Recension av Grodd, Gennadji Ajgi: Färgstark tjuvasjisk poesi - LitteraturMagazinet

 LitteraturMagazinet recenserar 
Färgstark tjuvasjisk poesi
Foto: Privat

LitteraturMagazinets recension av Grodd, Gennadji Ajgi

Färgstark tjuvasjisk poesi

Det finns så mycket att stanna upp inför i ”Grodd”; på varje sida finns någon formulering som vill stanna i minnet"
Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5 Betyg: 5
Bok-
presentation:
Grodd
Författar-
presentation:
Gennadji Ajgi

Vem kan motstå en diktsamling som för första gången har översatts till svenska från det tämligen okända språket tjuvasjiska? (Ett språk med ca 1,5 miljoner talare, de flesta av dem i den lilla ryska delrepubliken Tjuvasjien i europeiska delen av Ryssland.)

Under några veckor har jag umgåtts intensivt med diktsamlingen ”Grodd” av poeten Gennadji Ajgi (1932-2006) från Tjuvasjien. Ajgi skrev både på ryska och tjuvasjiska, och tidigare har enbart hans ryska dikter översatts. När den lilla diktsamlingen ”Grodd” nu har översatts till svenska av Mikael Nydahl tillsammans med poetens syster Eva Lisina – ett storartat arbete – har boken försetts med ett efterord som både presenterar författaren och dikterna, sätter in dem i ett vidare sammanhang och dessutom beskriver själva översättningsarbetet. Allt detta tillför en extra dimension till dikterna och berikar läsningen.

Flera olika teman finns i samlingen och ganska snart ser jag att dikterna låter sig sorteras efter färger som t.ex. vitt, rött och svart. Vitt som doftande jasmin verkar stå för något positivt och upphöjt i tillvaron: ”Och du, o vita dröm, o vita moln – är likadan: en vit musik, jasmin, en tankens och hjärtats skälvning.” Det finns helt klart en återkommande längtan efter något annat, en dröm om något bättre, om frid och ro, i dikterna. Samtidigt uttrycks en tvekan, kanske misstro, mot detta andra. Det är som om diktjagets realistiska, världstillvända sida säger vänta, stanna, det är här livet finns. I de raderna används ett mycket vardagsnära bildspråk: ”Ron är som soppan i en tallrik, vill du gå utan att spilla ut den får du gå försiktigt, ja hasa dig fram”. I dikten ”Fyra rader” är vitt inte heller lyckans och livets färg, utan dödens: ”Vit brinner månskäran, vit som ett ljus, syster, slut kistan till”.

Att tillvaron inte alltid är vit som doftande jasmin syns även i den röda färgen i ”Ballad om en kula”, där rött är tegelväggens damm, blodet, kampen och striden. Balladen, som liksom flera andra dikter, slår an en folklig ton, beskriver hur kriget drabbar kommande generationer.

Så kommer den svarta färgen. Hos Ajgi är det de arbetande kvinnornas färg: på potatisåkrarna färgas deras händer svarta. Här finns också något slags fosterlandskärlek som förknippar jorden med modern.

Något jag tänker mycket på under läsningen av ”Grodd” är på vilka sätt dikterna säger något om den tjuvasjiska kulturen i allmänhet och om författarens liv i synnerhet. Jag värjer mig ofta mot att läsa in författares liv i deras verk så att man tar för givet att det är deras egna upplevelser och åsikter som förmedlas. Samtidigt är det förstås ofrånkomligt att dikterna har tillkommit i och funnits i en kontext. Det är här jag tycker att översättarens efterord har en hel del att bidra med. För visst tillförs ytterligare en dimension när man förstår att det kan vara författarens egen far, mor, syster och kärlek som skildras i dikterna. Eller att det syns i flera dikter att författaren vill väva samman det tjuvasjiska med resten av Europa genom referenser till både Homeros och Mozart. Men styrkan i dikterna är samtidigt att de inte är självutlämnande privata på det sättet att de begränsas till författarens självbiografi. Nej, potatisplockerskans av arbete svarta händer, folkmusiken som man anar har en stor plats i tjuvasjisk kultur och spåren av krig har mycket gemensamt med andra kulturer och det finns ett allmänmänskligt intresse i dikterna.

Det finns så mycket att stanna upp inför i ”Grodd”; på varje sida finns någon formulering som vill stanna i minnet. En av dem är diktens egen önskan: ”Om jag får vara en vägstolpe som står vit vid din väg – då räcker det för mig!” Och när det blir höst och jag ser ut över de frusna åkrarna ska jag fundera över orden ur dikten om potatisåkern: ”Kom så går vi ut och tittar: nu är hela landet – ett vitt broderi och potatisåkern ingen åker, utan nästan som spåren av Troja.”

Profil: Gunilla Ståhlberg

Mottagen: 13 juli 2017

 
litteraturmagazinet.article_504880.comments

Anmäl textfel

ANNONS

Utgivning

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

Recensioner poesi

Färgstark tjuvasjisk poesi

Recension: Grodd av Gennadji Ajgi

Nya poeter vidgar världen

Recension: Ingen rök utan mareld : poesiantologin Blå blixt av CAROLINE LJUUS

Orala insikter, muntliga utsagor

Recension: Därur orden av Jonas Rasmussen

Lyrik med långtidsverkande lyskraft

Recension: Allting glittrar och ingenting tar slut av Khashayar Naderehvandi

Befriande enkel poesi

Recension: Jag föder rådjuret av Jila Mossaed

Gustaf Fröding skapade en alldeles underbar diktvärld

Recension: Samlade dikter av Gustaf Fröding

Malmstens återkomst till poesin är naken och nära

Recension: Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

Poesi som inte experimenterar för sin egen skull

Recension: 11.05.05-14.10.17 av Marie Norin

Ännu en stor polsk poet översatt till svenska

Recension: Lidandet och glädjen av Anna Swirszczynska

Det är lätt att falla pladask för Barbro Lindgrens dikter

Recension: Dikter i urval 1974-2004 av Barbro Lindgren

Jaques Werup tar läsaren på en personlig poesiresa

Recension: Du har funnits här: Poesi på liv och död av Jacques Werup

En älskad poet i sin helhet

Recension: Samlade dikter av Nils Ferlin

En fullfjädrad diktdebutant

Recension: Nära darrar ingen hare av Emma Warg

Prosa från en stilbildande poet

Recension: Meridian. Samlad prosa av Ellerströms förlag

En efterlängtad återkomst

Recension: Och Natten Viskade Annabel Lee av Bruno K. Öijer

Stark poesi som håller – om och om igen

Recension: Samlade dikter av Edith Södergran

Dikter som bultar av det djuriska

Recension: Skall av Agnes Gerner

Osannolikt bra diktdebut

Recension: Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne av Olga Ravn

Stundvis alldeles briljant

Recension: Stensamlarens sång av Sjón

Alltför få kullerbyttor i granriset

Recension: Barrskogarnas barn av Eva-Stina Byggmästar

Poesi om livet - och om döden

Recension: Samlade dikter av Pär Lagerkvist

Rik diktsamling av italiensk mästare

Recension: Dikter : i urval av Andrea Zanzotto

Yahya Hassan bekrigar oss med ord

Recension: Yahya Hassan av Yahya Hassan

Platt fall när Yoko Ono återvänder

Recension: Ekollon av Yoko Ono

Wrangborgs dikter fångar storstadsmänniskans väsen

Recension: Vad ska vi göra med varandra av Jenny Wrangborg

En extremt läsvärd diktsamling

Recension: Till Damaskus av Ghayath Almadhoun

Vansinnigt bra samtidsdikter

Recension: Röstningen är avslutad av Per Lindberg

Alltför abstrakta utsagor

Recension: De federala distrikten av Andrés Stoopendaal

Spännande stilblandning

Recension: Ljusgrönt och aska av Anna Hallberg

En lyckad blandning av genrer

Recension: Flodsökare av Lina Österman
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Chefredaktör: Hanna Modigh Glansholm (tjänstledig)
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB
Webbplatsen ligger i Framkantoch drivs av SpaceLoops CMS v.LittMag 2.15.7.onlyNewEditons