En grotesk bok
Jag har faktiskt aldrig läst något liknande. Det svenska splattret har fått ett nytt ansikte (givetvis utan hud). Jag börjar med förlagets presentation:
13 svarta sagor om ond bråd död
Kannibalchock! Blodshämnd! Lustmord! Videovåld!
Den här novellantologin bjuder på en rejäl dos skön retroskräck inspirerad av skräckfilmer från tiden då videokassetter och movieboxar räknades som högteknologi.
Här möter du 13 kvinnor som på olika sätt tar sig an, drabbas av eller själva utövar mänsklig ondska.
Det är sällan jag upplever kväljningar när jag läser en bok. God smak är väl överskattat, antar jag ... Här har vi i alla fall en novellsamling som får magen att bubbla och jag själv att stilla fråga mig: Hur gör jag denna bok oläst? Hur suddar jag ut bilderna skapats inom mig? Kan man tvätta hjärnan i Klorin? Jag söker desperat glömska, men finner den inte!
Nåja, tiden läker alla sår, påstås det. Novellerna håller precis det som förlaget har lovat. Det är splatter och blinkningar till kända filmer (tex The Shining). Alla skräckklyschorna är med och överträffas: Tonåringar ensamma i stugan, galna sekter, hämnd, seriemördare, offer fastbundna i rullstolar, groteska kastreringar, vällande tarmar, vettvillingar och uppstoppade lik. Och blod, litervis, tankbilsvis med blod … Tänk dig din mest bisarra fantasi och toppa den! Då är du i närheten av den här novellsamlingens morbida innehåll.
Samlingen innehåller följande drypande berättelser:
Under huden av Helena Dahlgren
Kött av Jens Daniel Burman
Hotellet av Cia Sigesgård
Avväpnandet av Sofia Albertsson
Plumpudding av Peter Erik Du Rietz
Konsten att niga fint av Katarina Emgård
Uppstopparen av Love Kölle
Hallonfingrar av Lova Lovén
Efterfesten av Hans Olsson
Sju sorters kakor av Camilla Linde
Ett hemskt sätt att dö av Johan Ring
Skadedjursbekämparen av Ida Tellestedt
Rewind Tours av Johannes Pinter
Ett litet utdrag ur Johan Rings novell säger det mesta:
”Genom blodduschen kisar jag in i hennes ansikte och ser att ögonen har rullat så långt bak i skallen att de bara visar vita. Hon skriker inte längre, munnen är öppen i stum protest medan kroppen vibrerar och skakar som en slagborr. Det finns något obscent över det, och jag tror att jag gillar det. Jag fortsätter upp genom bröstkorgen, lungorna slits ut ur kroppen som två punkterade ballonger, blodet sprutar ur henne i en djupröd gejser, jag når halsen och fortsätter hela vägen upp tills jag kluvit hennes huvud. Först då stänger jag av motorsågen. Tystnaden är omskakande. Allt som hörs är droppandet av blod på marken. Jag kastar ifrån mig sågen, tar ett steg tillbaka och ser på Erika.”
Hur betygsätter man det här? Jag ger upp, det går inte! Novellerna är ganska olika förutom att de förenas i sin blodlust och B-filmskänsla. De är dessutom ojämna, om man nu kan lägga någon litterär kvalitet i det här … En del av dem är nog lite för snabbt skrivna och skulle mått bra av att ha mognat och ordamputerats. Några är rysligt blodiga men inte särskilt spännande. Andra är mycket proffsiga i all sin gräslighet – Jag fastnade för: Uppstopparen av Love Köller; Ett hemskt sätt att dö av Johan Ring, och Rewind Tour av Johannes Pinter. Avväpnandet - av Sofia Albertsson, är intressant i sin feministiskt anstrukna ondska. Det är hämnd mot de sextrakasserande männen som gäller. Grotesk sadistisk hämnd, naturligtvis. Ett enkelt svart-vitt budskap, som det ska vara i en B-film! Eller i dagens politiska landskap. Vi kan sålunda finna inte så lite mörk politisk ironi i hennes gestaltning.
Sammanfattning: Detta är det sjukaste som jag någonsin har läst. Förlagets marknadsföring har varit helt ärlig. Du köper inte grisen i säcken, utan får med ett avhugget babyhuvud på köpet! Och om du är ute efter "ond bråd död" - så ska du givetvis rycka åt dig denna blodpåse!
Swedish Zombie har fler färger på sin palett än blodröd och hjärnsubstansgrå. Om det här känns som för mycket kan man med fördel välja den förra antologin 13 svarta sagor, i stället. Men smaken är ju som en uppsågad bröstkorg, kluven.
Nu får det vara nog! Nu måste jag slappna av till lite renande andlig musik: "Let me please introduce myself, I'm a man of wealth and taste ..."
Avdelning: Skräck Taggar: #blod #mord #tortyr #hämnd #swedishzombie
Heroes Die
Av Mathew Woodring Stover
Heroes die är den första i serien om Caine eller Hari Michaelsson. Den första boken kom ut 1999, och följdes av fyra actionspäckade volymer.
I en framtida dystopisk värld frodas ett tydligt klassamhälle där olika klaner härskar i en statisk ordning där man föds till en viss kast. Endast med stora besvär kan man röra sig mellan kasterna, och personliga relationer mellan personer av olika kast är till och med olagliga. Det skådespel som ändå får människor att stå ut är de spännande äventyren som utspelas på parallelljorden Overworld. En plats där människor och vidunder och sagoväsen lever sida vid sida. De härskande klasserna på jorden tjänar enorma belopp på att utnyttja Overworld som en nöjdesplanet och plats dit man skickar speciellt tränade skådespelare, och sedan får massorna hemma på jorden uppleva deras äventyr via något slags neurolink. Följden blir att Overworlds maktstrukturer och varelser manipuleras allt för underhållningens skull.
Avdelning: Fantastik Taggar: #Caine #våld #Overworld
Kommentera
Boklov
Sommarlovet är för många vuxna en magisk tid, sedd i den nostalgiska backspegeln kryddad av röda stugor, saltkråkan och ledighet. För andra är lovet inget som ger goda minnen, utan snarare tvärt om. Hur det nu än är med den saken, så kan böckernas värld fungera både som förströelse och som tröst. Det är så lätt att fastna vid datorspelen och mobilen, så därför vill jag ge några lästips som borde gå hem. Flera av böckerna kan man dessutom låna på biblioteket eller ladda hem som e-böcker.
Avdelning: Ungdom Taggar: #sommarlov #boktips
Kommentera
En blivande klassiker
Jag hade hört talas om romanen Shuggie Bain (Douglas Stuart), bland annat genom Lundströms bokradio. Socialrealism är inte en genre som vanligtvis lockar mig, men jag blev nyfiken. Det här är något alldeles extra.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #socialrealism #Thatcher #kolgruvor #alkoholism #bookerprize #recension
Kommentera
Ömtålig
Demokrati är en ömtålig planta. Det behövs inte så lång tids försummelse för att den ska börja sloka. Om rötterna försvagas för mycket så går den att rycka upp. Fyll vattenkannorna.
Avdelning: Fakta Taggar: #demokrati #kapitolium #Trump
Kommentera
Onda barn?
Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
En folksaga för vuxna
The Last Unicorn, eller Den sista enhörningen av Peter S Beagle
Det finns vissa böcker som i sin stil avviker från det som är gängse, som bryter mot vissa av skrivarkursernas och litteraturkritikernas konventioner och ändå är väldigt bra. Kanske just därför? Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga, och påminner den lite om Lyonesse, av Jack Vance. Eller ska man säga tvärt om? Den sista enhörningen skrevs tidigare,1968 och har översatts till mer än 20 språk och sålts i miljonupplagor. Berättelsen ligger även till grund för en animerad film.
Avdelning: Fantastik Taggar: #enhörning #folksaga #recension
Kommentera
Tänd ett ljus
Den här gången tänker jag inte skriva om Halloween eller tipsa om skräckböcker, det görs på annat håll så det räcker till och blir över. Jag tänker på Allhelgonaghelgen ur ett annat perspektiv, som minnenas och sorgernas helg. Som den helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Jag citerar Svenska kyrkans hemsida: "Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss." (Bild från Röke kyrka)
I år får vi också hedra och minnas terrorns offer, och den våldsbejakande extremismens attacker mot människor i kyrkor, skolor och mot demokratin. Våldsdåd orsakar, som vi alla vet, extra svår sorg och förstämning. Och kan få oöverblickbara följder.
Det brukar vara så bitterljuvt vackert på kyrkogårdarna, med ljus i tusental som lyser i mörkret, som trotsiga utroppstecken mot dödens makt. Det finns hopp, trots allt, tycks de ropa. I år får kyrkorna kämpa med säkerheten i pandemins spår. Konserter och minnesgudstjänster begränsas ofta till särkilt inbjudna sörjande. Extra personal och volontärer får se till att det inte blir för trångt på kyrkogårdarna eller i kyrkorna. Det har öppnats en virtuell ljuständning för den som behöver hålla sig hemma. Och digitala mötesplatser och minnesgudstjänster. Den sorg och den isolering som Covid 19 har gett kräver både eftertanke och nya grepp.
Begravningssederna förändras. Det blir allt ovanligare med individuella gravar till förmån för kollektiva minneslundar, vilket på ett sätt kan förvåna i denna individualiserade tid. Men förklaringen är förmodligen att människor ofta känner sig för jäktade för att sköta en grav. Eller bor långt borta och därför känner ett dåligt samvete över att inte kunna besöka graven oftare. En följd är att kyrkogårdarna troligtvis kommer att se annorlunda ut med allt längre avstånd mellan gravstenarna, och allt större minneslundar.
Oavsett gravskick, så finns behovet att bearbeta sorgen kvar. Därav alla tända ljus.
Det finns en myt om ett sorgeår, och att det efter detta första år av sorg skulle vara nästan som vanligt igen. Men bearbetandets tid har inga fasta ramar. Och sorgen av en älskad medmänniska kommer alltid att finnas kvar. Den blir dock lindrigare att bära och mindre smärtsam, för vi människor är gjorda för att anpassa oss och uthärda stora svårigheter.
Tron är för många en hjälp att bearbeta dödens obevekliga process, och att kunna leva i hoppet utan bitterhet. För med bitterheten dör kärleken, och vår stora uppgift på jorden är att älska.
Några boktips i sorgens tid skulle kunna vara: Ett år av magiskt tänkande, av Joan Didion; Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom; Barn som sörjer av Marie Rehnstam.
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
- Karin Boye
Avdelning: Fakta Taggar: #allhelgona #alla helgons dag #ljus #gravar
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
