LitteraturMagazinets recension
av Var är alla flickor nu?, Leena Lehtolainen
Enkla poänger och en störande berättarröst
Svenskar älskar deckare. Vi slukar dem i tusental. Men vi är inte särskilt varierade i det urval vi gör ur allas vår favoritgenre.
Vi gillar det inhemska, såklart. Där vi kan känna igen oss i socialrealismen och njutningsfullt rysa över att vi faktiskt har gått på samma gator som hon den där som blev mördad i bok nummer två i serien. Sen tuggar vi i oss en del amerikansk, så klart. Och brittiskt också, om vi tillhör den klassiska skolan.
Men finskt, det tuggar vi inte i oss särskilt ofta. Därför blev jag glad över att få vidga mitt litterära medvetande till att sträcka sig i alla fall över Östersjön.
En av Finlands mest etablerade deckarförfattare heter Leena Lehtolainen och kommer nu ut med en ny bok i serien om polisen Maria Kallio. Nummer elva i ordningen, ”Var är alla flickorna nu”, är uppkallad efter en gammal finsk schlager. Kallio har här just blivit tilldelad en ny tjänst inom Esbopolisen och får raskt sätta tänderna i en serie fall med just försvunna unga flickor. Flickorna har alla muslimsk bakgrund även om de kommer från vitt skilda länder i världen. Riktig fart på polisarbetet blir det när den unga Noor hittas död i en snöhög, strypt med sin egen sjal.
Ämnena som Lehtolainen tar upp är aktuella och inte så lite brännande. Det handlar om hur man förhåller sig till invandring, finsk närvaro i Afghanistan, religion och tradition. I ett samtal med författaren får jag veta att det nog finns mer än en anledning till att hon väntat med att ta upp ämnet tills de egna barnen blivit stora och flyttat hemifrån. Faktiskt behövde Lehtolainen byta telefonnummer efter att boken getts ut i hemlandet då det visade sig finnas en hel del människor som drabbades av ett ostoppbart behov av att höra av sig till henne med mer eller mindre hotfulla recensioner.
Detta i sig visar väl på nyttan med att skriva en roman om det. Jag blir dessutom än mer intresserad av det där medvetenshetsutvidgandet jag hoppats på. Finns det något land vars inställning till invandrare jag har förutfattade meningar om är det väl Finland.
Litteraturen och hur densamma tas emot och diskuteras brukar vara en spännande väg in i folks huvuden. Så med gott mod sätter jag igång.
Och omedelbart är jag i språket snarare än i ämnet.
Det första som drabbar mig när jag läser boken är det jag-perspektiv som Lehtolainen valt. Jag gillar det inte. Jag blir störd i läsupplevelsen då jag måste ta in precis allt via Maria Kallios berättarröst. Det blir en slags monologkänsla som inte känns trovärdig utan fjärmar mig från personerna jag ska få möta.
Dessutom gillar jag inte det sätt Kallio som mitt iakttagelse-verktyg väljer att förmedla information om de människor hon möter. Mycket fokus läggs på värderande uttalanden om folks utseenden. Särskilt hy och smink ägnas stort utrymme. Kvinnliga kollegor har ”karlaffärer”, hyn är felfri och byxorna ”slickar hennes kropp”.
Om jag bortser från störande berättarröster och irriterande sätt att porträttera folk, vad kan man då säga om deckarrussinen i kakan? Hur fungerar spänningen, intrigen och viljan att få veta vad som egentligen hänt? Tyvärr känner jag mig inte heller i dessa avseenden särskild tillfredställd. Det är lite för segt för min smak. Inte förrän boken har nått mer än två tredjedelar in i handlingen börjar det hända saker. Men då är det redan för sent.
På det hela taget är ämnet i sig intressant men Lehtolainen lyckas inte få med mig på sitt tåg. Poängerna blir lite för enkla för att få mig att tänka till. Vi lever alla under dubbelmoralens ok. Många som är invandrarkritiska gillar kebab. Och vi är rädda för det som är oss okänt. Men det visste jag redan innan jag började läsa.
Mottagen: 16 oktober 2012
Anmäl textfel
Enkla poänger och en störande berättarröst - Hjälp den här sidan att spridas:
Oberoende litterär tidskrift
Välkommen till LitteraturMagazinet
LitteraturMagazinet är en ny redaktionell tidskrift som hade premiär januari 2012. Vi är erfarna journalister och engagerade litteraturälskare som bevakar aktuell bokutgivning på heltid. Vi publicerar dagligen nya författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt.
Mer på LitteraturMagazinet:
- Startsidan - Sveriges största litterära magasin
- Artiklar
- Intervjuer
- Krönikor
- Essäer
- Debatt
- Avdelningar
- Recensioner
- Aktuella bokrecensioner
- Recensioner facklitteratur
- Recensioner barnlitteratur
- Recensioner poesi
- Recensioner serier
- Listor
- LitteraturMagazinet tipsar
- LitteraturMagazinet väntar på
- Boktoppen
- Boktoppen facklitteratur
- Boktoppen barnlitteratur
- Bloggar
- Läs mer om LitteraturMagazinet och kontakta redaktionen
- Och mycket mycket mer, se vår översikt
Vill du också nå 100.000 litteraturälskande läsare? Annonsera i LitteraturMagazinet
Senaste nyheterna från Sveriges största litterära magasin
Prenumerera på LitteraturMagazinets nyhetsbrev
LitteraturMagazinet är aktiva på twitter:
Följ @LitteraturM
LitteraturMagazinets har Sveriges största facebooksida om litteratur. Gilla oss på Facebook:
Utgivning
Var är alla flickor nu?
Av Leena Lehtolainen
LitteraturMagazinet tipsar
Den bästa dagen är en dag av törst
Av Jessica Kolterjahn
Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank
Av Nathan Englander
Mannen utan öde
Av Imre Kertész
Ljus
Av Inger ChristensenBoktoppen maj 2013
Femtio nyanser av frihet
Av EL James
Pockettoppen maj 2013
Konsten att vara kvinna
Av Caitlin Moran
Innan floden tar oss
Av Helena Thorfinn
Styckerskan från Lilla Burma
Av Håkan Nesser
Sök på LitteraturMagazinet
Senaste recensionerna
Tolvårige Dennis upptäcker att han trivs i paljetter, läppstift och höga klackar
Recension: Dennis hemlighet av David Walliams
Frihetslängtan, motstånd och medlöperi i Oksanens nya roman
Recension: När duvorna försvann av Sofi Oksanen
Vad skulle du göra om du vann 18 miljoner euro?
Recension: Allt jag önskar mig av Gregoire DelacourtAktuella recensioner
Tolvårige Dennis upptäcker att han trivs i paljetter, läppstift och höga klackar
Recension: Dennis hemlighet av David Walliams
Frihetslängtan, motstånd och medlöperi i Oksanens nya roman
Recension: När duvorna försvann av Sofi Oksanen
Om fasorna i Stalins fångläger ut ett litet barns perspektiv
Recension: Jag var barn i Gulag av Julian Better
Vad skulle du göra om du vann 18 miljoner euro?
Recension: Allt jag önskar mig av Gregoire Delacourt
Nära och kära och våra kontakter på nätet före och efter döden.
Recension: Vi möts igen av Laurie Frankel
Förlagan till alla moderna skildringar av kvinnor med begär efter passion och lyx
Recension: Madame Bovary av Gustave Flaubert
En hisnande kamp mellan Livet och Döden
Recension: Benny Zeligs underbara resa med Döden av Simon Kudrischoff
Om vikten att själv få bestämma och ha kontroll över vår död
Recension: En passande död av Åsa Nilsonne
Trovärdigt porträtt av Karin Boye i en orolig tid
Recension: Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn
Roman som skildrar USA:s likgiltighet under andra världskriget
Recension: Om du får det här brevet av Sarah Blake
Sofi Oksanen flyttar blicken från staternas förbrytelser till den enskildes ondska
Recension: När duvorna försvann av Sofi Oksanen
Karin Boye får liv på ett helt nytt sätt
Recension: Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn
