Poesi - Bloggar - LitteraturMagazinet

 Blogginlägg om poesi 
 

Gunilla Ståhlberg

Recension: Jonas Rasmussen, "Därur orden"

Det som är diktens starkaste sida riskerar att bli dess svagaste punkt"

Är det möjligt att få en poetisk upplevelse i en tandläkarstol med munnen full av en gurglande salivsug, lyssnande till tandläkarens monotona rabblande av tandstatus? Det är frågan jag ställer mig när jag först håller Jonas Rasmussens lilla diktsamling ”Därur orden” i handen. I den får läsaren följa med på en filosofisk resa in i munnen; vi ser oss om bland tänder, tandkött, tunga och gomsegel.


Samlingen inleds storslaget med att parafrasera Johannesevangeliets inledning: ”I begynnelsen var munnen”. Därifrån förs vi till det fornnordiska urträdet Yggdrasil som kopplas samman med det latinska ordet för tänder, dentes, som egentligen betyder träd: ordet är alltings ursprung – ja, visst är det en uråldrig tanke dikten anknyter till. Och samtidigt ganska modern. När ordet språkhygien så småningom används i dikten förklarar författaren i en fotnot att ordet språkhygien innebär ”ett sätt att påverka språkets naturliga benägenhet att förändras och utvecklas.” Därigenom, fortsätter han, påverkas också vår världsuppfattning. Ja, språket konstruerar vår verklighet och verkligheten kan manipuleras genom språket. (Tänk bara på nyspråket i Orwells ”1984” eller nobelpristagaren Herta Müllers beskrivning av ceauşescudiktaturens Rumänien.) Just hur orden ger tanken liv beskrivs så fint i diktsamlingen att det är värt att återkomma till många gånger.

Med en stundtals väldigt fysisk sinnlighet och på ett poetsikt klangmättat språk rör sig diktsamlingens utforskande av orden längs hela skalan från yttrandefrihetens lov till avsky för bokstavstrohetens kalla fanatism. Stanna upp och njut av ordvändningar som ”Att ge tanken namn – gomsegel. Där slukas såsom havet slukar och aldrig slutar”, ”konsonanterna knastrar” och roas av den lekfullt ekelöfska ”Slafsande kast och klafsande slask”! ”Därur orden” är en diktsamling som verkligen visar författarens kärlek till orden, rytmen och klangerna. Den skulle lämpa sig väl för recitation. Samtidigt finns det en kvalitetsskillnad mellan å ena sidan poesi som är naturligt rytmisk och klangfull och å andra sidan pastischen som får allt att verka sökt och tillgjort. Mycket i diktsamlingen är njutbart, men blir det inte i vissa stunder  väl överlastat med ord som t.ex. ”glittergom” och ”muskelmörker” - en aning pretentiöst? Det är som är diktens starkaste sida riskerar att bli dess svagaste punkt.

Diktsamlingen innehåller också en religiös intertext som väcker eftertanke, kanske mest p.g.a. den lätthet med vilken den rör sig från kristendomens johannesevangelium och tungotalstradition till fornnordisk mytologi och islams ”Allahu akbar”. Här måste jag dock invända att det är både missvisande förenklat och obetänksamt att låta kristen och fornnordisk tradition utgöra ordens positiva allusioner, medan den enda tydliga referensen till islam i fotnoten kopplas till saddamregimens terror. Hur ska det tolkas?


Är resan i tandläkarstolen poetisk? Ja, om definitionen av poesi är att det finns en rytm, att man ser ett mönster och anar att det finns en rik betydelse under orden. Då har Rasmussen lyckats mycket väl och läsningen ger mersmak!
 


Avdelning: Poesi Taggar: #recension #poesi
Kommentera
 

Lena Köster

Funs Disa Nilson i dag?

en av Sveriges främsta vispoeter"

Elisabet Hermodssons "Disa Nilsons visor" var en höjdare när den kom 1974. Är den bortglömd nu? I så fall vill jag gärna påminna om den kärleksfullt kaxiga, aningen naivt vänsterorienterade Disa och hennes rutiga kommunalrådsman Ruter på Gotland.

Elisabet Hermodsson är en sådan där multibegåvad människa som inte bliver vid sin läst, ity att hon icke är skomakare, utan bildkonstnär, prosaist, vetenskapskritiker, poet, vispoet/tonsättare, sångerska... you name it.

Jag har skrivt om henne många gånger, både korta texter och större reportage i Upsala Nya Tidning, UNT. Fast allra första gången faktiskt i Norrköpings Tidningar. Eller möjigen Folkbladet Östgöten. I min ungdom i det tidiga 1970-talet.

Persolnigen är jag allra mest fäst vid hennes poesi och hennes visor. Även om jag också uppskattar hennes sätt att teckna, liksom skissartat, ivrigt och eftertänksamt på samma gång. Bilder i flera dimensioner där något ofta döljer sig under och bakom något annat.

Disa Nilsons visor bjuder på Elisabet Hermodssons musik, poesi, samhällsengagemang, sensualism och humor.

Har du varken sett eller hört visorna? Googla, uppsök ett bibliotek eller antikvariat. Passa samtidigt på att leta efter "Vad gr vi med sommaren kamrater?" - albumet som föregick Disa, med visor om Fårö, havet, himlen, livet, kärleken.

Elisabet Hermodsson är absolut en av Sveriges främsta vispoeter och vistonsättare!

Och jag tror att Disa Nilson är mycket aktuell också i dag!


Avdelning: Poesi Taggar: #Gotland #Fårö #samhällsengagemang #natur #poesi #visor #humor #sensualism
Kommentera
 

Lena Köster

Bok-
presentation:
Språkets och tystnadens otaliga svek : en satanisk komedi från den syriska säkerhetstjänstens fängelser
Författar-
presentation:
Faraj Bayrakdar

Starkt om fånge nummer tretton

När poesi från krig, fångenskap och tortyr blir teater i Uppsala uppstår ett plågsamt nu, dock (tackochlov) på ljusårs avstånd från den fängslade poetens blödande då... Poesin och prosan från en poets tid i syriska fängelser borde nå fler. Se föreställningen! Läs böckerna!

 

Faraj Bayrakdar är jämnårig med mig. Precis som jag är han journalist och poet. Men där slutar likheten. Medan jag har harvat på i mitt trygga, fredliga  välfärdsland, har han suttit fängslad, isolerad och torterad i syriska fängelser i 14 år. Han var fången i cell nummer 13. Slagen och på många andra sätt misshandlad för sina ords skull.

Efter en internationel kampanj, som alltså tog mer än ett decennium, släpptes han fri 2000 och kunde ta sig till Sverige. 2005-06 var han fristadsförfattare i Stcokholm, där han fortfarande bor kvar.

Just nu gestaltas hans liv i fängelserna på Uppsala stadsteater både i skolföretällningar för gymnasiet och offentliga föreställningar.

Skådespelaren Frasisco Sobrano berättar att det är svårt att få skolorna att boka föreställningar. Trots att det är gratis för dem. Märkligt. Det borde vara slutsålt, fullsatt varje föreställning. Att det inte är det, är tråkigt och nästan skamligt - eftersom pjäsens budskap är så aktuellt och såväl regi som skådespeleri och scenografi på hög nivå.

Svenska, litteratur, samhällskunskap, samtidshistoria i ett entimmes starkt och engagerande paket byggt på en nu levande poets  såriga men också okuvliga levnadsöde.

För tusan, gymnasier i Uppsala med onejd: vad mer kan ni begära???

Faraj Bayarkdar  fick hjäp av medfångar, som var och en lärde sig en av hans dikter utantill och på så sätt bevarade dem genom åren. Dessutom skrev han dikter på cigarettpapper, som medfångar gav honom. Likaväl som han blev fängslad för sina ord, var det orden, poesin, som hjälpte honom att bevara sin själ - kanske inte oskadd men ändå livskraftig - genom fängelseåren.

Så stor är tankens och ordens makt. Ett mjukt men okuvligt vapen i kampen mot stål, kluvna atomer och förstenade människohjärtan.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Syrien #krig #fångenskap #tortyr #poesi #teater #Uppsala #identitet #språk #tystnad
Kommentera
 

Lena Köster

Leta lockande lådor!

  Det är något harrypotterskt över vissa boklådor. Ta till exempel Lello i Porto i Portugal. Min favoritbokhandel. Träpanelerna, den svängda trappan, portvinet…

 

Jag har besökt Lello&Irmâo, med den häftigt nygotiska fasaden, fem-sex gånger. Varje gång slagit mig ner i en fåtölj en trappa upp med en konstbok och lite portvin eller en kopp kaffe. Bläddrat, läst, om texten funnits på engelska. Njutit av atmosfären, av den överdådiga träinredningen (designer: Xavier Esteved) och av den märkliga känslan att höra till, fast jag ju verkligen inte gör det, som den tillfälliga besökare jag varit varje gång.

Önskar att jag kunde läsa portugisiska…

Lonley Planet anset Lelle&Irmâo vara världens tredje vackraste bokhandel. För mig, som inte sett alla, är den vackrast. So far.

Jag letar alltid boklådor när jag besöker städer. Ibland blir jag grymt besviken. Murder One Bookshop på Charing Cross Road i London gick efter 121 år som boklåda irl över till att verka via internet. 2009, ett sorgesamt märkesår…

För den inbitna anglofilen och deckarfantasten är Murder One dock fortfarande ett toppställe för att hitta brittiska deckare och böcker om deckare, om författare och allt kring dem. Men det är väldigt svårt att få till någon mysig bokhandelsatmosfär på nätet…

Den hittar jag i stället på hemmaplan i The English Bookshop i Uppsala, liksom i Drottninggatans bokhandel. I båda bokaffärerna finns intimiteten, den personiga servicen, mysfaktorn – om än inte den storslagna eller myskoskumma inredningsarkitekturen.

Många har förutspått boklådans död. Den tror jag inte på. Men för att hålla sin rumsliga bokhandel igång, måste man förstås göra, som många också gör i dag: arrangera författaraftnar, läsecirklar och kurser. Som när The English Bookshop låter författaren och psykologen James van Loon (Blue Magic Woman) berätta för crime novel writer-wannabees om hur man skriver deckare, formar intrig och karaktärer och allt vad det är.

Antikvariaten har också stor nätverksamhet. Och när det gäller lättare skönlitteratur konkurrens från olika former av välorganiserade loppisar där man i bokhyllorna numera kan hitta inte bara chic lit, deckare, kärleksromaner och barnböcker, utan också konstböcker, reseskildringar, poesi och…tja, det mesta.

Från min barndom och uppväxt i Norrköping minns jag Anderssons bokhandel som hade en antikvariatsdel i källaren och nya bökcer på gatuplanet. Den grundades 1843 av bokhandlare J.S. Nissen. 1907 rymde dåvarande bokhandlaren Ivar Ossian Humbla från sin familj, bokhandel och från Norrköping. Med sig hade han alla bokhandelns pengar. Bokhandeln gick i jonkurs och övertogs av Karl Wilhelm Andersson som bytte namn på rörelsen. Under det senaste halvseklet har den både bytt ägare  några gånger och flyttat från sina gamla lokaler till ett centralt köpcentrum.

Men jag vill slå ett slag för de små lokala boklådorna. Handla där! Läs dina texter för liten publik där! Uppmuntra din lokala bokhandlare att engagera dig och andra för att göra den lilla bolådan till något alldeles extra med författaraftnar, bokdiskussioner och annat!

Och glöm inte att leta bokhandel i nästa stad du besöker!

 


Avdelning: Taggar: #harrypotterskt #träinredning #bokhandel #boklåda #mysfaktor #internet #deckare #poesi #skönlitteratur
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Kristina Hård

Bot or Not?

NaNoWriMo, National Novel Writing Month, infaller i november. Alla som känner sig kallade kan anmäla sig och det enda (!) man behöver göra är att skriva 50000 ord på en roman, eller ett utkast till en, på trettio dar. 50000 ord är ganska mycket, ungefär 150 boksidor.

Men hur många känner till NaNoGenMo?

2013 twittrade Darius Kazemi:


Sedan dess har NaNoGenMo, National Novel Generation Month, pågått samtidigt med NaNoWriMo och det är lika mycket de genererade texterna som programmeringskoden som lyfts fram. Det handlar mycket om att experimentera med helt nya texter, befintliga eller sådana som inte ens går att tyda.

I år utvecklade till exempel Emily Daniels en character-swap generator som byter ut kön, namn och pronomen i valfri roman. Varje gång blir berättelsen en annan.

Som i En skandal i Böhmen av Arthur Conan Doyle, här inledningen i olika versioner:

En där alla är kvinnor och Sherlock Holmes har blivit Charlotte Holmes:

Eller där alla är män och Irene Adler har blivit Ivan Adler:

 

Ben Blankley skrev en kod som genererar 50000 ord av poesi i William Carlos William stil. ”It will use corpora from the English language in verbs, nouns, and adjectives to generate new poems in the same style and structure."

Men det är inte bara poesi och romaner som genereras. Förra året även tecknade serier. Greg Borenstein utgick från detektivromaner på Project Gutenberg (som är ett arkiv med upphovsrättsfria böcker att läsa eller ladda ner). Hans programkod letade igen böckerma efter meningar som matchade vissa förbestämda ord som sedan blev ryggraden i berättelsen. Det var ord som vittne, mord, vapen, mordplats, anklagad, avslöjad…

 
 gregborenstein.com/comics/generated_detective/1

Meningarna användes för att söka på flickr efter bilder. En annan programkod renderade bilderna till svart-vita, fyllde ut fält med skuggningar, ritade konturlinjer osv. Sen sattes allt ihop till serien Generated Detective A NaNoGenMo Comic

Men den vackraste genererade NaNoGenMo texten är nog Liza Dalys SERAPHS a procedurally generated mysterious codex baserat på Voynichmanuskriptet.


https://github.com/lizadaly/nanogenmo2014

 

Nu är ju inte det här första gången som det experimenterats med datorer som skriver böcker. Philip M. Parker har gjort det till en business (bokstavligen). Han står bakom 300000 (!) datorgenererade böcker. Faktaböcker som ofta behandlar väldigt smala ämne. Som The World Market for Unwrought Titanium, Titanium Waste and Scrap, and Titanium Powders: A 2016 Global Trade Perspective. Kanske ingen bästsäljare direkt och den kostar, ungefär 7000 kronor

1993 kom romanen Just This Once. Skriven av en Mac IIx dator som fått det passande namnet Hal. Just This Once är i sann Jaqueline Susann stil. Jag vet inte om ni minns, men Jaqueline Susann är känd för romanen Valley of the Dolls som kom 1966. På svenska fick den titeln Dockornas dal. Om tre kvinnor som gör allt för bli Hollywoodkändisar och slutar som tragiska tablettmissbrukare. ”You’ve got to climb Mount Everest to reach the Valley of the Dolls.” Den blev både film och tv-serie. Boken har sålts i 30 miljoner exemplar.

Det tog programmeraren Scott French åtta år att utveckla det AI-program som sedan analyserad Jaqueline Susanns böcker för att kunna skapa en i samma anda. Det kostade honom 40000 dollar och Jaqueline Susanns förlag hotade att stämma honom för plagiat (eller datorn?). Det slutade med förlikning. Totalt trycktes boken i 35000 exemplar och den fick hyggliga recensioner.

