LitteraturMagazinets recension
av Inte helt hundra, Caroline Hainer
En kärleksroman som berättar om hur det är i verkligheten
I en kärleksrelation finns det hur mycket som helst som kan gå fel. Caroline, huvudpersonen i relationsromanen ”Inte helt hundra”, vet allt detta, för hon har lärt sig det den hårda vägen.
I människans moderna samhälle hyllas Kärleken med stort K. Den ska övervinna allt, besegra alla motgångar och triumfera över allt som på något sätt kan uppfattas som negativt. Helst ska den även vara stark, öm, förlåtande och oövervinnelig. Den som omsluts av den ska belönas med lycka som skimrar i rosenrött. Genom kärleken ska känslan av att alltid känna sig hel infinna sig.
Men, det faktum att det krävs mer än bara känslor för att kunna leva i en fungerande relation – nämligen hårt och kontinuerligt arbete – är inte alltid något som presenteras lika tydligt.
I en relation finns det så mycket som ska passa ihop för att det ska kunna utvecklas till någonting varaktigt och givande.
Via krossat hjärta, panikångestattacker och terapitimmar har huvudpersonen i denna roman lärt sig detta den hårda vägen.
Hon har lärt sig att man som par måste vara på samma plats i livet, man ska ha samma framtidsdrömmar och man måste kunna prata med varandra. Finns inte de förutsättningarna så går det helt enkelt inte – även om man försöker allt vad man kan. Caroline har försökt och har upplevt smärtan av att inte räcka till. Hon har både varit den som inte vågar vara ärlig och den som inte får ärlighet.
Trots att Caroline försöker så mycket hon kan på alla möjliga sätt så blir det ofta fel. Det blir varken himlastormande, bekräftande eller ger henne den trygghet som hon så väl behöver. Långsamt, och med en glimt av cynisk humor, börjar hon lära sig vad som krävs för att en relation ska fungera. Och hon inser att det arbete som måste läggas ner för att en relation ska fungera ibland är för mycket till och med för henne.
”Inte helt hundra” är – trots att den till stor del handlar om förtvivlan, rädslan för att bli lämnad ensam och en krypande känsla av att livet aldrig blir som man har tänkt sig – en form av kärleksroman. Det är den sorts kärleksroman som berättar om hur det är i verkligheten, bortom alla föreställningar om den så kallade sanna kärleken. Boken handlar egenligen om det mest väsentliga inom relationer – att det inte är så lätt alla gånger och att det krävs två personer som jobbar hårt och hela tiden är beredda att satsa på aktivt på relationen.
Inte direkt traditionellt romantiskt, men samtidigt hoppfullt på alla sätt och vis. Det är lite som att spela spel: när man väl kan reglerna så blir det lättare att spela med.
Mottagen: 11 februari 2013
Anmäl textfel
