LitteraturMagazinets recension
av Julio's Day, Gilbert Hernandez
2013 års allra bästa seriealbum
Det är ödesmättat, det är tungt – och mycket njutbart.
Bröderna Hernandez, tre till antalet, är tecknare hela bunten och har ofta verkat innanför samma pärmar, men med mycket olika röster. "Julio's Day" är skapat av en av dem, Gilbert Hernandez, som för mig är den av bröderna som verkligen är grymhetens tecknare. Han har en förmåga att fånga det onda – inte något överjordiskt ont, men en ondska i oss människor och våra livsvillkor. Ett oundvikligt öde av fattigdom och död.
"Julio's Day" bara befäster min syn på denna Hernandez-broder. Vi får följa Julio, men inte under en dag som titeln tycks antyda, utan under ett hundra år långt liv. Julio föds 1900 och dör 2000. Han är homosexuell, men först och främst människa. Vi får också följa familjens och byns historia. Det är i Mexico, det är umbäranden, det är två världskrig som drar förbi och förändrar livet. Genom hela berättelsen slingrar sig också giftiga maskar som tycks gå i arv.
Här är kärleken bräcklig, dömd att sluta i förskräckelse. Här är livet precis så grymt som det ofta är, döden precis så oundviklig som den måste vara. Samtidigt fångar denna mörka berättelse något av det vackra i livet. Till detta fångande av livets skönhet hör också hela framförandet, med superbt tecknade bilder där svärtan balanserar det vita och fångar människors barndom, uppväxt, åldrande. Den enkla berättarstilen säger precis det nödvändiga – aldrig mer, men heller aldrig mindre.
Som i grekiska tragedier infinner sig en katharsis när jag lider med de här människorna, jag får en läsupplevelse jag sent ska glömma – och en känsla av att livet, med alla sina plågor, är något värt att vara väldigt glad över. "Julio's Day" blir därmed en av mina allra största seriestunder under 2013.
Mottagen: 6 januari 2014
Anmäl textfel
