LitteraturMagazinets recension
av Giftets flod, Gilbert Hernandez
Läsning du aldrig glömmer
När jag lånade hem "Giftets flod" trodde jag nog faktiskt att jag höll i en bok av Jamie Hernanandez, författare till serieböckerna om Maggie och Hopey. Nu hade jag istället fått med mig en serie av hans bror Gilbert – och det kommer jag aldrig att ångra.
"Giftets flod" utspelar sig i något latinamerikanskt land - kanske Nicaragua. Boken är en så kallad prequel till Gilbert Hernandez svit om byn Palomar - en radda serieböcker som jag inte hade läst tidigare (men som nu är hemlånade och ska läsas i sakta mak).
Medan Jamie Hernandez serier är ganska distanserade och lite blasé, lätta att bara flyta igenom, rör sig Gilbert Hernandez i en mycket mörk värld. Vi talar om militärdiktaturer och maffiavälde. Om ständig risk att bli dödad och en värld där kvinnan bara är en kropp.
Huvudpersonen i "Giftets flod" heter Luba. Hon växer upp utan föräldrar, i fattigdom – men är bara femton år när en förhållandevis rik man vill gifta sig med henne. Egentligen är det hennes navel han älskar – eller vet han mer om hennes mamma än vad hon själv gör?
Maken Peter driver en nattklubb där alla danserskorna är transkvinnor och det visar sig att han även har gift sig med en transsexuell kvinna tidigare, efter att ha betalat hennes könskorrigerande operationer. Nu är Luba hans hustru, men den tidigare frun är ute efter hämnd och när Peters chef misstänker att han har vänstersympatier – i en värld där det är en dödsdom – blir spiralen av våld ändlös.
Gilbert Hernandez tecknar bra, även om han har en förkärlek för gigantiska bröst. Luba är ingen lätt person att ta till sig, men hon växer för varje sida. Det är inte heller lätt att läsa "Giftets flod". Det handlar om att plåga sig fram, några sidor i taget, tills svärtan och desperationen blir för mycket. Men det är oerhört starkt – en läsning du aldrig glömmer.
Mottagen: 17 juni 2013
Anmäl textfel
