Dagens boktips: "Katitzi"
Det osar 30-tal om polisens skamliga register
Polisen kartlägger romer. Registerar människor utifrån etnisk bakgrund. Det osar 1930-tal. Det osar koncentrationsläger. Men det är Sverige 2013.
Många blev förfärade när Dagens Nyheters avslöjande blev känt måndagen den 23 september: Trots att det är förbjudet att upprätta etniskt baserade register i Sverige har polisen kartlagt över 4000 människor med romsk bakgrund bland annat många barn. Tvååringar, elvaåringar... Det är så förfärande att vi på LitteraturMagazinet mår illa.
Vårt lästips idag är därför Katarina Taikons självbiografiska böcker om Katitzi. Författaren var själv ett barn på 1930- och 1940-talet. Hon registrerades troligen under den kartläggning som den svenska polisen gjorde 1942-43 (enligt uppgifter i Lawen Motadis biografi över Katariana Taikon, "Den dag jag blir fri"). Hon hånades, angreps.
En stark scen från berättelsen om Katitzi är när Katitzi och hennes syster går runt i en småstad för att sälja kastruller. En del skickar hundarna efter dem men det finns också människor som bjuder in de två stelfrusna flickorna och ger dem lite mat och något varmt att dricka.
Böckerna visar förtrycket ur barnets perspektiv. Hur djupt orättvist det är att dömas på förhand utifrån något yttre attribut vad det än vara månde. Vi vill alla ses som de individer vi är. Men hjälp av litteraturen kan vi bli bättre på att förstå varandra.
Det finns inget vi och dem. Det finns bara vi – vi människor.
Vi människor fryser när vi blir kalla, hungriga när vi inte har mat att äta och otrygga om vi inte har någonstans att bo.
Första boken om Katitzi kom ut 1969. Det är Katarina Taikons (1932-1995) själbiografiska serie om sitt liv.
Dagens Nyheters avslöjande kan du läsa här.
Anmäl textfel
