Tack! Men det smäller inte förens 1/9, men då blir det rejält! :-)
Skriv svar
Va??? :D
Svara på kommentar
I September! .-)
Skriv svar
Man tror att man har koll...
...i alla fall litegrann, på sina favoritförfattare. Vad de har gett ut, när nästa bok kommer och hur deras planering inför framtiden ser ut. Jag tror att jag har sådan koll, men blir om och om igen påmind om att jag inte alls har sådan koll. Inte en susning, till och med. Jag har inte en aning om när intressanta böcker kommer ut, trots att jag tycker att jag kolla listor, stryker under och markerar i kataloger. Trots detta blir jag ständigt överraskad - vid besök i bokhandlar, irl eller online. Böcker som jag inte hade en aning om ens existerade säljs nu för fulla muggar utan att jag ens hade misstänkt det. Fast trevligt är det ju, att bli överraskad. Det piffar ju upp vardagen, måste jag tillstå. Nästan som en minijulafton, i vissa fall. Och det kan väl aldrig vara helt fel?
Emma Kreü - 16 juni 2013
Det sprider sig
Det är alltid en speciell känsla att vara utomlands och se svenska böcker på topplistorna. Mer speciellt är det kanske om man är i ett land långt borta, eller med en kultur som inte har många självklara gemensamma nämnare med den egna, men det räcker med att vara i Norge och se det för att jag ska bli lite varm i hjärtat.
Deckarna dominerar även i Norge - svenskt (Kepler och Läckberg), danskt (Adler-Olsen) och
såklart norskt (Nesbø).
Emma Kreü - 2 juni 2013
Jamie Oliver på tallriken
Jag tycker att det alltid är lika spännande att laga något som jag hittat i en kokbok. Blev det som jag hade tänkt mig? (ibland) Ser det ut som på bilden? (i princip aldrig) Blev det gott ? (ofta, jag väljer rätt) Och, egentligen det viktigaste, bibehåller kokboksförfattaren sin status som tillförlitlig källa till inspiration för min matlagning? Det är ju den faktorn som gör att jag återkommer till den boken och i framtiden återinvesterar i flera böcker av samma författare. Ibland blir det riktigta fullträffar, ibland blir det helt enkelt inte alls som man hade tänkt sig, på något plan. Men när det blir så bra som man hade tänkt sig, vilken glädje det kan bli!
Häromdagen var jag hembjuden till en god vän som hade lyckats precis med just det - hittat ett recept som funkade klockrent. Det såg ut precis som i boken och samkade himmelskt! Okej, någon liten modifikation tillkom, men det var mariginellt. Annars var det som att få en liten slice av Jamie Oliver på tallriken... Eller i alla fall den smak han försökte förmedla.
Och så var den signerad också, det kanske bidrog till ansträngningarna...?
Emma Kreü - 24 maj 2013
Det var en mmmm-upplevelse! :-)
Svara på kommentar
Jaaaa, jag och Jamie ville förmedla den bästa smakupplevelsen vi bara kunde till så prominenta gäster.
Svara på kommentar
Inte en enda som jag tycker om
Just nu läser jag Britt-Marie Mattssons "Vi tolererar inga förlorare - Klanen Kennedy" och har stött på ett problem. Jag är inte säker att jag tycker om en enda av karaktärerna i boken. Och då den är baserad på verkliga människor så är det kanske inte så konstigt, människor brukar vara komplexa och ha en rad olika egenskaper som gör att de ligger i gråzonen mellan gott och ont. de är bara människor, helt enkelt. Men ändå har jag svårt för böcker där alla är otrevliga människor, ingen är en ljuspunkt.
Men de flesta i den här boken har riktigt otrevliga drag, sådana som jag både föraktar och förfäras över. Pappa Joe är notoriskt otrogen, orsakar sin fru Rose mycket smärta och är rent ut sagt hjärtlös mot vissa människor som kommer i hans väg. Mamma Rose är hysteriskt religiös, orsakar sin man Joe mycket smärta och förskjuter sin dotter Kick när denna gifter sig med en protestant. Ganska olika men på många sätt rätt otrevliga. Och alla de karaktärerna som jag faktiskt tycker om blir antingen lobotomerade, dör i våldsamma olyckor eller förändras på ett mycket obehagligt sätt. Så som människor i verkligheten faktiskt gör.
Emma Kreü - 16 maj 2013
Läsplats
Sent omsider har jag insett vikten av att , kanske inte allt, men i alla fall mycket, av läsningen påverkas av platsen man läser på. I alla fall vissa genrer. I alla fall skräck. För skräck kräver sin rätta miljö för att man ska uppnå rätt effekt av isande skräck som håller en vaken fram tills det börjar ljusna, med en isande klump i magen och en mörkerrädsla så stor att man knappt vågar gå på toaletten.
Det går helt enkelt inte att uppnå det när man läser den utvalda boken på tunnelbanan, i dagsljus, i väntsalar... Trots att den tidigare har lyckats göra en så rädd att behovet av en nattlampa har återuppstått.
Det vrsta är att jag är lite besviken faktiskt. Inte så mycket av att det är roligt att bli så rädd att man nästan får hjärtsnörp om katten flyttar på sig i vardagsrummet, inte det. Men bara att känslan av att en förlorad fantasi och ett barnasinne som man är innerligt förtjust i håller på att försvinna.
Den tog.
Emma Kreü - 6 maj 2013
Efter att ha läst de flesta krönikerna i LiteraturMagazinet vill jag bestämt säga att du har både fantasierna och barnasinnet kvar Emma. Du skriver så fängslande och roligt, men det kanske är så att du blivit "äldre" och dina känslor blandas med vuxenlivet, vad vet jag.
Svara på kommentar
Bröd i stora lass!
Åter igen tillbaka till det där med att läsa kokböcker som kvällslektyr, denna underbara syssla som jag ägnar mig åt de kvällar jag går mätt till sängs (vilket är de flesta, om jag inte tappat i planeringen totalt).
Vissa kokböcker är ju alltid liiite roligare att läsa av olika anledningar. Kanske mer inspirerande, kanske mer detaljer, kanske ett rolligt tema, vad vet jag? Allt beror på hur, när och var jag läser dem. Men, i och med min familjekonstallation så är det alltid lite roligare att läsa bakböcker, då min mans familj drev bageri i 49 år. Jag har nämligen någon att bolla med då, i alla lägen, då han kan sina bakningsrutiner utantill.
"Skulle du göra din surdeg på det här sättet?"
"Ska man verklgien göra så här med sina muffins?"
"Alltså, jag får aldrig till ytan på bröden som de pratar om här i boken, hur gör man egentligen?"
Det är som att leva med ett underbart, fantastiskt bak/brödlexikon som kan ifrågasätta allt som jag entusiastiskt och ganska okunnigt pekar på de olika inläggen och bildern. Alltså, jag har ju lärt mig en hel del under åren, speciellt de som jag jobbade i kassan i bageriet, men inte på samma sätt. Och det gör läsningen ännu roligare.
För tillfället läser jag (eller kanske 'vi' i det här fallet?) "Kockarnas bröd" som är både rolig och inspirerande och olika ämnen stöts och blöts varje gång den kommer fram. Hur gott smakar egentligen bröd med aprikospuré i? Hur ser en bra knäckebrödssmet ut? Hur ser egentligen den ultimata surdegen ut? Alla de frågor som väcks precis innan John Blund kommer och tar en!
Emma Kreü - 24 april 2013
Mättnad inför sömnen
Mycket har jag lärt mig från alla de kokböcker som jag har läst och för tillfället läser. Kokböcker har blivit en av mina favoritkategoriern när det gäller att läsa vid sänggång. Inte lika tackeväckande som zombielittratur, inte lika sömnstörande som skräck och inte lika frustrerande som viss skönlitteratur. Och som sagt, mycket har jag lärt mig.
Massor om allt från inspektion vid inköp, tillredning och förtäring. Om passande saker, så som dekorationer, variationer och kombinationer. Om tillbehör, upplägg och trevlig dukning. Om tillhörande viner, om mattraditioner och kulturell bakgrund. Allt detta har jag lärt mig.
Men bland det viktigaste, alla kategorier, är det faktum att inte gå och lägga sig hungrig och sedan läsa kokbok som kvällitteratur. Det slutar aldrig bra. Då är det till och med bättre att läsa skrämmande vampyrlitteratur som får mig att sova med lampan tänd. För att läsa kokböcker när man ska sova på halvtom mage, det slutar banne mig aldrig bra....
Emma Kreü - 16 april 2013
Skulle kunna blivit en mardröm
Under påsken åkte vi hem till Öland för att träffa familj och vänner, äta god mat och sockerchocka oss, samt förbereda oss för en kommande flytt. Att flytta innebär självklart packning, kartonger hit, glas/kläder/böcker etc hit, så även för oss denna gång. Tanken var att rota runt lite i de kartonger som vi har lagrade i min svärmors källare för att kunna sortera och fixa och dona.
Och sortera, det fick vi, men inte alls på det sättet som vi hade tänkt oss. På Påskaftons förmiddag kliver nämligen maken ner i källaren på jakt efter en lite manick som behövs för tillfället och upptäcker där och då lukten som slår emot honom (Åh, lukten. Men som han sade melankoliskt senare under dagen "Det luktade ju i alla fall inte lika illa som på en Tanzanisk toalett", och jag är beredd att hålla med, härdad som man är). Lukten som kommer ifrån det faktum att de tre golvbrunnarna helt plötsligt har börjar pysa upp avloppsvatten som nu sprider sig längsmed golvet. Och våra kartonger som stod på den lägsta nivån i källaren....
Panik utbröt i huset. Vi fullkomligt flög ner i källaren, utrustade med handskar, stövlar, hinkar och vattendamsugare. Släktingar ringdes in. Genomdränkta mattor bars ut. Möbler släpades och kartonger flyttades. Och hela tiden dunkade det i bakhuvudet, "VAD ligger i kartongerna?". Flera timmar av fix och trix hit och dit tog det innan det blev tid att titta på dem.
När turen ändå kom dit så upptäckte jag att det var mina kläder, större delen av min samling med afrikanska tyger samt en hel del av makens böcker som låg längst ner i de där attans kartongerna. Ut med allt, inte tänka på vad det var i vattnet som blött ner dem. Se till att hålla händerna borta från ansiktet.
Kläder går att tvätta, de afrikanska tygerna likaså. Men böckerna...? Det var egentligen inte så många som vi fruktade när vi först såg förödelsen, men en hel del blev det ändå. Några av dem fick vi kasta på direkten (på sin trettioårsdag, med kärleksfull inskription fick maken "Extremely loud & incredibly close" och den kunde man bokstavligen talat vrida ur) medans andra hamnade på tork. Där ligger de kvar i väntan på vårt återbesök nästa helg. Och vi diskuterar stora frågor nu. Som hur stor sanitär olägenhet de egentligen är. Och om de alla kommer att sluta på vår alldeles egna lilla bokbål... Man får i alla fall trösta sig med att det kunde ha varit värre, mycket värre.
Någon liten del av förödelsen
Emma Kreü - 4 april 2013
Kram från en "Afrika vän". Fick en söt afrikansk historia av dig på min 36 års dag som bringar minnen på mitt nattduksbord...
Svara på kommentar
Åh, tack! Hoppas att du gillade den! Kram!
Skriv svar
Vojvoj.. :(
Svara på kommentar
Frågor jag skulle vilja fråga Andreas Roman
I fredags var det släpp och mingel kring Andreas Romans nya bok "Doktor Joseph", som kategoriseras som "Stockholm Vodou". Av olika anledningar hade jag inte möjlighet att gå och blev därför glad när tidigare samma dag upptäckte att Andreas Roman skulle ha författarsamtal på Medborgarplatsens bibliotek under lunchen samma dag. Efter lite omstrukturering av min dag så susade jag iväg och kom tyvärr lite sent, men i alla fall för att höra större delen av samtalet och alla frågorna, allt mycket intressant. Jag hann med att lyssna, köpa boken, få den signera samt susa tillbaka till jobbet under min lunch, winwin-situation.
Det bästa med att bo i närheten när det händer bokevents är att man kan susa dit och gå på dem. Men. Och det finns ett stor MEN här. Det värsta när man bestämmer sig i sista minuten för att göra det är att man ofta glömmer hjärnan på vägen dit man ska. Jag har nämligen drösvis med intressanta frågor som jag skulle vilja fråga Andreas. Och det hade kanske varit trevligt för alla inblandade om jag hade ställt dem där på plats, eller vad tror ni?
Jag skulle vilja veta om skräckförfattaren Andreas Roman är mörkrädd. Om han tror på vodou. Hur han gjort sin vodou-research (kycklingblod i cirklar på golvet i källaren? andeåkallning i hemma i grovköket? rom och djurtarmar i vedboden?). Om han vet om det finns kopplingar mellan vodou och den östafrikanska djudju-kulturen. Om han skrämmer sig själv när han läser det han har skrivit. Och om han verkligen skulle kunna tänka sig att skriva en kärleksroman.
