Rätt ska vara rätt även när det blir fel - LitteraturMagazinet, Sveriges största litterära magasin

 Litteraturblogg Johan Unenge 
Rätt ska vara rätt även när det blir fel

Rätt ska vara rätt även när det blir fel

Finns det något negativt med en undersökning vars resultat kan användas till att få fler att läsa? "

När jag för ett par år sedan fick äran att som Läsambassadör propagera för "ungas läslust" blev jag djupt smickrad. Jag läste allt jag kom över, pratade med alla jag mötte och drog egna slutsatser. Jag hade också nästan 30 års erfarenhet av att åka runt i svenska skolor se med egna ögon hur det kunde se ut.

Ibland såg det inte så bra ut.

När jag avkrävdes ett första uttalande om varför det var så himla viktigt med böcker svarade jag att man blir snäll. Vad jag menade var att böcker gav chans att se hur andra levde och därmed kunde väcka empati. Motståndet blev omedelbart. I en indignerad facebooktråd fick jag läsa det inte alls var någon garanti. Det fanns böcker som var rent motbjudande i sin människosyn. Menade jag verkligen ALLA böcker? Varenda en? Hitler läste böcker. Så hur menade jag då egentligen? Hitler!

En debattör tyckte kanske att det var en dödande smash. 1-0

Jag såg hur många bibliotekarier jag mötte inte alls hade den tåga och säljteknik som jag trodde skulle vara nödvändig för att attrahera elever att läsa. Kanske även attrahera sin egen rektor att då och då tänka på vilken viktig uppgift skolbibliotekarien skulle kunna ha. Jag överdrev såklart. Generaliserade, för att visa på problemet. Jag frågade om det inte skulle behövas helt andra egenskaper ibland. Att deras konkurrenter om fritiden - dataspelen, hade en mer högljudd och ofta mer framgångsrik framtoning.

Snabbt kom motståndet. Jag blev varse att samtliga bibliotekarier inte alls var så som jag beskrev dem. Jag uppmanades: "ge mig ett exempel!". Min poäng- att sätta fingret på ett problem blev istället att förödmjuka EN HEL YRKESKÅR.

Jag försökte mig på motsatsen. Att låta exempel belysa problemet. Att jag hade mött en bibliotekarie som beklagade sig över att hon inte hade de röstresurser som krävdes för att tala med elever. ( Ett rätt slående exempel på hur vingklippt just den bibliotekarien kände sig). Ett annat exempel: Jag blev lotsad ner i en skolas pannrum för att bli förevisad det som rektorn tyckte var ett utmärkt skolbibliotek. I ett pannrum. Skolbibliotekarien var nöjd. Motargumentet blev att det bara var exempel. Att det inte sa någonting om Helheten. Generalisera funkade inte. Att ge exempel funkade inte. Att påstå saker- då kunde den värsta diktatorn i modern tid kastas fram.

Sakta förstod jag hur debatt fungerade. Ämnet var inte så intressant. Det är mer en teknikuppvisning. Eller reflex. Att det egentligen var som en slags dans, eller boxning. Du gör så, så gör jag så här och då svarar du så här…

Så dök den där nedslående undersökningen upp. Att högläsningen halverats på bara tio år. En siffra som delvis skulle kunna förklara svenska barn sjunkande (störtande) läsförståelse. Siffran var alarmerande men de flesta jag träffade hade på känn att de nog hörde till kategorin. Att de sociala medierna i högre grad upptog deras tid. Något måste göras. Det fanns en mottaglighet för den sortens uppgifter. Så resultatet fungerande mycket effektivt som argument för att gå till botten med högläsningen. Att bara säja " halvering på tio år" fick de flesta att sprattla till och vilja delta. Ur kastade sig in. Martin Widmarks projekt susade fram. Allt bra således, eller?

Så kom ännu en undersökning. En som påstod att så var det inte alls. Ingen halvering här inte. Tvärtom. Det funkar bra som det är. Junibacken och Läsrörelsen som stod bakom den första negativa (men väldigt användbara) misstänkliggörs. Debattinlägget är helt enligt dansstegen.

Kunde undersökningen manipulerats? Ordet "oseriöst" dyker upp. Man jämför äpplen och päron. Det kanske stämmer. Kanske.

Men om alla stannade upp ett ögonblick och såg vad en, möjligen felaktig siffra, åstadkom. En siffra som gick att använda till att uppmana föräldrar att läsa mer för sina barn...? Vem skulle i så fall drabbas av det? Finns det överhuvudtaget något negativt med en undersökning vars resultat kan användas till att få fler att läsa?

Har ingen betydelse. Med statistik kan man få folk att tro vad som helst. Lura dem. Ett farligt vapen. Rätt ska vara rätt. Hitler använde antagligen statistik....


Taggar: #en läsande klass
4 maj 2014
 

Mer mobiler i trafiken

Mer mobiler i trafiken

Mobilsurfandet i trafiken är det bästa som hänt"

Jag vet, det är många som är oroade. Hela Europa funderar kring frågan. Och det fattar ju vem som helst att det inte går att vara en bra bilförare och samtidigt hålla på att instagramma och kolla fotbollsresultat. Speciellt inte om man har progressiva glasögon. Bara omställningen från att blicka fram mot ett övergångsställe i fjärran för att sekunden efter läsa ett mail med pluttsmå bokstäver är livsfarlig.


Kommentera
 

Johan Unenge

Skriver och tecknar för stora som små

Johan Unenge är författare, tecknare och var under ett par år Sveriges läsambassadör.

Har skrivit för stora som små.

Läs mer ...

Sök i bloggen

 


Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB