Fantasyklassikern - Min morbror trollkarlen av CS Lewis

Bok- presentation:	Min morbror trollkarlen
Författar- presentation:	C.S. Lewis
Storpocket Finns i lager, 122 kr

Få fantasy/barnböcker har blivit så älskade och populära som CS Lewis böcker om barnen, lejonet Aslan och den förtrollade garderoben som är en hemlig väg till landet Narnia. Otaliga filmer, TV-serier, radiodramatiseringar vittnar om detta, men särskilt försäljningssifforna. Bara böckerna har sålt över 100 miljoner exemplar i 47 länder! Förutom att vara ett spännande sagoäventyr är berättelserna även späckade med mytologiska varelser och symboler från bland annat det antika Grekland, men också många kristna paralleller. Mest tydligt kanske det kan märkas när lejonet Aslan offras på stenbordet men återuppstår. Böckerna är definitivt allegoriskt skrivna.

På bilden syns min barndoms samling av "Narnia" Den har jag kvar.

Berättelserna är konkreta för att kunna läsas av en yngre målgrupp, ganska berättande i tonen (på ett lite gammaldags vis) och mycket genomtänkta och fantasifulla. Det är närmast perfekt högläsning för barn som genast lever sig in i de roliga och finurliga karaktärernas upplevelser. Man kommer med barnen in på frågor om ”ont och gott” och på ”varför man ljuger” eller ”vem som är modig”. I den första boken får barnen stifta bekantskap med magins värld genom förtrollade ringar. I senare böcker sker det bland annat genom kurragömmaleken i en garderob.

Ibland kan kanske vissa skildringar upplevas som problematiska. Fiendefolket från Calormen har turbaner och kroksablar och dyrkar en demon. Man associerar lätt till att det främmande kommer från ”österlandet”. Är detta rasism? Han levde i ett homogent samhälle och ville förmodligen helt enkelt skildra fienden från Calormen som ”exotiska” jämfört med de talande djuren och barnen i Narnia. Människorna i Calormen skildras både som onda och goda, som sammansatta personligheter, och att det inte handlar om rasen utan att det är deras onda härskare som orsakar fientligheten. Så här hade man ändå inte skrivit i dag till nutidens multikulturella läsare. CS Lewis var i detta ett barn av sin tid. 

Lewis var i sin ungdom intressant nog en övertygad ateist, men genomgick en omvändelse och blev kristen. Han blev professor i medeltids- och renässanslitteratur vid Magdalene College, Cambridge. Som en god vän med Tolkien diskuterade de sina verk med varandra. Det verkar som om Tolkien inte gillade Narniaböckerna, som han uppenbarligen tyckte var överlastade med för många olika varelser och för övertydliga. Nu vet vi att både Tolkien och Lewis fann sina läsare. Det är vi glada för.