Recension
av Sfinx, Christine Falkenland
Falkenland levererar - men upprepar mönster
Christine Falkenland har skrivit fem diktsamlingar, fyra barnböcker och – hittills – nio romaner. Jag har läst de flesta av romanerna, alla förutom Trasdockan som är en sådan bok jag alltid känner att jag ska läsa snart men ändå inte har läst. Än. För Christine Falkenland är en av de mest intressanta författarna jag känner till i Sverige idag. Hennes böcker kan ha skiftande kvalitet, men det som alltid finns är ett obehag av precis den sort jag gillar och dessutom – när allt faller på plats – en underbar språkhantering. Det handlar om destruktiva relationer, ofta med mycket sex (både olikkönat och samkönat) inblandat. Avundsjuka och begär är de genomgående känslorna.
Den bild jag tecknat ovan stämmer bra in även på Falkenlands senaste roman, Sfinx. Även om formatet – brevroman – är nytt och boken utspelar sig i nutid, till skillnad från de sex första böckerna, och i stadsbebyggelse istället för skärgård eller kurorter, så är mycket detsamma som i de tidigare böckerna. Handlingen kan sammanfattas med att en kvinna, namnlös, skriver obesvarade brev till Claire, gift med en man som brevskriverskan tidigare har varit gift med. Hon är den första hustrun, och trots de många år som har passerat sedan relationen tog slut cirkulerar breven helt och hållet kring just avundsjuka och begär. En känsla av att ha blivit berövad något mycket viktigt. Oförrätter nära livets kärna.
Det är, som så ofta hos Falkenland, fullproppat med bibliska referenser. Och som sagt: få helt nya inslag. Jag tycker att den modell som Falkenland arbetar efter fungerar väldigt väl i Sfinx, bättre än nytänket i den förra boken (Vinterträdgården). Samtidigt kan jag känna att Falkenland i längden kanske kan behöva fortsätta röra sig bort från det invanda, och utforska nya terränger tills det blir lika bra böcker som på de upptrampade stigarna. Som trogen Falkenland-läsare uppskattar jag Sfinx eftersom den ger mig precis det jag är van vid. Ändå hoppas jag att framtiden för med sig helt andra strömningar – men gärna fortsatta våldsamma underströmmar som för mig långt bort från grunt vatten. För det kan man faktiskt förvänta sig av Falkenland. I alla väder.
Mottagen: 17 februari 2012
Jag har alltid tips :) Nej men mina favoriter är "Min skugga" och "Öde", men "Sfinx" rekommenderas också!
Skriv svar
Christine Falkenland
Christine Falkenland har skrivit både diktsamlingar, barnböcker och ett flertal romaner. Debuten skedde 1991 och medan Falkenlands första fyra böcker var diktsamlingar har den senare utgivningen dominerats av prosa, både för vuxna och barn.
Utgivning
Sfinx
Av Christine Falkenland
Böcker vi väntar på
Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Av Jeanette Winterson
Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare
Av Hannes RåstamLitteraturMagazinet tipsar
Boktoppen maj 2012
Journal 64
Av Jussi Adler-Olsen
Kråkornas fest
Av George R R Martin
Handbok för glada gubbar
Av Dag Sebastian AhlanderPockettoppen maj 2012
Jag är Zlatan Ibrahimovic
Av David Lagercrantz
Sök på LitteraturMagazinet
Senaste recensionerna
Fotograferat strandäventyr för de yngsta
Recension: Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström
Aktuella recensioner
Fotograferat strandäventyr för de yngsta
Recension: Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström
Syskon utforskar stjärnhimlen på egen hand
Recension: Stella - en prinsessa bland stjärnorna av Marie-Louise Gay
Varken spännande eller läskigt – bara vämjeligt splatter
Recension: Skalpelldansen av Jenny Milewski
Känslofylld novellsamling berör
Recension: Om att gråta sig till sömns och annat trams av Roza Takiporian
Formen överskuggar innehållet
Recension: Jag är på anstalt: fotnoter till ett ickeskrivet verk av Friedrike Mayröcker
Om tejprullar, Sarkozy och en oskriven roman
Recension: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten
Irene Huss hamnar i skottlinjen mellan kriminella gäng
Recension: I skydd av skuggorna av Helena Tursten
Hmm, jag tycker att hon låter väldigt intressant och har varit på väg att köpa henne flera gånger, men det har av någon anledning aldrig blivit av. Hon lockar mig, men jag vet inte riktigt vart jag skall börja. Har du något tips?