Anne-Charlotte Östman
En seriös medelmåtta?
Jag köpte Torgny Lindgrens roman "Klingsor" på bokrean. Jag hade tidigare läst några Lindgren, men den som fastnat är "Ormens väg på hälleberget". Det blev hans stora genombrott 1982. Den var på listan för mina lärarstudenter också på 90-talet. Det är väl ett sätt att bli klassiker. Stark är den med blandningen av västerbottniska och gammalt bibelspråk - och tragisk. Temat är skuld.
I "Klingsor" är berättaren ett vi som ska skriva en bok om konstnären Klingsor. Denne kommer från en märklig släkt uppe i Västerbotten som tagit namnet Klingsor. Som läsare blir man inte klok på om Klingsors tavlor är något för eftervärlden. Är han bara en medelmåtta? Han är mycket seriös i sitt hantverk, men hans enda utställning är i en lada i hembygden. Dessförinnan har han emellertid varit i målarskola i Stockholm och tillbringat en tid i Paris.
Berättaren går mycket konkret in på materien som Klingsor menar är levande och genomskinlig. Ett glas som stått många år på en stubbe och anpassat sig till växtligheten är utgångspunkten för hela konstnärskapet. Det består bara av stilleben.
En kärlekshistoria innehåller romanen också, mellan Klingsor och hans lärare i korrespondenskursen. De flyttar så småningom ihop och är tillsammans tills en tragisk händelse inträffar. Den skildras emellertid inte dramatiskt utan blir snarare absurd. Klingsor blir mer och mer osympatisk i våra ögon. Han ljuger - möjligen är det självbedrägeri - och försummar minst sagt sina medmänniskor när han försjunker i sin konst.
Det är inte dåligt. Det är Torgny Lindgren, och det flyter på. Möjligen missar jag något konstfilosofiskt resonemang. Men hos mig var nog boken mest en stunds förströelse.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #konstnärskap
Kommentera
Anmäl textfel
