Bok- presentation:	Mördarens apa
Författar- presentation:	Jakob Wegelius
Kartonnage Finns i lager, 253 kr MP3 CD Finns i lager, 280 kr Storpocket Finns i lager, 156 kr

2014 års Augustpristagare

Vinnarna till Augustpriset 2014 är utsedda! Efter att ha varit totalt 18 nominerade böcker har en vinnare från respektive kategori korats:

Årets svenska barn- och ungdomsbok - "Mördarens apa" av Jakob Wegelius

Årets svenska skönlitterära bok - "Liv till varje pris" av Kristina Sandberg

Årets svenska fackbok - "Naturlära: limes norrlandicus" av Lars Lerin

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Bok- presentation:	Lögner
Författar- presentation:	Sarah Shepard

Böckerna bakom Pretty little liars

För snart två veckor sedan fick jag min efterlängtade semester. Sedan dess har jag hunnit vara i hemmakära Uppsala, hälsat på en vän i Sundsvall och resa till Norge med min sambo. Vi åkte till Bergen och njöt av naturen. Galet fint var det, jag fick lite Sagan om ringen-vibbar. Vi vandrade nästan varje dag, och på kvällarna läste jag böcker. Bland annat Sara Shepards bokserie Pretty little liars.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Bok- presentation:	Inga livstecken
Författar- presentation:	Inger Frimansson

Minirecension: Inga livstecken

Igår läste jag Inger Frimanssons ungdomsroman "Inga livstecken" från 2004. Jag hittade henne efter att ha googlat runt på ungdomsböcker och psykologiska thrillers, innan dess har jag aldrig hörs talas om henne. Boken handlar om ett kompisgäng i gymnasiet: Andreas, Olivia, Siri och Magnus. En dag försvinner Andreas. Han beter sig skumt och sticker bara iväg utan att säga vart han ska. Efter ett par dygn kopplas polisen in, och alla börjar tro det värsta.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Bok- presentation:	Shutter Island Patient 67
Författar- presentation:	Dennis Lehane

Läsa och skriva - hand i hand

Ni vet när man är inne i ett sånt där flow av både läsning och skrivande? Hur skönt det är? Där är jag nu. Det känns så roligt att läsa igen! Jag både lyssnar på ljudbok och läser fysiska böcker. Kommer på små textsnuttar här och där, tänker på min text innan jag somnar och när jag dricker kaffe på morgonen. Det hänger säkert ihop. Flowet.

Det är det som är så häftigt, att läsningen påverkar skrivandet. Jag kommer på mig själv med att få nya idéer till mitt manus, och så inser jag att det nog kommer från Shutter Island. Skruvade mindfuck-idéer. Lite skevt hela tiden. Vilket också var precis vad jag hoppats på! När man är inne i ett skrivflow blir det extra viktigt vilken typ av böcker man väljer att läsa, i alla fall för mig. Det hjälper till med tonen, språket, och - som jag sa - idéerna.

Kommentera

Kan vuxna uttala sig för ungdomar?

Det som gör mig så irriterad är att jag ofta tänkt på problematiken i att vuxna skriver ungdomsböcker, och att vuxna recenserar ungdomsböcker, fastän det är ungdomar som ska läsa."

Idag gick jag av en slump in på en gammal recension jag skrivit av en ungdomsbok, och upptäckte en kommentar jag inte sett tidigare. I recensionen hade jag skrivit att jag tyckte språket var väldigt träffsäkert eftersom det fångade hur ungdomar pratar med varandra. Jag tyckte därför inte att boken kändes konstlad eller hade ett vuxenperspektiv.

Kommentaren jag fick var av en ung person som inte alls höll med. Hen ifrågasatte dessutom hur jag (och andra vuxna recensenter) tar oss friheten att säga vad är "korrekt ungdomsspråk", när vi själva inte är ungdomar längre, och inte rör oss i den miljön. Det här gav mig en tankeställare.

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 2 kommentarer

Bok- presentation:	14
Författar- presentation:	Alexandra-Therese Keining
Danskt band Finns i lager, 172 kr

Är författaren bättre på att fånga läsaren idag?

Under loppet av en helg läste jag två böcker med målgruppen barn/unga, och de var skrivna med 60 års mellanrum. Det blev två totalt olika läsupplevelser. Det kan ha berott på både genre, målgrupp eller olika författarstilar, men jag tänker ändå att en skillnad låg i det där tidsglappet.

Den ena var Alexandra-Therese Keinings ”14” som släpptes 2014, och den andra var C. S. Lewis ”Hästen och hans pojke” (den 3 i Berättelsen om Narnia) som släpptes 1954. Helt olika böcker dels vad gäller målgrupp - Narnia får väl ändå anses vara barnböcker medan 14 är en ungdomsbok. De tillhör dessutom olika genre, men det var också något med berättarstilen och upptrappningen som jag reagerade på.

Hästen och hans pojke bjöd inte på sådär jättemycket spänning. Jag kände inte det där suget efter att hänga med på äventyret in i Narnias fantastiska värld. Den kändes nästan som att jag fick till mig berättelsen på fel sätt – ”såhär var det. En gång för längesen. Sen blev det såhär.” Typisk saga-berättelse.

I 14 (och de flesta andra barn- och ungdomsböcker som släpps idag) jobbar författaren massor på den här spänningsupptrappningen. Den som gör att vi läsare inte kan lägga ifrån oss boken, den som gör att vi måste bläddra vidare för att veta hur det går. Det känns till och med som en förutsättning för att förlagen ska ge ut en bok idag, och det där jobbet saknade jag i Narnia.

Jag tror att jag har tänkt liknande saker om andra barn- och ungdomsböcker som skrevs för många år sen. Det var liksom en annan berättarteknik. Andra sorts krav. Även om Narnia har en fantastisk historia och intrig berättas den inte på ett sätt som tilltalar mig. Och intrigen går lite förlorad om jag ändå inte fångas in i berättelsen. Det känns ungefär som när nån ska dra ett skämt och gör det i fel ordning.

Vad tror ni – har kraven på berättarteknik och upptrappning förändrats? Är författare idag generellt sätt bättre på att fånga läsaren?

Kommentera /Visa 3 kommentarer

Bok- presentation:	Hungerspelen
Författar- presentation:	Suzanne Collins
CD-skiva Finns i lager, 316 kr

Hajpade böcker – bra eller dåligt för läsupplevelsen?

Många har svårt för att läsa hajpade böcker. Böcker som alla jublar över, tipsar om och skriver fina recensioner om. Det är som att den där hajpen i sig förstör läsupplevelsen. Antingen för att förväntningarna är läskigt höga, eller också för att det helt enkelt inte känns unikt att älska en bok som tusentals andra älskar.

Det kan också vara så att boken faktiskt är helt okej, till och med bra, men den är inte sådär fantastisk och världsbäst som alla andra verkar tycka. Det här kan ju göra oss läsare skeptiska också. Man börjar fråga sig varför alla hyllar just den här boken. Är den så himla speciell? Vad är det jag inte fattar?

Sen finns det andra som blir nyfikna och förväntansfulla av hajpade böcker. Kanske känns det till och med positivt att många hyllar boken. Som ett säkert boktips. Det faktum att så många pratar om boken kan ju också kännas väldigt roligt. Varför inte hajpa tillsammans? Turas om att ta upp fantastiska saker med boken och diskutera varför den är så bra.

Personligen blir jag inte avskräckt när böcker blir sådär galet hajpade. Kanske för att jag oftast brukar instämma när jag väl läst boken. Väldigt få hyllade böcker lämnar mig oberörd. Sen beror det ju givetvis på vilken genre det är – är det en genre jag vanligen inte läser är chansen ganska liten att jag ska älska just den boken.

Hyllade barn- och ungdomsböcker som ”Förr eller senare exploderar jag”, ”Hungerspelen”, ”Divergent” och ”Jellicoe road” är böcker jag fått höra att jag bara måste läsa. Att de är fantastiska. Och så fort jag får höra det väcks den där känslan av förväntan i mig – tänk, tänk om jag får en läsupplevelse i stil med Harry Potter! Tänk om just den här boken kommer vara så bra.

Få böcker lever visserligen upp till just Harry Potter-böckerna, men den där känslan av förväntan landar oftast precis rätt i mig. Som att det var rätt, att boken förtjänade att hyllas. Sen kan jag själv stämma in i hajpen. 

Kommentera

Bok- presentation:	Dunkla hot
Författar- presentation:	Elsie Petrén
Inbunden Finns i lager, 163 kr

Ungdomsbok eller vuxenbok?

I min recension av ungdomsboken ”Dunkla hot” skrev jag bland annat om det faktum att bokomslaget är ett väldigt renodlat barn- och ungdomsomslag, vilket säkerligen gör att färre vuxna väljer att läsa boken. Detta resulterade i en intressant kommentar från en läsare. Hen menade att de flesta vuxna människor inte läser lättlästa böcker från barn- och ungdomsbokförlag, och att det snarare är problematiskt att vuxna människor endast konsumerar barn- och ungdomskultur. Den här kommentaren fick mig att fundera.

Jag ser inget problem i att vuxna människor endast konsumerar barn- och ungdomskultur. Det är ofta betydligt mer nedvärderat och underprioriterat än ”vuxenkultur”, så om vissa väljer att endast läsa exempelvis barn- och ungdomsböcker blir jag snarare glad för det. Jag ser heller inget problem i man som vuxen endast konsumerar ”vuxenkultur”. Jag tror på att läsa det som känns intressant och tilltalande för var och en.

Det som däremot kan vara problematiskt, och som jag ville poängtera i min recension, är den tydliga uppdelningen mellan ungdomsböcker och vuxenböcker. Den enda egentligen skillnaden som jag kan se är att ungdomsböcker bör ha en huvudperson, eller åtminstone en central person, som är ungdom. Går vi ännu lägre ner i åldrar handlar det även om pedagogik och att det exempelvis inte ska vara för läskigt eller tungt, men rena ungdomsböcker behöver faktiskt inte skilja sig nämnvärt från vuxenböcker. Det kan handla om att hitta sig själv, det kan vara samhällskritik, det kan handla om döden. Precis vad som helst.

Genom att välja ett bokomslag som så tydligt vänder sig till den tilltänkta målgruppen, i det här fallet ungdomar mellan 12-15 år, gör det också att färre personer utanför målgruppen väljer att plocka upp boken. Det signalerar att det här är en bok för ungdomar, men inte för mig som vuxen. Just den här typen av uppdelning är jag kritisk mot, eftersom jag tror att det finns mycket att hämta från både ungdoms- och vuxenböcker. Varför inte låta gränserna lösas upp och istället låta smaken välja? Om boken i fråga handlar om ett aktuellt ämne i samhället, spelar det då någon roll om boken klassas som ungdomsbok eller vuxenbok?

Kommentera /Visa 2 kommentarer

Bok- presentation:	Kurt Cobain finns inte mer
Författar- presentation:	Hanna Jedvik

Olika typ av kärlek

Inför alla hjärtans dag har det kryllat av fina boktips hos LitteraturMagazinet. Ni läsare har påmint mig om många fantastiska böcker om kärlek. När jag först fick frågan tänkte jag automatiskt på kärlek mellan par, men det finns ju massor av kärlek i böcker som inte är mellan par. Här kommer lite boktips med olika typ av kärlek! 

Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik:
En vacker skildring av vänskapen mellan Lovis och Alex som hittar varandra första dagen på gymnasiet, och hur deras vänskap utvecklas och blir starkare från den dagen. Hur de växer ihop, blir bästa vänner, och hur svårt det kan vara när ens bästa vän mår riktigt dåligt. Boken berättas ur Lovis perspektiv direkt till Alex, och det gör den bara ännu bättre. Det blir en kärleksförklaring till honom, och till vänskap.

Syskonkärlek av Katarina von Bredow:
En annorlunda bok om syskonkärlek. Här får vi följa syskonen Amanda och Ludvig som får starkare och starkare känslor för varandra. Vad gör man när man älskar sitt syskon på fel sätt? Det här är en bok som väcker frågor om vad som egentligen är rätt och fel, och vem man får eller inte får älska.

Höstgärning av Stephen King:
En novell ur novellsamlingen Sommardåd/Vinterverk. Här får vi följa fyra killar som ger sig iväg för att se ett lik för första gången i sina liv, men novellen handlar egentligen om så mycket annat. Om sorgen var och en bär på, och hur de stöttar varandra i det. Hur de tar hand om varandra. Filmen Stand by me baseras på den här novellen, och även den är fantastisk! I slutet när låten Stand by me med Ben E. King går på ryser jag som en galning.

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell:
En av mina favoritböcker som handlar om trettonåriga Jenna. Samtidigt som Jenna träder in i tonårslivet bär hon också på något mycket tyngre: Jennas mamma har cancer. Det finns så mycket jag tycker om med den här boken, men dels är det den starka kärleken mellan barn och förälder. Och rädslan över att förlora den viktigaste personen man har.

Pannkakstårtan av Sven Nordqvist:
Det här är bara en av många underbara böcker om gubben Pettson och katten Findus. En varm berättelse om kärleken mellan människa och djur.

En ö i havet av Annika Thor:
Det här är första boken om systrarna Steffi och Nelli som helt ensamma kommer till Sverige för att undkomma judeförföljelserna i Österrike. De måste starta ett helt nytt liv, utan någon aning om hur länge det varar eller om de någonsin kommer få se sina föräldrar igen. Väldigt fina böcker om syskonkärlek när den är som bäst.

Kommentera

Moraliserande ungdomsböcker

Varför inte ge en realistisk bild, med både oansvarigt sex och mycket alkohol, och gestalta vilka konsekvenser det kan ha för en ung person?"

På tal om lyckade huvudkaraktärer har jag även funderat på hur moral speglas i böcker, och då mycket genom huvudkaraktären. Speciellt ungdomsböcker tenderar att vara moraliserande. Som att de ska förmedla en vettig bild av hur man bör bete sig. Och absolut, till viss del kan jag se poängen med det. Det visar ju ändå att vuxna tar sitt ansvar över vilken bild de förmedlar till barn och ungdomar. Det finns ändå en skillnad mellan att ta sitt ansvar och att blunda för hur det faktiskt är.

Vissa barn- och ungdomsförfattare tenderar istället att skriva hur de önskar att det var, vilket gör att böckerna blir moraliserande och undervisande. Det blir en pekpinne. Vanligen handlar det här om exempelvis alkohol och sex. Visst, det vore skitbra om alla ungdomar drack lagom mycket alkohol (eller kanske ingen alls) och aldrig hade oansvarigt sex. Det vore toppen, men det är inte sant.

När författaren levererar en huvudkaraktär i form av en tonåring som lugnt säger tack men nej tack när det erbjuds alkohol, eller som säger nej till sex när hen är osäker på om det känns bra eller inte, då visar den författaren inte upp verkligheten. Snarare vuxnas förhoppning om hur det borde vara. Varför inte ge en realistisk bild, med både oansvarigt sex och mycket alkohol, och gestalta vilka konsekvenser det kan ha för en ung person? Då menar jag inte främst en oönskad graviditet, utan snarare vad det kan göra med självförtroendet eller hur mycket ångest det kan leda till.

Portkod 1321 är en TV-serie som enligt mig lyckats förmedla hur det verkligen är, istället för hur vi önskar att det skulle vara. Det finns både sex, kärlek, alkohol och ätstörningar – men det är så ofattbart mycket igenkänning. Många som sett serien har sagt just det, att de känner igen sig och kan relatera till sin egen tonårstid. Serien känns nästan som en ungdomsbok. En riktigt, riktigt bra ungdomsbok. Om inte annat önskar jag att fler barn- och ungdomsförfattare kunde inspireras från den här serien, och skriva om hur verkligheten faktiskt ser ut.

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Bok- presentation:	Harry Potter och de vises sten
Författar- presentation:	J. K. Rowling
Kartonnage Finns i lager, 226 kr Inbunden Finns i lager, 334 kr

Böcker du blir besatt av

Vad är det som gör att vi blir besatta av vissa böcker? Jag menar alltså inte böcker som är bra, till och med riktigt bra, utan de där böckerna som tar andan ur dig. Som förvandlar din egen verklighet till en grå massa. Som kan få dig att ge upp vad som helst i den för att få läsa vidare. Den här typen av böcker behöver inte ens vara bäst skrivna, eller ha bäst budskap. Det handlar om något annat. Något som triggar en känsla i dig, och som du blir verkligt berörd av.

Jag tror att det har hänt mig tre gånger. Det finns ju nyanser, men ni vet sådär ordentligt. Den första bokserien (för alla tre är faktiskt bokserier) var Harry Potter. Jag väntade som alla andra på ett brev från Hogwarts, jag var Harry och jag litade lika mycket på Ron och Hermione som han gör. Jag grät när Sirius dog, jag tappade andan när Dumbledore dog, och jag fick ont i hjärtat när jag förstod vilken uppoffring Snape gjort och hur mycket han älskade Lily.

Den andra bokserien var Twilight. För ett par månader sen började jag tvivla på min känsla inför de här böckerna, dels för att många runtomkring mig sågade dem rakt av och inte kunde förstå hur man kunde gilla en menlös tjej som Bella och en kontrollerande kille som Edward. Och jag vet att den här kritiken inte är helt obefogad, vilket var den andra anledningen till att jag började ifrågasätta min härliga känsla inför böckerna. Därför läste jag om dem i höstas, och vet ni? Det hände igen. Exakt samma känsla bubblade upp i mig, den som önskar att jag aldrig någonsin behövde lämna Bella och Edward, och som i den stunden skulle dö om de inte fick varandra i slutändan.

Den tredje bokserien var Hungerspelen. Jag fascinerades mycket av världen i de här böckerna, av samhället och hur många paralleller det fanns till vårt eget samhälle. Sen fastnade jag mycket för Katniss som person, och jag hejade alltid på henne och Peeta. Jag är svag för kärleksrelationer, det måste jag erkänna. Det triggar ofta den där måste-läsa-vidare-känslan i mig. Det finns visserligen många böcker där jag känner så, och vad det är som gör just Katniss & Peetas eller Bella & Edwards relation så speciell, det kan jag inte svara på. En skicklig författare, kanske. Eller äventyren runtomkring i kombination.

Jag funderar ofta över den där besattheten. Varför det blir så med vissa böcker, och inte andra. Sen funderar jag på hur det känns. För visst är det härligt, men inte bara. Det är som att träffa någon du blir riktigt kär i, och sen bestämma att det bara får vara en viss tid. Typ som att ni har sommaren ihop och sen måste åt olika håll. Båda vet att det kommer ta slut, men ändå lyckas ni njuta av varje dag tillsammans. Sen kommer hösten, och du blir bara så tom i hela kroppen. Ja, det är klart du visste att det skulle ta slut. Ändå är det så förbannat sorgligt, och det tar ett tag innan känslan försvinner. Jag försöker trösta mig med att det går över, och att vi i alla fall hade en riktigt fin tid tillsammans. Jag hade inte bytt den mot någon annan.

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Bok- presentation:	Hungerspelen : trilogin
Författar- presentation:	Suzanne Collins

2012 års bästa ungdomsböcker

När jag satte mig ner och funderade över vilka de bästa böckerna jag läst under 2012 var insåg jag två saker. Dels att nästan alla böcker jag kom på var ungdomsböcker, och dels att det var väldigt många. Så när jag nu hänger på list-trenden tänker jag sammanfatta de ungdomsböcker jag läst under 2012 och som enligt mig är de allra bästa. Och egentligen inte i ordning.

1. Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins. Även om de är skrivna från 2008 nådde de mig 2012 och de är, som sagt, helt fantastiska. Ett nytt koncept med både sci-fi, fantasy, drama och aktuell samhällskritik. Dessutom väldigt bra skrivna.

2. Jellicoe Road av Melina Marchetta. Det tog 150 sidor vilket är lite för långt, men sen kramade den om mitt hjärta så hårt att jag grät när den var slut. Så fina relationer, så mycket sorg och ändå hoppfullt, och så vackra meningar att det ibland är ren poesi.

3. Flyga högt av Katarina von Bredow. En stark skildring av normer och förväntningar på både killar och tjejer, men också på vänner och familj. Den påminde mycket om Tusen gånger starkare av Christina Herrström som också tar upp liknande teman, men von Bredow gestaltar det på ett bättre sätt.

4. Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall. Augustnominerad och hyllad med all rätt. Precis som Flyga högt tar den här boken upp viktiga teman bland ungdomar och de sociala koder och hierarkier som finns mellan vänner, och hur otroligt viktiga de är.

5. Sjutton år och skitsnygg av Emma Granholm. Här får vi följa en kaxig och skitsnygg huvudperson som alltid är van att få som han vill, och vi får se allt hur hans perspektiv vilket är spännande. Jag kan fråga mig vad moralen är i den här boken, samtidigt som jag uppskattar att författaren utmanar vilka moralkakor som finns. Den här boken är trots allt väldigt realistisk.

6. Som om jag frågat av Johanna Lindbäck. En trovärdig berättelse om en familj som håller på att splittras, och hur det påverkar framför allt barnet som i det här fallet är en tonårskille. Hur man känner av stämningen hela tiden, vill att allt ska vara bra och försöker hålla skenet uppe för kompisarna.

7. Elin under havet av Sofia Malmberg. Också en Augustnominerad bok som jag både tyckte och trodde skulle vinna. Den är berättad i en spännande form, den tar upp viktiga och allvarliga teman som behöver tas upp, och jag tror den kan användas som ett verktyg för att prata med barn. Väldigt realistisk trovärdig bok.

8. Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik. En berättelse skriven till en vän, till vänskap, med mycket känslor och musik runtom. Om hur stark en vänskap kan vara, vad man faktiskt gör för sin vän och hur maktlös man kan känna sig när vännen mår dåligt.

9. Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg. Även om jag inte tyckte den här boken höll lika bra kvalitet berättelsen genom så tycker jag om att Hellberg har använt både nordisk folktro och många andra igenkänningsfaktorer och gjort en egen tolkning av det. Allt behöver inte vara vampyrer, det funkar bra med gamla hederliga troll också.

10. Ett hus utan speglar av Mårten Sandén. Fantastiska illustrationer och en allvarlig, sorglig, hemsk men väldigt trovärdig ton. Realism förklädd i fantasy, vilket jag alltid tycker är snyggt. När de övernaturliga inslagen får bottna i känslor och händelser vi läsare förstår och känner igen.

Det här är bara några av alla underbara böcker jag läst, men det fick bli ett urval. Mitt mål är att hitta lika många och lika fantastiska böcker inför nästa år!

Kommentera

Söker ungdomar och vuxna samma läsupplevelse?

Är det så att vuxna har andra krav på barn- och ungdomsböcker än vad ungdomarna själva har?"

Efter att ha läst en text om unga som själva vill välja vad de läser började jag fundera. Väljer vi vuxna vad ungdomarna ska läsa? Man hade gjort en undersökning och frågat en grupp ungdomar och en grupp vuxna om vilka de bästa barn- och ungdomsböckerna var, och listorna blev helt olika. Det här tycker jag är väldigt intressant. Är det så att vuxna har andra krav på barn- och ungdomsböcker än vad ungdomarna själva har?

Är vuxna generellt sätt mer kritiska mot exempelvis normer och klyschor? Har vuxna högre krav på att konceptet ska kännas nytt och fräscht, medan barn- och ungdomar vill ha en bok som fångar läsaren från första sidan? Om den sedan handlar om vampyrer eller något annat kanske gör detsamma. Eller finns det vissa teman som generellt sätt går hem mer hos ungdomar? Kärlek, till exemel. Eller äventyr. 

När jag själv läser barn- och ungdomsböcker tänker jag främst inte på hur jag tror att alla barn- och ungdomar kommer uppfatta texten, utan vad jag själv tycker. Mitt eget omdöme, som är det enda jag kan utgå från. Eftersom jag läser mestadels barn- och ungdomsböcker och uppenbart har fastnat för den genren, då kan man ju anta att min åsikt ibland sammanfaller med många barn- och ungdomars åsikter, eftersom vi är inne och letar i samma genre. Eller är det så att barn- och ungdomar letar efter något annat i sin läsupplevelse, och att min åsikt därför inte säger någonting? När jag tipsar om en bok och en förälder tänker "vad kul, den där ska jag köpa till mitt barn", då kanske det är helt fel.

Borde vi lyssna mer på vad ungdomarna själva tipsar om? Istället för att bjuda in en litteraturexpert i morgon-TV som ska tipsa om de bästa barn- och ungdomsböckerna så kanske vi borde bjuda in ett par ungdomar istället. Några som läser mycket, och som har bra koll på vad de själva och andra i deras omgivning tycker om att läsa. Och istället för att bara skriva en recension i tidningen om vad man själv tycker om en bok så kanske recensionen borde kompletteras med att ett par ungdomar fått uttala sig om boken. För om det nu är så att vuxna och barn- och ungdomar har olika syn på vad en bra bok är, då borde fler åsikter komma från ungdomarna själva.

Kommentera

Bok- presentation:	Sagan om ringen Box Pocket
Författar- presentation:	J. R. R. Tolkien

En helg full av läsning

Hur mycket hinner man läsa på fyra dagar? Ni vet den där känslan som infinner sig när man tar långhelg, att man har oändligt med tid? När man dessutom ska åka bort och ta det lungt de där dagarna packar man som en idiot. Nu ska jag nämligen hinna läsa böcker, skriva på mitt manus och kolla ikapp alla avsnitt från Mysteriet på Greveholm. Jag vill gärna ha ett Sagan om ringen-marathon också, så jag är laddad inför The hobbit nästa vecka. Kommer jag hinna allt det där? Nej.

Jag tänker ändå att jag vill gardera mig med böcker. För det kan vara så att jag får värsta läsflowet och läser en bok per dag. Eller två, till och med. Det är fullt möjligt om böckerna dessutom inte är så långa. Här är böckerna jag tar med mig:

- Något måste hända nu av Anna Lindberg
- Man kan inte säga allt av Peter Pohl
- 62 dagar av Cilla Nauman
- Ett hus utan speglar av Mårten Sandén

En helt fantastisk blandning, om jag får säga det själv. Eller i alla fall precis vad jag är sugen på. Jag la dessutom ner läsplattan så jag har lite reservböcker. Förmodligen hinner jag väl läsa två av böckerna, men jag vill verkligen inte hamna där på tåget hem utan bok och känna att värdefull lästid försvinner. Tåget är nämligen en perfekt plats att läsa på. Tiden går fort, tåget går oftast lugnt och fint, och stolarna är helt okej sköna. Vi får se vad jag hinner, men bara att veta att jag har fyra dagar framför mig med massor av läsning känns rätt bra. Låt snön komma, bara. Jag tänker ändå sitta under mitt täcke med en bok och en kopp kaffe. Eller glögg. 

Har ni någon mysig helgläsning framför er?

Kommentera

Bokfynd på second hand

Att leta böcker på second hand är alltid lite av en chansning. Det kan finnas hur mycket som helst, men ibland ingenting. Den senaste tiden har det känts som att jag hittat ungefär samma böcker om och om igen. Det är typ Kittyböcker och Polluxböcker, kanske en och annan Sune. Tyvärr är det inte världens bästa sortering dit jag brukar gå. Böcker för unga vuxna brukar exempelvis inte stå på barn- och ungdomshyllan, utan utspritt lite här och var. Vill man ha böcker för lite yngre barn- och ungdomar är det däremot perfekt att kika där - om det nu finns något. Idag gjorde jag världens fynd!

- Maria Gripe - Skuggan över stenbänken
- Astrid Lindgren - Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt
- Bengt Nilsson - Björn!
- Peter Pohl - Man kan aldrig säga allt
- Maud Mangold - Kopparnyckeln
- Maud Mangold - Mahognyögat
- Maud Mangold -  Fågelhjärtat
- Annika Thor - Havets djup

Det blev mest samlingsböcker. Maria Gripes Skuggan över stenbänken har jag redan, men den här utgåvan var så fin att jag var tvungen att slå till. Maud Mangolds serie Landet innanför har jag alltid gillat, kanske mest första boken, men det är ändå en serie jag vill ha. Likadant med Annika Thors böcker om Steffi och Nelli. Peter Pohl och Astrid Lindgren passar jag alltid på att köpa om jag har chansen - det är böcker jag kan läsa om och om igen. Bengt Nilssons Björn! är en relativt okänd bok som inte finns att köpa längre, så jag blev verkligen glad när jag såg den. I skolan läste läraren den högt för oss. Sjukt spännande bok om mystiska saker som händer en sommar uppe i Dalarna. Lite vetenskap/nordisk folktro/ungdomsmysterie-aktig. Mycket bra kombination! Dagar som den här gillar jag verkligen second hand.
 

Kommentera /Visa 2 kommentarer

Bok- presentation:	ABC å allt om D
Författar- presentation:	Nina Ulmaja
Inbunden Finns i lager, 214 kr

I skuggan av den "riktiga" litteraturen

Nu är Augustgalan 2012 över, och fyra Augustprisvinnare har korats. Grattis till Nina Ulmaja för bästa svenska barn- och ungdomsbok, Göran Rosenberg för bästa svenska skönlitterära bok, Ingrid Carlberg för bästa svenska fackbok och Ulrika Nettelblad för Lilla Augustpriset!

Som stark anhängare av barn- och ungdomslitteratur upplever jag ofta att den hamnar i skuggan av vuxenlitteratur, eller skönlitteratur som det också kallas. Tyvärr också i olika tävlingar. Umeå novellpris är exempelvis öppen för all typ av litteratur, det finns ingen begränsning förutom i längd, och ändå tror jag inte det hör till vanligheterna att en barn- och ungdomsnovell drar hem förstapriset. Under Augustgalan koras fyra vinnare, men jag upplever ändå att en av dem är finalen. Årets bästa skönlitterära bok är den vinnare alla väntat på. Den vi sparar till sist.

Jag tycker det är synd, och jag förstår egentligen inte heller. Som att barn- och ungdomslitteratur är något annat och knappast i samma liga som skönlitteratur. Varför inte? Man höjer lite på ögonbrynen åt hysterin kring den där Twilight-serien. Jaha, det är väl något för små tjejer, gud vad tokig man kan vara i den där åldern. Som att barn- och ungdomar inte kan avgöra när de hittar fantastisk litteratur. Eller jo, visst kan de avgöra, men bara åt sig själva. Det är givetvis inte jämförbart med ”riktig skönlitteratur”. Är det ingen som frågar sig vad det är som gör att Twilight går hem hos så många människor? Även om en bok handlar om sexiga vampyrer räcker inte det. Den måste vara skriven på ett fängslande sätt.

För mig är det minst lika intressant som att Camilla Läckberg har blivit en av Sveriges absoluta deckardrottningar, eller varför många fortfarande läser August Strindberg. Därför hoppas jag att både Nina Ulmajas ABC å allt om D men också Ingrid Carlbergs Det står ett rum här och väntar på dig får utrymme att hyllas precis lika mycket som Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. 

Kommentera

Bok- presentation:	Flickan vid glastornet
Författar- presentation:	Erika Vallin
Utg.år:	2012

Ett tilltalande bokomslag

För att bli nyfiken på en bok krävs mer än bra omdömen och en spännande baksidestext - det krävs ett bra bokomslag. Ett snyggt omslag som ger en hint om hur bokupplevelsen kommer bli. Vad boken handlar om. Men vad är ett bra bokomslag? Och finns det olika typer av omslag till olika böcker?

En riktigt läskig deckare borde rimligtvis inte ha en sommaräng på omslaget. Det är missvisande, både för handling och stämning. Om det inte utspelar sig ett brott på ängen, men då ska det gärna vara lite kusliga färger som förstärker känslan av obehag. När det kommer till barn- och ungdomslitteratur ser det typiska bokomslaget lite olika ut beroende på målgrupper. I målgruppen 9-12 år verkar det mer legitimt att ha ett omslag med illustrationer. Erika Vallins Flickan vid glastornet till exempel - ett skitsnyggt bokomslag som föreställer en illustrerad scen ur boken. Eller Katarina Genars Den magiska kappan. Helt fantastiska bokomslag!

I målgruppen 12-15 år och uppåt brukar omslaget istället vara ett foto, vanligen av en ung tjej som handlingen kretsar kring. Emma Granholms Ett nytt liv på köpet är ett exempel. En blond tjej i tonåren som ser aningen trotsig ut. Vissa omslag med den här typen av foto kan absolut vara fina, men över lag tilltalar det inte mig. Det är lite trist. Varför inte ha en cool illustration som omslag även om boken vänder sig till en lite äldre målgrupp? Illustrationen behöver inte ens föreställa en person. Det kan vara olika krumelurer i en snygg färgkombination.

Jag funderar lite på varför uppdelningen generellt ser ut såhär. Om det nu handlar om att den yngre målgruppen skulle gilla bilder mer, om det på något sätt gestaltar ett mer ”barnsligt omslag”, då förstår jag ändå inte. Eller snarare: jag håller inte med. Jag tror att en snygg illustration kan locka fler personer att läsa boken, och det kan vara betydligt mer tilltalande än en tjej som ser lite vilsen ut. Framför allt tycker jag att det kan få finnas lite mer variation. Ett överraskande bokomslag är inte heller helt fel. 

Kommentera