Eldfågeln

Jaha, då var vi framme vid del 7, ”Eldfågeln” i serien Amulett av Kazu Kibuishi. Det är alltid lika spännande när det kommer en ny del och kampen blir tuff här hemma om vem som skall få läsa den först. Båda mina söner, såväl som jag själv, älskar denna serie. Jag kan redan nu avslöja att serien inte avslutas med denna del, som tur är. Faktum är att den inte heller lär avslutas i och med del 8 utan serien planeras att omfatta 9 delar innan den är färdig.

Kazu Kibuishi bor i Seattle med sin fru och sina barn. Han har haft stor framgång med serien Amulett här i Sverige såväl som i USA. Nämnas kan att del 1 ”Stenväktaren”, del 3 ”Molnsökarna” och nu senast del 6 ”Flykten från Lucien” alla har vunnit första pris i Bokjury-tävlingen inom seriekategorin, välförtjänt enligt mig. I Sverige är det Hegas som ger ut böckerna och de har klassats under kategori 3 ”För dig som vill ha ett språk som ligger ganska nära talspråket” för del 1 till och med del 5. De två sista böckerna del 6 och del 7 har höjts till kategori 4 ”För dig som vill lära dig några svåra ord och ett språk som ställer lite högre krav på ordförråd och grammatik”. Jag kan dock säga att jag är 50 år och uppskattar serien och mina söner, just nu 11 år och 15 år, gör det också. De har följt serien ända från början även om den yngsta började med del 1 något år efter det att den kom ut på svenska 2011.

I ”Eldfågeln” fortsätter kampen mot Älvkungen. Emily försöker fortfarande lära sig förstå sin roll som stenväktare och läras sig styra sin amulett som blir allt starkare och verkar ha ett eget liv. Samtidigt följer hon med Trellis till ön Algos för att försöka förstå hans barndom och vad som egentligen hände mellan honom och hans far Älvkungen då för längesedan. Oväntad hjälp får de från en av Älvkungens för detta legosoldater nämligen Gabilan som tidigare var anlitad för att döda Trellis. Samtidigt måste Emilys bror Navin, numera kommendör för motståndsrörelsen, ta sig till Valkor via Frontera för att träffa Väktarrådet. En resa som inte visar sig vara helt bekymmersfri.

Dags att kalla in experten, min son Joar snart 11 år!
DG - Vad tycker du om serien Amulett?
JG - Jag tycker den är bra!
DG - Vad är det som är bra?
JG - Det är mycket fantasy och den är spännande.
DG - Du har ju läst alla böckerna, vad är det som driver dig att läsa dessa?
JG - Att få veta fortsättning och se hur det går för Emily, Trellis och Navin.
DG - Det är ju en grafisk serie vad tycker du om att det är så mycket bilder?
JG - Jag gillar det! Men det går nästan för snabbt att läsa ut den, kunde istället vara lite mer text och längre bok.
DG - Kommer du läsa del 8 när den kommer?
JG - Ja, självklart!

Jag håller helt med Joar i hans åsikter. Det jag gillar främst är de alldeles underbara illustrationerna. Visa heluppslag är nästan som konstverk och färgsättningen är varm och mjuk. Den är nog också ganska lättläst då den genomgående skrivs med versaler som ger luft i texten. Det är också härligt papper och tryck med rejäl marginal så den blir lättläst utan att man behöver ”knäcka” den i ryggen. Det uppskattar jag!

Serien Amulett, så även del 7 ”Eldfågeln”, är alldeles ypperlig läsning för barn runt 10-årsåldern som vill komma igång och få flyt på läsningen samt läsa något annorlunda, lite enklare än kapitelböcker. Det ger dem en härlig läsupplevelse där de kan få fart på läsningen och erövra känslan av att sluka en text och samtidigt ofta få vända blad vilket jag tror ger dem stor tillfredsställelse och självförtroende. Det har jag märkt på mina egna barn, men jag har även hört det från andra föräldrar som blir överraskade över barnens läslust och med vilken hastighet de slukar dessa böcker.

Denna gång är det Joar som får sätta betyg och han ger ”Eldfågeln” 4 DG (JG)! Nu väntar vi alla tre med spänning på del 8…