hej
De underkända
Jag läser ganska ofta kriminalromaner. Jag gillar naturligtvis själva gåtan men också spänningen, drivet, att finna den skyldige och förstå motivet bakom brottet. Ibland blir det till och med ännu bättre och det är när författaren, i detta fall författarna, även lyckas förankra historien i ett samhällsproblem från vår samtid. Jag har precis läst just en sådan kriminalroman!
Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt är en författarduo vilken numera är uppe i fem stycken kriminalromaner om kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Båda författarna har en bakgrund som manusförfattare och Hans är kanske mest känd för manuset till den hyllade tv-serien ”Bron”. Även de första delarna om Sebastian Bergman har producerats för TV, då med Rolf Lassgård i huvudrollen som Sebastian (hoppas det blir fler).
I ”De underkända” arbetar återigen Sebastian mer eller mindre frivilligt tillsammans med kollegorna på Riksmord. En avoghet vilken är ömsesidig, då inte heller de alltid är så nöjda med hur samarbetet fungerar. Denna gång hittas personer mördade på olika skolor. Offren är arrangerade med en dumstrut på huvudet och sittandes i skamvrån. De har också ett kunskapsprov fastnitat på kroppen. Efterhand hittar man den gemensamma nämnaren mellan offren, de är nämligen alla kända från olika Tv-produktioner eller från Internet genom bloggar, ett kändisskap helt utan krav på intelligens eller bildning enligt gärningsmannen.
Utan att avslöja för mycket om handlingen, men för att knyta an till min inledning, så handlar det alltså om en mördare som bevisligen är mycket strukturerad, välutbildad och intelligent. Men något har gått fel och han får utlopp för sina frustration genom att testa dessa ”kändisar” och deras nivå av allmänbildning. Om de inte klarar testet? Ja, då mördar han dem.
Naturligtvis är inte detta något som får mig att sympatisera med mördaren men vad jag finner intressant är den tanke författarna måste ha mejslat fram utifrån fenomenet att många av dagens kändisar och blivit kändisar just för att de uppträtt idiotiskt och banalt inom olika medier. Mördaren, Cato d.ä., stör sig i varje fall på just detta, samtidigt som hårt intelligent arbete och lång skolgång inte belönas och inte heller uppmärksammas i dagens mediebevakning. Han tar tag i problemet, vilket han uppfattar som ett hot mot hela samhällsutvecklingen och som en hyllning till idiotin, genom att statuera exempel.
Här är jag benägen att hålla med författarna. I dagens samhälle är det mycket lättare att få uppmärksamhet och kändisskap genom att delta i produktioner såsom Paradise Hotel, Robinson eller Farmen och det helt utan att ha något att säga som faktisk skulle vara värdefullt att veta. Kändisskapet återuppväcks dessutom kontinuerligt då dessa kändisars uppfattning i olika frågor efterfrågas i diverse olika sammanhang. Däremot är det oerhört svårt för ny forskning och nya rön som kontinuerlig tas fram inom till exempel akademin att nå ut till allmänheten genom de stora mediekanalerna. Vad beror det på? Vilka val ligger bakom? Eller är det bara så enkelt att lättsmält underhållning vinner i kampen mot lite tyngre och mer svårsmält innehåll. Att det faktiskt är det vi som mediekonsumenter själva väljer och därmed också serveras på silverfat. Vad som är orsak och vad som är verkan är en berättigad fråga att ställa sig!
Jag tycker som sagt att det finns en intressant botten i denna kriminalroman, väl värd att fundera lite extra på. Att sedan författarna är oerhört skickliga på att bygga upp dramaturgin och skapa drivet i berättelsen gör detta till en bok väl värd att läsa enligt mig. Jag ger ”De underkända” 4 DG i betyg!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Järnulven
Norskan Siri Pettersen fick stor framgång med sin trilogi om Korpringarna (”Odinsbarn”, ”Röta” och ”Kraften”) där ”Odinsbarn” tillika var hennes romandebut. Nu startar hon upp en ny trilogi, Vardari, som utspelar sig inom samma världsbygge som Korpringarna. I våras släpptes den första delen ”Järnulven” på svenska. Nu har jag läst den och tänkte redogöra för min upplevelse av den nya serien.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik
Kommentera
Litteraturhistoria
I det absolut sista avsnittet av Game of Thrones står de inför valet av en ny kung. Tyrion Lannister framför då tanken att för att kunna samla och förena landet igen efter alla strider måste de ha en kung som hela folket kan stå bakom. Någon som de känner att de respekterar och som förstår den lilla människan och ger dem deras respekt tillbaka. Så vad är det då som binder alla samman frågar han de övriga husens lorder. Tystnaden blir kompakt innan han själv ger svaret, berättelser!
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #litteraturhistoria #läromedel
Kommentera
Stiftelsetrilogin
SF-litteraturen innehåller några författarnamn som oftast lyfts fram när man pratar om klassiker såsom Arthur C. Clark, Frank Herbert, Robert A. Heinlein, Philip K. Dick, H.G. Wells, Isaac Asimov bara för att nämna några. Den siste jag nämnde, Isaac Asimov, kommer jag hålla mig till denna gång då jag precis har läst ”Stiftelsetrilogin” (återigen) vílket kanske är ett av de mest klassiska och lästa SF-verken. Eftersom det var närmare 40 år sedan sist så var jag lite nyfiken på hur jag skulle reagera. Jag minns i varje fall att jag tyckte mycket om boken och att den har stannat i minnet om än i olika fragment. Så frågan är om mitt vuxna jag kommer läsa boken med andra ögon och fastna för nya saker nu när vi skriver 2021 i kalendern.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #SF
Kommentera
Imperiets arvingar
I konkurrens med andra medier och sysselsättningar(kanske främst dator med sin förmåga till både ljud, bild och filmer) har det blivit svårt att få ungdomar att läsa böcker. De upplever läsning som ansträngande. Visst, så kan vara fallet till en början men med lite träning övervinns detta ganska snabbt. En annan aspekt som jag tror även påverkar i hög grad till att läsning känns ansträngande är en ovana inför att frigöra fantasin och skapa bilder och miljöer i sin hjärna. Det gör sig inte av sig självt utan kräver ansenlig kognitiv kraft och energi. Därför är det så viktigt att de hittar något som snabbt fångar deras intresse och gör att de kommer in i berättelsen och börjar bygga upp ”världen” i sin egen sinnebild. För min del läste jag mycket serietidningar och seriealbum som ung vilket var en väg in i mer avancerad läsning. Idag finns ytterligare en väg och det är den genom mer illustrativt inriktade grafiska romaner (en publikationsform i många olika skepnader). Oskar Källner tillsammans med Karl Johnsson har inlett en ny science-fiction serie ”Imperiets arvingar” i exakt denna publikationsform.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik #grafisk roman
Kommentera
Konferensen
Att skriva en spänningsroman av typen ”Konferensen” borde vara straffbart! Att få sig en underhållande läsupplevelse är väl okej, men att behöva läsa en bok som tvingar dig att ställa övriga livet på paus kan väl ändå inte vara tillåtet? För så är det, har du börjat läsa ”Konferensen” så lär det inte bli mycket annat gjort innan du läst den färdigt. Spänningen och drivet är som en drog, abstinensen som infinner sig efteråt borde man kunna kräva skadestånd för. Mats Strandberg, min advokat hör snart av sig och det rör sig om stora belopp! Skämt åsido, har du svårt för att sluta läsa och dessutom känner saknad när en bok tar slut så är härmed en varning utfärdad.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller
Kommentera
Morgonstjärnan
Karl Ove Knausgård för osökt tankarna till bokserien ”Min kamp”. Den 6 delar långa självbiografiska boksviten har även blivit min kamp. När man har och ser alla delarna framför sig kan det lätt kännas lite övermäktigt att ta sig an. Så lång tid och mycket läsning som kommer att krävas. När man väl dessutom sätter igång vill man nog gärna läsa sviten i en följd, de sista fem då, eftersom jag redan läst den första vilken jag uppskattade. Nu blev det som så att jag istället valde att läsa hans senaste roman ”Morgonstjärnan”.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kollektivroman #Norge
Kommentera
The Queen's Gambit
Det är nog många av er, precis som jag själv, vilka har njutit av miniserien ”The Queen’s Gambit”. Denna Netflix-serie blev en framgång världen över så också i Sverige. Själv har jag dock svårt för att läsa en bok efter det att jag sett den som film eller tv-serie. Jag bestämde mig därför att läsa boken först innan jag såg serien. Det är ett beslut som jag inte ångrar. Om TV-serien var bra så kan jag redan nu avslöja att boken av Walter Tevis var så mycket bättre.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #schack #missbruk
Kommentera
Paradis city
En ny bok av Jens Lapidus är för många säkert en höjdpunkt. Själv skall jag erkänna att jag bara har läst ”Snabba cash” och serieromanen Gängkrig 145 (med Peter Bergting), men dessa gillade jag. Blandningen av hårdkokt noir tillsammans med koncis prosa som har inslag av slang och jargong leder mina tankar osökt till en annan författare nämligen James Ellroy, för övrigt en författare jag uppskattar. Så hörde jag talas om ”Paradis city” och blev mycket intresserad av själva storyn. Denna roman ville jag läsa!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller
Kommentera
Labyrinten
En av mina absoluta favoriter de senaste åren är Simon Stålenhag. Jag uppskattar mycket hans illustrationer och sätt att berätta en historia även om det är just själva bilderna som är den stora behållningen. Fria Ligan är de som ger ut hans böcker och de har verkligen kostat på sig att vårda hans utgivning. Varje bok är otroligt lyxig med tjockt papper av hög kvalitet samt pärmar med läcker väv över bokryggen som gör att de sticker ut i bokhyllan. I slutet av förra året kom hans senaste bok ”Labyrinten” vilken jag nu hunnit med att läsa.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #fantastik #grafisk roman
Kommentera
Vargasommar
Så har ytterligare en deckarduo splittrats eller åtminstone gjort ett uppehåll. Denna gång är det Michael Hjort och Hans Rosenfeldt som går skilda vägar. Om det är för alltid vet jag inte men jag hoppas inte det. I vilket fall har team Sebastian Bergman och Riksmord i Stockholm bytts ut mot Gordon Backmans gäng av poliser i Haparanda och Hans Rosenfeldt står på egna ben med den första delen ”Vargasommar”.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman #Norrland
Kommentera
Topekaskolan
Jag har nu läst Ben Lerners ”Topekaskolan” och det var en upplevelse. Inte för handlingen skull utan mer på grund av prosan. ”Topekaskolan” är den typ av bok som det är svårt att riktigt säga vad den handlande om men som man verkligen sugs in i. Det är med andra ord inte en bok som leder från A till B, inte heller är den som en kriminalroman där man följer ett fall till dess upplösning. Här kommer vi mer direkt in i en familj och får följa själva familjemedlemmarnas liv och vardag. När vi väl har bekantat oss med dem och förstår dem bättre så är boken slut.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #familjerelationer #uppväxtskildring
Kommentera
Bormann i Bromma
Efter flera ”vanliga” romaner är det så dags för Hans Gunnarsson att återvända till novellen. Det gör han genom novellsamlingen ”Bormann i Bromma”. Det har jag sett fram emot. Inte för att hans romaner är dåliga, absolut inte. Jag anser att hans författarskap är ett av samtidens bästa här i Sverige (jag har skrivit om alla hans böcker här på min blogg). Däremot för att det var genom novellen som jag upptäckte Hans Gunnarsson och han är sannerligen en av mästarna inom detta gebit.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #noveller #novellsamling
Kommentera
Alla tiders sex
Det är inte så ofta det händer fast nu är det dags igen, jag skall skriva om en non-fiction bok. Denna gång är det en populärvetenskaplig skildring av sex genom tiderna med titeln ”Alla tiders sex”. Det blir en resa över 14 000 år men med ett fokus på nordisk forntid och medeltid. Du som är orolig för detaljerade sexskildringar behöver inte vara det och du som istället ser fram emot just detaljerade sexskildringar kommer bli besviken. Boken är en historik odyssé med utgångspunkt i arkeologiska fynd och historiska efterlämningar.
Avdelning: Fakta Taggar: #recnsion #sex #arkeologi #historia
Kommentera
Vid vansinnets berg
För ungefär två år sedan skrev jag om Francois Barangers första illustrerade utgåva av ett H. P. Lovecraft verk, ”Cthulhu vaknar” . Ni som minns kommer säkert ihåg att jag var i det närmaste exalterad och gav den 5 DG. Nu har Baranger valt att gå vidare med ytterligare ett Lovecraft verk att illustrera och denna gång föll valet på ”Vid vansinnets Berg”. Denna gång var jag exalterad redan innan jag påbörjade läsningen och det var med stor förväntan jag öppnade denna lyxutgåva och sjönk ned i soffan.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #Lovecraft #illustrerad utgåva
Kommentera
Vänligheten
John Ajvide Lindqvist har nu visat mig den stora vänligheten att få läsa en helt underbar bok nämligen romanen ”Vänligheten”. Det är en härlig tegelsten på lite drygt 700 sidor men låt er inte förfasas, det är en bok som trots sitt omfång inte är i närheten så tjock som jag önskade att den var. Ja, så mycket tyckte jag om boken. Då är jag inte på något sätt obekant med Johns böcker så jag hade redan högt ställda förväntningar men de infriades och det med råge.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #kollektivroman #Norrtälje
Kommentera
Sovsågott
För inte så länge sedan skrev jag här om ”Jamåhonleva” så nu är det väl på tiden att ta tag i Anders Roslunds senaste kriminalroman, ”Sovsågott”, vilken är den tredje han skriver på egen hand. Denna gång kommer inte bara Ewert och Piet bli tvingade att möta sina mest mörka sidor utan även Piets fru Zofia måste resa tillbaka i sitt liv och därmed fatta ett beslut av yttersta vikt för utredningen.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Kommentera
Kimya
Här i Jönköping har vi numera två kända svenska SF-författare nämligen Eva Holmquist samt relativt nyinflyttade, återvändande, Oskar Källner. Båda har ett gediget författarskap bakom sig med flertalet noveller och romaner. Eva dessutom som faktaboksförfattare. Men det är inte bara deras författarskap som är intressant utan de båda har även stort inflytande genom dels förlagsverksamhet men också deltagande i omfattande nätverk inom genren, vilken de verkligen brinner för. Denna gång kommer det handla om Eva Holmquists senaste roman ”Kimya”, vilken är den första delen i serien om Fyrstaden. Oskar Källners och Karl Johanssons serie Imperiets arvingar ber jag att få återkomma till lite längre fram i vinter.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik #dystopi
Kommentera
