Dog City Blues
Alla har vi hört om senaste tidens dödsskjutningar i både Göteborg och Malmö. Jacob Härnqvist nya thriller "Dog City Blues" är förlagd till Malmö och skildrar ett samhälle som karaktäriseras av främlingsfientlighet, kriminalitet och en poliskår om än inte i upplösning så inte långt därifrån. Det är med andra ord en hårdkokt historia vi får ta del av där maffiafasoner och grov brutalitet är vardag. "Dog City Blues" är första delen i Dog City-sviten som författaren planerar att ge ut och där del två "Dog City Love" redan är under arbete.
I "Dog City Blues" får vi följa Leo Skantze som driver boxningsklubben Combat Zone med hjälp av sina två vänner Bastian och Atem. Leo har ett förflutet som kriminalare på Malmöpolisen men ett olyckligt ingripande för 15 år sedan fick honom att lämna kåren. Boxningsklubben Combat Zone har nu blivit hans räddningsplanka efter att under många år ha försörjt sig på ströjobb. Tyvärr brottas Leo och boxningsklubben med ekonomiska problem. Som om inte det var nog, Leo jagas också av sina egna demoner och en påträngande alkoholism. Hans stabilitet i livet förutom Combat Zone är hans relation med Annika och för första gången på länge känner han att det finns hopp om framtiden. Då får han plötsligt chansen att tjäna lite snabba pengar genom att hjälpa polisen med ett enkelt spaningsuppdrag. Naturligtvis finns det inga lättförtjänta pengar utan Leo dras in i en allt mer eskalerande våldsspiral där vän och fiende gäckar honom och hans bräckliga livssituation än en gång slås i spillror.
"Dog City Blues" marknadsförs som nordic noir, alltså en nordisk variant av crime noir. Genren identifieras med författare som Jo Nesbö, Stieg Larsson och Jens Lapidus här i Norden och i USA nämns gärna Raymond Chandler, Dennis Lehane och James Ellroy som exempel på författarskap inom noir genren. Några litterära kännetecken är korthuggna dialoger, hårt utmejslade karaktärer samt våldsamma och ruffiga miljöer. Så är det även i detta fall. Jacob driver på berättelsen och mörkret är påtagligt. Faktum är att inte ens den svenska polisen verkar vara att lita på. Leo Skantzes vilja att hjälpa till och göra rätt leder in honom på en smal väg och priset han får betala blir högt.
Boken är, precis som prosan, av det komprimerade slaget och räknar in på bara 216 sidor. Nu är kvantitet inte detsamma som kvalitet så det spelar mindre roll. Dessa 216 sidor bjuder på en resa in i en undre värld där makt och våld bestämmer vem du är. Jag blir illa berörd, till och med frustrerad, över hur våld och de som utövar det kan bli så skoningslösa. Utan att tveka låter man våldet drabba oskyldiga människor som ett sätt att komma åt de man vill styra och kontrollera. Dessutom är våld ett tvåeggat svärd där båda sidor hela tiden höjer insatsen för varandra i en besinningslös kapprustning. Till slut finns det bara förlorare och det på båda sidor. Det är fiktion, jag vet det, men samtidigt känns det verkligt och påtagligt på ett skrämmande sätt.
"Dog City Blues" är en bok som hänger sig kvar. Hur skall Leo kunna gå vidare efter det som hänt? Han försökte göra gott och göra rätt men konsekvenserna blev enorma. Var det värt det? Hur ser han på sin egen skuld? Boken kan även ses som ett inlägg i hur en allt mer uddlös, komprometterad och byråkratisk poliskår har svårt att hantera en allt tuffare verklighet. Är Jacobs bild av den svenska polisen riktig? I så fall hur skall vi komma till rätta med problemet?
Alltså en hel del frågor som väcks av läsningen. Jag har dock inte lika mycket funderingar kring betyget. Det blir 3 kraftfulla DG för "Dog City Blues"! Det som drar ned betyget något är kanske lite motsägelsefullt det som kännetecknar genren nämligen de starka och frekventa våldsscenerna. Det är nästan så det känns som om det stundtals frossas lite väl mycket i våld även om jag förstår att det är ett sätt för författaren att provocera. Känsliga läsare varnas!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #noir #thriller
Vei - Bok 2
Ni kanske minns att jag 2018 skrev om serieromanen ”Vei - bok 1” av Sara Bergmark Elfgren och med illustrationer av Karl Johnsson. Om inte så kan jag upplysa er om att jag gillade den skarpt. Den enda nackdelen som låg dem i fatet var väl att jag önskade mig mer än dessa 160 sidor. Nu får jag just det för under 2019 släpptes ”Vei - bok 2”. Inte nog med att det är en helt ny avslutande del, den har nästan en halv gång fler sidor, drygt 220, jämfört med första boken. Det är som en härlig dröm som går i uppfyllelse. Motsvaras förväntningarna? Läs vidare så kommer svaret!
