En fest för livet
Efter en traumatisk händelse så finns det stora behov att återgå till det ”normala” livet igen. Trygghet, familj, vänner, igenkännande, det som man ofta tenderar att ta för givet, blir uppgraderat. Musik, film och litteratur kan hjälpa till att skänka tröst och mental vila. Så är det i hög grad med religiösa texter, eller dikter laddade med mening och djup. Efter Daesh fasansfulla illdåd och terrorattentat i Paris, har plötsligt en för mig överraskande bok blivit bestseller bland fransmännen, och man finner den bland blommor och minnesplatser. Det är Hemingways berömda självbiografi ”A Moveable Feast” eller som den svenska titeln översättning lyder: ”En fest för livet.” En mer direkt översättning vore ”En rörlig helgdag”, men det skulle inte vara särskilt slagkraftigt.
Bokens handling utspelar sig på 1920-talet i Paris. Det katastrofala världskriget var avslutat, och som så ofta efter en förtärande konflikt så trodde naivt man på orden - ”Det händer aldrig igen”. I biografin berättar Hemingway om hans och hans hustrus möten med olika intressanta personligheter, och om livet och miljöerna i en stad som Hemingway beundrade och älskade av hela sitt hjärta. Det är ett slags kärleksförklaring till staden, caféerna, folklivet och den kulturella friheten. Där skildras bland annat fantastiska personligheter som Gertrud Stein, Scott Fitzgerald, Aleister Crowley, Jems Joyce och Ezra Pound.
Boken utgavs postumt 1964. Jag tycker att den är intressant, och naturligtvis välskriven. Men till skillnad från Hemingways romaner, så är den ju inte särskilt spännande. Men det kanske är just det, att den inte är spännande, utan en hyllning till friheten, Paris, människorna och livet, som gör den så passande i denna tragiska och omdanande tid?
Folket i Paris har gjort den till sin. Att läsa ”En fest för livet” är ett av tusen sätt att trotsa terrorn, minnas det som varit, och inte låta sig kuvas av Daesh.
“If you are lucky enough to have lived in Paris as a young man, then wherever you go for the rest of your life, it stays with you, for Paris is a moveable feast.”
― Ernest Hemingway, A Moveable Feast
Avdelning: Klassiker Taggar: #tröst #Paris #terror #ISIS #Daesh #sorg
Heroes Die
Av Mathew Woodring Stover
Heroes die är den första i serien om Caine eller Hari Michaelsson. Den första boken kom ut 1999, och följdes av fyra actionspäckade volymer.
I en framtida dystopisk värld frodas ett tydligt klassamhälle där olika klaner härskar i en statisk ordning där man föds till en viss kast. Endast med stora besvär kan man röra sig mellan kasterna, och personliga relationer mellan personer av olika kast är till och med olagliga. Det skådespel som ändå får människor att stå ut är de spännande äventyren som utspelas på parallelljorden Overworld. En plats där människor och vidunder och sagoväsen lever sida vid sida. De härskande klasserna på jorden tjänar enorma belopp på att utnyttja Overworld som en nöjdesplanet och plats dit man skickar speciellt tränade skådespelare, och sedan får massorna hemma på jorden uppleva deras äventyr via något slags neurolink. Följden blir att Overworlds maktstrukturer och varelser manipuleras allt för underhållningens skull.
Avdelning: Fantastik Taggar: #Caine #våld #Overworld
Kommentera
Boklov
Sommarlovet är för många vuxna en magisk tid, sedd i den nostalgiska backspegeln kryddad av röda stugor, saltkråkan och ledighet. För andra är lovet inget som ger goda minnen, utan snarare tvärt om. Hur det nu än är med den saken, så kan böckernas värld fungera både som förströelse och som tröst. Det är så lätt att fastna vid datorspelen och mobilen, så därför vill jag ge några lästips som borde gå hem. Flera av böckerna kan man dessutom låna på biblioteket eller ladda hem som e-böcker.
Avdelning: Ungdom Taggar: #sommarlov #boktips
Kommentera
En blivande klassiker
Jag hade hört talas om romanen Shuggie Bain (Douglas Stuart), bland annat genom Lundströms bokradio. Socialrealism är inte en genre som vanligtvis lockar mig, men jag blev nyfiken. Det här är något alldeles extra.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #socialrealism #Thatcher #kolgruvor #alkoholism #bookerprize #recension
Kommentera
Ömtålig
Demokrati är en ömtålig planta. Det behövs inte så lång tids försummelse för att den ska börja sloka. Om rötterna försvagas för mycket så går den att rycka upp. Fyll vattenkannorna.
Avdelning: Fakta Taggar: #demokrati #kapitolium #Trump
Kommentera
Onda barn?
Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
En folksaga för vuxna
The Last Unicorn, eller Den sista enhörningen av Peter S Beagle
Det finns vissa böcker som i sin stil avviker från det som är gängse, som bryter mot vissa av skrivarkursernas och litteraturkritikernas konventioner och ändå är väldigt bra. Kanske just därför? Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga, och påminner den lite om Lyonesse, av Jack Vance. Eller ska man säga tvärt om? Den sista enhörningen skrevs tidigare,1968 och har översatts till mer än 20 språk och sålts i miljonupplagor. Berättelsen ligger även till grund för en animerad film.
Avdelning: Fantastik Taggar: #enhörning #folksaga #recension
Kommentera
Tänd ett ljus
Den här gången tänker jag inte skriva om Halloween eller tipsa om skräckböcker, det görs på annat håll så det räcker till och blir över. Jag tänker på Allhelgonaghelgen ur ett annat perspektiv, som minnenas och sorgernas helg. Som den helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Jag citerar Svenska kyrkans hemsida: "Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss." (Bild från Röke kyrka)
I år får vi också hedra och minnas terrorns offer, och den våldsbejakande extremismens attacker mot människor i kyrkor, skolor och mot demokratin. Våldsdåd orsakar, som vi alla vet, extra svår sorg och förstämning. Och kan få oöverblickbara följder.
Det brukar vara så bitterljuvt vackert på kyrkogårdarna, med ljus i tusental som lyser i mörkret, som trotsiga utroppstecken mot dödens makt. Det finns hopp, trots allt, tycks de ropa. I år får kyrkorna kämpa med säkerheten i pandemins spår. Konserter och minnesgudstjänster begränsas ofta till särkilt inbjudna sörjande. Extra personal och volontärer får se till att det inte blir för trångt på kyrkogårdarna eller i kyrkorna. Det har öppnats en virtuell ljuständning för den som behöver hålla sig hemma. Och digitala mötesplatser och minnesgudstjänster. Den sorg och den isolering som Covid 19 har gett kräver både eftertanke och nya grepp.
Begravningssederna förändras. Det blir allt ovanligare med individuella gravar till förmån för kollektiva minneslundar, vilket på ett sätt kan förvåna i denna individualiserade tid. Men förklaringen är förmodligen att människor ofta känner sig för jäktade för att sköta en grav. Eller bor långt borta och därför känner ett dåligt samvete över att inte kunna besöka graven oftare. En följd är att kyrkogårdarna troligtvis kommer att se annorlunda ut med allt längre avstånd mellan gravstenarna, och allt större minneslundar.
Oavsett gravskick, så finns behovet att bearbeta sorgen kvar. Därav alla tända ljus.
Det finns en myt om ett sorgeår, och att det efter detta första år av sorg skulle vara nästan som vanligt igen. Men bearbetandets tid har inga fasta ramar. Och sorgen av en älskad medmänniska kommer alltid att finnas kvar. Den blir dock lindrigare att bära och mindre smärtsam, för vi människor är gjorda för att anpassa oss och uthärda stora svårigheter.
Tron är för många en hjälp att bearbeta dödens obevekliga process, och att kunna leva i hoppet utan bitterhet. För med bitterheten dör kärleken, och vår stora uppgift på jorden är att älska.
Några boktips i sorgens tid skulle kunna vara: Ett år av magiskt tänkande, av Joan Didion; Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom; Barn som sörjer av Marie Rehnstam.
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
- Karin Boye
Avdelning: Fakta Taggar: #allhelgona #alla helgons dag #ljus #gravar
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
