Om att titta ner i tristessens djupa brunn - LitteraturMagazinet

 Essäer 
Om att titta ner i tristessens djupa brunn
Bok-
presentation:
Blek kung
Författar-
presentation:
David Foster Wallace
Flexband
Finns i lager, 280 kr
Systemets sopkvast
David Foster Wallace
Flexband
280 kr

Kanske har långsamheten något att säga oss?

Om att titta ner i tristessens djupa brunn

Att då och då känna tristess är oundvikligt för de flesta människor. Ändå talar vi sällan om långtråkigheten. Vi gömmer undan den.  Att ha tråkigt har blivit något skamfyllt i vår kultur.

Man börjar, intet ont anande, att läsa en bok. Efter några sidor börjar tankarna irra, man vänder blad utan att minnas ett dyft av vad som stod, blicken halkar till nästa avsats för att hitta något spännande att haka tag i. Aha! Du börjar glänta på locket till tristessens bottenlösa brunn!

Under läsningen av David Foster Wallace oavslutade verk "Blek kung" började långtråkigheten som fenomen sysselsätta mig. Vad är långtråkighet? Hur tar man sig igenom den? Och varför pratar vi så sällan om den?

För ärligt talat var "Blek kung" bitvis inte särskilt stimulerande läsning. Vissa kapitel var som att plöja skattetabeller, utan att ha vare sig intresset eller den grundläggande begreppsapparaten klar för sig. Men bokens idé handlade just om hur vi tar oss igenom tristess. Och det gjorde att jag fortsatte läsa.

De anställda på Skatteverket i Wallace roman har olika sätt att hantera sitt ytterst monotona arbete på. Den unge Lane Dean ser ständigt på klockan. Mellan de rättade deklarationerna gör han de rekommenderade muskel- och tankeövningarna: knip med skinkorna och tänk på en varm, rogivande strand. Men badstranden med palmer och vågbrus han frammanat i fantasin förvandlas obönhörligt till steril betong, vågorna blir till gelé och Dean själv alltmer självmordsbenägen. Klockan verkar gå baklänges. Shane Drinion å andra sidan uppfattar inte sitt arbete som tråkigt. Han ägnar det, liksom allt han företar sig, fullständig koncentration. Att det har den lilla bieffekten att han börjar levitera är han lyckligt omedveten om.

Nä, långtråkighet är inget man pratar högt om. Man har ju så roligt som man gör det, som det så vackert heter. Vilket lätt kan tolkas som att har man inte så roligt, så är man inte så lyckad. Att ha tråkigt är skamfyllt i vår kultur, den uppsjö av olika tidsfördriv som står till buds gör det omöjligt att med gott samvete sitta hemma och ha det tråkigt. Eller att ha ett tråkigt jobb, för den delen. Vi gömmer undan tristessen. Men tristessen kan också gömma något.

David Foster Wallace diagnostiserades redan under sin collegetid som depressiv och gick på tidvis tung medicinering. Framförallt allt hans egensinniga romaner har väckt stor uppmärksamhet med sin humor, sitt virtuosa språk och sin okonventionella uppbyggnad. Två av dem – "Systemets sopkvast" och "Blek kung" – har hittills utkommit på svenska. 2008 tog han sitt eget liv, vid 46 års ålder; manuskriptet till "Blek kung" efterlämnade han oavslutat på sitt skrivbord. Hans redaktör har gått igenom den enorma mängden efterlämnat material –  anteckningarna, kommentarerna och utkasten – och färdigställt romanen.

Bra litteratur, menade Wallace, ska få en att känna sig mindre ensam. Och då inte i betydelsen att som underhållning dämpa ensamhetens tristess en smula, utan något mer. "Blek kung" är ett försök att ringa in människans strävan att bemästra sin förvirring inför existensen premisser, en strävan vars symptom vi alla bär på.

För oavsett om långtråkigheten är kulturellt betingad eller ej måste vi inse att den är oundviklig. Nästa gång en bok visar sig vara svår och trist, eller tiden i väntrummet utvidgar sig till oöverskådliga eoner, kasta en blick ner i tristessens djupa brunn. För att ta sig igenom den krävs kanske att man ändrar sitt sätt att läsa lite, sitt sätt att tänka. Det kanske finns något att se.


Profil: Nina Fries

16 oktober 2012
 

Anmäl textfel

Kommentar av Cia

Visst är tristess och leda intressanta som fenomen och DFW beskriver det mycket bra. Men andra delar av boken handlar ju om människors självkänsla, studier i relationer, osv. och de delarna är ju brillianta. Som är han beskriver sin fars död. Eller när han råkar gå till fel föreläsningssal. Och dialogen på slutet mellan "den snygga" och "den saklige" på after worken. Dessa andra delar av romanen tycker jag var romanens storhet. Som dessvärre alltför få verkar ha läst eftersom de inte orkat ta sig igenom tristessdelarna (som i ärlighetens namn ibland var outhärdliga).

20 december 2012
Kommentar av Kettil Johansson

boken handlar, bland mycket annat, om att det viktiga för att överleva i vår samtid är att uthärda tråkigheten... alltså inte om att ha lite trist för att man är ledig och inte har nåt att göra... trist för att man dag efter dag gör exakt sammaa saker på sin arbetsplats men ändå inte kan ge upp... den som uthärdar tråkigheten är vår tids genier, enligt DFW... därav en roman som handlar om hur det är att arbeta på skatteverket

1 november 2012
Kommentar av Birgitta Gustafsson

Ja, tristess finns och behövs kanske som kontrast till det roliga. Självklart måste även tristess skildras, och en tråkig bok kan visa sig innehålla något av värde. Så inte ska man ge upp i första taget!

Men för min egen del beslutade jag för en del år sedan att inte läsa ut böcker som tråkade ut mig. Varför slösa tid på det? Tristess kan man finna ändå ...tyvärr!

17 oktober 2012
Osignerad kommentar

Mycket bra sak att ta upp, alla känner igen sig på något sätt och så är det så skönt att dela även de lite tråkiga i livet med varann, delandet lättar på trycket, så tror jag.

17 oktober 2012
litteraturmagazinet.article_154814.comments

Sök bok/författare/artikel


Om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet – Sveriges största litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Följ oss på Facebook, Twitter och prenumerera på vårt nyhetsbrev!
Läs mer om LitteraturMagazinet

LitteraturMagazinet recenserar

Litterär vinst på ekonomisk förlust

Recension: Jag har inte råd : Sorrow nr 5 av Marcus Stenberg

Lättläst x 4

Recension: Zenobia av Morten Dürr

Vackert om ett mörkt förflutet

Recension: Vid glömskans rand av Sergej Lebedev

Underbara bilder i mystisk skola

Recension: Mystiska skolan. Spöksången av Katarina Genar

Bland kojor och slott

Recension: I klockornas tid av Maria Gripe
Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB