LitteraturMagazinets ljudboksrecension
av När Finland var Sverige, Herman Lindqvist
Smittande och inspirerande historieskrivning
I sjuhundra år är Finland och Sverige ett land, berättar Herman Lindqvist i sin senaste bok.
Lindqvist hänvisar nästan genast till sina erfarenheter som krigskorrespondent. Kanske vill han förekomma de historiker som så ofta brukar ifrågasätta honom för bristande kunskaper. I den här boken poängterar han att han är journalist, inte historiker. Men för oss som älskar Lindqvists entusiasm och berättarglädje spelar det ingen roll.
Under min skolgång i Danmark fanns inte så mycket av det svenska perspektivet i historiaundervisningen – och än mindre av det finska. Att låta Lindqvist guida mig genom seklerna gör mig inte till historiker och jag kommer knappast att minnas namn, platser, årtal eller antalet döda soldater. Men jag har fått en värdefull översikt över Sveriges krigande och hur det gick till att Sverige tvingades avstå Finland till Ryssland 1809.
Att Sverige och Finland började framstå som ett land från ungefär elvahundratalet är lätt att förstå. Seglandet var det överlägsna transportmedlet och ländernas utsträckning kom att avgöras av hur de begynnande nationalstaterna kunde bevaka sina gränser. Att exempelvis Blekinge, Skåne och Halland var en del av Danmark, hade samma orsak. Det dröjde dock ytterligare några sekler innan man kunde tala om ett egentligt “Sverige”.
Svenska språket har ursprungligen inget gemensamt med finskan som i sin tur inte liknar ryskan. Det är intressanta detaljer som är värda att fördjupa sig i. Samernas språk har en helt tredje historia. Detta visar att vi alla har varit invandrare från skilda håll.
Men många svenskar kom att bosätta sig i “Österlandets” kuststräckningar och svenskan kom att administrativt bli det överordnade språket, trots att de finsktalande bönder var så många flera.
Etthundratjugo krig minst, med olika långa förlopp, härjade i det svenska riket och drabbade den finska landsändan ohyggligt svårt under loppet av de sjuhundrade åren som Lindqvist räknar Finland som Sverige. Detta lidande med alla sjukdomar, förfrysningar och mördande är utförligt beskrivet. Jag undrar hur folken kunde återhämta sig mellan allt detta? Det är något som jag skulle vilja veta mycket mera om.
Lindqvist läser alltid in sina egna böcker och han har blivit en välkänd och älskad röst hos de flesta av oss. Hans entusiasm och intresse för sitt ämne är smittande och inspirerande och det är ett nöje att lyssna till hans berättande, trots att historien är så oerhört grym.
När Lindqvist läser Döbelns tal till de finska soldaterna som var kvar i Sverige efter att Finland förlorats till ryssarna 1809, är det med en sådan rörelse i rösten att jag nästan själv börjar gråta.
Lindqvist poängterar att det svenska är så invävt i det finska att det har fortsatt genomsyra Finlands samhällsuppbyggnad ända in i vår tid. Exempelvis bygger finsk lag på Gustav den tredjes. Och språket finns kvar, åtminstone fläckvis. Inom skönlitteraturen är vi nog många som känner en nära gemenskap med den finlandssvenska litteraturen.
Mottagen: 17 september 2013
Anmäl textfel
