Att skriva skrämmande
Jag tänker nu inte gå in på generella skrivartips som meningsuppbyggnad, karaktärbyggnad, stil och val av berättarperspektiv. Det kan du läsa om här.
Nej, nu är det förmågan att få läsarens hud att knottras, knogarna och vitna och kalla kårar att löpa längs ryggraden som efterfrågas. Hur blir man bra på att skrämmas?
För det första bör man själv läsa många skräckböcker från olika tider och platser. HP Lovecrafts stil var hans egen och kan inte härmas idag, men du kan säkert få inspiration av hans mörka fantasier. Stephen King har mycket att lära ut, men visar även på avskräckande fallgropar som hans egna berättelser ibland trillar ner i. Läs även modern skräck av svenska författare för att få koll på läget.
Bygg upp stämningen gradvis. En riktigt bra skräckberättelse bör börja i normalitet som ganska snabbt ifrågasättas av huvudpersonen. Små detaljer är fel, och det ena leder till det andra. En bagatell som att gardinerna är fördragna när de alltid brukar vara öppna, varslar om ett dolt hot. Det som antyds är mer skrämmande än det uppenbart farliga. Du kan låta läsaren tro att det ska hända något fruktansvärt, men det visar sig vara falskt alarm. När läsaren sedan slappnar av händer allt på en gång.
Ett klassiskt trick är ju överraskningen. Man gömmer sig bakom ett hörn och väntar på att lillsyrran ska komma förbi, och så hoppar man ut och ropar BU! Effekten är omedelbar, men högst tillfällig. Förmodligen kommer hon dessutom att bli sur. Näst gång kommer hon att se sig för så att jag inte lyckas skrämma henne igen. Inte på samma ställe i alla fall. Om vi överför det här till böckernas värld så fungerar det så att chockeffekter har en övergående effekt, och att samma skrämsel inte kan upprepas utan att bli förutsägbar. Om det passar in i berättelsen så kan du ha enstaka chockeffekter, men de ska vara varierade och inte upprepade. En berättelse som enbart bygger på dramatiska effekter blir snabbt lika tråkig som en överdriven B-skräckfilm. Jag rekommenderar alla seriösa författare att undvika överdrivet splatter.
Men överraskade vill vi ju bli, eller hur? Ett mycket bra sätt är att undvika klyschor. Det har skrivits mängder med böcker som utspelar sig på internatskolor och barnhem. Och vem har inte sett filmer som handlar om en grupp ungdomar som hyr en stuga i skogen för att festa? En efter en faller de offer, och man vet redan från början ungefär vad som ska hända. Välj alltså en annan miljö för din berättelse för att inte fastna och upprepa klyschor. Eller välj den miljö som är oerhört förutsägbar, men gör om berättelsen fullständigt och överraska på det sättet. Ungdomarna som åker ut till skogen för att festa är inte offer utan förövare … En oväntad vändning är bland det bästa man kan åstadkomma i litteraturen.
Skriv om det du känner till. Om du har växt upp i en religiös miljö i en liten by, eller i en svensk utsatt förort kan du enkelt skapa en trovärdig scen för din berättelse. Om du tror att du vet hur det är att leva i en sådan miljö – fastän du inte har egna erfarenheter, så låt bli! Om du ändå vill göra det så måste du göra omfattande research och ordna provläsning av kunniga personer. Jag har läst alltför många exempel där trovärdigheten brutit samman av författarens brist på faktakunskaper.
Börja med små projekt, som skräcknoveller. Där kan du öva på stil, karaktärer, trovärdighet och skrämsel utan att det blir övermäktigt. Det är dessutom mycket lättare att hitta provläsare för noveller än för en mastodontroman.
Lycka till!
Avdelning: Skriv! Taggar: #skräck #tips #Lovecraft
Heroes Die
Av Mathew Woodring Stover
Heroes die är den första i serien om Caine eller Hari Michaelsson. Den första boken kom ut 1999, och följdes av fyra actionspäckade volymer.
I en framtida dystopisk värld frodas ett tydligt klassamhälle där olika klaner härskar i en statisk ordning där man föds till en viss kast. Endast med stora besvär kan man röra sig mellan kasterna, och personliga relationer mellan personer av olika kast är till och med olagliga. Det skådespel som ändå får människor att stå ut är de spännande äventyren som utspelas på parallelljorden Overworld. En plats där människor och vidunder och sagoväsen lever sida vid sida. De härskande klasserna på jorden tjänar enorma belopp på att utnyttja Overworld som en nöjdesplanet och plats dit man skickar speciellt tränade skådespelare, och sedan får massorna hemma på jorden uppleva deras äventyr via något slags neurolink. Följden blir att Overworlds maktstrukturer och varelser manipuleras allt för underhållningens skull.
Avdelning: Fantastik Taggar: #Caine #våld #Overworld
Kommentera
Boklov
Sommarlovet är för många vuxna en magisk tid, sedd i den nostalgiska backspegeln kryddad av röda stugor, saltkråkan och ledighet. För andra är lovet inget som ger goda minnen, utan snarare tvärt om. Hur det nu än är med den saken, så kan böckernas värld fungera både som förströelse och som tröst. Det är så lätt att fastna vid datorspelen och mobilen, så därför vill jag ge några lästips som borde gå hem. Flera av böckerna kan man dessutom låna på biblioteket eller ladda hem som e-böcker.
Avdelning: Ungdom Taggar: #sommarlov #boktips
Kommentera
En blivande klassiker
Jag hade hört talas om romanen Shuggie Bain (Douglas Stuart), bland annat genom Lundströms bokradio. Socialrealism är inte en genre som vanligtvis lockar mig, men jag blev nyfiken. Det här är något alldeles extra.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #socialrealism #Thatcher #kolgruvor #alkoholism #bookerprize #recension
Kommentera
Ömtålig
Demokrati är en ömtålig planta. Det behövs inte så lång tids försummelse för att den ska börja sloka. Om rötterna försvagas för mycket så går den att rycka upp. Fyll vattenkannorna.
Avdelning: Fakta Taggar: #demokrati #kapitolium #Trump
Kommentera
Onda barn?
Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
En folksaga för vuxna
The Last Unicorn, eller Den sista enhörningen av Peter S Beagle
Det finns vissa böcker som i sin stil avviker från det som är gängse, som bryter mot vissa av skrivarkursernas och litteraturkritikernas konventioner och ändå är väldigt bra. Kanske just därför? Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga, och påminner den lite om Lyonesse, av Jack Vance. Eller ska man säga tvärt om? Den sista enhörningen skrevs tidigare,1968 och har översatts till mer än 20 språk och sålts i miljonupplagor. Berättelsen ligger även till grund för en animerad film.
Avdelning: Fantastik Taggar: #enhörning #folksaga #recension
Kommentera
Tänd ett ljus
Den här gången tänker jag inte skriva om Halloween eller tipsa om skräckböcker, det görs på annat håll så det räcker till och blir över. Jag tänker på Allhelgonaghelgen ur ett annat perspektiv, som minnenas och sorgernas helg. Som den helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Jag citerar Svenska kyrkans hemsida: "Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss." (Bild från Röke kyrka)
I år får vi också hedra och minnas terrorns offer, och den våldsbejakande extremismens attacker mot människor i kyrkor, skolor och mot demokratin. Våldsdåd orsakar, som vi alla vet, extra svår sorg och förstämning. Och kan få oöverblickbara följder.
Det brukar vara så bitterljuvt vackert på kyrkogårdarna, med ljus i tusental som lyser i mörkret, som trotsiga utroppstecken mot dödens makt. Det finns hopp, trots allt, tycks de ropa. I år får kyrkorna kämpa med säkerheten i pandemins spår. Konserter och minnesgudstjänster begränsas ofta till särkilt inbjudna sörjande. Extra personal och volontärer får se till att det inte blir för trångt på kyrkogårdarna eller i kyrkorna. Det har öppnats en virtuell ljuständning för den som behöver hålla sig hemma. Och digitala mötesplatser och minnesgudstjänster. Den sorg och den isolering som Covid 19 har gett kräver både eftertanke och nya grepp.
Begravningssederna förändras. Det blir allt ovanligare med individuella gravar till förmån för kollektiva minneslundar, vilket på ett sätt kan förvåna i denna individualiserade tid. Men förklaringen är förmodligen att människor ofta känner sig för jäktade för att sköta en grav. Eller bor långt borta och därför känner ett dåligt samvete över att inte kunna besöka graven oftare. En följd är att kyrkogårdarna troligtvis kommer att se annorlunda ut med allt längre avstånd mellan gravstenarna, och allt större minneslundar.
Oavsett gravskick, så finns behovet att bearbeta sorgen kvar. Därav alla tända ljus.
Det finns en myt om ett sorgeår, och att det efter detta första år av sorg skulle vara nästan som vanligt igen. Men bearbetandets tid har inga fasta ramar. Och sorgen av en älskad medmänniska kommer alltid att finnas kvar. Den blir dock lindrigare att bära och mindre smärtsam, för vi människor är gjorda för att anpassa oss och uthärda stora svårigheter.
Tron är för många en hjälp att bearbeta dödens obevekliga process, och att kunna leva i hoppet utan bitterhet. För med bitterheten dör kärleken, och vår stora uppgift på jorden är att älska.
Några boktips i sorgens tid skulle kunna vara: Ett år av magiskt tänkande, av Joan Didion; Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom; Barn som sörjer av Marie Rehnstam.
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
- Karin Boye
Avdelning: Fakta Taggar: #allhelgona #alla helgons dag #ljus #gravar
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