Allt det här, och mycket annat, får vi inte veta, eftersom jag i fredags glömde hjärnan på min skrivbordsstol. Synd, måste jag tillstå, men samtidigt så är det ju alltid bra att ha saker och ting att fundera över innan man läser boken, där vissa svar kanske finns. Och några av derra frågor ska jag väl komma ihåg tills nästa gång jag går på spontana författarsamtal. Förhoppningsvis är det också en skräckförfattare, annars kanske jag blir bannlyst från dylika event i framtiden....
Emma Kreü - 26 mars 2013
Hejsan Emma,
Tack för att du kom och lyssnade på mig i fredags.
Jag var fasligt mörkrädd när jag var liten. Jag är hälsosamt mörkrädd nu.
Jag tror på vodouns kraft att förena och i viss utsträckning hypnotisera. Huruvida den kan förbanna eller välsigna genom ceremoni och ritual, det vet jag inte. Än.
Min research gick stillsamt till och till stor del har jag Etnografiska och Världskulturmuséet att tacka för det mesta jag lärde mig om vodou.
Jag är ytligt medveten om vodouns koppling och framför allt afrikanska ursprung, men valde att inte gräva för mycket i det. Ämnet är brokigt nog som det är.
Det bästa jag någonsin skrivit, kommer att bli en kärleksroman. Jag vet redan vad den ska handla om. Känner jag mig någon gång rustad, ska jag skriva den.
Allt gott,
Hälsar,
Andreas
Svara på kommentar
Hej Andreas,
Tack för att du svarade, det uppskattar jag verkligen. Då behöver jag inte fundera mera, vilket jag faktiskt har gjort. Skriver man om mörker så är relationen till mörker nog så viktig.
Hälsningar,
Emma
Skriv svar
Sällskapet Närkingarne
Som jag kanske tidigare har nämnt så är jag väldigt förtjust i litteratur som gas ut i små upplagor, gärna med lokal anknytning till trakter/organisationer och dylika trevliga institutioner. Därför blev jag väldigt glad när jag då jag föreläste om tiden i Tanzania för Sällskapet Närkingarne i förra veckan och fick ett exemplar av deras fina häfte som de gav ut i samband med att de firade 80 år! Ser fram emot att läsa den!
Emma Kreü - 23 mars 2013
Ständigt dessa lagerrensningar
Jag kan inte hjälpa det, jag fortsätter att tjata om mina lagerrensningar. Det kanske är fast på repeat, vad vet jag, men tanken om att en bra lagerrensning alltid är den bästa bokrean står fast. Och den bästa bokrean vill jag att alla ska få uppleva, för det är på många sätt något magiskt och speciellt.
Tyvärr så har jag inte tips över hela landet, hade de funnits så hade jag gärna delat med mig av dem, men några små tips finns alltid. Som Bysis Bok & Papper vid Bysistorget/Zinken i Stockholm. Där klev jag in i dag och hittade inte bara intressant bokrea, utan även ett litet rum längst in där ständigt rödmärkta böcker trängs om varandra. Kända som okända. Jag så direkt bland annat Sofia Nordin, Marika King, Johanna Lindbäck och Herman Linqvist bland högarna (och det var högar, I'm telling you!) och dit ska jag definitivt gå tillbaka och botanisera.
Har du tips på någon lagerrensning värd att besöka där du bor? Dela gärna i kommentarerna så att fler får nys om det!
Emma Kreü - 13 mars 2013
Visa mig din bokhylla så ska jag visa dig vem du är...
Emma Kreü - 4 mars 2013
Om man vet vart man ska leta...
...så kryllar det av guldkorn på den här bokrean.
Jag har nu besökt två bokreor som jag aldrig har varit på tidigare och jag har kommit fram till att det finns en enda sak som gör att rean verkligen blir en riktigt fullträff, och det stavas enkelt; lagerrensning.
Har bokhandeln där rean pågår samtidigt lagerrensning så är det stor chans att det blir en hit. Eller om det faktiskt är en lagerrensning du hamnat på, och inte en förplanerad rea med inköpta högar av specialutgåvor. För på en lagerrensning kan vad som helst hända, vad som helst kan ligga och glimma i högarna och bara vänta på att hittas. Och det är ju just det man vill åt, det man vill uppleva och uppnå med rean, känslan av att göra riktiga, fantastiska fynd.
Så, stalltipsen för i år för min del är SF-bokhandeln och, lite otippat, Stockholms stadsmuseum. Om nu just dessa bokhandlar inte finns i närheten av där du bor, kanske det finns en välsorterad bokhandel och ett annat museum som kanske kan stå för samma upplevelse? Den som söker ska finna...
Emma Kreü - 27 februari 2013
Tanken bakom
Tanken bakom att börja träna med fokuserat på gymmet tillsammans med en kollega var att det skulle få många resultat.
Må bättre. Undvika framtida ryggproblem. Bli starkare. Orkar lyfta/bära/hålla mer.
Speciellt det där med "lyfta/bära/hålla". Jag ska förklara närmare.
"Lyfta" - som i lyfta alla mina tunga kartongen sprängfyllda med böcker.
"Bära" - som i bära hem alla mina shoppingkassar och postpaket med böcker.
"Hålla" - som i orka hålla riktigt tunga böcker av tegelstensformat utan att bli trött i armarna.
"Under kupolen" av Stephen King, på över 1100 sidor i inbunden svensk utgåva, lärde mig i januari vikten av att vara stark. Då fick jag bitvis balansera den på en kudde för att kunna läsa.
Och dit kommer jag nog komma, och dagarna då jag kan balansera 1000-sidorsverk lätt i ena handen är välkomna men ikväll slog det bakut. Jag har nämligen redan träningsvärk efter dagens pass och det ömmar bara av att skriva på tangentbordet....
Jag tänker dra mig tillbaka och fortsätta helgens stillsamma aktiviteter istället...
...nämligen te och Anne Rice. I lätt, otung pocketutgåva. För oss som ännu inte blivit tillräckligt starka i nyporna för att balansera "Det" (Stephen King) galant i ena handen...
Emma Kreü - 20 februari 2013
Pssst... E-böcker... En iPad väger knappt något . Men jag misstänker att jag kanske svär i kyrkan...
Svara på kommentar
Aha, det är DÄRFÖR man ska gymma :) Ska lägga till det på listan över Bra Anledningar, och se om jag tar mig iväg nu i veckan...
Svara på kommentar
Precis, det är den bästa anldeningen av alla! :-)
Skriv svar
Egoistisk, högmodig och elak kärlek
Vi har precis fyllt i en enkät om litterära skildringar om kärlek som vi fortfarande bär med oss och jag var tvungen att fundera ett slag. Jag läser mycket om romantik och tänkte att det skulle finnas en flod av sådana som jag skulle kunna dela med mig utav. Och visst finns det en sådan flod, kanske till och med ett helt hav. Men nästan alla av dessa skildringar är just precis som en flod – de flyter vidare under bron och försvinner iväg till någon plats långt, långt borta i mitt stora minneshav och kommer bara fram om jag skulle leta efter dem. Få sjunker som en sten till botten och stannar kvar för evigt.
Men, efter lite tänkande så kom jag faktiskt fram flera som har stannat kvar hos mig. Kärlek av olika karaktärer – skildringar av kärlek behöver inte nödvändigtvis vara av sexuell natur – som finns kvar hos mig. Som kärleken mellan Emil och Alfred, eller varför inte mellan Mrs. Potter och lille Harry? Eller så som Claudius, kejsare av Rom, upplevde den? Eller varför inte som den Lilla Kaninen som ville springa bort tyckte att den var? Så många öden, så många versioner. Men, pratar vi om passionerad, förtärande och girig kärlek så blev valen desto svårare. Många skildringar finns det, men vilka stannar kvar hos dig som läsare? Till slut gick jag tillbaka till rötterna.
En av de första litterära kärleksskildringarna som jag minns verkligen fastnade hos mig var när jag som tolvåring läste ”Borta med vinden” av Margaret Mitchell. Scarlett och Rhetts kärlekshistoria i en oerhört rasistisk, pryd och hycklande värld satt i förfall är slitsam, egoistisk, högmodig, elak och på många sätt kränkande. Inget som jag på något sätt själv skulle vilja uppleva på nära håll och det var med skräckblandad förtjusning som jag läste om deras ibland heta, ofta motvilliga historia. Det stod klart för mig ganska tidigt i berättelsen att det här var en berättelse om att älska någon, men kanske aldrig tillräckligt, som representerar allt man föraktar och vikten av att vara ödmjuk i livet, innan det är för sent. Och vikten av att ta tag i sina riktigt ofördelaktiga karaktärsdrag, innan de kommer och biter en i ändan, för då är det redan för sen. Det är en riktigt obehaglig historia, ”Borta med vinden”, på många sätt och vis, och kärleken i den tillhör inte den snälla varianten som är det första man tänker på när man talar om just 'kärlek'.
Emma Kreü - 12 februari 2013
Tiden som bara rinner iväg....
"Gnöl och gnyl, att jag inte hann med det i dag heller" har varit en vanlig tanke under den senaste månaden. Mycket fantastiska saker har hänt, roligheter och omvälvande saker om vart annat och tiden har bara rusat förbi i 110, utan att ens stanna och fundera på om man ska följa med. Lite orättvist, måste jag tillstå.
Jag klagade över situationen på Facebook och fann snart förklaringen; det är männen i de grå kostymerna som har stulit den! Och när jag tänker efter så är det ju faktiskt logiskt. Riktigt logiskt till och med. För de verkar ju kretsa kring mig hela tiden, som svärmar av flugor kring en mosad mogen mango. Att jag inte tänkte på det själv.
Fast jag har ju hunnit med en rad mycket roliga och ganska så fantastiska saker under den sista månaden, och fortfarande händer det en hel del som fortfarande plastar in i den kategorin. Så allt går inte oavkortat till männen i de grå kostymerna. Inte alls. Men aknske en hel del. I alla fall de dagarna som jag tittar på klockan och varje gång så har minst fyra timmar passerat. Då känner jag nästan deras andedräkter i nacken....
(Så, för er läsare, i vilket litterärt sammanhang hittar man männen i de grå kostymerna som stjäl tid?)
Emma Kreü - 6 februari 2013
Männen i de grå kostymerna har nog hoppat från sidorna från en av Michael Endes böcker, du får leta efter Momo.
Svara på kommentar
Självklart, helt rätt!
Skriv svar
Aha-upplevelser
Ofta när jag läser tidningen så brukar jag fundera på vad det är som har inspirerat till de handlingar, uttalanden och händelser som det rapporteras om. Vad för slags upplevelser får vissa människor att agera och reagera som de gör? Vad får tidningar att skriva om, alternativt, vinkla, vissa saker som de gör? Ofta är det en väldigt långsökt tanke och väldigt sällan kommer jag fram till vad det kan vara. Ibland försöker jag även att göra (i min värld) logiska kopplingar till litteratur, vilket har resulterat i all ibland när jag blir upprörd över politiska beslut så brukar jag svära och muttra att "den och den personen borde läsa den eller den boken, så kanske de får lite perspektiv!".
Länge har jag vid de flesta tillfällen jag läser om försvarspolitik muttrat ännu ilsknare än vanligt och tänkt att beslutsfattarna borde läsa "Midvintermörker" av Lars Wilderäng. Det är en fiktiv berättelse om en rysk invasion av Sverige under modern tid och det eventuella händelseförlopp som skulle kunna inträffa då Sverige tvingas försvara sig inför en bra mycket större invasionsmakt. Alla som känner mig vet att jag blev väldigt förtjust i den (jag gjorde även en liten intervju med författaren på bokmässan, läses här). Jag gav även bort den i julklapp till delar av min familj, vilket gjorde att diskussionen blossade upp igen. Återigen kommenterade vi i grupp kring vem som borde läsa den och listan blev lång och diskussionerna ganska roliga.
Summa summarum av diskussionen var väl att krig är bland det mest obehagliga och sönderslitande som kan inträffa i en människas liv och att många i Sverige, som aldrig har upplevt det, kanske har en romantisk, idealiserad bild av det, alternativt noll och ingen inlevelseförmåga om vad det skulle kunna innebära, trots vår stora konsumtion av WWII-litteratur, överlevandes berättelser och besök vid krigsmonument (jag har själv besökt en hel del genom åren). Och historien bevisar att det händer igen och igen och igen, även om statistik (som jag läst någonstans, ni får väl tro mig på mitt ord) visar att antalet konflikter i världen har minskat kraftigt de senaste trettio åren, men att de som blossat upp ofta blivit mer aggressiva och våldsamma.
Rent historiskt sett så verkar vi européer ha svårt att hålla sams, i alla fall under längre perioder. Trots detta verkar vi tro att freden ska vara för evigt, vilket i sig är en fantastisk tanke. En om jag gärna nyttjar, länge och ofta. Dock är jag inte blind för vad människan är kapabel till, nu senast i Syrien. Och hellre väl förberedd som en scout, i alla lägen.
Men, tillbaka till det där med böcker som inspirerar. Under de senaste veckorna har jag insett att idéer verkligen är som fjärilar, om man själv inte fångar dem så flyger de direkt vidare till någon annan som gör slag i saken. Speciellt när jag öppnade tidningen i dag. Då insåg jag att någon annan definitivt redan hade gjort slag i saken. Journalisterna på SvD måste helt enkelt ha läst den...
Och det verkar redan som om ölanningarna har gjort det med...
Undrar vilken bok jag ska skicka istället? "På västfronten intet nytt" av Erich Maria Remarque?
Emma Kreü - 26 januari 2013
Det där med bokkonsumtionen...
Emma Kreü - 15 januari 2013
Planerna för 2013
Emma Kreü - 2 januari 2013
Julen hittills
Emma Kreü - 25 december 2012
Alla älskar Tolkien?
Emma Kreü - 17 december 2012
Vanans makt
Emma Kreü - 11 december 2012
Att med planering undvika att gå in i dimman....
Emma Kreü - 4 december 2012
Jullitteratur som förhoppningsvis resulterar i knäck i mängder...
Emma Kreü - 26 november 2012
Där man minst anar det...
Emma Kreü - 15 november 2012
Snart är det sent i november...
Emma Kreü - 10 november 2012
Mörkrädd som jag är...
Emma Kreü - 24 oktober 2012
Ord är (nästan) överflödiga
Emma Kreü - 18 oktober 2012
Man lär sig något nytt...
Emma Kreü - 11 oktober 2012
Boksmälla?
Emma Kreü - 3 oktober 2012
Det där med planering
Emma Kreü - 25 september 2012
Bokmässan 2012: Tema Norden
Emma Kreü - 10 september 2012
Ömmande handleder
Emma Kreü - 10 september 2012
Dan före dan före dan före bröllopsdagen
Emma Kreü - 29 augusti 2012
Ryggdunkningarna i Litteraturvärlden
Emma Kreü - 18 augusti 2012
En plats i solen
Emma Kreü - 11 augusti 2012
Dagens Jag Förstår Inte Varför
Emma Kreü - 7 augusti 2012
Det går trögt...
Emma Kreü - 3 augusti 2012
Köpenhamn i bokbilder
Emma Kreü - 23 juli 2012
Grilla enligt Paul
Emma Kreü - 19 juli 2012
Nostalgi deluxe
Emma Kreü - 5 juli 2012
Litterär frukost
Emma Kreü - 3 juli 2012
Fantasyutmaningen - så gick det
Emma Kreü - 2 juli 2012
Hur går det med Fantasyn?
Emma Kreü - 21 juni 2012
Nostalgi-Fantasy!
Emma Kreü - 17 juni 2012
Det var lite kyligt häromdagen....
Emma Kreü - 12 juni 2012
Fantasytips för hugna läsare!
Emma Kreü - 10 juni 2012
Nu har jag bestämt mig!
Emma Kreü - 4 juni 2012
Hur det gick till när det blev fantasy
Emma Kreü - 2 juni 2012
Läsutmaningen för juni månad: Fantasy
Emma Kreü - 1 juni 2012
Maj månad och dess läsutmaning är över
Emma Kreü - 31 maj 2012
Ibland behöver man lite nostalgi
Emma Kreü - 22 maj 2012
Bättre sent än aldrig...
Emma Kreü - 18 maj 2012
Örnen har landat
Emma Kreü - 9 maj 2012
Packa Emmas kappsäck
Emma Kreü - 27 april 2012
Hungespelen som film
Emma Kreü - 20 april 2012
Jag arbetar på att bota min lästristess...
Emma Kreü - 18 april 2012
Min lokala ICA-handlare
Emma Kreü - 10 april 2012
Låt det bli en deckare i Påsk!
Emma Kreü - 5 april 2012
Rapport för Kvartal 1
Emma Kreü - 3 april 2012
Stoppa Pressarna!
Emma Kreü - 2 april 2012
Nu vet jag vad alla pratar om....
Emma Kreü - 31 mars 2012
Dagens I-lands problem
Emma Kreü - 30 mars 2012
Zick-zack läsning
Emma Kreü - 27 mars 2012
Rea på Rea på Rea
Emma Kreü - 23 mars 2012
Krånglig relation
Emma Kreü - 21 mars 2012
Att knäcka läskoden och det som krävs för att göra det bra
Emma Kreü - 19 mars 2012
Skratta går ju
Emma Kreü - 15 mars 2012
Det vänder sig i magen
Emma Kreü - 14 mars 2012
Alla lika?
Emma Kreü - 12 mars 2012
Att snoka i någons bokhylla
Emma Kreü - 10 mars 2012
Vad får dig att inte läsa?
Emma Kreü - 9 mars 2012
Internationella Kvinnodagen
Emma Kreü - 8 mars 2012
Jag undviker allt
Emma Kreü - 7 mars 2012
Timmarna flyger
Emma Kreü - 5 mars 2012
Hello Supermarket
Emma Kreü - 3 mars 2012
Litterär Afton
Emma Kreü - 1 mars 2012
Att låna av varandra
Emma Kreü - 29 februari 2012
Att leta i rätt låda
Emma Kreü - 28 februari 2012
Ingenting i bokhyllan duger i dag
Emma Kreü - 25 februari 2012
J.K. Rowling skriver nytt!
Emma Kreü - 24 februari 2012
Det har varit lite hektiskt på sista tiden...
Emma Kreü - 23 februari 2012
Vad jag letar efter när jag letar på Bokrean
Emma Kreü - 22 februari 2012
SerieSverige
Emma Kreü - 21 februari 2012
För mycket av det goda
Emma Kreü - 20 februari 2012
Sverigepaket!
Emma Kreü - 17 februari 2012
Det är klart att jag inte kunde hålla mig....
Emma Kreü - 15 februari 2012
Läsvärt på nätet
Emma Kreü - 14 februari 2012
Bokreahelvetet
Emma Kreü - 10 februari 2012
Champagnelitteratur, del 2
Emma Kreü - 10 februari 2012
Jag vill ha Champagnelitteratur!
Emma Kreü - 9 februari 2012
Att slalomläsa sig fram
Emma Kreü - 7 februari 2012
Skäms du?
Emma Kreü - 1 februari 2012
Tålamod är en dygd, har jag hört
Emma Kreü - 30 januari 2012
Att omfamna läsningen kan vara tungt
Emma Kreü - 30 januari 2012
En helt vanlig onsdag i maj - Hjälp den här sidan att spridas:
Oberoende litterär tidskrift
Välkommen till LitteraturMagazinet
LitteraturMagazinet är en ny redaktionell tidskrift som hade premiär januari 2012. Vi är erfarna journalister och engagerade litteraturälskare som bevakar aktuell bokutgivning på heltid. Vi publicerar dagligen nya författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt.
Mer på LitteraturMagazinet:
- Startsidan - Sveriges största litterära magasin
- Artiklar
- Intervjuer
- Krönikor
- Essäer
- Debatt
- Avdelningar
- Recensioner
- Aktuella bokrecensioner
- Recensioner facklitteratur
- Recensioner barnlitteratur
- Recensioner poesi
- Recensioner serier
- Listor
- LitteraturMagazinet tipsar
- LitteraturMagazinet väntar på
- Boktoppen
- Boktoppen facklitteratur
- Boktoppen barnlitteratur
- Bloggar
- Läs mer om LitteraturMagazinet och kontakta redaktionen
- Och mycket mycket mer, se vår översikt
Vill du också nå 100.000 litteraturälskande läsare? Annonsera i LitteraturMagazinet
Senaste nyheterna från Sveriges största litterära magasin
Prenumerera på LitteraturMagazinets nyhetsbrev
LitteraturMagazinet är aktiva på twitter:
Följ @LitteraturM
LitteraturMagazinets har Sveriges största facebooksida om litteratur. Gilla oss på Facebook:
Favoritböcker
Liftarens guide till galaxen
av Douglas Adams
Småtrollen och den stora översvämningen
av Tove Jansson
Trollkarlens hatt
av Tove Jansson
Den hemliga historien
av Donna Tartt
Jag, Claudius
av Robert Graves
Häxorna
av Roald DahlVill läsa
Grand final i skojarbranschen
av Kerstin Ekman
Nattfåk
av Johan Theorin
Under kupolen
av Stephen King
Röda rummet
av August Strindberg
Gräset sjunger
av Doris Lessing
Doktor glas
av Hjalmar Söderberg
Hello Kitty måste dö
av Angela S Choi
Halva min Måne
av Anna Granström
Sofia Hallbergs blogg
Könsroller syns även i bokomslagen
ska man säga grattis?=D