Droger och författarens kreativitet

Bok- presentation:	Du sköna nya värld
Författar- presentation:	Aldous Huxley
Pocket Finns i lager, 78 kr

Här följer några exempel på drogberoende och världsberömda författare:

Philip K Dick – ”Bladerunner” Androidens drömmar. Drog: LSD mm
Jean Rhys – ”Good Morning, Midnight” Drog: Alkohol
Aldous Huxley – ”Du sköna nya värld” Drog: LSD mm
Jean-Paul Sartre – ”Äcklet” Drog: Det mesta ...
Dorothy Parker – ”En enda ros: poesi och prosa i urval” Drog: Alkohol
Earnest Hemingway – ”Den gamle och havet” Drog: Alkohol
Charles Dickens – ”Oliver Twist” Drog: Kokain

Ibland tar människor droger för att undfly en plågsam vardag, tex extrem fattigdom, eller brist på mening. Men varför använder framgångsrika författare droger? (För att nu anknyta till denna sajts målgrupp.) I många fall handlar det nog om ångestdämpning. Men inte alltid.

Aldous Huxley intervjuades 1960 i Paris:
Intervjuare: Ser du något samband mellan kreativiteten och användningen av LSD?
Huxley: För de flesta människor är det (LSD) en överväldigande upplevelse, och jag antar att det indirekt kan hjälpa den kreativa processen. Men jag tror inte att man bara kan slå sig till ro och påstå: Jag vill skriva fantastisk poesi, så jag ska använda LSD. Det är inte alls säkert att du når det resultat du vill uppnå – Det kan leda till vilket resultat som helst.

Och ändå var han en sådan drogliberal, eftersom han tyckte att LSD gav honom en insikt att världen inte bara är en, utan ”att det finns många verkligheter.” Om vi blickar tillbaka i historien så kan vi se hur droger används vid oraklet i Delfi, och i kultiskt bruk sedan urminnes tider. Det var just i egenskapen att kunna förmedla en dold mystisk sanning, och budskap från gudarna, som gav drogen dess ställning i vissa religioner. Huxley tycks ha varit fascinerad av denna aspekt. Det var alltså inte så att han trodde att droger underlättade skrivprocessen, utan att de utgjorde en upplevelse som kunde vara inspirerande. Det var också innan man insett hur otroligt farlig drogen LSD är.
1960-talet var känt som drogliberalt, med meskalin, LSD, hasch och allt annat. Jag hade vänner som i sina ungdomsår shoppade loss på psykedeliska kaktusar som såldes i blomsterhandeln, rökte på och sedan tyvärr trillade dit i beroendesjukdomar som förkortade deras liv, som långt senare gav upphov till fysiska sjukdomar. Flera av dem var ytterst kreativa personer, skickliga språkhanterare och musiker. Tomrummet som de efterlämnar kommer alltid att finnas där. Att ta droger är att balansera på slak lina över en ravin. Förr eller senare förlorar man balansen. Och det leder till mycket sorg och lidande.

Vad säger vetenskapen, förutom att droger är farliga, beroendeframkallande och cancerogena? Vad säger man om den kreativa aspekten?
Det har endast gjorts ett fåtal studier. De pekar entydigt på det skadliga förhållandet mellan kraftig droganvändning och kreativitet. Denna studie på alkoholbruk kan tjäna som exempel: (Nash 1962) Små mängder alkohol kan främja associationsförmågan, men större mängder (4 glas) saboterade den. Trots romantiserade anekdoter om alkoholens positiva effekter för konstnärer så är det tveklöst så att den som använder mycket alkohol skadar den kreativa processen (förutom hälsan).

Slutsatsen är nog att kreativa människor använder hela sin livsupplevelse för att skapa konstverk och tolka verkligheten. Om droger ingår i deras liv så använder de dessa erfarenheter i sitt skapande. Om de är drogfria - så är de ändå kreativa, men använder inte just drogerfarenheten. Att propagera för droger som kreativitetens barnmorska – är inget annat än ett cirkelresonemang. 

För somliga kan drogen vara självmedicinering. I de fallen har den faktiskt en möjliggörande effekt, för utan drogen kanske inte författaren hade orkat skriva? (Hemingway, är ett bra exempel.) Det är dock inte ett försvar för drogerna, utan snarare ett tragiskt faktum att inte alla får den hjälp som man skulle behöva.

Trots vittnesbörden från många drogliberala kändisar och konstnärer som hävdar narkotikans eller alkoholens positiva effekter, så är det nog så att de som är kreativa människor - är det även utan dessa hjälpmedel. Kanske skulle deras kreativa bana tett sig lite annorlunda? Kanske skulle de varit ännu mer produktiva? Och alla konstnärer och författare som inte kunnat kontrollera sin droganvändning, och som fått sina liv förkortade, skulle ha kunnat fortsätta att skapa under en längre tidsperiod. 

William S. Burroughs ”Den nakna lunchen”- en av 1900-talets mest inflytelserika författare, får utgöra motvikt till den som hävdar drogernas förträfflighet vad gäller kreativitet. Då andra såg drogernas inspirerande verkan, såg han själv bara sjukdom och nederlag. Han erkände senare att han inte ens kom ihåg hur hans skrev sitt berömda verk ”Den nakna lunchen” till följd av alla minnesluckor som heroinet orsakat.