
All inclusive
Jag har alltid varit svag för en genre som jag kallar för amerikansk vardagsrealism. Här är det den vanliga människan i vardagen som skildras. Människors brister och tillkortakommanden i livets påträngande monotoni beskrivs och då oftast inte helt utan ironi, distans och en dos humor. Några exempel på, och av mig uppskattade, författare inom genren är Richard Ford, Jim Harrison, Raymond Carver (noveller), Daniel Woodrell (noir) samt Charles Dickinson för att nämna några av de stora. Jag rekommenderar er alla att kolla närmare på dessa författare om de inte redan är bekanta för er men innan ni gör det vill jag att ni skall veta att vi i Sverige också har en mästerlig författare som kan konsten att skildra socialrealism på ett både underhållande och givande sätt, nämligen Hans Gunnarsson.
Just nu är Hans Gunnarsson mycket aktuell, både i TV och radio, i samband med utgivningen av hans nya roman ”All inclusive” men han har en lång karriär bakom sig både som prosaförfattare såväl som manusförfattare. Hans debut ”Bakom glas” belönades med Katapultpriset och för manuset till ”Leva livet” (bygger på ”Februari”) erhöll han en Guldbagge. Men nu över till hans senaste alster ”All inclusive”. I denna roman har Hans Gunnarsson tagit sig an kollektivromanen som form och det gör att persongalleriet blir mer komplext och omfattande än i hans tidigare böcker. Storyn är att vi får följa med författaren C.G. (här finns för övrigt en del gemensamma beröringspunkter med vår författare H.G.) på en resa, inklusive allt, till Guadeloupe. C.G:s författarskap, vilket har hamnat i limbo, behöver en knuff framåt och då han blir erbjuden att skriva en bok om sin upplevelse av en resa till Guadeloupe tackar han efter viss vånda ja till erbjudandet. Självklart kommer resan inte avlöpa väl för vår författare, inte ens den avkoppling och återhämtning han såg fram emot infrias.
Jag har nu glädjen att få ställa ett par frågor till Hans Gunnarsson om den nya romanen och hans författarskap.
D.G. Det blev en kollektivroman! Det ligger ganska långt ifrån din senaste roman ”Försmådd” som är väldigt fokuserad berättelse kring en enskild person nämligen läraren Ingvar. Hur kom det sig?
H.G. Jag har en viss faiblesse för kollektivromanen, något som förmodligen går tillbaka på min kärlek till novellen – den koncentrerade skärvan liv, där det outsagda bultar under ytan. Det var som novellist jag startade en gång, och det var i den formen jag trodde att jag skulle förbli. När jag sedan drogs mot romanen så tog jag med mig en hel del av novellens uttryck. Det finns, inbillar jag mig åtminstone, en hyfsad förtätning och bra framåtrörelse i det mesta jag skriver, även när det står helt stilla på handlingsplanet, vare sig det rör sig om noveller, kollektivromaner eller mer traditionellt förpackade romaner. Det är i alla fall det jag strävar efter.
D.G. Det är du som är på bild på omslaget! Jag tycker det är oerhört kul och befriande speciellt som du är en ganska anonym och hemlighetsfull författare som inte gärna pratar om dig själv och dina kommande alster. Jag förstår att det har med din kreativa process att göra men samtidigt är du de facto en prisbelönt författare och du har även en Guldbagge varför syns du inte mer i media?
H.G. Att jag (en smula motvilligt) finns på omslaget handlar om två saker. Det ena är att bilden, som min fru tog, är otroligt bra. Den var helt enkelt svår att förbigå. Det andra, och kanske mest avgörande, är att min roman har ett metafiktivt skikt, vilket får ytterligare en lekfull kommentar eller dimension av att jag själv syns på omslaget. Annars tror jag att min osynlighet som författare helt enkelt handlar om att mina böcker har sålt för dåligt. Men vem vet, kanske blir det ändring nu…
D.G. Jämfört med tidigare romaner är ”All inclusive” en roman med många olika personligheter och en ramhandling, charterresan, som många kan känna igen sig i. Tror du och vill du att detta skall bli ditt stora kommersiella genombrott?
H.G. Som sagt, jag kan bara hoppas. Det känns i alla fall som att det rör på sig från lite fler håll och kanter än tidigare.
D.G. Som jag upplever det har du ett patos för den vanliga lilla människan som tragglar på i livet trots att drömmar och önskemål sällan infrias, socialrealism tror jag du själv benämner det. Varifrån kommer drivkraften?
H.G. Fan vet. Det handlar väl om min bakgrund, min livssyn och min blick på människan, en viss sorts människa som jag delvis härbärgerar inom mig själv. Jag skriver fram mina karaktärer, de finns aldrig färdiga i mig från början. Det är ett slags undersökning, som i bästa fall kommer att överraska mig på vägen. Blir jag själv överraskad av det jag skriver, så vet jag att också läsaren kommer att bli det. Det är också så humorn uppstår i mina berättelser, den kommer alltid från sidan, ur språket eller situationen. Jag tänker aldrig att jag ska vara rolig när jag påbörjar en text. Svärtan och humorn går hand i hand i de flestas liv. Det är väl den devisen, om jag har någon, som jag skriver efter. Ett slags credo. Eller som Ekelöf så vackert formulerade det: Botten i dig, är också botten i andra.
D.G. Avslutningsvis en fråga om förebilder och influenser. Att du, som författare, även läser en hel del böcker för egen del det utgår jag ifrån. Så min sista fråga blir följaktligen, vad läser du själv när du får tid över och bara vill koppla av en stund?
H.G. Ja, jag läser väldigt mycket och samtidigt väldigt ostrukturerat, impulsstyrt. Man har en lista, en bokhög som man föresätter sig att beta av, men det kommer alltid andra böcker emellan som pockar på ens uppmärksamhet. Jag är väldigt präglad av den amerikanska tradition som du hänvisar till ovan. Några starka läsupplevelser på senare år är annars Roberto Bolanos mastodontroman 2666, John Williams Stoner, Ola Nilsson Jämtlandstrilogi, Svetlana Aleksijivitj Zinkpojkar samt Klas Östergrens Twist. Bara för att nämna några titlar som kommer upp i mitt huvud just nu. En annan dag hade andra titlar dykt upp. Det finns hur mycket som helst att rekommendera.
Jag tackar Hans för att han ville ställa upp på att besvara mina frågor under dessa stressiga dagar, tack Hans!
Då återstår bara avslutningen. Vad tyckte jag om ”All inclusive” och vilket betyg får boken av mig. Här måste jag bara få säga att jag omöjligt kan vara helt objektiv. Hans Gunnarsson är något av en husgud för mig och i mina bokhyllor har jag naturligtvis alla hans böcker. Om jag medveten om detta ändå håller igen så kan det inte bli annat än 4 starka DG för ”All inclusive”. Här finns allt från igenkänning till nästan ren skräck över hur en del människor tänker och beter sig. Ändå är läsningen mycket underhållande och prosan som alltid av högsta kvalitet. Köp boken och läs den, inte bara för att den har blivit en ”snackis” utan för att den troligtvis är en av de bästa svenska romanerna som släpps 2015!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #intervju #Hans Gunnarsson
Sovsågott
För inte så länge sedan skrev jag här om ”Jamåhonleva” så nu är det väl på tiden att ta tag i Anders Roslunds senaste kriminalroman, ”Sovsågott”, vilken är den tredje han skriver på egen hand. Denna gång kommer inte bara Ewert och Piet bli tvingade att möta sina mest mörka sidor utan även Piets fru Zofia måste resa tillbaka i sitt liv och därmed fatta ett beslut av yttersta vikt för utredningen.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman


Kimya
Här i Jönköping har vi numera två kända svenska SF-författare nämligen Eva Holmquist samt relativt nyinflyttade, återvändande, Oskar Källner. Båda har ett gediget författarskap bakom sig med flertalet noveller och romaner. Eva dessutom som faktaboksförfattare. Men det är inte bara deras författarskap som är intressant utan de båda har även stort inflytande genom dels förlagsverksamhet men också deltagande i omfattande nätverk inom genren, vilken de verkligen brinner för. Denna gång kommer det handla om Eva Holmquists senaste roman ”Kimya”, vilken är den första delen i serien om Fyrstaden. Oskar Källners och Karl Johanssons serie Imperiets arvingar ber jag att få återkomma till lite längre fram i vinter.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik #dystopi


Där kräftorna sjunger
Ibland händer det, även om det är mycket sällan, att en debutroman tar i stort sett hela världen med storm. Delia Owens ”Där kräftorna sjunger” är just en sådan bok. 2019 var den årets mest sålda bok i USA, den låg på New York Times lista över bästsäljare i över ett år och nu 2020 utsågs den här i Sverige till årets bok av Bonniers Bokklubbar när läsarna själva fick rösta. Boken har om man räknar in samtliga format sålts i över 150 000 exemplar bara här i Sverige sedan den gavs ut i april 2020. Vad tycker då jag om ”Där kräftorna sjunger”? Läs vidare så skall jag delge min uppfattning.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #natur #mord


Stanos Volta
Anna Jakobsson Lund har för mig blivit lite av en svensk favoritförfattare vad gäller ungdomsböcker med inriktning mot fantastik. Först läste jag trilogin om Systemet (”Tredje principen”, ”Aldrig ensamma” och ”Enda vägen”) där vi får möta Ava, Levi samt Leymah och följa deras kamp mot byråkraterna i ett dystopiskt samhälle. Infernaliskt bra! Efter det inledde jag läsningen av Annas nya SF-serie om den intergalaktiska akademin. Den serien inleds med ”Czentes Omega” och följs nu upp med den andra delen ”Stanos Volta”. Lyckas författaren med bedriften att återigen skapa en serie av ungdomsböcker som bekräftar hennes starka ställning inom svensk ungdomslitteratur?
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik


Kråkorna
Kim har fått ett brev. Hon har ärvt sitt föräldrahem. Fast egentligen är det inte hennes föräldrahem utan farföräldrarnas hem där hon kom att växa upp. Hon har länge undvikt denna plats men nu är huset hennes och hon bestämmer sig för att åka dit. Hon vet att det kommer att bli en resa bakåt i tiden, till hennes uppväxt på gården. Det blir en färd tillbaka till hemska minnen och det mörker som präglade hennes barndom.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #grafisk roman


Draksådd
För ett par år sedan fick jag nöjet att läsa Chris Bergs debutroman ”Gråzon” vilken du kan läsa mer om här. Nu har författaren precis släppt sin andra roman vilken även den har Richard Häll som huvudkaraktär. Då ”Gråzon” var en bok jag uppskattade mycket fick den högt betyg av mig 4 DG. Detta trots att boken innehöll en del korrekturfel vilket låg på den negativa sidan. Inte så allvarligt i sig, men när man läser en spänningsroman som man fullständigt slukar, vilket jag gjorde med ”Gråzon, så kan det bli att man rycker till varje gång det uppstår och det är synd. Nu har Chris Berg valt att ge ut sin andra roman ”Draksådd” på Nona förlag. Ett förlag som jag inte är bekant med men hoppas på att korrekturläsningen är bättre, samtidigt som storyn är lika vass som i debuten.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller


Narrspegel
Det var inte så längesedan jag här på bloggen skrev om Sten Walls allra första fall i boken ”Gråt i mörker”. Nu har det blivit dags för hans allra senaste, förhoppningsvis inte det sista, ”Narrspegel”. Detta fall kommer bekymra Sten Wall och leda in honom på villospår. Men ihärdig som han är närmar han sig sakta men säkert mysteriets kärna.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman


Kris i forskningsfrågan
Den sista tiden har det varit en påtaglig debatt både i press och i radio kring den forskning som bedrivs i Sverige. Orsaken kan nog med fog kanaliseras till Hanne Kjöllers bok med titeln ”Kris i forskningsfrågan (eller: vad FAN får vi för pengarna?)”. Boken är utgiven av förlaget Fri Tanke och den har bemötts av både kritik och lovord. Själv arbetar jag som bibliotekarie på Högskolebiblioteket i Jönköping vilket gör att jag i mitt arbete får en viss inblick i forskningsvärlden, även om jag befinner mig lite i utkanten av densamma.
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #forskningspolitik #Sverige


Jamåhonleva
Något som jag alltid uppskattat med Roslund & Hellström och nu uppskattar hos Roslund är förmåga att väva in aktuell samtidsproblematik i berättelsen. ”Stofilen” Ewert Grens, som gör allt för att leva sitt liv i det förgångna, tvingas upp till ytan för att konfrontera verkligheten så som den ser ut just idag. Det gör berättelsen så mycket mer levande och realistisk samtidigt som kontrasten skapar engagemang hos läsaren. Nu har jag läst ”Jamåhonleva” som i och för sig har något år på nacken, hans senaste har jag för övrigt också läst men den återkommer jag till i en annan blogg, och jag kan redan nu avslöja att det även denna gång är en mycket läsvärd bok.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman


Balladen om sångfåglar och ormar
”- Låt de tionde Hungerspelen börja”… I boken ”Balladen om sångfåglar och ormar” av Suzanne Collins, vilken kronologisk efter utgivningsdatum blir den fjärde i ordningen, har vi förflyttas bakåt i tiden. Man får väl därmed anse den vara en prequel till trilogin om Katniss och hennes kamp i hungerspelen och senare uppror mot president Snow. I denna bok finns inte Katniss med utan det är en 18 år ung Coriolanus Snow vi möter. När du läste de tidigare böckerna (eller såg filmerna) visst önskade du, precis som jag, att det var president Snow som deltog i Hungerspelen. Vi var kanske närmare verkligheten än vi någonsin kunnat ana med den önskan.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik


Gråt i mörker
Året är 1981. Jag är 16 år gammal och skall börja på gymnasiet. Då ger Rabén & Sjögren ut den allra första Sten Wall deckaren tillika Björn Hellbergs skönlitterära debut. Vid den tiden läste jag inte så mycket deckare, inte så många böcker överhuvud taget för den delen. Så kul då att Lind & Co har valt att i samarbete med författaren ge ut en nyutgåva av Sten Walls första fall ”Gråt i mörker”.
Avdelning: Spänning Taggar: #kriminalroman #recension #deckare


Den trettonde bomben
Då har man läst ut Mats Svenssons debut inom genren technothriller. Boken heter ”Den trettonde bomben” och är en förhållandevis kort men väldigt tät berättelse som utspelar sig här i Sverige. Med ett omfång på 252 sidor är det en av de kortaste böcker jag läst på länge. Är det ett problem? Normalt inte skulle jag vilja påstå, snarare det motsatta. I just detta fall är det dock faktiskt ett problem då jag vill ha mer, mycket mer.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #technothriller


Varsel i mörkret
Skräcknoveller är härligt att läsa. De passar lika bra en regnig sommardag som en stormig höstkväll. Dessutom är de korta och intensiva vilket gör att man lättare finner tid att sätta sig ned och läsa. Att de även innehåller en skruvad knorr som skickar kalla kårar utefter ryggen gör ingen besviken. Jag har nyligen läst en novellsamling, ”Varsel i mörkret”, bestående av 12 noveller utgiven av det nybildade förlaget Ekström & Garay som jag tänkte berätta om.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #noveller


Midsommarnattsdrömmar
Det var också ett sammanträffande! Midsommarhelgen är över och min senaste bok är utläst. Kanske inget speciellt i sig men boken jag läste var ”Midsommarnattsdrömmar” av Bengt Ohlsson. Det blir lite mer av en kul tillfällighet. Midsommarhelgen bjöd oss på både sol och regn. Bjuder då Ohlssons senaste roman oss på ömsom vin och vatten?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kollektivroman #generationsroman


Jägarinnan
Jag har ett stort intresse av att läsa böcker som utspelar sig i kontexten av 2:a världskriget. Det gäller både fiktion såväl som fakta. Nyligen läste jag en roman som på ett oerhört bra sätt kombinerade båda varianterna nämligen ”München” av Robert Harris men den återkommer jag till i ett annat blogginlägg. Nu skall jag nämligen skriva om ”Jägarinnan” av Kate Quinn. Hon har tidigare givits ut på svenska med boken ”Kodnamn Alice” (vilken sålts i över en miljon exemplar), även den på Harper Collins.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #2:a världskriget


Bara människa
Nu var det tyvärr ett tag sedan jag läste ”Bara människa” men då jag redan skrivit om ”Sovande jättar” och "Gudarna vaknar" vilka är de båda föregående böckerna i serien om Themisfilerna vill jag ändå fullfölja med detta blogginlägg om den tredje boken samt passa på att sammanfatta serien som helhet.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #SF


Redovisningsavdelning Marviken
Så var det dags för Sveriges Tom Clancy, Lars Wilderäng, att släppa en ny spänningsroman. Jag kan avslöja att det blev två dagars intensiv och njutbar läsning av ”Redovisningsavdelning Marviken”. Författaren har en unik gåva att trollbinda mig med sina berättelser och därmed leverera en stark läsupplevelse. Återstår för mig att försöka förmedla till er vad det är som gör att jag fastnar för hans böcker.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #technothriller #SF