Men kan man då skilja en datorgenererad text från en som är skriven av mänskliga författare? På sajten Bot or Not (botpoet.com) kan man faktiskt testa sig själv. Den är utvecklad som ett forskningsprojekt av Oscar Schwartz och Benjamin Laird vid Monash University i Australien. De vill undersöka hur en datorgenererad skönlitterär text påverkar oss. De kallar det Turingtestet för litteratur. Turingtestet går ut på att testa om en artificiell intelligens kan bli så smart att en människa inte kan avgöra om det är en människa eller maskin som den konverserar med. Bot or Not presenterar en dikt, antingen genererad eller skriven av en högst mänsklig poet. Det är upp till dig att avgöra vilket, Bot or Not. 


Avdelning: Fantastik Taggar: #NaNoGenMo #datorgenererad text #poesi #roman
Kommentera
 

Lena Köster

Bok-
presentation:
Liv med hund
Författar-
presentation:
Stefan Nilsson
Inbunden
Finns i lager, 280 kr

Fräscht och friskt med och om hundar

Vi nordbor älskar djur och natur, eller hur? Berättelser om kärleken mellan människa och hund, människa och katt. För dem som känner sig delaktiga i detta "vi" är boken "Liv med hund" en riktig godbit med action, kärlek och skönhet. Men inget slisk.

På Facebook och Youtube vimlar det av tullenuttiga filmsnuttar med übergulliga, roliga katter och hundar, och andra djur.  Då är det skönt med "Liv med hund" som helt saknar disneyfiering och ovärdiga arrangemang kring hundarna och i stället visar djurens kraft och skönhet i samspel med varandra och sina människor.

Kunskap, respekt, kärlek och förtjusning  verkar vara byggstenarna. Både i Tina K Perssons och Stefan Nilssons bok och i deras och vännernas relation till hundarna. Det känns frisk både vad gäller Stefan Nilssons fotografier och texterna som han, Tina K Persson (huvudförfattare), Maria Södergren och Nina Södergren skrivit. Dels berättar de om var sin hund, dels innehåller bken ett flertal korta prosatexter och dikter.

Vad har man en sån här bok till? Prydnad på soffbordet? Absolut. Men framför allt att njuta av och fantisera kring: "Kanske skulle vi skaffa hund igen..."

Man blir sugen på att än en gång få uppleva den där kamraten, som alltid blir lycklig när man kommer hem. Som jubelspringer när hen slipper kopplet på promenaden. Som är så här-och-nu att matte/husse automatiskt hemfaller till mindfulness.

Det finns några saker man som människa kan göra för att ge både kropp och själ en kick mot bättre hälsa: sluta röka. Skaffa hund.

Ett upprepat njutande av den här boken kan mycket väl sluta med att man gör det senare.

Boken är utgiven på Persson/Nilssons förlag Tassenochboken. Den fräscha layouten står Inga Leo för.

Delade jag ut stjärnor, skulle Liv med hund få fyra av fem. Den femte håller jag för böcker som får mig att häpna, att gråta för att det inte är jag som har skrivit dem, att förstummas eller jubla av vördnad och hänförelse. Mycket få böcker är sådana.

Fyra är ett mycket gott betyg till en vacker, rolig, mysig bok - väldigt mycket fotobok - om hundar och människor i ett landskap vid vatten.


Avdelning: Taggar: #hundar #foto #poesi #väntan #tystnad #vila #hav #lek #människa #gemenskap #kärlek
Kommentera
 

Lena Köster

Läsgalningen suktar

kan utan tvekan dagnosticeras som läsgalen"

Vad är en bokmässa annat än stökig, trång, stressig och... fullkomligt underbar! Fast det blev ingen för mig i år. Så nu sitter jag här med ett sug. Ett vacum som vill fyllas av...

...väntade och oväntade möten med bekanta och obekanta författare, seminarieupplevelser, sorlet och trängseln runt förlagsmontrar och småscener.

Jag hade velat delta i manifestationen för ett gott flyktingmottagande.; hade velat läsa eget material från nya boken och kommande diktsamlig på poesiscenen; hade velat lyssna på och fika med författande och forskande vänner som Anna Ehn - nu är "Läskigt Sally!" i boklådorna - och Åsa Warnqvist.

Och jag hade velat fylla en stor bag med böcker av alla de slag. Kanske något nytt från förlagen Sekwa, Beijbom, Weyler och Vertigo. Den där känslan när man far hem på det fullsmockade tåget med rågad väska och extra kassar med böcker. Anteckningar efter intervjuer som ska bli artiklar. Och hjärnan proppad med minnen av möten. Aaargh#%&€!

Det får bli nästa år.

Ett varmt grattis till alla författare, läsare och förläggare, som haft sådana där goda, spännande, inspirerande, roliga, svettiga dagar på Bokmässan!

PS. Fick ni böcker över, (deckare, poesi, romaner, serier, essäer...) får ni gärna skicka dem till mig. Jag kan utan tvekan diagnosticeras som läsgalen. So be it.

PPS Ja, jag erkänner. Boktiggaren, c'est moi. Möjlig titel på en bok, Boktiggaren?

PPPS Bästa böckerna på Bokmässan? Någon?


Taggar: #bokmässa #läsgalen #författare #förläggare #poesi #deckare #essäer #romaner #förlagsmontrar
Kommentera
 

Lena Köster

Bok-
presentation:
Andningsbok, landskapsbok : dikter
Författar-
presentation:
Krister Gustavsson
Danskt band
Finns i lager, 242 kr

Poeter söker gps till parnassen

 

Väldigt många svenskar skriver poesi. Men få köper diktsamlingar i boklådorna. Få stora förlagssatsningar görs på poesi i det här landet. Poesins mångfald verkar finnas på nätet och de lokala poesiscenerna.

 

Har jag fel? Rätta mig gärna! Berätta om de många poesiläsarna, de som köper och lånar diktsamlingar. Och förlagen som är generösa i sin poesiutgivning.

   Inte? Nähä.

   Det märkliga är att det finns en folklig poesiflod som söker sig fram i små och stora strömmar till mindre bokförlag, till egenförläggandet, till poesiscenerna, till ordfestivalerna, till skrivarkurserna, till nätsajterna.

   Det vill säga, det märkliga är att det här flödet av skrivande, högläsande, till och med tävlande i poesi (poetry slam) inte får större plats än det får (=ganska liten) i massmediasfären.

   Som alltid finns det förstås en liten parnassklick som kan tänkas få sitta i en tv-soffa, bli intervjuade på kultursidor och över huvud taget få strålkastarljuset riktat på sig. Som får stipendier och priser. Inget ont om dem som tagit sig dit. Det är säkert välförtjänt!

   Men alla de andra. Alla vi andra.

   Exempelvis två av Uppsalas utsökta poeter, som på något vis verkar i utkanten av den litterära parnassen: Bo Gustavsson och Krister Gustavsson (inte släkt). Båda skriver poesi mättad av innehåll, svindlande djup, inte helt lättillgänglig, men med ytterst god eftersmak.

   Jag har skrivit om bägge, stort uppslagna artiklar i UNT, som också brukar recensera deras böcker, om inte alla så i alla fall en del av böckerna.

   Vi poeter i Uppsala läser (ofta för varandra) på Uppsalas olika scener, manifesterar oss på manifestationernas torg när så är, publiceras eller publicerar oss själva.

   Det skrivs mycket god poesi i den har staden, ska jag tala om!

   Men sällan hörs eller ses vi i medias kulturnyheter och intervjuprogram. Är vi sämre än Stockholmarna? Nä. Än uppmärksammade landsbygdspoeter? Nä. Än de som framträder vid Bokmässan? Nä.

   Är vi sämre på marknadsföring? Ja, det tror jag bestämt! Trots scener och festivaler.

   Det börjar bli dags att göra något åt det.

   Föreslå gärna åtgärder! Så återkommer jag. Till dess bjussar jag på ett utsnitt ur ett av mina pågående arbeten (den hör sviten med en hälsning till tonsättaren Karin Rehnqvist):

  

 

Änglar som brinner

pappersartat

flagor fallande

mönster av brinnande

änglavingar klädnader

när de träffar atmosfären

som norrskensstoft

tvingar tynglagen

och friktionskoefficienten

blodet att bränna

den störtande vreden

till aska

vingar

som inte bär

fram en enda ton

 ...

 

Väldig vinge sveper

himlablået vattenrent

vräker vithet genom

notpapprets tvättstreck

alla noter

faller under

baslinjen

...

 

En mycket hög sopran

stiger över molngränsen

vinglöst naken

för att blidka

vit vredes

brända trasor

bärkraft under vingen

fångar tonen

av kallt salt

i dånet som strömmar in

där ängeln

just där

änglatrasor dalar

ner mot träden, spirorna, ljuden

av asfalt som sjunger

under bara fötter

trasor av vitt och bränt

med doft av gummi, popcorn, salsa

i trädens gröna

på asfalten som bortkastade

drömmar inga änglar

vet vad vi drömmer

numera

...

 

Glöm inte naturlagarna

och det krökta universum

när du ska landa, ängel!

Vi väntar dig under kontorstid

på uppgjord landningsplats

med rengjorda landningsbanor

och vhs

i händelse av dimma.

Anmäl ankomst

och cirkulera

vid köbildning.


Avdelning: Poesi Taggar: #poesi #recitation #poesiscen #ordfestival #egenutgivning #poetry slam #manifestationer #marknadsföring #Stockholmare #landsbygdspoeter #förlagssatsningar #mångfald
Kommentera
 

Lena Köster

Lale Müldür - stark poetröst i Turkiet

 

Mycket av allt. Det är första intrycket. Och det gäller både Istanbul och poeten Lale Mürdür.

Från svenska konsulat/SRII tar det tjugo minuter att promenera gågatan Istiklal Caddesi fram till Taksimtorget. Några tusental personer, 30 000 kanske..., är på väg åt motsatt håll. Någon berättar för mig att tre miljoner människor rör sig längs den här gatan varje dag, åtminstone under turistsäsongen. Jag snirklar mig fram så snabbt jag kan.

Från Taksimtorget  går jag fem-sex minuter längs en trafikerad gata med butiker av modellen hål-i-väggen ner till det tyska sjukhuset. Där möter mig Lale Müldür och hennes assistent, en kvinna från Georgien, vars namn jag inte lyckas uppfatta.

Vi fortsätter gå gränder till höger, gränder till vänster, upp en liten bit och ner igen. Till slut nerför en kort men mycket brant backe, äntligen framme.

Temperaturen ligger fortfarande en bit över 30 grader i skuggan, det är en av de första dagarna i september.

I Lales farstu doftar det som i Indien, curry och koriander. Det är mörkt och murrigt, inte alltför fräscht.

Men när hon öppnar sin dörr och säger välkommen, är det till en fyrarumslägenhet med ett ljust, nymålat vardagsrum, hypermodernt kök och en balkong med svindlande utsikt över Bosporen mot Top Kapi, Aya Sofia, Blå moskén och - inte för att den syns, men för att jag vet att den är där - den berömda kryddbasaren på andra sidan Galatabron.

Ännu har vi inte sagt ett ord om poesi.

Vi pratar Istanbul, uppförsbackar och utsikter tills assistenten har serverat oss te och försvunnit in i sitt rum: hon är skild, singel och arbetar dygnet runt för Lale Mürdür, som drabbades av stroke 2002, och behöver viss assistans även om hon har tillfrisknat i stort.

-Jag skriver fortfarande, men numera talar jag in min poesi och får den utskriven av en god vän, säger Lale.

Vi är omedelbart Lale och Lena med varandra, också i den korta sms-växling vi haft för att bestämma tid och plats för mötet.

Hon är en kvinna som syns och hörs: kortväxt med - för tillfället bara, av fotografier från tidigare år att döma - långt hår och hellugg blekt intill vithet, mängder av turkos och svart ögonmakeup och generöst påmålat orangerött läppstift. Grön klänning, bekväma slippers.

Vardagsrummet har vita väggar, och en välfylld bokhylla och ett flertal målningar. De flesta målade av hennes exmake, en belgisk konstnär, och föreställande henne. Ett par Kristusbilder, noterar jag.

Är hon religiös och i så fall kristen?

-Ja, jag är religiös, troende muslim. Men jag älskar Jesus lika mycket som Muhammed. Och vet du, i en gren i min bakgrund... är vi en judisk familj!

De tre monoteisiska religionerna möts alltså i en kvinna, en poet i världsstaden Istanbul.

Är det också vad hon skriver om?

- Jag skriver om allt. Kärlek, livet, världen. Min första dikt skrev jag när jag var tio år. Men sedan tänkte jag egentligen bli ingenjör.

Lale Müldür har flera universitetsexamina i bagaget: "electronics and ekonomics" från Ankara, en BA (fil kand) i ekonomi från universitetet i Manchester i England och en MA (examen mellan fil mg och fil lic) från Essex University.

Hon är kolumnist i vänsterliberala tidskriften Radikal i Istanbul.

Men, säger hon, handlar det om hennes identitet, är det poet hon är.

Oavsett universitetsstudierna, var det poesin som tog över. Hon har fått ett tjugotal diktsamlingar publicerade och befinner sig tveklöst på den turkiska litteraturparnassen.

-Men jag har inte goda relationer till alla andra poeter, även om det finns en del jag tycker bra om.

Osagt om det är personerna eller poesin hon talar om, för hon säger i samma veva att hon inte läser särskilt mycket poesi.

Två av hennes diktsamlingar har översatts till engelska, en av en amerikansk översättare, en publicerad i Irland. Och några dikter har tonsatts. Mest känd är Destina från diktsamlingen Water Music.

Hennes poesi är mångbottnad med fler hintar till Bibeln och Koranen än man kanske inser vid en första läsning, om man själv inte är lika inläst och påverkad som hon.

Jag tänker att jag kanske borde starta ett projekt och introducera några turkiska poeter i Sverige. Helst kvinnor för att kvinnor generellt sällan får ta lika mycket plats som män på parnassen, även om just Lale Müldür råkar ha tagit plats där

Så får det bli! Jag drar till Turkiet igen i höst. Vi hörs om det då.


Avdelning: Poesi Taggar: #Turkiet #islam #judendom #kristendom #poesi #litteraturparnassen #Istanbul
Kommentera
 

Eleni Schmidt

Tranströmer är död

Men Tranströmer kunde skriva om naturen så man tyckte om det"

Tomas Tranströmer är död. 


Avdelning: Poesi Taggar: #poesi #Nobelpriset
Kommentera
 

Nu var kostymen klar Erika Wallman

Nu var kostymen klar

Alla blev ovanligt glada över tillkännagivandet, som om vi själva hade vunnit. Vi var överens och det var en fin höst"

”Jag behöver honom likt kaffe i ottan, som sol på min kind, som gräs under bar fot.”

Så skrev jag en gång om Thomas Tranströmer och inser idag, när tankarna ständigt vandrar tillbaka till honom, att det fortfarande är så. Jag återkommer till hans dikter gång på gång, i olika skeden i livet, i olika sinnesstämningar. En mening här och en mening där. Känslor som bara han kunde sätta ord på. Jag känner i kroppen när det var för länge sedan ”Den halvfärdiga himlen” låg på mitt sängbord.


