LitteraturMagazinets recension
av Tigrar i rött väder, Liza Klaussmann
Den amerikanska drömmen utan djup
Hemmafruarna planerar de perfekta middagarna medan männen blandar drinkar. Isen klirrar i glasen, det vänsterprasslas i buskarna. Alla har hemligheter att dölja, sårar varandra och blir själva sårade.
"Tigrar i rött väder" utspelar sig på den amerikanska östkusten mellan åren 1945 och 1969.
Ni hör ju vartåt det lutar. Ja, naturligtvis sker ett brutalt mord i det lilla samhället.
Och vi som läsare får en inblick bakom den perfekta fasaden. Här finns den attraktiva Nick som i sin besvikelse över hur livet blev bedrar sin man Hughes – fast hon älskar honom. Hughes, i sin tur, döljer en hemlighet och inte vet hur han ska nå fram till Nick igen. Helena, Nicks kusin och bästa vän, har försökt finna lyckan i Hollywood men istället fastnat i alkoholism och drogberoende. Helenas son, Ed, som beter sig underligt i allas ögon utom i Daisys, Nicks och Hughes dotter.
Dekadensen är total. Isen klirrar allt ljudligare i glasen. "Tigrar i rött väder" är nästan en ingående och medryckande skildring av spänningen mellan huvudpersonernas desperation, ångest och rädslor och deras kamp för att hålla skenet uppe. Nästan. För Klaussmann förmår inte att fördjupa handlingen. Fasaden förblir till stor del fasad. Dessutom är boken pepprad med obegripligheter, som möjligtvis kan skyllas på översättningen.
Läs F. Scott Fitzgeralds "Den store Gatsby" istället.
Mottagen: 26 oktober 2012
Anmäl textfel
