Shit en kan få höra på dejtingsajter - LitteraturMagazinet, Sveriges största litterära magasin

 Litteraturblogg Arga Bibliotekstanten 

Shit en kan få höra på dejtingsajter

Sist jag var singel testade jag nätdejting. Det var en... intressant upplevelse som nästintill fick mig vilja gå i kloster och stanna där för gott.
En positiv sak alla dessa kontakter medförde var i alla fall att jag återupptäckte skrivarglädjen och första bloggen kom till. Genom den – och kärleken till musik – träffade jag nuvarande sambon.
Men det är en helt annan historia...

Här är några utvalda citat från olika män som kontaktade mig. Väluppfostrad som jag är försökte jag svara så gott som alla förutom de vidrigaste. T.ex den som tyckte jag såg ut som en slyna som tiggde om att bli piskad...

"Vad tycker du om fotot jag skickade?"
Jag har frågat efter foto. Han skickar ett med en naken överkropp, från axlarna och neråt.
Mitt svar: Tja, det var ju lite oturligt att du råkade missa hela huvudet...

"Framför allt vill jag veta, är du feminin?"
Mitt svar: Jag är född kvinna om det är det du menar? För övrigt tycker jag att förbestämda mallar är ganska ointressanta.
Där skrämde jag förmodligen bort en jämställdist för han återkom aldrig.

"Nej jag har inte tid att skriva fram och tillbaka. It´s now or never!"
Han har föreslagit träff på studs. Jag: Nä, jag vill gärna lära känna någon lite mer först.
Mitt svar: Då får det bli never.

"Nej, du är inte för gammal för mig, jag älskar mogna kvinnor!"
18-åring som vägrar take no for an answer.
Mitt svar: Det har inte slagit dig att det är du som kan vara för ung? Jag föredrar mogna män.

Dock inte övermogna...
"Nej, men det gör absolut ingenting. Jag föredrar yngre kvinnor!"
Efter att jag påpekat för pensionär att han är betydligt äldre än vad jag angett som önskvärt.
Mitt svar: Och jag föredrar jämnåriga män.

"Vill du träffa en riktig man? Min är 20 cm lång, 12 cm i omkrets."
Mitt svar: Nej tack, jag föredrar något längre män som inte redan är upptagna.

"Hej vad gör du en sån här dag då? Själv har jag varit på fotvård."
Jag stirrar klentroget på ordet fotvård och kollar sedan åldern igen. Jag har sett fel och trott att han är född 69. I själva verket är han 69 ÅR.
Mitt svar: Jag är ledsen men jag tror inte vi har så mycket gemensamt.

"Du är alldeles för kräsen. Du kommer att förbli ensam. Du blir inte yngre, det vet du va?"
Ett flertal män som jag avböjt kontakt med, pga brist på gemensamt... allt.
Mitt svar: Jag tar den risken.


Taggar: #Nätdejting
8 maj 2014
 

Jag är inte er kvinna

Precis när jag går förbi drar han ner fönstret och visslar. Inte en sån där uppskattande vissling utan mer som om han visslar efter en hund: Kom då Fido"

Jag är inte er kvinna. Den rasistiska lynchmobben som drog fram i Stockholm i fredags (29/1), och diverse andra rasistiska och fascistiska grupperingar säger sig föra en kamp för att skydda vita/"svenska" kvinnor. Men de talar inte för oss.

Alla ni som yrar om "islamiseringen", främmande kulturer och säger att våldtäkter och trakasserier av kvinnor har med ökad invandring att göra: alla gånger jag blivit trakasserad, ofredad, tafsad på eller fått ovälkomna förslag har det varit av män med svenskt utseende. Just sayin`.

Här kommer ett axplock.

Scen 1. En man följer efter mig i bil. Det är mitt i natten, jag är 20 år och på väg hem från mitt jobb på en tidning. Jag går med snabba steg och näsan i vädret, signalerande: Jag är inte intresserad, jag är bara på väg hem så mycket jag bara kan. När han ser vartåt jag är på väg  parkerar han så jag blir tvungen att passera tätt bredvid. Jag marscherar förbi, låtsat oberörd men med hjärtat bankande så hårt att det borde höras miltals. Skräckslagna tankar far igenom huvudet: Kommer han öppna dörren och dra in mig? Kommer han köra iväg någonstans och mörda mig? 
Precis när jag går förbi drar han ner fönstret och visslar. Inte en sån där uppskattande vissling utan mer som om han visslar efter en hund: Kom då Fido.
Tror han verkligen att jag glatt ska vända tillbaka med tungan hängande utanför munnen? Och ok, han kanske bara är kontaktsökande, men borde det inte vara uppenbart att det är väldigt skrämmande för en ensam tjej att bli förföljd mitt i natten? Efter detta bär jag alltid en liten kniv i fickan. Antagligen skulle jag aldrig våga använda den men det känns ändå som en trygghet.

Scen 2. Jag vaknar en morgon av att telefonen ringer. En man berättar att han vet vad jag heter och var jag bor, att han arbetar i närheten och har iakttagit mig en längre tid. Nu vill han komma och hälsa på. Han vill också göra sig bekant med mina underkläder, i använt skick.
Det tar veckor innan jag kan gå in och ut ur lägenheten utan att snegla oroligt omkring mig.

Scen 3. Jag är på väg in till en pub med dåvarande pojkvän och två tjejkompisar. En berusad man som står utanför ger mig komplimanger och föreslår att vi går hem till honom. Jag är på gott humör och säger vänligt att nej, jag är här med mina kompisar och min kille så jag är faktiskt upptagen. Han bryr sig inte om det utan fortsätter tjata och när han går in på vad han vill göra med min nakna kropp ber jag honom hålla klaffen. Han blir förbannad och skriker jävla frigida rödstrumpa efter mig.

Scen 4. Jag är 17, har druckit för mycket och slocknat utanför badrummet på en fest hemma hos någon. Jag vaknar av att en kille ligger ovanpå mig och frenetiskt försöker dra ner mina jeans. Jag lyckas göra så pass mycket motstånd att han ger upp. Jag vet vem han är, vi har gått i parallellklass genom hela skoltiden. Jag berättar inte för någon för nog var det mitt fel, jag var ju full? Och han menade nog inte så illa, han var ju full. Jag lyckas alltså få samma tillstånd att ursäkta hans beteende och skuldbelägga mitt eget. Hur man kan få för sig att en sovande flicka betyder fritt fram att ta för sig vad man vill ha ifrågasätter jag inte då.

Nej, alla de här gångerna, plus andra tillfällen jag inte berättar om här, funderade jag mest på vad jag själv gjort för fel? Borde jag signalerat tydligare att jag inte ville bli tafsad på eller upplockad i en bil mitt i natten? Skulle jag klätt mig annorlunda? Borde jag kanske stanna inne och aldrig någonsin gå ut, just in case någon får syn på mig och vill ta för sig?
Det här hände för många år sedan. Jag hade hoppats att det skulle vara annorlunda nu. Tyvärr verkar det inte hänt ett dugg på den fronten.


Kommentera /Visa 7 kommentarer
 

När vi curlar jättebebisar

Ibland undrar jag hur vissa, till synes normalfungerande personer, lyckas stänga gylfen, snyta sig och ta sig till jobbet varje dag men inte förstår att man kan läsa instruktioner på skärmen?


Kommentera
 

We're all mad here

Idag är det Lewis Carrolls födelsedag och vad passar väl bättre än att fira det med en tebjudning?


Kommentera
 

När sagostunden börjar samtidigt som vi öppnar

Utan tvekan våra mest entusiastiska besökare.


Kommentera
 

När låntagare säger: NU ska du få något att göra

Tack! För jag har verkligen bara stått och väntat hela dagen på att få något att göra.
Said no librarian ever.


Kommentera
 

Bara ett kapitel till

När du inte kan slita dig från boken, trots att du har viktiga saker att göra. Som att gå i ide.


Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

Till sura låntagaren som kommer till biblioteket flera gånger i veckan

Vet du ett effektivt sätt att INTE få snabbare service? Genom att stressa ihjäl personalen"

Hej!

Jag har några frågor till dig.

Varför blir du lika förvånad varenda gång informationspersonalen inte sitter på sin plats?
Varför måste du gå bort till lånedisken och fråga med irriterad röst om informationen är stängd?
Vi har flera gånger berättat att när de t.ex letar efter en bok på hyllan måste de lämna disken.
Har du inte förstått vad vi säger eller väljer du bara att slå dövörat till?
Eller har du lite dåligt minne?

När du reserverat en bok så kan det hända att den inte dyker upp precis den dagen lånetiden går ut.
Det har vi också talat om för dig. Ett antal gånger.
Så varför utgår du ändå från att boken ska finnas där när DU vill det?
Och varför måste vi förklara kravrutinerna i detalj för dig när boken inte lämnats tillbaka i tid?
Räcker det inte att veta att vi har kravrutiner och lita på att vi sköter dom efter bästa förmåga?

Varför blänger du argt på oss och suckar högt om det råkar vara kö och vi är upptagna?
Tycker du verkligen att vi ska släppa allt när du kommer in, och därmed strunta i alla andra?
Är det vårt fel att du väljer att komma in på tider när det är mycket att göra? 

Och vet du ett effektivt sätt att INTE få snabbare service?
Genom att stressa ihjäl personalen.

Vänliga hälsningar
Personalen på Småstadens bibliotek, genom Arga B. 


Kommentera
 

När låntagare ska låna telefonen - "max en minut"

När det gått fem minuter och han pladdrar på utan tecken på att vilja avsluta.

När jag hör honom tacka för julklapparna.


Kommentera
 

När praon tar hand om inkräktare


Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

När man bara inte får nog


När du bara får låna tio biblioteksböcker för mamma, fast du vill läsa minst tio till.
När du läser godnattsaga för barnen och de säger: Bara en till, snäääälla.
När du borde sova men bara måste se hur det går, bara ett kapitel till.
Den känslan.

 


Kommentera /Visa 2 kommentarer
 

När jag hör "De e så mycke kort nuförtiden" för sjuttifjärde gången

Om jag fick ett kort varje gång jag får höra det då skulle jag ha väldigt många... öh kort.
 


Kommentera
 

2016: Dag 1

Nytt år, nytt liv. Jag och praon har bestämt oss för att komma i form igen.
Man vill ju inte råka ut för nån sträckning eller sånt så vi börjar lite mjukt.
Sen blir det pralindags.


Kommentera
 

Som att leta efter en nål i en höstack

Ni har väl fortfarande inga telefonkataloger?"

Surtant närmar sig disken. Hon är typen som inte kan öppna munnen utan att det kommer ut klagomål.
-Ni har väl fortfarande inga telefonkataloger? börjar hon, som vanligt utan att hälsa först.
-Nej, det blev för dyrt att köpa in alla kataloger och nu kan man ju lätt slå upp telefonnummer på nätet. Vill du att jag ska hjälpa dig?
-Dyrt och dyrt... *indignerad fnysning* Ni hade minsann råd att bygga om. Då fanns det pengar!
-Öh... ja fast det är ju tio år sedan som det gjordes vissa renoveringar...
-Och dom här moderna apparaterna har ni råd med. Men oss gamla tänker ni inte på. Jag ska säga dig att jag är riktigt arg på er!
-Jag förstår. Men vill du ha hjälp att hitta ett speciellt telefonnummer hjälper jag dig gärna.
-Jaja. *djup martyrsuck* Det är en person som heter Y, jag tror han bor i X-stad?
-Vet du vad han heter i efternamn?
-Jag tror det är XX men jag är inte riktigt säker...
-XX... hur stavas det?
-Ja, det har jag ingen aaning om.
-Här finns det en som heter XY, kan det vara rätt person?

Jodå, efter lite möda får vi fram det. Säga vad man vill om nätet, men jag undrar hur lätt det varit att hitta numret i en gammaldags telefonkatalog på de premisserna?
 


Kommentera
 
 

Klara besked

Jag frågar om hon vill låna om allihopa"

Låntagare ringer för att låna om. Hon har tre lån varav två är försenade och en går ut nästa dag. Jag frågar om hon vill låna om allihopa.
-Oh nej, det räcker med *titel 1*. De andra två har jag redan läst så de kommer jag in med i eftermiddag.
-Ok, då är den omlånad.
-Hur är det med *titel 2*, när går den ut?
-Ja, den var ju redan försenad, vill du att jag ska låna om den också?
-Ja, kan du göra det vore det bra.
Jag förlänger den andra boken också.
-Vilken var den tredje boken nu igen? frågar låntagaren.
-*titel 3*.
-Skulle du kunna låna om den också? Jag har inte hunnit börja på den än.
-Självklart.


Kommentera /Visa 1 kommentarer
 

En riktigt hipstrig jul

God jul önskar Arga och Hipstertomten.

Och en särskild hälsning från Praon.


Kommentera
 

Arga Bibliotekstanten

Bibliotekstant slash batikhäxa

Arga Bibliotekstanten jobbar på ett bibliotek inte långt ifrån dig. Även kallad Batikhäxan.

Gillar: Läsning, Morrissey, katter och 98,2 procent av alla låntagare.

Ogillar: Drullputtar som inte går hem när biblioteket stänger och att få frågor om var lokalblaskan från förra tisdagen tagit vägen. Hon har verkligen inte den blekaste aning.

Läs mer ...

Sök i bloggen

 


Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB