Bunkern – Populärkulturens ödesmättade skådeplats
I programmen ”Hemliga svenska rum” får vi följa med in i märkliga, ofta underjordiska platser, fyllda av mystik och faror: Gamla nedlagda skyddsrum, ledningscentraler från Kalla krigets tid, kustfort mm. Sverige hade en gång i tiden att av världens starkaste civilförsvar, med både mat och bränsleförråd, underjordiska fabriker, sjukhus och skyddsrum. Till detta kan vi lägga det militära försvarets alla bunkrar, fort, hangarer och till och med en insprängd flottbas på Muskö. Av detta finns bara spillror kvar, och ett fåtal fungerande anläggningar. För ingenting kan ju längre hota vårt lugna, trygga land? Eller?
Hur som helst, ruiner och hemliga bunkrar fascinerar i populärkulturen. Den ödesmättade filmen Bunkern, om Hitlers sista dagar, är både skrämmande och oerhört upprörande. Det finns också en skräckfilm med samma namn från 2001. Också den med tyska soldater, men med övernaturliga inslag. Rekommenderas för alla skräckfantaster.
På bilden: Kustbatteri.
Jag har själv varit ned - både i moderna ledningscentraler som används idag, och i nedlagda sådana tex kustartillerifortet ”Trelleborg 2” (Ett så kallat 12/70 batteri med oerhört imponerande anläggningar under mark.) Där hängde en hel stridsledningscentral på fjädrar under jord, för att motstå nära träffar av taktiska kärnvapen. En hel bataljon av infanteri skulle gräva ned sig runt anläggningen för att skydda den. Så viktig var den, för så länge kanonerna kunde skjuta bestämde Sverige vilka fartyg som kunde färdas mellan Sverige och Danmark. (Hela 60 kustbatterier och fort av olika typer existerade, men lades ned år 2000). Jag förmodar att ledningscentralen fortfarande finns kvar där nere, dold under tiotals meter av jord, sten, pansar och betong. Var kustforten bara slöseri med skattemedel? Nej, ett av dessa fort, ett gammalt nedläggningshotat kustbatteri, var det som hindrade Sovjetunionen att angripa Sverige med marinsoldater och fartyg 1981, i ett försök att frita U137. Men Tjurkös 15 cm "svåra batteri" var i vägen, och startade sitt avancerade eldledningssystem (radar, laser och video), vilket fick den sovjetiska styrkan att tvärvända. Landets oberoende, fred och många människoliv, säkrades då under loppet av några få minuter, tack vare fortet och dess gamla kanoner.
Det är klart att topphemliga anläggningar är en ständig källa till spekulationer och intrigskapande, i film, litteratur och konst. Kanske är det bara en bluff att anläggingen är nedlagd? Vad används den då till? Vad vill staten att du INTE ska få veta? Det är som upplagt för en god konspirationsteori!
Bunkrar är turism: Förutom resorna till ”Omaha Beach” och slagfälten från första världskriget, finns ju våra egna Bodens fästning och Femörefortet. Åk dit och inspireras. Vem vet? Kanske får du inspiration till nästa roman?
Musköbasen. Det var en av världens mest imponerande flottbaser. På bilden jagaren Uppland. Anläggningen var så dyr att bygga och sköta, att den inverkade negativt på den svenska flottans storlek. Basen används till mindre del än idag.
Avdelning: Fakta Taggar: #bunker #ruin #betong #Hitler #hemliga rum
En folksaga för vuxna
The Last Unicorn, eller Den sista enhörningen av Peter S Beagle
Det finns vissa böcker som i sin stil avviker från det som är gängse, som bryter mot vissa av skrivarkursernas och litteraturkritikernas konventioner och ändå är väldigt bra. Kanske just därför? Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga, och påminner den lite om Lyonesse, av Jack Vance. Eller ska man säga tvärt om? Den sista enhörningen skrevs tidigare,1968 och har översatts till mer än 20 språk och sålts i miljonupplagor. Berättelsen ligger även till grund för en animerad film.
Pga sin originella stil tror jag att den hade ratats av de flesta bokförlag idag, som hade krävt mer av modern gestaltning och en annan typ av dialog än vad den här historien innehåller. Men detta är en saga och leker med sagans formspråk och konventioner på ett njutbart sätt. Språket är för övrigt poetiskt och vackert, och innehåller både dikter, humor, visdom och allvar. Den är dessutom spännande, och det är ingen dussinhistoria som man glömmer bort så fort man stängt pärmarna.
Förlagets text: The unicorn lived in a lilac wood, and she lived all alone. So she ventured out from the safety of the enchanted forest on a quest for others of her kind. Joined along the way by the bumbling magician Schmendrick and the indomitable Molly Grue, the unicorn learns all about the joys and sorrows of life and love before meeting her destiny in the castle of a despondent monarch--and confronting the creature that would drive her kind to extinction...
Precis som titeln utlovar så handlar boken om den sista enhörningen. Den Röda tjuren har rövat bort alla andra enhörningar. Övriga karaktärer är människor och vissa monster. Jag tänker inte berätta så mycket mer än så utan bara rekommendera dig att läsa den, om du inte redan har gjort det. Sagan är ingen oändlig tegelsten utan effektivt skriven, och lämnar en fin känsla kvar efter sig.
Avdelning: Fantastik Taggar: #enhörning #folksaga
Kommentera
Tänd ett ljus
Den här gången tänker jag inte skriva om Halloween eller tipsa om skräckböcker, det görs på annat håll så det räcker till och blir över. Jag tänker på Allhelgonaghelgen ur ett annat perspektiv, som minnenas och sorgernas helg. Som den helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Jag citerar Svenska kyrkans hemsida: "Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss." (Bild från Röke kyrka)
I år får vi också hedra och minnas terrorns offer, och den våldsbejakande extremismens attacker mot människor i kyrkor, skolor och mot demokratin. Våldsdåd orsakar, som vi alla vet, extra svår sorg och förstämning. Och kan få oöverblickbara följder.
Det brukar vara så bitterljuvt vackert på kyrkogårdarna, med ljus i tusental som lyser i mörkret, som trotsiga utroppstecken mot dödens makt. Det finns hopp, trots allt, tycks de ropa. I år får kyrkorna kämpa med säkerheten i pandemins spår. Konserter och minnesgudstjänster begränsas ofta till särkilt inbjudna sörjande. Extra personal och volontärer får se till att det inte blir för trångt på kyrkogårdarna eller i kyrkorna. Det har öppnats en virtuell ljuständning för den som behöver hålla sig hemma. Och digitala mötesplatser och minnesgudstjänster. Den sorg och den isolering som Covid 19 har gett kräver både eftertanke och nya grepp.
Begravningssederna förändras. Det blir allt ovanligare med individuella gravar till förmån för kollektiva minneslundar, vilket på ett sätt kan förvåna i denna individualiserade tid. Men förklaringen är förmodligen att människor ofta känner sig för jäktade för att sköta en grav. Eller bor långt borta och därför känner ett dåligt samvete över att inte kunna besöka graven oftare. En följd är att kyrkogårdarna troligtvis kommer att se annorlunda ut med allt längre avstånd mellan gravstenarna, och allt större minneslundar.
Oavsett gravskick, så finns behovet att bearbeta sorgen kvar. Därav alla tända ljus.
Det finns en myt om ett sorgeår, och att det efter detta första år av sorg skulle vara nästan som vanligt igen. Men bearbetandets tid har inga fasta ramar. Och sorgen av en älskad medmänniska kommer alltid att finnas kvar. Den blir dock lindrigare att bära och mindre smärtsam, för vi människor är gjorda för att anpassa oss och uthärda stora svårigheter.
Tron är för många en hjälp att bearbeta dödens obevekliga process, och att kunna leva i hoppet utan bitterhet. För med bitterheten dör kärleken, och vår stora uppgift på jorden är att älska.
Några boktips i sorgens tid skulle kunna vara: Ett år av magiskt tänkande, av Joan Didion; Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom; Barn som sörjer av Marie Rehnstam.
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
- Karin Boye
Avdelning: Fakta Taggar: #allhelgona #alla helgons dag #ljus #gravar
Kommentera
När magin faller samman – Mindhunter
Mindhunter är en fascinerande, välspelad och välskriven TV-serie på Netflix, som baserar sig på verkliga personer och händelser. Första säsongen kom 2017.
Avdelning: Spänning Taggar: #Mindhunter #deckare #FBI #skrivande #TV #Netflix
Kommentera
Historiens märkligaste fantasyfilm
Det heliga berget (La montaña sagrada) av Alejandro Jodorowsky. 1973 briserade denna bomb på Cannes filmfestival, som både gjorde skandal och samtidigt höjdes till skyarna av fansen. Först 30 år senare släpptes den för en bredare publik på DVD. För den som vågar finns nu i en uppgraderad och restaurerad version.
Avdelning: Fantastik Taggar: #jodorowsky #fantasyfilm #naket #grotesk #Cannes #filmfestival
Kommentera
Antikvariat och hyperrymd
I dessa digitaliseringens tidevarv finns det ändå de som vill satsa på bokhandel och antikvariat. Här på Litterturmagazinet har vi ju utmärkta Glansholms bokhandel och antikvariat. Men jag blev nyfiken på Stockholms Science Fiction antikvariat eftersom de nischat sig så hårt och satsar på fysisk handel i en egen lokal. Jag kontaktade Magnus Lekberg som gärna berättar för oss hur de tänkte
Hur kom det sig att du ville starta ett antikvariat?
Jag är själv en samlare i själen och hade under många år dammsugit second hand-butiker och loppisar på alla böcker i genrerna science fiction, fantasy och skräck jag kunde hitta. Det var ju ofta lite si och så med ordningen på dessa ställen, inte sällan fick jag djupdyka i en packlår med böcker huller om buller, som dessutom var vikta och kantstötta av den taskiga hanteringen. Böckerna jag hittade hamnade (mestadels) i förrådet, som efter några år började svämma över. Tanken fanns alltid att göra något av detta i framtiden.
Min vän Lars Jansson – också han science fiction-entusiast och liksom jag själv ”karlskoging” i förskingringen – hade sedan många verksamhet i lokalen på Rutger Fuchsgatan, och när vi enats kring idén om ett antikvariat sattes bollen i rullning. Vi planerade länge – nästan två år innan vi öppnade – och vad vi ville skapa var inte bara en bokhandel, utan en plats att mötas i, förundras över och vallfärda till.
När vi under uppväxten åkte ”upp till Stockholm” hade vi våra vattenhål, bland annat Science Fiction-bokhandeln i Gamla stan, och vår ambition var att skapa ett av dessa givna mål för både inresta och stockholmare. Med facit i hand ett par år senare kan vi säga att vi faktiskt lyckades.
Varför just SF?
För att vi älskar det. Som entreprenör hör jag till skolan att jag måste gilla det jag säljer. Jag skulle ha väldigt svårt för att sälja skor eller vitvaror. Själva ”business”-delen är för mig inte det som lockar, utan innehållet. Det är ingen strategi man nödvändigtvis blir rik på, men en som du mår bra av.
En annan anledning är att om du gillar något och ser ett behov så finns det säkert andra som känner likadant. Just våra kunder – även om de har lite olika ingång till genren, har alla nostalgin, eskapismen eller samlarnerven som drivkraft. Våra kunder älskar att få sin livspassion serverad på ett silverfat. Det är ordning och reda (för det mesta), vi har kunnig personal och vi är just den där mötesplatsen där personer med samma intresse kan kroka i varandra bara av att råka vara på samma ställe vid samma tidpunkt. De roligaste och mest givande dagarna i butiken är när den blir som en liten bokklubb, där besökarna diskuterar och tipsar varandra.
Amazon kommer till Sverige, och vi vet hur hård bokmarknaden är, så är det verkligen något man bör satsa på i dessa tider?
Jag tror bestämt att framtidens butikslandskap i innerstan är nischat så in i bomben. För att du ska lyckas med en fysisk butik behöver du vara så smal och obskyr du bara kan, tillhandahålla varor som inte går att få tag i någon annanstans eller på något annat sätt samt erbjuda en miljö som folk vill återvända till – en upplevelse som är värd besöket, även om du inte handlar för en krona.
För oss, och många andra, handlar det om mycket mer än att bara köpa något. Prata, fråga, tipsa, känna, dofta och upptäcka. Det är saker e-handeln, trots sina många fördelar, inte ännu kan erbjuda. Jag säger ”ännu" för jag sysslar ju ändå med science fiction.
Har du några personliga favoriter inom SF fantasy?
Jag skulle vilja slå ett slag för mer kontemporär SF och fantasy. Det har hänt väldigt mycket under 2000-talet, och vi har i dag författare om Anne Leckie, China Mieville, Cixin Liu, Neil Gaiman och Dan Simmons, som har brutit sig loss från de mest överanvända klyschorna och i många fall skapat helt egna världar och genrer som ofta är ganska svårdefinierade.
Annars är jag ju en sucker för storslagen rymdopera med stora idéer och ambitioner. Läs Revelation Space av Alastair Reynolds, det är ett stalltips.
Vad tror du kommer att sälja bäst? Några boktips kanske?
Det som folk frågar efter mest är H.P. Lovecraft, Philip K. Dick, Ursula K. Le Guin och Frank Herberts ”Dune”. De är alla mycket läsvärda. Och hittar man dem inte hos oss (de vi får in säljer vi ofta samma dag) så finns många i nytryck på SF-bokhandeln.
Vad tror du då om bokens framtid, det lästa skrivna ordet framför film och ljud?
Än så länge så samexisterar dessa uttryck väldigt bra. De kompletterar varandra och inte sällan blir böcker film och filmer blir böcker. Hur det ser ut om ett par generationer, när vi som växte upp med böcker, film och TV utan konkurrens av mobilen och multiplayer-spel på datorn är svårt att säga. Vad kommer våra barn att vara nostalgiska över? Kommer de att nöja sig med att skapa bilderna i sina egna huvuden, eller vill de få dem i färdiglagade portionsförpackningar?
Något vi däremot kan veta med säkerhet är att vi människor alltid kommer vilja ta del av berättelser och försvinna in i andra världar. Det har inte förändrats på 40 000 år och det kommer vara likadant år 42 020.
Tack för att du tar dig tid, Magnus. Vi önskar er all lycka i framtiden!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #antikvariat #bokhandel
Kommentera
Sidekicks i berättelser
Väldigt många goda berättelser har älskade ”sidekicks” (sidekickar – svengelska) eller helt enkelt medhjälpare till huvudpersonen. Några exempel är Robin- Batmans medhjälpare; Grannen i Beck; Harry Potters kompis Ron; Dr Watson till Sherlock, och Sam till Frodo.
Sidekickens uppgift är ofta att vara bollplank mot huvudpersonen, räddaren i nöden, komiker, klantskallen eller något annat som huvudpersonen inte ska vara.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #sidekick #Hedwig #Millou #Hermione
Kommentera
Avhuggna fingrar
Det lockande stålet (The Blade itself) av Joe Abercrombie gavs ut 2006, men det är först nu som jag har nöjet att läsa den. Boken är den första av en trilogi. Jag läste den engelska utgåvan.
Avdelning: Fantastik Taggar: #tortyr #barbarer
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
