Recension
av Mitt positiva liv, Andreas Lundstedt
Flams lägger krokben för de djupa analyserna
Andreas Lundstedt fick reda på att han var hiv-smittad i slutet på 90-talet. Efter det följde tio år med självförakt och destruktivt leverne. "Mitt positiva liv" är en självbiografi som bekräftar att nu är han ute på andra sidan, där hiv inte är något att skämmas för.
Jag var inte speciellt lockad av att läsa om Andreas, den überspralliga diskoartisten. Men efter att ha sett Jonas Gardelss fantastiska serie "Torka aldrig tårar utan handskar" blev jag mer sugen på att veta mera om hiv och dess offer. Dessutom är jag ett stort fan av självbiografier.
Tyvärr visade sig Andreas uppfylla mina fördomar, med råge. Han inte bara råkade vara lite flamsig han gjorde det till sin grej att vara "diskofjolla" med ett enda motto: att ha kul i stunden. Ungefär min raka motsats. Jag blir ganska snabbt irriterad på hans oseriösa, barnsliga person som gör allt för att tränga undan allvaret. Det verkar som att Andreas inte ens varit i kontakt med mer sansade människor, han skriver:
"Det finns inte en frisk tjugoåring som tar döden på allvar. Sjukdomar och livets slut befinner sig någonstans i en framtid oöverskådlig långt borta."
Där har han oerhört fel. Jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att ha fruktat döden redan i unga år.
Hållningen – den tramsiga, flamsiga bögen som alltid vill ha kul – är förstås en försvarsmekanism Andreas använder sig av. Jag försöker föreställa mig hur det känns att vara föraktad dels som bög och dessutom med hiv. Det måste vara fasansfullt.
Jag som feminist nafsar på känslan stundtals, men om jag har en dålig svag dag kan jag bara hålla tyst och sminka mig så smälter jag in och gör inte längre folk obekväma. Men Andreas kunde inte komma ifrån hiv-Stina som han kallar viruset han bär på. Förutom på ett sätt, genom att droga sig och fly verkligheten.
I boken framkommer inget om negativa upplevelser på grund av att han är homosexuell. Det förtryck och den skam homosexuella fick utstå och fortfarande får utstå, belyser han inte. Det saknar jag. Han nämner aldrig vikten av att använda kondom. Det torde vara oerhört viktigt att skydda sig när man har hiv, eller?
Jag gillar att Andreas inleder med att berätta om hur han vill ha sin begravning. Det ger tyngd och lockar fram rätt sinnesstämning, som sedan följer med mig trots alla fjomperier. Där i början får vi också följa med under framgångarna med Alcazar, när hiv-Stinas röst väser till honom från spegelbilden:
"Fan vad du är äcklig. Ditt vidriga jävla aidsäckel. Hur fan har du kunnat smutsa ner dig så här? Jag kommer att ta dig. Jag kommer att döda dig. Det vet du, ditt satans aidssvin."
Efter detta följer resten av historien från att han var tio år, i kronologisk ordning och jag-form.
Bitvis kommer vi nära och Andreas lämnar ut sig men återigen känns det inte helt äkta och som att vi får ta del av del selektiva sanningen. Jag saknar analyser och djup. Vilket jag tolkar det som att också Andreas också gör. Hans liv bevisar min tes att när vi fokuserar mest på yta och undviker att tänka efter, står vi kanske helt utan verktyg den dagen något allvarligt händer. För Andreas var det tydligt att om han inte var den glada spralliga bögen, då var han ingen. Lyckligtvis visade det sig att när han slöt fred med sig själv och kom ut som hiv-positiv mötte han långt mindre förakt än han utsatt sig själv för.
Tyvärr får vi inte ta del av tankar kring varför han var så hård mot sig själv. Tyvärr verkar Andreas fortfarande inte våga vara helt och hållet allvarlig.
Mottagen: 26 oktober 2012
Anmäl textfel
Flams lägger krokben för de djupa analyserna - Hjälp den här sidan att spridas:
Oberoende litterär tidskrift
Välkommen till LitteraturMagazinet
LitteraturMagazinet är en ny redaktionell tidskrift som hade premiär januari 2012. Vi är erfarna journalister och engagerade litteraturälskare som bevakar aktuell bokutgivning på heltid. Vi publicerar dagligen nya författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt.
Mer på LitteraturMagazinet:
- Startsidan - Sveriges största litterära magasin
- Artiklar
- Intervjuer
- Krönikor
- Essäer
- Debatt
- Avdelningar
- Recensioner
- Aktuella bokrecensioner
- Recensioner facklitteratur
- Recensioner barnlitteratur
- Recensioner poesi
- Recensioner serier
- Listor
- LitteraturMagazinet tipsar
- LitteraturMagazinet väntar på
- Boktoppen
- Boktoppen facklitteratur
- Boktoppen barnlitteratur
- Bloggar
- Läs mer om LitteraturMagazinet och kontakta redaktionen
- Och mycket mycket mer, se vår översikt
Vill du också nå 100.000 litteraturälskande läsare? Annonsera i LitteraturMagazinet
Senaste nyheterna från Sveriges största litterära magasin
Prenumerera på LitteraturMagazinets nyhetsbrev
LitteraturMagazinet är aktiva på twitter:
Följ @LitteraturM
LitteraturMagazinets har Sveriges största facebooksida om litteratur. Gilla oss på Facebook:
Recension
av Mitt positiva liv, Andreas Lundstedt
Andreas Lundstedt berättar om livet som hiv-smittad idag
Utgivning
Mitt positiva liv
Av Andreas Lundstedt
LitteraturMagazinet tipsar
Den bästa dagen är en dag av törst
Av Jessica Kolterjahn
Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank
Av Nathan Englander
Mannen utan öde
Av Imre Kertész
Ljus
Av Inger ChristensenBoktoppen maj 2013
Femtio nyanser av frihet
Av EL James
Pockettoppen maj 2013
Konsten att vara kvinna
Av Caitlin Moran
Innan floden tar oss
Av Helena Thorfinn
Styckerskan från Lilla Burma
Av Håkan Nesser
Sök på LitteraturMagazinet
Senaste recensionerna
Vad skulle du göra om du vann 18 miljoner euro?
Recension: Allt jag önskar mig av Gregoire Delacourt
Om fasorna i Stalins fångläger ut ett litet barns perspektiv
Recension: Jag var barn i Gulag av Julian BetterAktuella recensioner
Om fasorna i Stalins fångläger ut ett litet barns perspektiv
Recension: Jag var barn i Gulag av Julian Better
Vad skulle du göra om du vann 18 miljoner euro?
Recension: Allt jag önskar mig av Gregoire Delacourt
Nära och kära och våra kontakter på nätet före och efter döden.
Recension: Vi möts igen av Laurie Frankel
Förlagan till alla moderna skildringar av kvinnor med begär efter passion och lyx
Recension: Madame Bovary av Gustave Flaubert
En hisnande kamp mellan Livet och Döden
Recension: Benny Zeligs underbara resa med Döden av Simon Kudrischoff
Om vikten att själv få bestämma och ha kontroll över vår död
Recension: En passande död av Åsa Nilsonne
Trovärdigt porträtt av Karin Boye i en orolig tid
Recension: Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn
Roman som skildrar USA:s likgiltighet under andra världskriget
Recension: Om du får det här brevet av Sarah Blake
Sofi Oksanen flyttar blicken från staternas förbrytelser till den enskildes ondska
Recension: När duvorna försvann av Sofi Oksanen
Karin Boye får liv på ett helt nytt sätt
Recension: Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn
Har vi läst samma bok? Andreas ÄR Andreas i boken, som han är. Inte tillgjord för att vara "djup" och tillräckligt creddig. Den är nära, varm och fullkomligt förståelig på alla plan. Jag skrattade så tårarna rann, och grät med honom i de tunga partierna. Vilket liv han levt!