Recension
av MMA sweet violence, Kerstin Fredholm
Intressant om en blodig sport
Sporten där muskulösa män (och i vissa fall kvinnor) slåss med få regler väcker starka känslor. Det handlar om MMA, Mixed Martial Arts.
Kerstin Fredholm skildrar den blodiga sporten tillsammans med fotografen Leif Claesson. Författarna har träffat flera ”fighters” alltså män som utövar MMA. De heter saker som Claes ”The Bear” Beverlöv, Reza ”Mad dog” Madadi, Musse Hasselvall och Mohammad Babadivand. De flesta ger ett hyggligt intryck och ger intressanta förklaringar till varför de sysslar med den här sporten. "Den ultimata upplevelsen", säger en fighter. "Ökad livskänsla", menar en annan. En tredje talar om MMA som den totala närvaron, risktagandet gör att man känner sig levande.
Flera berättar om en enorm ensamhet i ringen, där ens enda sällskap är någon som vill slå en. Varför väljer en människa något sådant frivilligt? Varför utsätta sig för fysiskt våld, som kan vara dödligt, i onödan? Kanske för att det fysiska våldet är lättare att hantera. De flesta fighters kommer från arbetarklassen eller är andra generationens invandrare. Påfallande många i boken berättar om en barndom med en våldsam eller frånvarande pappa. Utanför hemmet befinner man sig längst ner på samhällsstegen. MMA blir ett sätt att skaffa sig respekt, berömmelse och om man lyckas, en bra ekonomi. I en värld där bra manliga förebilder saknas kan MMA-träning, med dess stenhårda krav på disciplin, fungera som ett mandomsprov i en tillvaro där bra manliga förebilder saknas.
Mellan fighters uppstår ofta en närhet. ”Jag slår alltid ner mina motståndare med den största kärlek och respekt”, som Reza Madadi uttrycker det. Man ingår i ett slags brödraskap.
Boken ställer många intressanta frågor. Varför tenderar vi att bli upprörda över en viss typ av våld samtidigt som vi ignorerar annat våld? Vad är egentligen våld? Kan man tala om våld två individer som själva väljer att mäta sig med varandra? Författarna citerar filosofen Slavoj Zizek som delar in våld i olika kategorier. Våldet problematiseras på ett intressant sätt.
Men det bästa är intervjuerna med de olika männen som alla har intressanta levnadshistorier. Fredholm och Claesson är vältaliga i sitt stöd för MMA och har många argument till sportens försvar; unga, marginaliserade män får disciplin och självrespekt. I vissa fall kan en MMA-karriär vara en väg bort från kriminalitet. Dessutom bör varje människa ha frihet att testa sina gränser. Det är bra argument, men de upprepas gärna och väl dogmatiskt. Man har inte mycket till övers för dem som är motståndare till MMA.
Martin Ingvar, professor i medicin vid Karolinska Institutet, får uttala sig om riskerna med MMA. Ingvar avfärdas inte helt rättvist som en person kör med ”verbal knockout”.
Författarna menar också att MMA fighters behandlas illa i media. Det kan nog ligga något i det. Men för att understryka sin tes attackerar författarna överviktiga människor och frågar sig varför inte tjockisar ”ställs mer till svars” för sin osunda livsstil, eftersom de kostar samhället så otroligt mycket mer än MMA fighters.
Men om man bortser från författarnas kärlek till upprepningar och osympatiska inställning till människor med högt BMI, är det här en intressant bok om MMA och människorna som utövar det.
Mottagen: 2 september 2012
Anmäl textfel