Avdelning: Poesi Taggar: #nobelpris #poesi
Kommentera /Visa 2 kommentarer
 

Spännande och sorgligt om politik och poesi Mats Strandberg

Bok-
presentation:
Käre ledare : min flykt från Nordkorea
Författar-
presentation:
Jang Jin-Sung
Inbunden
Beställningsvara, 289 kr
Pocket
Finns i lager, 69 kr

Spännande och sorgligt om politik och poesi

Läser just nu Käre ledare av Jang Jin-Sung, en nordkoreansk poet som arbetade för propagandaministeriet. Hans uppgift: Skriva hyllningsepos om Kim Jong Il under en sydkoreansk pseudonym.
2004 hamnar Jang Jin-Sung i onåd, och han lyckas fly landet.

Det är minst lika spännande som en välskriven thriller, och det är en bok som ger unika inblickar i ett stängt land. Det finns scener som är så bisarra att jag skrattar nervöst – som när ett helt rum gråter på beställning inför den ”käre ledaren”. Andra kapitel smular sönder hjärtat - som när Jang Jin-Sung återvänder till sin hemstad, och plötsligt står öga mot öga med den extrema fattigdom som han själv bidrar till att dölja för invånarna.

Och det handlar förstås mycket om litteraturen också. Vilka dörrar den kan öppna. Som ung lyckas Jang Jin-Sung lägga vantarna på en av de strängt bevakade diktsamlingarna av Lord Byron:

”… känslan stannade kvar långt efter varje läsning. Den enda riktigt starka känsla jag dittills hade upplevt var lojalitet med den högste ledaren, och jag hade trott att det var den mest upphöjda känsla en människa kunde känna. Men dessa dikter bevisade att det fanns känslor som kunde upplevas på det privata planet, känslor som inte hade med ledaren att göra. Det kanske är något som tas för givet i resten av världen, men för mig var det en häpnadsväckande uppenbarelse, och jag greps plötsligt av längtan efter att förklara en kvinna min kärlek. Jag ville bli förälskad, jag ville drabbas av kärlekens kval. Uppfylld av denna längtan började jag skriva egna dikter.”
 

Magnus Utvik gav boken en välförtjänt femma i Gomorron Sverige häromdagen:


Avdelning: Fakta Taggar: #politik #poesi #dikter #nordkorea
Kommentera
 

Lars Norén 70 år Vesna Prekopic

Lars Norén 70 år

Det är det som är det stora – hans besatthet av oss människor"

Lars Norén fyller 70 år idag. Vi dramatiskt lagda kaoskulturälskare gratulerar och uppmärksammar på olika sätt denna högtidsdag.


I dag i sena oktober tog jag mig till Moderna Museet, jag minns inte vad som tagit mig dit, kanske en ledig lördag bara. Men jag minns hur jag stannade till i Videorummet. Satte mig i den långa svarta skinnsoffan, i det stora mörklagda rummet. Och jag minns orden som i perfekt tidsprecision projicerades i versaler på den stora väggen.

Det var Lars Noréns röst som tyst talade till mig. Hans verk Fragment, bestående av 60 textfragment, drog mig stillsamt in i i hans alldeles eget bokstavsland. Där stannade jag en lång stund.

Repetition sägs ju vara kunskapens moder, och kanske var det det jag ville uppnå, genom att gång på gång insupa dessa korta tankevisualiseringar. Genom att ta fram mitt block, skriva ner en- två- och treradingarna som omslöt mig i det andaktsfulla rummet. Att ta mig närmare Lars Norén.

Idag på hans födelsedag tar jag fram det lilla blocket igen. Och med all säkerhet säger de ord jag valde att spara lika mycket om oss alla som kollektiv som om Lars Norén som individ. Det är det som är det stora – hans besatthet av oss människor.

Ur Fragment

NÄR JAG FINNER DET
FINNS DET INTE
______________

PERFEKTIONEN FINNS REDAN
DET GÄLLER BARA ATT FYLLA DEN
MED ALLT MÖJLIGT SKRÄP
______________

ATT BLOTTA
ÄR ATT DÖLJA
DET BLOTTADE
_____________

NÄR JAG GÅR SÖNDER HAR JAG ÄNTLIGEN NÅGOT ATT SÄGA
_____________

 

Rekommenderad läsning: DN:s intervju med Lars Norén

http://www.dn.se/kultur-noje/lars-noren-hotellet-finns-inom-mig-jag-ar-standigt-dar-pa-ett-eller-annat-satt/ 

Evenemangstips: Kulturhuset i Stockholm hyllar Lars Norén genom en heldag med bland annat seminarier, soppteater, dans och filmvisning

http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Evenemang/Lars-Noren-70-ar/


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noren70 #poesi #dramatik
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Salome, Sfinxerna: Roman om en tatuerad flicka
Författar-
presentation:
Lars Norén

Mina tidigare möten med herr Norén

Jag höll på att säga, inför min dust med Noréns digra dramer, att jag inte har några tidigare erfarenheter av Norén - alls. Och det är nästan sant. Jag har aldrig sett eller läst någon av hans pjäser. Men, jag har faktiskt läst hans diktsamling "Salomé. Sfinxerna" och till och med skrivit en litteraturvetenskaplig analys av den. Så jag rotade fram min gamla tenta för att återknyta kontakten med Noréns poesi.


Avdelning: Poesi Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #poesi
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Konsten att göra barn
Författar-
presentation:
Ika Jorum
Inbunden
Finns i lager, 251 kr

Hyperintellektuell poesi

Ika Jorum är bibliotekarie och driver förlaget Ikian Press. Där kom förra året hennes egen debutdiktsamling, "Konsten att göra barn". Vad kan en då säga om dessa dikter?


Avdelning: Poesi Taggar: #diktsamlingar #poesi #hyllningar
Kommentera
 

Erika Wallman

Bok-
presentation:
Stackars Allan
Författar-
presentation:
Barbro Lindgren
Inbunden
Finns i lager, 136 kr

Min Barbro-resa är inte slut än

Det tog inte lång stund förrän hyllningsvågen svepte över det svenska nätet. ALMA-priset till Barbro Lindgren. Så självklart, men så stort. Själv behövde jag sätta mig ner en stund. Äta klart min våffla och kisa lite mot vårsolen mellan tallarna. Och sova på saken. Jag behövde fundera en stund på det där med betydelsefullhet.


Avdelning: Barn Taggar: #ALMA-priset #poesi #barnskiva #läsminnen
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Mikael Rapp

Vardagen fortsätter...

När jag inte längre orkar så letar jag populärkulturella referenser i Elefanten som gick upp i rök"

Håller på att läsa Ma av Ida Börjel. Jag ska vara ärlig; det är inte min grej. Ska recensera spektaklet imorgon men än så länge är jag besviken.

Det känns otympligt och om inte utan saker att säga så vet jag inte riktigt vad poängen med det ska vara. Problemet är inte orden. Men strukturen får mig att undra om det finns en bakomliggande tanke med det eller om det bara är ett infall från nån i produktionsledet.

Förhoppningsvis författaren. Även om det inte gör saken bättre.

När jag inte längre orkar så letar jag populärkulturella referenser i Elefanten som gick upp i rök.

Plus/Minus = Noll. Stabilt. Vardagen fortsätter...


Avdelning: Poesi Taggar: #populärkultur #experimentell poesi
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Samlade dikter
Författar-
presentation:
Pär Lagerkvist
Häftad
Finns i lager, 140 kr

Vårens poesiutgivning

Här ämnar jag lista intressant poesi som kommer ut under våren. Med i listan kommer inte de diktsamlingar som jag redan recenserat i år ("Ma" av Ida Börjel, "Hamnen" av Sanna Hartnor) eller de jag läser just för stunden ("Ljusgrönt och aska" av Anna Hallberg, "De federala distrikten" av Andrés Stoopendaal). Med kommer förstås inte heller de utgivningar som jag inte ser fram emot, men de kan förstås vara lika glimmande guldkorn ändå! 


Avdelning: Poesi Taggar: #listor #utgivning #klassiker #poesi
Kommentera
 

Eleni Schmidt

Saknar dikterna i tunnelbanan

Mera poesi i kollektivtrafiken."

För några år sedan fanns det dikter uppsatta på väggar och tak i tunnelbanan. Mitt i allt resande kunde man hitta ett par strofer.


Avdelning: Poesi Taggar: #Nostalgi tunnelbana poesi
Kommentera
 

Carl Magnus Juliusson

Bok-
presentation:
KRITIKER 28/29
Författar-
presentation:
Jenny Tunedal

Iranska poeter frisläppta

Vad finns det att säga idag om det fria ordet? Finns det? Spelar det någon roll? I dagens mediahav av tyckande och tänkande – vad kan en enskild röst göra för skillnad? Och har konsten och litteraturen idag någon plats i det moderna samhällets kommande moraliska och politiska omvälvningar?

Den 7 december anmäldes de persiska poeterna Fateme Ekhtesari och Mehdi Moosavi försvunna från sina hem i Iran. Dagen innan skulle de ha rest till Turkiet. Men på flygplatsen fick de reda på att de belagts med utreseförbud. De kallades till förhör dagen efter – men vägrade inställa sig – och bara några timmar senare var de försvunna.

På julafton bekräftades det att de befann sig i Evin-fängelset i Teheran, ett fängelse ökänt för att vara dit aktivister och intellektuella skickas. Där har de har en särskild avdelning för just politiska fångar som i efterhand vittnat om att där ha blivit utsatta för övergrepp, våldtäkt och tortyr.


Taggar: #poesi #politik #Iran #det fria ordet #Göteborgs poesifestival
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Skingra
Författar-
presentation:
Erik Bergqvist
Utg.år: 2013
Inbunden
Finns i lager, 172 kr

Den bästa svenska poesin 2013

Jag har läst 44 diktsamlingar som har utkommit i år. Även om jag fortfarande har flera liggande så borde dessa 44 redan lästa ha gett mig en ganska bra bild av poesiåret 2013. Jag tänkte skippa att rada upp de böcker jag inte fångades av och istället satsa helt på att tipsa om riktigt bra diktsamlingar från året som gått.


Avdelning: Poesi Taggar: #poesi #dikter #listor #bästa #favoriter
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Om man håller sig i solen
Författar-
presentation:
Johanna Ekström
Utg.år: 2012
Pocket
Finns i lager, 69 kr

Författarskap: Johanna Ekström

Jag var inte överdrivet förtjust i Johanna Ekströms senaste bok, uppväxtskildringen "Om man håller sig i solen" (2012). Dock har jag tidigare läst två novellsamlingar, "Vad vet jag om hållfasthet" (2000) och "Titta, hon kryper" (2006) som har varit riktigt stora upplevelser. Här snackar vi noveller som vågar vara oklara, obehagliga, språkligt och innehållsmässigt tunga.

I år fick jag för mig att jag ville läsa alla Ekströms sju diktsamlingar och hennes roman "Avskedsstafetten", så att jag hade läst allt ekströmskt. Nu är det målet uppnått. Vad fick jag då ut av att plöja mig igenom dessa böcker?


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #poesi #kärlek #sexualitet #novellsamlingar #författarskap
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Guds drömmare
Författar-
presentation:
Alfhild Agrell
Inbunden
Finns i lager, 244 kr

Mera bokrea!

Nu har årets sista inköpta bokreaböcker trillat ner och det blev en bra blandning av klassiker, moderna klassiker och nytt, tycker jag. Lite vemodgt är det alltid - blev bokrean inte mer än så här, i år heller? Men men. Det kommer fler februari...


Avdelning: Klassiker Taggar: #bokrea #moderna klassiker #klassiska kvinnor #dramatik #poesi #bokköp
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Den store anonyme
Författar-
presentation:
Nelly Sachs

Nya och gamla böcker

Bokrea-böckerna från Bokus har kommit.  Riktigt fina ser de ut!


Avdelning: Klassiker Taggar: #bokrea #bokköp #poesi #mat och bok
Kommentera /Visa 2 kommentarer
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Guds drömmare
Författar-
presentation:
Alfhild Agrell
Inbunden
Finns i lager, 244 kr

Bokreaköp

Alfhild Agrell - Guds drömmare. Svensk roman som först trycktes 1904 - Agrell är en mycket intressant röst från det sena artonhundraltalet/tidiga nittonhundratalet och jag har hittills bara läst hennes pjäser. 79 kr.

Nova Gullberg Zetterstrand - Cal. En svensk debut med några år på nacken, dessutom råkar jag vara kollega med författaren. 19 kr.  

Lars Gyllensten - Barnabok. Den här svenska moderna klassikern har jag inte läst och det är faktiskt pinsamt! 19 kr.

Georg Stiernhielm - Dikter. En del Stiernhielm ingick i min första littvetkurs och jag läser gärna mer! 19 kr. 

Anneli Jordahl - Augustenbad en sommar. Jag älskade Jordahls debutroman, som cirklade kring Ellen Key, och det här kändes som ett utmärkt tillfälle att råda bot på det faktum att jag inte har läst denna bok. 59 kr.

Nelly Sachs - Den store anonyme. Jag har lånat och läst denna samling med postuma dokument, men jag MÅSTE äga den!!! 59 kr.

Aris Fioretos - Flykt och förvandling. Bildbiografi över Nelly Sachs. Ja, jag är en smula besatt av Nelly! 89 kr.

 

Allt detta från Adlibris och Bokus. Jag måste säga att det råder en viss prisskillnad, samt att båda har en hel del kul som de andra saknar. Så titta ordentligt och köp försiktigt! Imorgon bryter det ut. Bevare oss bokmalar och våra biblioteksassistentlöneplånböcker väl!


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrea #bokköp #klassiker #poesi #dramatik
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Den omoraliske
Författar-
presentation:
André Gide

Två hbtq-klassiker-kap!

En dag kom jag lite för tidigt till Tumba (ibland går ju pendeln i tid...) och ville inte gå på mitt kvällspass så snabbt. Först vandrade jag omkring på en loppis och hittade en bok jag ville ha - Ulla Isakssons "Kvinnohuset" - men jag hade en känsla av att jag redan hade köpt den. Den känslan visade sig stämma, så det var skönt att jag undvek dubbelex den här gången. Annars är jag ganska dålig på det...


Avdelning: Klassiker Taggar: #HBTQ #poesi #antikvariat #att samla
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Isak och Billy
Författar-
presentation:
Kristofer Folkhammar
Utg.år: 2011
Inbunden
Finns i lager, 253 kr

Min bokstatistik från 2012

Min under hela året noggrant ihopfilade statistik visar att jag har:

Läst 105 böcker (och då räknar jag inte seriealbum eller barnböcker)

varav 30 romaner,
9 novellsamlingar,
3 ungdomsböcker,
34 diktsamlingar,
15 faktaböcker (varav 8 kursböcker),
7 pjäsmanus
7 övrigt

samt 13 barnböcker och 146 (!) seriealbum.

Av romanförfattarna var 17 kvinnor och 13 män.

Av novellsamlingsförfattarna var 4 män och 5 kvinnor.

Av barnboksförfattarna var bara 3 av 13 män.

Av ungdomsboksförfattarna var 2 av 3 män.

Av seriealbumen är 67 skrivna av kvinnor
och 62 av män (resten har flera författare av blandade kön).

Av diktsamlingarna är 16 skrivna av kvinnor
och 18 av män.

Av faktaböckerna är 8 skrivna av män och 6 av kvinnor.

