Recension
av Jordens medelpunkt, Anneli Furmark
Träffsäker dramatik under isländsk semester
Anneli Furmark har i sina tidigare serieböcker – novellsamlingar likväl som grafiska romaner – visat sig vara en tecknare med känsla för både text och bild. Dramatiken har dock alltid befunnit sig på en väldigt vardaglig nivå, utan att förlora i tyngd.
I den nya seriromanen, ”Jordens medelpunkt”, tar Furmark med oss till sextonårige Axel har känt sig tvungen att åka hit med sin mamma och hennes nya sambo Toralf, som är närmast besatt av Island som mytologisk plats och därför har bytt till ett fornnordiskt namn.
Axel tycker att Toralf är allmänt patetisk och hade hellre åkt till Thailand, men nu befinner han sig ändå här och kan inte låta bli att söka efter sig själv och en identitet. Tänja på gränser. Fundera över tillvarons beskaffenhet – tills det otänkbara händer. I ”Jordens medelpunkt” för Furmark nämligen dramatiken till en mycket mer livsomvälvande nivå, vilket som för in helt nya dimensioner i berättandet.
Det stillsamma i handlingen och det träffsäkra i bildernas uttryck kvarstår dock. Furmark har än en gång gjort ett seriealbum som tillhör måste-läsningen i svensk serieflora.
Mottagen: 11 april 2012
Anmäl textfel
