Recension av Av oss blev det aldrig några riktiga damer, Charlotte Signell: Antologi för en ny generation feminister - LitteraturMagazinet

 LitteraturMagazinet recenserar 

LitteraturMagazinets recension av Av oss blev det aldrig några riktiga damer, Charlotte Signell

Antologi för en ny generation feminister

Varje generation måste göra den feministiska kampen till sin"
Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4 Betyg: 4
Bok-
presentation:
Av oss blev det aldrig några riktiga damer
Författar-
presentation:
Andy Candy
Flexband
Finns i lager, 122 kr

Jag läser om mitt tummade exemplar av den legendariska feministantologin ”Fittstim”. Enligt dedikationen på insidan av pärmen fick jag den i födelsedagspresent av min kusin när jag fyllde 23. Anledningen till att jag plockar fram boken igen, nästan 15 år senare, är att ett liknande projekt just sett dagens ljus, ”Av oss blev det aldrig några riktiga damer”. 

I likhet med sin föregångare är titeln på antologon ”Av oss blev det aldrig några riktiga damer” ett citat direkt från vardagen i den patriarkala verkligheten vi alla lever i. Vissa mer medvetet än andra.

Då, i 1990-talets sista skälvande minuter, reclaimade man ordet fittstim som sades ha använts av LO-ordföranden Stig Malm för att beskriva det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Nu är det mellanstadieläraren Birger som dömer ut en av sina kvinnliga elever genom att bestämt hävda att hon aldrig kommer kunna bli en riktig dam. Birgers uttalande är inte avsett som en komplimang. Resultatet nu, liksom då, är en samling texter. Uttalat feministisiska, djupt personliga och framprovocerade av ett samhälle som (fortfarande) inte fattar.

Skribenterna är i stor utsträckning representanter för ”den klassiska engagerade, kreativa feministen” som flyttat från en mindre stad till Stockholm. Som DJ:ar, jobbar extra på radio, skriver för en kvällstidning, driver en antirasistisk sajt och hostar en klubb. Texternas teman känns igen från storasyster Fittstim. Önskan om att få bli definierat som något mer än bara en kropp (”kan vi åtminstone lämna våra underliv i fred? Kan det få finnas en endaste ångestbefriad liten vrå?). Rätten att bli respekterad i sin sexualitet (”Lesbiska kvinnor tycks vara det största hotet mot heteronormen och patriarkatet”). Och alla de där förväntningarna som automatiskt appliceras på en när man tolkas som varandes en kvinna. Eller man för den delen.

Jag som erfaren feminist känner igen allt detta. Jag har tagit del av dessa personliga erfarenheter av patriarkala strukturer tusentals gånger, både genom andras berättelser och i form av egna upplevelser. Men det finns ett par texter som sticker ut. Som får min känsla att hänga med dit tidigare bara min hjärna begett sig.

Starkast drabbas jag av Andy Candys text. Andy skriver lågmält men samtidigt brinnande om sina erfarenheter som kvinna född i en biologisk killkropp. Här kan man snacka om ett normativt tryck från samhället! Andy som ”väljer att bli kvinna” berättar hur hon utsättas för en hel kader av fördomar om vad kvinnlighet är. Förtrycket blir mångdubbelt större när det är upp till institutioner och handläggare att godkänna ens könstillhörighet. Är man kvinna nog i samhällets ögon? Den statligt sanktionerade rollen visar sig vara oerhört snäv och beroendeställningen gör det svårt att gå i opposition. Man borde ju protestera! ”Feministen i mig är mycket medveten om detta. Men transpersonen i mig är i underläge”. Att välja sitt namn blir den markering som känns möjlig. Andy skriver: ”Det är inget typiskt kvinnonamn, lika lite som jag är en typisk kvinna”, och jag relaterar så himla hårt.

På ett sätt känns det utmattande att vi 15 år senare fortfarande jobbar med samma frågor. Å andra sidan måste varje ny generation göra kampen till sin. Och framstegen finns ju där, även om de ibland känns futtiga. Linda Skugge var med då och skriver även en text nu där hon berättar om hur mycket bättre det blivit sedan internet kom in i våra liv. Nu behöver man till exempel inte känna sig lika ensam som man behövde göra då. Ledsamt nog är det inte så mycket gemenskap i kampen utan mer möjligheten att dela erfarenhet av att utsättas för hat som tas upp.

Men som sagt. Kampen måste fortsätta. Framstegen kan inte tas för givna och varje generations arbete bygger på den föregåendes insatser. Och detta supervalår har vi för första gången ett feministsikt parti som kandiderar till riksdag och EU-parlament. Jag vägrar tro någonting annat än att framtiden är ljusare än någonsin.

Profil: Elin Lucassi

Mottagen: 26 mars 2014

 

Anmäl textfel

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet recenserar

Stringent om en livsavgörande händelse

Recension: Dödsängel av Axel Burénius

Instängd med de stora

Recension: Jag vill skriva sant : Tora Dahl och poeterna på Parkvägen av Jesper Högström

Våld i vinets värld

Recension: Mordet som kom av sig av Lennart Rammer

Lyxig bok fylld av dansk stickinspiration

Recension: Knitting for Olive av Caroline Larsen, Pernille Larsen

En fulländad romandebut

Recension: Räkna hjärtslag av Katarina Widholm
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB