LitteraturMagazinets recension
av Det hungriga slottet, Isabella Nilsson
Vacker och obehaglig saga som gör upp med hälsohysterin
"Det hungriga slottet" liknar inget annat, varken i text eller i bild eller som helhet. Tillsammans med illustratören Kristin Lidström har Isabella Nilsson skapat ett konstverk i bokform.
Berättelsen gör nedslag hos olika figurer i konungariket där alla har ett problematiskt förhållande till mat; kungen som frossar i semlor, Alice vars smycken börjat skava, den anorektiska ballerinan. Därtill de som slår mynt på vår iver att bli smala, vackra och lyckliga; detoxdruiderna, den avundsjuka styvmodern.
Kristin Lidströms bilder är både vackra och obehagliga, i de människoliknande varelsernas djuransikten och pupillösa syns känslorna och hungern de bär på. Varje bild är ett konstverk fullt av detaljer, mönster och skuggor och varje millimeter är färglagd. Jag har uppskattat hennes illustrationer förr när jag stött på dem i tidningar, tidskrifter och på bokomslag men de här bilderna är något utöver det vanliga och helst vill jag riva ut sidorna och sätta upp dem på väggen.
Med allegorins hjälp kritiserar "Det hungriga slottet" jakten på den perfekta dieten, besattheten av att räkna kalorier och tillryggalagda kilometrar och den skam vi förväntas känna när vi faller för frestelser. Inte konstigt att karaktärerna blir galna. Ferdinand som föddes förtvinad för att modern höll igen under graviditeten gör i både text och bild starkt intryck, liksom Alice och ballerinan som är i olika stadier av sin självsvält:
"Kungliga balettens nätta prima ballerina
har en slang i näsan, orkar inte gå på lina.
Hon vägde nätt och jämt (och ständigt)
sju plus fjorton gram ...
sjukvårdsdiligensen hann med nöd och näppe fram.
Ett spår av rosa lyckopiller ledde genom kramsnön
kvällen då dansösen
nästan drunknade i Svansjön."
Trots att det rimmar, trots att det är rävliknande figurer i färgglada klänningar på bilderna drabbas jag så starkt. Jag frågar mig om det gått så långt att det är detta vi behöver istället för verklighetsskildringar och självhjälpsböcker för att inse det absurda i det kollektiva beteendet gentemot mat - en färgglad saga om bantande djur?
Isabella Nilsson vann Lilla Augustpriset 2009 med novellen Verklighetsprojektet. Debutromanen med samma namn kom ut 2011 och beskrevs som en blandning av det realistiska och det absurda, kryddat med fantastiska språklekar. I "Det hungriga slottet" drar hon än mer åt det absurda, kanske delvis beroende på formatet, och leker än mer med språket. Må så vara att det krävs full koncentration för att läsa men efter varje stycke utbrister jag "Wow!" och texten växer för varje läsning. Den som ändå kunde släppa loss och leka så.
Erika Wallman
Mottagen: 8 oktober 2013
Anmäl textfel