Avdelning: Serier Taggar: #recension #grafisk roman #mytologi
Kommentera
Gudarna vaknar
I vintras skrev jag om den första boken i serien om Themisfilerna, ”Sovande jättar”. Den tog mig med storm. Inte bara på grund av det fantastiska driv berättelsen hade utan även beroende på den form i vilken den skrevs. Korta kapitel med utdrag ur Themisfilerna, mest bestående av intervjuer och reflektioner och nästan ingen löpande narrativ text. Dessutom var det en story som utmanade min fantasi och fick mig att sådär nyfiket titta upp mot stjärnorna på himlen.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #SF
Kommentera
Bungalow
Jag minns åren runt millennieskiftet när Åke Edwardson varje år släppte en ny kriminalroman om kommissarie Erik Winter. Det var något man alltid såg fram emot. Inte bara för den spännande läsupplevelsen utan även för fascinationen i att han har samma födelsestad som jag, Eksjö. Nu har åren gått och vi är båda äldre vilket jag märker när jag läser hans senaste roman ”Bungalow”. Romanen ligger långt ifrån böckerna om Erik Winter. Den är mycket mer känslosam och lågmäld, känns nästan som ett manifest. Blir romanen för den skull tråkigt och saktfärdigt? Jag skall här försöka ge dig min bild av läsupplevelsen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #roman #alkoholism #uppväxt
Kommentera
Fallet
För er som brukar läsa min blogg är inte Lars Wilderäng helt obekant. Jag tror att jag har skrivit om de flesta av hans utgivna titlar. Nu har Lars Wilderäng släppt en ny bok där han har lämnat technothrillern i militärmiljö för en mer traditionell thriller i skuggan av en finanskris. Alla frågar vi oss, blir det lika bra?
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller #finanskris
Kommentera
Varför kommer det inga nya bloggposter...
Ibland hamnar man i en svacka! Det som normalt känns väldigt kul och spännande lockar helt plötsligt inte alls. Där befinner jag mig just nu. Ingen lust att läsa nya böcker, ingen lust att skriva om de böcker jag läst. Otroligt tråkigt, hoppas det går över snart!
Avdelning: Taggar: #läslust
Kommentera
Kolibri
Jag skall villigt erkänna att det har blivit en och annan svensk kriminalroman läst av mig. Kanske för många rent av. Kan faktiskt känna mig lite trött på dessa serier ibland. Ändå åkte det fram en ny ”Scandi noir” nämligen ”Kolibri” av finska Kati Hiekkapelto. Den har förvisso några år på nacken, gavs ut på svenska 2017 av Modernista förlag men helt plötsligt en dag kändes det rätt att läsa den. Det är faktiskt den första finska deckaren jag läser och dessutom skriven av en kvinnlig författare vilket gjorde mig extra intresserad av boken. Skulle den kunna återuppväcka intresset för genren?
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Kommentera
Outsidern
Tänk dig ett bestialiskt mord på en liten pojke. Alla misstankar och indicier riktas mot dig. Ingen tror egentligen att du är skyldig. Du själv vet att du inte är skyldig men bevisföringen är säker, du är mördaren. Det är vad som drabbar Terry Maitland i Stephen Kings thriller ”Outsidern”.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #thriller
Kommentera
Nattsida
Denna härliga känsla av förväntan varenda gång man inleder en ny roman av Hans Gunnarsson! Nu var det dags för hans senaste ”Nattsida”, en syskonbok till ”All inclusive”. En roman på drygt 400 sidor vilket är ovanligt från hans penna. Själv ser jag honom som en mästare inom novellkonsten och de gånger han skriver romaner är de oftast ganska komprimerade men då på ett positivt sätt. Kommer författarens strama och koncisa prosa bära över 400 sidor? Läs vidare så skall du i varje fall få veta vad jag tycker.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
Förrädarens guld
Tom och Hester lämnar den vandrande staden London i förödelse bakom sig. Återigen är kampen för att överleva dagen hård och strävsam samtidigt som fiendena är många. En dag tvingas de nödlanda på isstaden Anhorage, en stad som inte är vad den en gång var. Någonstans i staden finns något eller någon som inte borde vara där.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Jokern - Antologi
2016 skrev jag om ”Batman - Antologi” och var mycket nöjd med läsningen. Nu har jag precis läst klart ”Jokern - Antologi” och på mitt sängbord ligger istället ”Wonder Woman - Antologi”. Det är med andra ord en serie av böcker om kända superhjältar, och skurkar, översatta till svenska och utgivna av Egmont som växer fram.
Avdelning: Serier Taggar: #recension #serier
Kommentera
En högre rättvisa
I Sverige har vi en historia av framgångsrika författarsamarbeten, speciellt inom kriminallitteraturen. Vilka känner inte till samarbeten såsom Roslund & Hellström, Lars Kepler, Rolf & Cilla Börjlind och just i detta fall Hjorth & Rosenfeldt. Detta är dock inget nytt fenomen utan en av de mer kända deckarduos vi haft i Sverige, Sjöwall & Wahlöö, gav ut flera deckare tillsammans under tidsperioden 1965-75. Det blev en svit som kom att bestå av 10 böcker om Martin Beck och Gunvald Larsson. Nu åter till den senaste kriminalromanen, ”En högre rättvisa” av Hjorth & Rosenfeldt om kollegorna på Riksmord med Sebastian Bergman i spetsen.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #kriminalroman
Kommentera
Cthulhu vaknar
Det finns vissa skräckkulter vilka lever vidare och vidare. En av de mer klassiska av dem är den om Cthulhu av H. P. Lovecraft. Nu finns den återutgiven i en ny illustrerad version av Francois Baranger.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #klassiker
Kommentera
Sovande jättar
Ibland dimper det ned en debut som man inte kan kalla annat än en blixt från klar himmel. ”Sovande jättar” är ett exempel på just detta. Dessutom är det bara första boken i en trilogi, Themisfilerna, av Sylvain Neuvel. Alltså inte helt utan anledning som jag frågar mig hur han skall klara av detta? Lyckas han så kommer detta bli en trilogi av extraordinärt slag.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension
Kommentera
Floden
Jag läser förhållandevis mycket fantastik, skräck och SF. Därför har jag inga problem med overkliga inslag som utmanar verkligheten. Snarare kan det istället vara så att det i många fall krävs för att göra budskapet tydligare. Men man måste vara försiktig som författare, det är lätt hänt att det blir för mycket, då kan själva autenticiteten hotas. Markus Luttemans nya bok ”Floden” är den typ av bok där det overkliga och suggestiva balanserar på sin spets. Lyckas han då behålla trovärdigheten? Läs vidare så skall jag åtminstone tala om vad jag tycker.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension
Kommentera
De vandrande städerna
Just nu går det en film på svenska biografer som heter Mortal Engines regisserad av självaste Peter Jackson. Förlagan till filmen är en bok av Philip Reeve skriven redan 2001. Jag talar såklart om boken ”De vandrande städerna” vilken är den första delen i serien Mortal Engines. I samband med lanseringen av filmen har boken åter igen publicerats på svenska av förlaget B Wahlströms (ursprungligen utgiven 2006 på Natur och Kultur).
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Swedavien
Jag måste göra ett erkännande. Jag är ganska svag för dystopier. Ni som följer mig på min blogg har säkert märkt att det blivit en hel del av den varan de senaste åren. Nu har det blivit dags för ytterligare en, nämligen ”Swedavien” av Johanna Juneke. Denna gång befinner vi oss i en ganska så nära framtid här i Sverige. Skillnaden är att vi inte lever så som vi gör idag. Vi har istället blivit till maskiner eller snarare robotar i tjänst till en styrande maktelit. Hur har det kunnat gå så fel?
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Den absoluta Sandman - volym ett
”Den absoluta Sandman” (volym ett) marknadsförs som en klassiker vilket är ett ganska slitet uttryck som jag tyvärr själv också använder ganska flitigt. Just i detta fall måste jag ändå medge att det används helt rätt då detta verkligen är en klassiker inom genren grafiska romaner. Författaren Neil Gaimans verk om Sandman tillhör ett av de mest centrala och det är dessutom hans episod ”En midsommarnattsdröm” som är den enda serien som någonsin vunnit det prestigefyllda World Fantasy Award.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #grafisk roman
Kommentera