Av pjäserna är 2 skrivna av kvinnor, 5 av män.

Mina största romanupplevelser var Janet Frame (flera böcker) och följande titlar:

Kristofer Folkhammar – Isak och Billy
Christine Falkenland – Sfinx
Arash Hejazi – 47 sekunder. Berättelsen om Irans förlorade generation
Ulla Isaksson – De två saliga
Abdellah Taïa – Ett arabiskt vemod

En stor del av novellsamlingarna var riktigt bra:

Jorge Luis Borges – Alefen
Janet Frame – Lagunen
Tomas Kindenberg – Humoristen
Silke Scheuermann – Rika flickor

En ungdomsbok var extremt bra: Anna Lindbergs ”Något måste hända nu”.

Antalet bra seriealbum är så många att de får ett eget inlägg!

De bästa diktsamlingarna var:

Stina Aronson – Tolv hav
Paul Celan – Den stora tidlösan 
Kristoffer Flensmarck - Almanacka 
Göran Greider – Och dagarna är som små sekel
Hanna Hallgren – Roslära 
Nina Hemmingsson – Det var jag som kom hem till dig 
Lotta Olsson – Himmel i hav 
Tina Persson – Album för förlorade bilder 
Xi Chuan – Ansikte och historia 

Inga faktaböcker var sådär superbra. De bästa pjäserna var ”Syskonbädd” av Stina Aronson och ”Passion är lika med lidande” av Stig Larsson.

Sammanfattningsvis ett extremt bra läsår med väldigt mycket serier, men ganska mycket annat också. Inför nästa år ska jag fortsätta läsa Janet Frame, fortsätta läsa alla bra serier jag får nys om men också försöka täcka in lite mer klassiker än vad som blev fallet i år.

Gott nytt läs-2013!
 


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #statistik #årsredovisning #favoriter #poesi #noveller
Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Sebastian Lönnlöv

Det här med genrer

det är ju ganska givande det här, att byta genre mellan varven"

När jag på allvar började läsa var det nästan bara fantasy som gällde - fantasy och diverse eländesskildringar, sådana där som ungdomslitteraturen är så full av. Men också en del högkvalitativa ungdomsromaner, Cynthia Voigt till exempel.

Sedan var det sig väl ganska likt i några år, men när jag började gymnasiet blev jag mer och mer intresserad av poesi. I ett par år läste jag bara diktsamlingar. Monstruösa mängder diktsamlingar, men ingenting annat. Inga romaner. Det var poesi som gällde ju.

Men så kom gymnasiekursen Svenska B och jag, som alltid hade HATAT klassiker, skrev plötsligt en lista över 100 klassiker som jag ville läsa. Och så gick det som det gick, med litteraturvetenskap A, B, C och magister. Samt ett litet avbrott med sjuksköterskestudier, då fortsatte jag plöja världslitteraturens stora namn men läste också en hel del om etik och vårdande, även på fritiden.

Jag fortsatte läsa mycket klassiker men också mycket nyutkommet - särskilt det smalare. Så träffade jag min sambo för ett år sedan och han var väldigt förtjust i serier. Drog med mig till Serieteket. Och jag hade läst och gillat en del tidigare, men nu blev jag besatt. Och i nuläget är det fortfarande massor med serier som gäller.

En del annat. Lite poesi. Lite fakta. Lite romaner. Men väldigt mycket serier. Och jag vågar inte ens gissa hur det ser ut om tre år. För det är ju ganska givande det här, att byta genre mellan varven. Helt nya vyer öppnar sig. Det finns så mycket mer att upptäcka. 


Taggar: #genrer #läsningen och livet #poesi #fantasy #serier
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Egentligen älskar jag en annan
Författar-
presentation:
Sofia Broomé

Sofia Broomé - Egentligen älskar jag en annan

Den här sammahängande novellsamlingen - eller kortromanen? - eller prosalyriksamlingen? - kretsar kring en kvinna som kallas Snövit och hennes relationer till män. Broomé skriver experimentellt och det brukar jag gilla, men här blir slutintrycket att det inte finns nog med kärna i boken. Jag saknar något centralt, en drivkraft. Nu läser jag men utan att bli särskilt belönad och utan att boken lämnar några intryck - och det är inget vidare omdöme.

Betyg: 5/10


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #poesi #kortromaner
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Fjärilen i min hjärna
Författar-
presentation:
Anders Paulrud

Anders Paulrud - Fjärilen i min hjärna

När jag för några månader sedan läste - och hyllade - Anders Paulruds roman Som vi älskade varandra kändes det viktigt att även läsa Fjärilen i min hjärna. Detta är Paulruds dödsbok där han kortfattat och med mycket luft skriver om sin sista tid; tankar om livet han levt och snart ska lämna, rädsla inför döden som närmar sig.

Paulrud dog av lungcancer men titeln på boken kommer från en hjärntumör som han överlevde. Den hade formen av en fjäril och finns avbildad på bokens omslag här bredvid. Fjärilen i hjärnan blir ett genomgående motiv i boken och att dö beskrivs som att "färdas till fåglarna i underjorden". Den poetiska tonen gör att såväl språk som innehåll gnistrar.

Fjärilen i min hjärna är en tunn bok som jag snabbt läser ut. Det känns helt fel att avbryta läsningen och den får hög prioritet trots högar av kursböcker och olika sysslor som tiden istället borde ägnas åt. Kort sagt: den är angelägen.

Nu när sjukdomar och sjukvård upptar en stor del av mina mentala processer var detta en bok som sade mig mycket, men även i andra skeden av livet tror jag att jag hade uppskattat den. Däremot är Joan Didions bok Ett år av magiskt tänkande, som Paulrud hänvisar till, ännu mer omvälvande - men hur kan man egentligen jämföra den här sortens böcker? Fjärilen i min hjärna är fin och bra och jag skulle inte vilja dö utan att ha läst den. Nog så!


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sjukdom #döden #språkglädje #poesi #kortromaner
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Tre systrar ; Körsbärsträdgården
Författar-
presentation:
Anton Tjechov
Pocket
Finns i lager, 55 kr

6 kortrecensioner

Tre systrar av Anton Tjechov innehåller allt jag tidigare har uppskattat i Körsbärsträden och nu vill ha när jag läser Tjechov. Tre systrar gör mig än mer övertygad om att jag och Tjechov är goda läsningsvänner. Måsen och Onkel Vanja hamnar högre upp på prio-listan. (läst i januari 2009)

Går vidare i världen av Leif Holmstrand är bra poesi. Inte himmelsvridande poesi, men bra poesi som jag är mycket glad över att ha läst. (läst i mars 2009)

The Tempest (Stormen) av William Shakespeare är ett väldigt bra exempel på att Shakespeare var en hemskt ojämn typ. Jag vill fortfarande läsa allt han skrivit, men detta är ingen pjäs som gör mig mer entusiastisk över ett sådant projekt. (läst i februari 2009)

Staden av Anna Branting är inte bra, men väldigt intressant. Jag har läst den andra, förkortade utgåvan inom ramen för en fördjupningskurs om sedlighet i 1800-talslitteratur. Staden utgavs 1901 och behandlar verkligen sedlighet, på ett ganska moraliserande sätt. Slutet känns väldigt plötsligt och inte alls särskilt relevant för berättelsen. Detta är möjligtvis ett givande tidsdokument, särskilt som Anna Branting - fru till Hjalmar - är så pass bortglömd, men någon tidsöverskridande klassiker är Staden i mina ögon inte alls. (läst i mars 2009)

Resa med lätt bagage av Tove Jansson är ytterligare en av Tove Janssons novellsamlingar som gör mig både illa berörd och upprymd. Mumintrollet i all ära, men varför så lite fokus på Tove Janssons novellistik och övriga vuxenlitteratur? (läst i april 2009)

Samhällets stöttor av Henrik Ibsen är ingen ny Et dukkehjem, men den tar upp ibsenska teman om sanning och idealism på ett sätt som känns givande att läsa inom ramen för Ibsens författarskap som helhet. Det är ingen bra ingång till Ibsen, men det är ett drama upplagt på intrigmässigt fulländat sätt. Klas Östergrens översättning flyter väl, men jag skulle hellre läsa originalet. (läst i maj 2009)


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #teater #pjäser #dramatik #Ryssland #Norge #klassiker #poesi #klassiska kvinnor #novellsamlingar
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Tove Jansson - Sommarboken

En ö i finska skärgården. Där tillbringar Sophia, liten flicka, sina somrar. Mamma finns inte. Pappa befinner sig alltid i periferin: ofta frånvarande, inte i fokus ens när han finns med. Istället framträder farmorn tydligt.

I sin avskalade men långt ifrån karga stil blir Sommarboken starkt poetisk. Det är en realistisk berättelse om vår tendens att göra illa de vi älskar mest. Ibland gör det ont i ögonen att se hur Sophia och hennes farmor inte orkar nå varann. Sophia förstår inte hur utsliten och utled den gamla har blivit. Andra gånger är närheten värmande, fnitterskapande, ToveJansson-finurlig.

Sommarboken liknar nästan en novellsamling och vissa av berättelserna kommer jag att minnas extra starkt extra länge: Berenice, Katten, Schlafrocken, Sophias storm. Sophia och hennes farmor försvinner nog inte i förstone. Jag bär dem med mig nånstans nära läsglädjens centrum.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #lättsmält #unga vuxna #poesi #läslycka #språkglädje #barndom #uppväxt #Finland #barndom
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Majas morsas kompis sambo
Författar-
presentation:
Katarina Kieri
Pocket
Beställningsvara, 55 kr

Majas morsas kompis sambo

Jag har googlat en stund och nästan bara hittat hypar. Så varför känner jag mig enbart likgiltig? Kanske för att novellerna hänger ihop på ett snårigt sätt istället för att stå på sina egna ben. Namnen är svåra att hålla reda på. Vissa noveller är bra, men andra förstår jag inte vitsen med. Vad ska de uttrycka? Var finns behållningen?

Greppet med återkommande karaktärer är intressant och ämnena är ofta angelägna och allmängiltiga. Pluspoäng utdelas för att jag först på sista sidan förstår den vidden av första novellen.

Faktum är att jag uppskattar boken mer och mer ju mer jag skriver om den. Ändå - jag tror knappast att jag minns Majas morsas kompis sambo om ett halvår. Det innebär stor besvikelse när författaren är Katarina Kieri, författare till älskade Dansar Elias? Nej! och dessutom upphovspoet till två diktsamlingar som tagit andan ur mig: Den röda fläcken på fastighetsmäklarens hals och Ur mitt lyckliga liv.

Landskapet vidgar sig, som en predikan.
Det ekar mellan valven av välavvägda liknelser och knäppningar
från allt som allvarsamt lever och dör.
Barnen studerar de gömfröiga växterna,
deras ansikten avslöjar ingenting,
ingen häpnad, ingen hunger.

(ur Den röda fläcken på fastighetsmäklarens hals)


Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #novellsamlingar #sågningar #poesi #hyllning
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Hunden
Författar-
presentation:
Kerstin Ekman

Hunden

Skatskrattets vassa saxar. Gång på gång skrattjattrar hon från toppen av en björk.


 
Jag gillar Kerstin Ekman. Jag kommer bara aldrig igenom Änglahuset, på grund av att den röda tråden är ganska osynlig och alldeles för långa kapitel kan ägnas åt beskrivningar av sådant som inte alls har med saken att göra. Men när Kerstin Ekman är bra, då är hon lysande. Skinande. Gnistrande.
För att få njuta av språket men slippa läsa tio sidor om införandet av hundskatt i Karlskrona bestämde jag mig för att återvända till Hunden, kortromanen om en vildhund i fjällen som jag läste för åtta år sedan.

Så fint. Så språkligt superbt. Så gnistrande.

Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #språkglädje #hyllning #poesi
Kommentera
 

Sebastian Lönnlöv

Bok-
presentation:
Hiatus
Författar-
presentation:
Hanna Nordenhök

Läsrapport inför nyårsafton

Första halvan av Hanna Nordenhöks Hiatus var helt enkelt lysande, sedan blev den mig likgiltig. Ändå beundrar jag verkligen förmågan att skapa njutning med passager som dessa:

Varifrån i bilden. Fri
och mörk

eller

Väg. Att andas. Hända. Ändras.

eller

Här.
Här är inte inte där.
Världen lägger sig och reser sig.
Linjer och skärpa.

En än mer helgjuten läsupplevelse var Det som ögat ser av Ann Lagerhammar. Först kändes även den lite likgiltig och jag irriterade mig på långa passager som lika gärna kunde ha varit rent avskrivet från faktaböcker - författaren ville ha med mycket teori om t.ex. filosofi. Sedan tog historien fart, jag lärde känna huvudpersonen Lykke och engagera mig i henom. Efter ett tag läste jag frenetiskt, febrigt, och plötsligt var historien slut - vilken besvikelse! Jag antar att jag berördes i så hög grad just för att det handlar om androgynitet och identitet, vilken känns väldigt angeläget där jag är just nu i livet. Vilken inte innebär att boken bara skulle beröra förvirrade nittonåringar. Nejnej. Läs! Finns i Månpocket nu, bara att lägga vantarna på och låta sig dras in i.

Pluspoäng för det modiga i att ta en verklig, historisk person och sedan dikta upp dennes dagbok, så att jag ända till slutet svävar i osäkerhet kring om personen finns och om dagboken funnits. Ann Lagerhammar är en mer än lovande debutant som förtjänar mer uppmärksamhet än hon har fått. Jag tror plötsligt mycket mer på nya, svenska romaner.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #läsrapport #intersexualism #poesi #favoriter #läslycka
Kommentera
 

Carolina Landin

Bok-
presentation:
En sån där vidrig bok där mamman dör
Författar-
presentation:
Sonya Sones
Häftad
Beställningsvara, 160 kr

En sån där vidrig bok där mamman dör

Jag älskade verkligen Sones Vad mina vänner inte vet + Vad min flickvän inte vet och såg fram emot att läsa den här som nu ges ut på svenska även om Sones skrev den mellan Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Precis som dem är detta prosapoesi hela boken igenom.
 

Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #prosapoesi #sorg #feel-good #12-15 #15-19 #kärlek
Kommentera

Anmäl textfel

 LitteraturMagazinets bloggar 

 

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Aktuella recensioner

Dödsdömda Memory berättar från Chikurubifängelset

Recension: Memorys bok av Petina Gappah

Känslostarkt om sorg i svensk ungdomsdebut

Recension: Papperssjälar av Emma Johansson

Ett välbekant samtidskåseri

Recension: Rum : en roadtrip genom psyket av Alex Schulman

Fantasifull roadmovie som konst och fragmenterad roman

Recension: Passagen av Simon Stålenhag

När vemodet bryter in

Recension: Som ett träd i skogen av Vibeke Olsson

Vackert och oslipat minne av ett sprucket liv

Recension: A Pale View of Hills av Kazuo Ishiguro

Säregen debut i nyutgåva

Recension: På flodens botten av Jamaica Kincaid

Djuplodande äventyr ur historiens dimmor

Recension: Begravd jätte av Kazuo Ishiguro

Ge bort en ask med kärlek i år

Recension: Presentask med fyra noveller om kärlek: Woolf, Tolstoj, Shelley & Wilde av Virginia Woolf

Ruggig stämning i stark berättelse

Recension: Hemmet av Mats Strandberg
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB