Anders Blixt skrev av sig sina mardrömmar, - Mattias Lönnebos blogg på LitteraturMagazinet

 Mattias Lönnebos blogg 
Anders Blixt skrev av sig sina mardrömmar

Anders Blixt skrev av sig sina mardrömmar

Det är välkänt att man kan ”skriva av sig”, och bearbeta jobbiga upplevelser genom att sätta ord på dem. En som gjort detta är författaren och spelsdesignern Anders Blixt. Det här är hans berättelse:

Krig ledde till att jag började skriva skönlitteratur. Skrämmande men sant. Jag har skrivit facklitteratur och spel sedan jag var tonåring, men det var mina erfarenheter av Bosnienkriget vid 34 års ålder som fick mig att ge mig i kast med fiction, närmare bestämt science fiction.

Vintern 1993-94 satt jag i ett dragigt kontorsrum på Almnäs garnison utanför Södertälje med en nio månaders projektanställning att ta itu med eftersläpande rapporter och annat pappersarbete för flera FN-missioner. Balkan var en krigshärd med svenska blå baskrar på plats för att skydda civila. Utanför mitt fönster såg jag därför hur FN-soldater övade mot ”marodörer”.
Jag var nygift och hustrun hade krävt att jag inte for till Balkan. Men även om jag stannade i Sverige, mötte jag många grabbar i tjugoårsåldern som hade varit ute på vårt värsta FN-uppdrag sedan Kongo på 1960-talet. Deras berättelser fastnade i mitt minne, mest i form av bilder som tände mitt första försök att skriva ett science fiction-spionäventyr, Iskriget. Fördelen med denna genre är att jag får skapa den värld som berättelsen behöver utan hänsyn till historiskt korrekthet. 

Det tog tio år för Iskriget att bli klar och intrigen genomgick omfattande omarbetningar. Efter några år flyttade jag den från en space opera-framtid till ett alternativhistoriskt 1940-tal, en jord som delvis liknar vår, men med andra politiska förhållanden, lite annorlunda geografi och ett stänk science fiction-teknik (bland annat de jättelika iskryssare som kallades jaggernauter) som komplement till realistiska biplan och rörradioapparater. Detta retro-stilgrepp kallas dieselpunk. Boken granskade den västerländska civilisationens mörka sidor – som kolonialism, chauvinism, terror och rasism – ur ett socialliberalt perspektiv. Srebrenica-massakern inträffade under skrivandet och påverkade hur intrigtrådarna flätades samman mot slutet.

I september 2008 flög jag till Kabul på ett halvårskontrakt som civil pressofficer vid EU:s polismission EUPOL, vars syfte är att hjälpa Afghanistan organisera en modern poliskår. Där hamnade jag i en krigszon och levde bakom sandsäcksmurar och taggtrådsstängsel. Alla resor genomfördes i pansarjeep med livvakt. Då och då skallrade kontorets fönsterrutor av självmordsbombers dunder.
Senvintern 2009 lämnade jag Kabul för det fredliga Sverige. Men Kabul lämnade inte mig. Ett och ett halvt år efter hemkomsten plågades jag fortfarande av mardrömmar och flashbacks. Dessa PTSD-bekymmer ledde till att jag fick specialisthjälp av Folke Bernadotte-akademin, den myndighet som hade sänt mig dit. Terapeuten Adam uppmanade mig att sätta ord på vad jag varit med genom att skriva – det är ju mitt yrke. Jag satte mig vid datorn och skrev ”Dust” i ett svep. Novellen skildrar det fiktiva krigshärjade landet Ariana, men innehåller scener som direkt återger vad jag sett och hört i Kabul. Titeln bygger på mina första intryck av Afghanistans karghet:

I will always associate Ariana with the smell of dust, dry as cinder. It is a land of few colours: brown soil, grey rock, and green vegetation characterize the hills and valleys.

Jag lät den namnlöse huvudpersonen förklara vad det är som får en etablerad medelklassman och familjefar att resa till ett fjärran krig för att hjälpa okända människor:

I was given a good life through a fortunate birth, that is true, but thereby I have also been given the responsibility to do something worthwhile of it. One day I will have to account for how I have spent these precious days that someone gave me without asking. And all things said and done, people are what matter – all else is dust.

Mardrömmarna försvann så snart jag skrivit klart – författandet visade sig vara effektiv självterapi, just som Adam hade trott.

Under terapin förklarade Adam för mig att jag inte kunde återgå till min före-Kabul-vardag, utan att jag behövde starta ett nytt liv – ”you need to reinvent yourself” sade han flera gånger under våra engelskspråkiga sessioner. För att bearbeta denna nya utmaning skrev jag ”The Road”, i vilken huvudpersonen Kitu, en kvinnlig polis, väljer att inte återvända till hemlandet efter sin tid i Ariana, utan blir gendarm i kolonialförvaltningen i Hinterland, en tropikregion invid Ariana.
Titelns Väg är inspirerad av den nordindiska Grand Trunk Road, som för hundratals år sedan drogs från Calcutta till Kabul för att binda samman de muslimska kejsarnas domäner. Rudyard Kipling skildrade den stämningsfullt i romanen Kim. Jag har familjeband till norra Indien och har rest längs den vägen flera gånger. Hinterlands Väg löper på samma sätt från oceanen till de berg bland vilka Ariana gömmer sig. Så här beskriver Kitu sin upplevelse av Vägen:

A river running the wrong way – that’s what the Road is to me. My first impression was a long time ago when I arrived at the Port Kad coastal terminus. Standing on the observation deck of an ocean liner, I looked beyond the city through binoculars and saw a broad dark line wind towards the hills, alive with tiny people, carts, and motors. The Road seemed to flow away from the coast, feeding the adjacent lands all the way to the Ariana Highlands and the Makir Plateau.

Kitu är ärrad till kropp och själ och döljer sina inre skuggor bakom en stram yta. Men livet är oförutsägbart och när hon oförhappandes möter två ordensbröder med en komplicerad bakgrund får hon en chans att läkas själsligen. Därefter blir ingenting sig likt. Så blev det även för mig: livets Väg går aldrig tillbaks utan enbart framåt.

Jag skriver på engelska. Det är inte ett främmande språk för mig, ty jag har levt en tid i USA och min svensk-indiska familj är engelskspråkig. Mina afghanska upplevelser skedde därtill på engelska, EUPOL:s arbetsspråk. Enligt en svensk universitetslärare i engelsk litteratur skriver jag faktiskt bättre på det språket än på svenska, eftersom jag blir mer koncis.
Efter att jag var klar med ”The Road” skrev jag om Iskriget på engelska som den kortare och vassare The Ice War, vilken fick några goda recensioner. För närvarande håller jag på med kortromanen Dusk and Dawn, som är en fristående fortsättning på ”Dust” och ”The Road”; den utspelar sig ett decennium eller så senare på en annan plats på samma planet. Det är ett action-äventyr, men de underliggande problemen handlar fortfarande om hur en person bevarar sin medmänsklighet i en brutal situation.

Anders Blixt            

Tack, Anders, för att du tog dig tid att dela dina erfarenheter med LitteraturMagazinet. Jag kan tänka mig att även storheter som Hemingway, som bevittnade fruktansvärda scener under krigen, bearbetade sin egen ångest med hjälp av författandet, och att resultatet har kunnat bidra till att ge läsarna en djupare förståelse av vad det innebär att vara människa. Men jag känner också till fall där själva nedtecknandet av vad som skett, varit för upprivande och svårt, och författaren blev tvungen att avbryta. Vissa minnen kan vara för smärtsamma att dra fram.

(På bilden ovan, en av de spelböcker som Anders skrivit. Den lekfulla sidan och allvaret kan mycket väl kombineras.)

Jag undrar om det egentligen har skrivits något riktigt läsvärt, om inte författaren också burit på ”något som skaver”, en osynlig tagg? 

Mattias Lönnebo            
 


Avdelning: Fakta Taggar: #diesel punk #krig #trauma
8 mars 2016
 

Karaktärsdaning

Karaktärsdaning

Något som är avgörande för en god berättelse är att skapa intressanta och engagerande karaktärer. Och ett sätt att fördjupa dem är ställa frågor till dem. Ett slags tänkt intervju alltså. Varför ska man behöva veta så mycket om deras bakgrund och inre liv? Jo, för även om detta inte alls nämns i berättelsen, så påverkar det hur dina karaktärer beter sig, och hur de reagerar i olika situationer. Här kommer några exempel på frågor som man kan använda sig av:


Avdelning: Skriv! Taggar: #denförstasången #karaktärer #skrivtips #fantasy #mattiaslonnebo #intervju
Kommentera
 

Episk science fiction

Episk science fiction

Det är färgsprakande miljöer och mycket fantasifulla karaktärer, både människor och diverse varelser och civilisationer"

Adrian Tchaikovsky avslutar sin rymdopera i serien ”The Final Architecture” med ”Lords of Uncreation”.


Avdelning: Fantastik Taggar: #rymden #aliens #robotar
Kommentera
 

Episk fantasy i en antik värld

Episk fantasy i en antik värld

Min roman “Den första sången” utspelar sig i en värld som är starkt inspirerad av antikens länder. Det gäller inte bara de fiktiva städerna och miljöerna, värderingar, kulturen och kulten, utan även mytoligien. Själva boktiten “Den första sången” är identisk med namnet på den första strofen i Homeros Iliaden. I min bok är det namnet på skapelsens sång, ur vilken allt, även gudarna, är sprunget. Och oroa er inte: den är skriven med normal prosa och inte på hexameter!


Avdelning: Fantastik Taggar: #romarriket #magi #gladiatorer #queer #episk
Kommentera
 

Straff

Bok-
presentation:
Sms från Soppero
Författar-
presentation:
Ann-Helén Laestadius
Pocket
Finns i lager, 73 kr

Straff

Straff, av Ann-Helen Laestadius är utan tvekan en mycket viktig bok, som speglar en av folkhemmets avigsidor, rädslan för det avvikande. Utan att gå in på rasbiologin och J-stämpeln i passen (för att vi inte ville ha hit judiska flyktingar) så handlade folkhemmet mycket om trygghet. Inget skulle störa samhällsprojektet. Det som sågs som för avvikande skulle assimileras bort eller utbildas bort. Inte minst samerna drabbades av detta. Det här var en allmän trend under den här tiden av 1900-talet, och inte unikt för Sverige. Men det är utmärkt att Ann-Helen Laestadius sätter ljuset på historien och drar ut det i det allmänna medvetandet och i skönlitteraturens form gör det begripligt för fler.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #samer #straff #kolonialism
Kommentera
 

Egenutgiven succé

Egenutgiven succé

Michael började skriva när han var hemma med barnen, ett ovanligt val för en man i USA, men hustrun hade en mycket högre lön, så det var inte ett svårt val. Men Michael blev hela tiden refuserad av de traditionella förlagen"

The Riyria Revelations av Michael J Sullivan

Kan man lyckas som egenutgivare? Michael J Sullivan gjorde det! En klar fördel är att ha engelska som modersmål.
Michael började skriva när han var hemma med barnen, ett ovanligt val för en man i USA, men hustrun hade en mycket högre lön, så det var inte ett svårt val. Men Michael blev hela tiden refuserad av de traditionella förlagen. Han tröttnade på förlagens ovilja. När han började med egenutgivning blev det succé. Förlagen hade helt missbedömt hans potential att få framgång och han refuserades över 200 gånger. Ironiskt nog blev han senare traditionellt utgiven, när det märktes hur bra det gick! Ett av de största problemen innan framgången var att ha råd med och hitta provläsare och framför allt korrekturläsare. (Något jag känner igen. I Sverige med mindre förlag, så får man i alla fall ofta som författare ta ett stort ansvar för korrekturläsningen, eller till och med betala för denna.)


Avdelning: Fantastik Taggar: #egenutgivare #svärd #magi #alver
Kommentera
 

Riktigt bra läsning 2022

Bok-
presentation:
Nitton åttiofyra : 1984
Författar-
presentation:
George Orwell

Riktigt bra läsning 2022

Vad som räknas som bra är ju givetvis subjektivt. Jag gillar framförallt fantasifyllda böcker med både spänning och djup. Gärna äventyr, men det måste vara något extra och inte bara en rad cliffhangers.


Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #2022 #boktips
Kommentera
 

God jul

Bok-
presentation:
En julsaga
Författar-
presentation:
Charles Dickens
Häftad
Finns i lager, 278 kr
Danskt band
Beställningsvara, 199 kr
Inbunden
Finns i lager, 224 kr
Inbunden
Finns i lager, 242 kr

God jul

Nu är det jul igen! Julen är den mest populär högtiden i vår del av världen. Den är multikulturell med en mängd ihopslagna traditioner och berättelser. Vi har det gamla midvinterfirandet, om vilket vi nästan inte vet någonting alls, förutom att man träffades, åt och hade någon form av rit kring detta. Det vi vet är att övergången till kristendomen tycks ha gått ganska lugnt till. Biskop Mikael Mogren berättar mer här. Och man ville givetvis behålla midvinterfirandet fast med en kristen ton. 


Avdelning: Klassiker Taggar: #jul #julskildringar #Jesus
Kommentera
 LitteraturMagazinet Skriv! 

LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.

Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.

Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!

Bli medlem
Ditt fullständiga namn:
Din epost:
 
Logga in
Epostadress:
Lösenord:
Behöver du ett nytt lösenord? Klicka här!
 LitteraturMagazinet presenterar 

Författarblogg: Mattias Lönnebo

"Men det måste finnas ett hopp - det blir mer realistiskt"

Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare vars utgivning innefattar flera fantasyböcker men även mer vardagliga relationsnoveller. Stilen präglas av spänning, mytologi och existentiellt djup och han vänder sig både till vuxna och yngre läsare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan och militärpastor.

– Det finns väldigt många ungdomsböcker som är deprimerande och mörka. Själv kan jag mycket väl tänka mig att skriva om negativa saker – men det måste finnas ett hopp. Jag menar att det är mer realistiskt, förklarar han.

Läs mer ...

Sök i bloggen

 


Glansholms Bokhandel & Antikvariat
Kundtjänst, vardagar 9-16: 070-692 50 50
LitteraturMagazinet
Redaktör: Sandra Sandström
Ansvarig utgivare: Linus Glansholm
Teknik: Framkant Media AB
Annonsera:  Framkant Media AB