Att det mänskiga livet vore sådant - eller ännu hellre att ingen behövde fly från krig, förtryck, terrorism, övergrepp, hungersnöd, naturkatastrofer. Men de berättelser som i dag möter oss i filmer och texter och för den delen konst och musik visar på ett allt tuffare klimat. Koldioxiden är nog inte vårt största problem - den får allt att växa mer. Men våld, nedskräpning och religiösa/politiska lögner tillsammans med okunighetoch girighet fördärvar mer och mer. Skriv utopier nu! Vöärlden behöver dem för att hitta en riktning!


Avdelning: Poesi Taggar: #flyktingar #fosterland #dagsvers #utopi #främling
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Måla i glädje Anne-Charlotte Östman

Bok-
presentation:
Måla och meditera med iotakors
Författar-
presentation:
Verbum
Häftad
Beställningsvara, 134 kr

Måla i glädje

Målarböcker för vuxna har blivit omåttligt populära. De lär sälja mer än kokböcker i Frankrike. Bara det. Att måla små, små fält och ibland komplicerade mönster kräver koncentration. Man försjunker i bilderna som växer fram. Störande omgivning, stora bekymmer och små håller sig utanför. 

Så ska mindfulness fungera, och begreppet har kopplats till målarböckerna. Kreativitet finns också där. Mönstret är klart, men färgerna får du välja.

Det finns även kristna alternativ. Marcus förlag har gett ut "Färgglädje". Det är en liten bok som består av 24 vykort med glada och trösterika bibelverser som man alltså kan skicka till sina vänner. Korten är av varierande svårighetsgrad och stil. En del av verserna är på svenska, en del på engelska.

Kristet - från koptisk tradition - är också iotakorset. Det ska fyllas i med färger som symboliserar stadier, händelser och känslor i våra liv: smärta, sorg, kärlek, glädje. Det finns en handedning i "Måla och meditera med iotakors". Jag målade mitt iotakors i Högalidskyrkans bibelgrupp. Det har fått ett stort värde för mig. I det har jag lagt det svåra, mina tillkortakommanden, det som inte går att rätta till längre. När jag tänker på det tröstas jag av att det ligger i korset som tar hand om det.


Avdelning: Poesi Taggar: #kristen målarbok #bibelcitat
Kommentera
 

Mamma läste Lars Gustafsson Anne-Charlotte Östman

Bok-
presentation:
Ur bild i bild : samlade dikter 1950-1980
Författar-
presentation:
Lars Gustafsson

Mamma läste Lars Gustafsson

Lars Gustafsson är död. Det är också min mamma sedan fem år tillbaka. Hon älskade litteratur och också böcker rent fysiskt. Efter att ha varit verksam inom parfymbranschen fick hon chansen 55 år gammal att arbeta på bibliotek, vilket hon gjorde fram till sin pensionering. 

Särskilt poesin var betydelsefull för henne, i glädje och i sorg. Den var livsförhöjande och tröstefull. Jag har ärvt flera av Lars Gustafssons diktsamlingar. Jag slår på måfå i en av dem.

Mitt öga fastnar för "Godstågen". Dikten påminner mig om en sommar som vi tillbringade nära en järnvägsstation i Lars Gustafssons Västmanland. Jag finner den också lugnande. Något pågår hela tiden utan diktjagets medverkan. Det finns ett nät av förbindelser i det dolda.


Avdelning: Poesi Taggar: #till minne
Kommentera
 

Lena Köster

Bok-
presentation:
Andningsbok, landskapsbok : dikter
Författar-
presentation:
Krister Gustavsson
Danskt band
Finns i lager, 242 kr

Poeter söker gps till parnassen

 

Väldigt många svenskar skriver poesi. Men få köper diktsamlingar i boklådorna. Få stora förlagssatsningar görs på poesi i det här landet. Poesins mångfald verkar finnas på nätet och de lokala poesiscenerna.

 

Har jag fel? Rätta mig gärna! Berätta om de många poesiläsarna, de som köper och lånar diktsamlingar. Och förlagen som är generösa i sin poesiutgivning.

   Inte? Nähä.

   Det märkliga är att det finns en folklig poesiflod som söker sig fram i små och stora strömmar till mindre bokförlag, till egenförläggandet, till poesiscenerna, till ordfestivalerna, till skrivarkurserna, till nätsajterna.

   Det vill säga, det märkliga är att det här flödet av skrivande, högläsande, till och med tävlande i poesi (poetry slam) inte får större plats än det får (=ganska liten) i massmediasfären.

   Som alltid finns det förstås en liten parnassklick som kan tänkas få sitta i en tv-soffa, bli intervjuade på kultursidor och över huvud taget få strålkastarljuset riktat på sig. Som får stipendier och priser. Inget ont om dem som tagit sig dit. Det är säkert välförtjänt!

   Men alla de andra. Alla vi andra.

   Exempelvis två av Uppsalas utsökta poeter, som på något vis verkar i utkanten av den litterära parnassen: Bo Gustavsson och Krister Gustavsson (inte släkt). Båda skriver poesi mättad av innehåll, svindlande djup, inte helt lättillgänglig, men med ytterst god eftersmak.

   Jag har skrivit om bägge, stort uppslagna artiklar i UNT, som också brukar recensera deras böcker, om inte alla så i alla fall en del av böckerna.

   Vi poeter i Uppsala läser (ofta för varandra) på Uppsalas olika scener, manifesterar oss på manifestationernas torg när så är, publiceras eller publicerar oss själva.

   Det skrivs mycket god poesi i den har staden, ska jag tala om!

   Men sällan hörs eller ses vi i medias kulturnyheter och intervjuprogram. Är vi sämre än Stockholmarna? Nä. Än uppmärksammade landsbygdspoeter? Nä. Än de som framträder vid Bokmässan? Nä.

   Är vi sämre på marknadsföring? Ja, det tror jag bestämt! Trots scener och festivaler.

   Det börjar bli dags att göra något åt det.

   Föreslå gärna åtgärder! Så återkommer jag. Till dess bjussar jag på ett utsnitt ur ett av mina pågående arbeten (den hör sviten med en hälsning till tonsättaren Karin Rehnqvist):

  

 

Änglar som brinner

pappersartat

flagor fallande

mönster av brinnande

änglavingar klädnader

när de träffar atmosfären

som norrskensstoft

tvingar tynglagen

och friktionskoefficienten

blodet att bränna

den störtande vreden

till aska

vingar

som inte bär

fram en enda ton

 ...

 

Väldig vinge sveper

himlablået vattenrent

vräker vithet genom

notpapprets tvättstreck

alla noter

faller under

baslinjen

...

 

En mycket hög sopran

stiger över molngränsen

vinglöst naken

för att blidka

vit vredes

brända trasor

bärkraft under vingen

fångar tonen

av kallt salt

i dånet som strömmar in

där ängeln

just där

änglatrasor dalar

ner mot träden, spirorna, ljuden

av asfalt som sjunger

under bara fötter

trasor av vitt och bränt

med doft av gummi, popcorn, salsa

i trädens gröna

på asfalten som bortkastade

drömmar inga änglar

vet vad vi drömmer

numera

...

 

Glöm inte naturlagarna

och det krökta universum

när du ska landa, ängel!

Vi väntar dig under kontorstid

på uppgjord landningsplats

med rengjorda landningsbanor

och vhs

i händelse av dimma.

Anmäl ankomst

och cirkulera

vid köbildning.


Avdelning: Poesi Taggar: #poesi #recitation #poesiscen #ordfestival #egenutgivning #poetry slam #manifestationer #marknadsföring #Stockholmare #landsbygdspoeter #förlagssatsningar #mångfald
Kommentera
 

Lena Köster

Lale Müldür - stark poetröst i Turkiet

 

Mycket av allt. Det är första intrycket. Och det gäller både Istanbul och poeten Lale Mürdür.

Från svenska konsulat/SRII tar det tjugo minuter att promenera gågatan Istiklal Caddesi fram till Taksimtorget. Några tusental personer, 30 000 kanske..., är på väg åt motsatt håll. Någon berättar för mig att tre miljoner människor rör sig längs den här gatan varje dag, åtminstone under turistsäsongen. Jag snirklar mig fram så snabbt jag kan.

Från Taksimtorget  går jag fem-sex minuter längs en trafikerad gata med butiker av modellen hål-i-väggen ner till det tyska sjukhuset. Där möter mig Lale Müldür och hennes assistent, en kvinna från Georgien, vars namn jag inte lyckas uppfatta.

Vi fortsätter gå gränder till höger, gränder till vänster, upp en liten bit och ner igen. Till slut nerför en kort men mycket brant backe, äntligen framme.

Temperaturen ligger fortfarande en bit över 30 grader i skuggan, det är en av de första dagarna i september.

I Lales farstu doftar det som i Indien, curry och koriander. Det är mörkt och murrigt, inte alltför fräscht.

Men när hon öppnar sin dörr och säger välkommen, är det till en fyrarumslägenhet med ett ljust, nymålat vardagsrum, hypermodernt kök och en balkong med svindlande utsikt över Bosporen mot Top Kapi, Aya Sofia, Blå moskén och - inte för att den syns, men för att jag vet att den är där - den berömda kryddbasaren på andra sidan Galatabron.

Ännu har vi inte sagt ett ord om poesi.

Vi pratar Istanbul, uppförsbackar och utsikter tills assistenten har serverat oss te och försvunnit in i sitt rum: hon är skild, singel och arbetar dygnet runt för Lale Mürdür, som drabbades av stroke 2002, och behöver viss assistans även om hon har tillfrisknat i stort.

-Jag skriver fortfarande, men numera talar jag in min poesi och får den utskriven av en god vän, säger Lale.

Vi är omedelbart Lale och Lena med varandra, också i den korta sms-växling vi haft för att bestämma tid och plats för mötet.

Hon är en kvinna som syns och hörs: kortväxt med - för tillfället bara, av fotografier från tidigare år att döma - långt hår och hellugg blekt intill vithet, mängder av turkos och svart ögonmakeup och generöst påmålat orangerött läppstift. Grön klänning, bekväma slippers.

Vardagsrummet har vita väggar, och en välfylld bokhylla och ett flertal målningar. De flesta målade av hennes exmake, en belgisk konstnär, och föreställande henne. Ett par Kristusbilder, noterar jag.

Är hon religiös och i så fall kristen?

-Ja, jag är religiös, troende muslim. Men jag älskar Jesus lika mycket som Muhammed. Och vet du, i en gren i min bakgrund... är vi en judisk familj!

De tre monoteisiska religionerna möts alltså i en kvinna, en poet i världsstaden Istanbul.

Är det också vad hon skriver om?

- Jag skriver om allt. Kärlek, livet, världen. Min första dikt skrev jag när jag var tio år. Men sedan tänkte jag egentligen bli ingenjör.

Lale Müldür har flera universitetsexamina i bagaget: "electronics and ekonomics" från Ankara, en BA (fil kand) i ekonomi från universitetet i Manchester i England och en MA (examen mellan fil mg och fil lic) från Essex University.

Hon är kolumnist i vänsterliberala tidskriften Radikal i Istanbul.

Men, säger hon, handlar det om hennes identitet, är det poet hon är.

Oavsett universitetsstudierna, var det poesin som tog över. Hon har fått ett tjugotal diktsamlingar publicerade och befinner sig tveklöst på den turkiska litteraturparnassen.

-Men jag har inte goda relationer till alla andra poeter, även om det finns en del jag tycker bra om.

Osagt om det är personerna eller poesin hon talar om, för hon säger i samma veva att hon inte läser särskilt mycket poesi.

Två av hennes diktsamlingar har översatts till engelska, en av en amerikansk översättare, en publicerad i Irland. Och några dikter har tonsatts. Mest känd är Destina från diktsamlingen Water Music.

Hennes poesi är mångbottnad med fler hintar till Bibeln och Koranen än man kanske inser vid en första läsning, om man själv inte är lika inläst och påverkad som hon.

Jag tänker att jag kanske borde starta ett projekt och introducera några turkiska poeter i Sverige. Helst kvinnor för att kvinnor generellt sällan får ta lika mycket plats som män på parnassen, även om just Lale Müldür råkar ha tagit plats där

Så får det bli! Jag drar till Turkiet igen i höst. Vi hörs om det då.


Avdelning: Poesi Taggar: #Turkiet #islam #judendom #kristendom #poesi #litteraturparnassen #Istanbul
Kommentera
 

Den lycka som varit Anne-Charlotte Östman

Den lycka som varit

Diktjaget längtar till något rent och ursprungligt, både i historisk tid och sitt eget liv"

Jag fick ett fint häfte poesi med posten. Marianne Jeffmar har tillägnat dikterna sin son Mathias som målat tavlan som är avbildad på omslaget. I "Jag längtar bort - En kort exposé över ett liv" börjar varje poem med just orden "Jag längtar bort", men de allra sista raderna längtar hem. 

Diktjaget längtar till något rent och ursprungligt, både i historisk tid och sitt eget liv. Hon längtar till lyckan som nybliven mor till fem barn. Sonen bor i Bretagne, och hon kan inte träffa sina barnbarn så ofta som hon vill. Till en dotter finns ett annat avstånd. "Jag längtar och saknar / Henne som jag fick så sent / Att jag inte hann lära känna henne / Och hennes undflyende väsen". Det är en sorglig dikt. I en annan skriver hon om ett barn som är en hon som skulle komma att säga nej men som en gång har sagt ja och lett emot henne.

Längtan handlar också om att själv vara barn före människornas falskhet och löften "omöjliga att hålla", kanske egna. De tillhörde en värld som hon aldrig önskat sig "Som bara ramlade över mig". Här läser jag som samma önskan om friskrivning som i Marianne Jeffmars självbiografiska roman "Älska mig - ändå!" Hon har orsakat andra lidande. Men hon har haft en olycklig barndom och bär på ett psykiskt funktionshinder. Det kommer hon fram till.

Tilltalet i den lilla diktsamlingen är klart och enkelt, ändå på sina ställen underfundigt.


Avdelning: Poesi Taggar: #självbiografiskt
Kommentera
 

Eleni Schmidt

Tranströmer är död

Men Tranströmer kunde skriva om naturen så man tyckte om det"

Tomas Tranströmer är död. 


Avdelning: Poesi Taggar: #poesi #Nobelpriset
Kommentera
 

Mikael Rapp

Tranströmer: Att samtala med sig själv

Och längst fram i aulan satt Tomas Tranströmer med sin fru Monica. Uppenbart tagen av sin sjukdom, men lugn och mild. Glad nära sin fru. En angenäm februariafton."

Häromdagen var en rätt dålig dag. Sen dog Tranströmer och dagen blev riktigt kass. Har varit en del Tomas Tranströmer på senaste tiden. Jag har nyligen läst och recenserat Teju Coles bok Varje dag är tjuvens dag. Cole citerar Tranströmer:

“Det får inte nämnas, men här finns mycket undertryckt våld. Därför är detaljerna så tunga. Och så svårt att se det andra som också finns: en solkatt som flyttar sig på husväggen och glider genom den ovetande skogen av flimrande ansikten, ett bibelord som aldrig skrevs: 'Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.”

Coles ej namngivna berättare föreställer sig att Tranströmer skrev orden med Nigeria i tankarna. I ett inlägg skrivet för New Yorker Magazine skriver Cole vidare om Tranströmer; “Hans läsare läste honom som en djupt bevarad personlig hemlighet”. Och visst är det så. På natten när alla i staden antingen gått och lagt sig eller gått ut på krogen läste jag Tranströmer. För det är så jag läser honom. Det är så jag vet att andra också läser honom.

Jag började läsa Tranströmer i samband med hans nobelpris 2011. Jag studerade litteraturvetenskap då. En klasskamrat som jobbade i en bokhandel berättade dagen beskedet kom att hans kollegor hade jublat. Nån hade gråtit. Det var beskedet alla väntat på. Som om alla läst poesin ensamma men delar glädjen tillsammans. Jag blev imponerad av historien och började samma kväll att läsa Tranströmer. Nästan lite skeptiskt inställd. Vad är grejen liksom? “Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen...

Så är "det" där och jag kan inte föreställa mig en tid då hans ord inte funnits inom mig. Att läsa Tranströmer är som att läsa sina personliga hemligheter. Att samtala med någon som är en så nära att det måste vara en själv.

Citatet är den första raden i hans första diktsamling; 17 Dikter från 1954. Elvis Presley släppte samma år sin första singel och rocken exploderade in i världen. Samtidigt kom Tranströmer, annonserade sin närvaro, inte som något explosivt och nytt, utan som något självklart.

Jag hade förmånen att i samband med nobelpriset 2011 att gå på en föreläsning på Stockholms Universitet. Det var inte obligatoriskt eller ens specifikt kopplat till min utbildning. Det var på kvällen. After hours. I en aula samlades jag och en handfull andra besökare för att lyssna på en föreläsning som hölls av Torbjörn Schmidt, litteraturvetare som skrivit sin doktorsavhandling om Tranströmer.

Och längst fram i aulan satt Tomas Tranströmer med sin fru Monica. Uppenbart tagen av sin sjukdom, men lugn och mild. Glad nära sin fru. En angenäm februariafton.

“Samurajen ser obetydlig ut
bredvid sin rustning av svarta drakfjäll.”

Efter föreläsningen varade min blick på Tranströmer. Skulle man gå fram och hälsa? Nicka? Bäst att bara nöja sig med att varit nära. För vad skulle man egentligen gå fram och säga till sig själv?
 


Avdelning: Poesi Taggar: #Tranströmer #Poesi
Kommentera
 

Nu var kostymen klar Erika Wallman

Nu var kostymen klar

Alla blev ovanligt glada över tillkännagivandet, som om vi själva hade vunnit. Vi var överens och det var en fin höst"

”Jag behöver honom likt kaffe i ottan, som sol på min kind, som gräs under bar fot.”

Så skrev jag en gång om Thomas Tranströmer och inser idag, när tankarna ständigt vandrar tillbaka till honom, att det fortfarande är så. Jag återkommer till hans dikter gång på gång, i olika skeden i livet, i olika sinnesstämningar. En mening här och en mening där. Känslor som bara han kunde sätta ord på. Jag känner i kroppen när det var för länge sedan ”Den halvfärdiga himlen” låg på mitt sängbord.


Avdelning: Poesi Taggar: #nobelpris #poesi
Kommentera /Visa 2 kommentarer
 

Kärlek är för dom Vesna Prekopic

Bok-
presentation:
Mun mot mun & Lilla livet
Författar-
presentation:
Nina Lekander

Kärlek är för dom

"Och Thåströms nakna överarmar är vackrare än västvärldens samlade konstskatter". Nina Lekanders ord från romanen "Mun mot mun" (1988) har förföljt mig ända sedan jag läste dem första gången.


Avdelning: Poesi Taggar: #allahjärtansdag #kärlek
Kommentera
 

Sent på jorden Vesna Prekopic

Bok-
presentation:
Det här är inte mitt land
Författar-
presentation:
Kristian Lundberg
MP3 CD
Finns i lager, 188 kr
Pocket
Finns i lager, 69 kr

Sent på jorden

Det är sent på jorden och mörkret faller över oss. Så känns det en dag som denna. Inte nog med att ett rasistiskt parti nu njuter av ett segertåg i princip hela landet, så tyder allt på regeringskaos.

Jag är arg, bestört och sorgsen över att det ska vara så svårt att vara mot andra som du vill att andra ska vara mot dig. Kärleksfull, empatisk, solidarisk. Det var vad jag trodde var allmänmänskligt eftersträvansvärt.

Melankolin har lagt sig över mitt sinne. Jag läser poesi. Tänker att det blir bättre. När skuggorna dragit sig undan mina ögon. Tills dess läser jag Pär Lagerkvist och Gunnar Ekelöf och så tipsar jag om LitteraturMagazinets fantastiska antirasistiska boktipslista: http://www.litteraturmagazinet.se/100-antirasistiska-boktips

Jag tror på den ensamma människan

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

Gunnar Ekelöf, ur Färjesång (1941)


Avdelning: Poesi Taggar: #antirasism #tillsammanskap #val2014
Kommentera
 

Carl Magnus Juliusson

Kärlek i tjugonde seklet

å andra sidan skildrar Gullberg vad man skulle kunna kalla den moderna kärleken – och på ett sätt som får en att undra ifall den har utvecklats något alls sedan 1933 (!). Den hade lika gärna kunnat vara skriven på 60-70-talet"

För inte så länge sedan besökte jag min morfar och fick av honom tipset att läsa Hjalmar Gullberg – poeten som gett namn åt bland annat Gullbergs kaj här i Göteborg.

Han ska ha varit exremt populär på sin tid, men är idag nästintill bortglömd förutom genom platserna han fått uppkallade efter sig. 

Jag valde hur som helst Kärlek i tjugonde seklet från 1933 – en diktsamling som nu på senare år även har fått ge namn åt Kerstin Vinterheds biografi över Alva och Gunnar Myrdal från 2003.

Kärlek i det tjugonde seklet innehåller dessutom bland annat diktsviten "Förklädd gud" (om guden Apollon) och som har tonsatts av Lars-Erik Larsson, en av Sveriges främsta klassiska tonsättare. (Om man sjunger i kör är det svårt att undgå att åtminstone någon gång sjunga denna klassiker.)

Det här är en ganska intressant och vacker text och som befinner sig i skarven mellan tradition och modernitet. Å ena sidan är den skriven på rim, full av referenser till antiken och en del, idag ganska omoderna, religiösa-mystiska teman; å andra sidan skildrar Gullberg vad man skulle kunna kalla den moderna kärleken – och på ett sätt som får en att undra ifall den har utvecklats något alls sedan 1933 (!). Den hade lika gärna kunnat vara skriven på 60-70-talet.


Avdelning: Poesi Taggar: #kärlek #romantik #smärta #sorg
Kommentera
 

Jag är inte en schlager. Jag bara råkar handla om samma saker Carl Magnus Juliusson

Bok-
presentation:
Bekantskap önskas med äldre bildad herre
Författar-
presentation:
Kristina Lugn

Jag är inte en schlager. Jag bara råkar handla om samma saker

Kristi himmelfärd och jag har precis haft Kristina Lugn-festival, läst Till min man, om han kunde läsa (1976), Bekantskap önskas med äldre bildad herre (1983) och Hej då, ha det så bra! (2003).

Fantastiska titlar.

Och fantastiskt härliga böcker. Hur kan man inte älska en diktsamling om en kvinna som lever tillsammans med en man som är för dum för att älska henne tillbaka – att hon dödar honom?

Det är hemskt – men ändå så bra. Känslorna bakom bottnar ju ändå i någonting riktigt, någonting äkta.


Avdelning: Poesi Taggar: #kärlek #ensamhet #humor
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Till minne av mamma Anne-Charlotte Östman

Till minne av mamma

I mötet med kulturen överskred hon sina egna moraliska gränser"

En av de första minnena jag har av mamma är att hon spelade ur Lennart Hellsings "Krakel Spektakel" på piano och jag satt i hennes knä. Sedan fick vi andra kulturupplevelser tillsammans. Mamma älskade böcker, musik, teater och film. Kyrkan var också viktig. Hon sjöng med i psalmerna, och hennes röst var ljus och klar så länge hon levde. På Alnön hade hon varit med i kyrkokören, men i Högalid fick hon inte ens provsjunga. Hon hänvisades till seniorkören på grund av sin ålder, men mamma tyckte att den lät illa.

Hon blev betagen av "Broarna i Madison County" med Meryl Streep och Clint Eastwood. Jag förstod de starka beröringspunkterna med hennes eget liv men sa inget. Hon dröjde sig helt förtrollad kvar under eftertexterna. Även "Moulin Rouge" passade hennes romantiska sinne och "Amélie från Montmartre". 

I mötet med kulturen överskred hon sina egna moraliska gränser. På Dramaten hänfördes vi båda av cynismerna i "Farliga förbindelser" av Choderlos de Laclos. Augustikvällar gick vi på "Musik på Valdemarsudde". I konserterna fanns ett avantgardistiskt inslag som ibland gick så långt att musikanterna nafsade på sina instrument. Det tog hon också emot med öppet sinne.

Mamma läste gärna poesi. Hon sa att Hjalmar Gullbergs "Ögon, läppar" hade gett henne tröst i sorgen efter mormor. Det var en djup sorg. Hon gick svartklädd länge. Före begravningen hade hon ett svart flor över ansiktet. Sen fälldes det upp. Efter ett par månader försvann det från hatten och grå och svart-vita kläder var tillåtna. Så kunde det vara på 60-talet.

I vår bokhylla står böcker som varit hennes. Bland lyriken finns Bo Setterlinds "Blomman i Snön", Evert Taubes "Blå Anemoner", Tomas Tranströmers "Samlade dikter" och Anders Österlings "Ögonblick". Vid "Credo" av Taube ligger en lapp: Att vilja äga är kärlekens död, säger dikten. Kärleken flyr från den rovgirige till den givmilda som inte söker sitt.

När jag öppnar Österlings dikter blir jag starkt berörd. Vid dikten "Höstpromenad" ligger en gul post it-lapp. På den har mamma skrivet 44.03 med kulspetspenna och strukit under. Nedanför står vårt hemtelefonnummer med darrig handstil. Kanske ville hon ringa och meddela att hon gått upp några hekton - siffran 3 står lite ovanför nollan. Och hon var verkligen så tunn som 44 kilo de sista månaderna. Men varför hade hon skrivit upp vårt nummer? Det fanns inprogrammerat i hennes mobil. Kanske hade det raderats av misstag eller så hade hon glömt bort hur hon skulle använda telefonboken.

I "Höstpromenad" darrar ej den gamles hjärta inför de gula löven. Solen som går upp lyser också för honom, ”nöjd i dag att bara leva”. (Utdrag ur min e-bok "Det enda nödvändiga")
 


Avdelning: Poesi Taggar: #Mors Dag
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Salome, Sfinxerna: Roman om en tatuerad flicka
Författar-
presentation:
Lars Norén

Mina tidigare möten med herr Norén

Jag höll på att säga, inför min dust med Noréns digra dramer, att jag inte har några tidigare erfarenheter av Norén - alls. Och det är nästan sant. Jag har aldrig sett eller läst någon av hans pjäser. Men, jag har faktiskt läst hans diktsamling "Salomé. Sfinxerna" och till och med skrivit en litteraturvetenskaplig analys av den. Så jag rotade fram min gamla tenta för att återknyta kontakten med Noréns poesi.


Avdelning: Poesi Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #poesi
Kommentera

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Recensioner poesi

Orala insikter, muntliga utsagor

Recension: Därur orden av Jonas Rasmussen

Lyrik med långtidsverkande lyskraft

Recension: Allting glittrar och ingenting tar slut av Khashayar Naderehvandi

Befriande enkel poesi

Recension: Jag föder rådjuret av Jila Mossaed

Gustaf Fröding skapade en alldeles underbar diktvärld

Recension: Samlade dikter av Gustaf Fröding

Malmstens återkomst till poesin är naken och nära

Recension: Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

Poesi som inte experimenterar för sin egen skull

Recension: 11.05.05-14.10.17 av Marie Norin

Ännu en stor polsk poet översatt till svenska

Recension: Lidandet och glädjen av Anna Swirszczynska

Det är lätt att falla pladask för Barbro Lindgrens dikter

Recension: Dikter i urval 1974-2004 av Barbro Lindgren

Jaques Werup tar läsaren på en personlig poesiresa

Recension: Du har funnits här: Poesi på liv och död av Jacques Werup

En älskad poet i sin helhet

Recension: Samlade dikter av Nils Ferlin

En fullfjädrad diktdebutant

Recension: Nära darrar ingen hare av Emma Warg

Prosa från en stilbildande poet

Recension: Meridian. Samlad prosa av Ellerströms förlag

En efterlängtad återkomst

Recension: Och Natten Viskade Annabel Lee av Bruno K. Öijer

Stark poesi som håller – om och om igen

Recension: Samlade dikter av Edith Södergran

Dikter som bultar av det djuriska

Recension: Skall av Agnes Gerner

Osannolikt bra diktdebut

Recension: Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne av Olga Ravn

Stundvis alldeles briljant

Recension: Stensamlarens sång av Sjón

Alltför få kullerbyttor i granriset

Recension: Barrskogarnas barn av Eva-Stina Byggmästar

Poesi om livet - och om döden

Recension: Samlade dikter av Pär Lagerkvist

Rik diktsamling av italiensk mästare

Recension: Dikter : i urval av Andrea Zanzotto

Yahya Hassan bekrigar oss med ord

Recension: Yahya Hassan av Yahya Hassan

Platt fall när Yoko Ono återvänder

Recension: Ekollon av Yoko Ono

Wrangborgs dikter fångar storstadsmänniskans väsen

Recension: Vad ska vi göra med varandra av Jenny Wrangborg

En extremt läsvärd diktsamling

Recension: Till Damaskus av Ghayath Almadhoun

Vansinnigt bra samtidsdikter

Recension: Röstningen är avslutad av Per Lindberg

Alltför abstrakta utsagor

Recension: De federala distrikten av Andrés Stoopendaal

Spännande stilblandning

Recension: Ljusgrönt och aska av Anna Hallberg

En lyckad blandning av genrer

Recension: Flodsökare av Lina Österman

En strålande rolig poesidebut

Recension: Hamnen av Sanna Hartnor
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Chefredaktör: Hanna Modigh Glansholm (tjänstledig)
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB
Webbplatsen ligger i Framkantoch drivs av SpaceLoops CMS v.LittMag 2.15.7.onlyNewEditons