21

Fjärde advent. Herrens moder hyllas

Bok- presentation:	De yngstas bibel : tidlösa berättelser ur Bibeln
Författar- presentation:	Karyn Henley
Inbunden Finns i lager, 268 kr

Den gråtande madonnan på Monte Pino

Mattias Lönnebo

Häftad 235 kr

De finns överallt: I kyrkor eller presentbutiker; som imponerande konstverk eller plastig kitsch; ger oss kanske känslor av andakt och trygghet? Madonnan, Jesu mor, mister aldrig sin lyskraft. Hon är symbol för hur kyrkan ska vara - öm och kärleksfull, men för somliga ses hon som en förlegad kvinnobild, lydig och med en förträngd sexualitet - Madonnan som kontrasteras mot Horan. Otaliga skönlitterära böcker, dikter, filmer har inspirerats av det hon står för, eller av människors sätt att förhålla sig till henne. (Bilden ovan - ur De sju barmhärtighetsverken  - av Caravaggio)

Det är intressant att hon räknas som det viktigaste av alla helgon, nära nog gudomliggjord av många troende världen över. När gudsbilden i gamla tider traditionellt präglats av väldigt manliga drag, fanns det ett stort behov av det gudomliga kvinnliga. Maria har fått fylla även den rollen. Hon blir en projektionsduk för våra behov och uppfattningar som kan skilja sig mellan olika tider och kulturer. 
Men vad vet vi egentligen om Maria? Inte mer än vad bibeln och historikerna kan lära oss. Hon var förmodligen mycket ung, bara 14-16 år. Enligt bibeln blev hon sedan flykting i Egypten tillsammans med Josef och sin son, undan massakrer och förföljelser. (Känns väldigt aktuellt) Hon fick så småningom, som medelålders kvinna, se sin son avrättas av diktaturen, oskyldigt anklagad.

Hon får i en omtumlande upplevelse veta att hon ska föda Jesusbarnet. Men hennes svar är lovsång: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna … Han störtar härskare från deras troner och han upphöjder de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.” Det finns mycket teologi i hennes ord och erfarenhet. För det är välkänt för människor som har haft omvälvande andliga upplevelser, om det så är genom naturens skönhet eller i bönens och meditationens djup – att svaret på mötet med ”den andre, det numinösa” är frid och glädje. Där finns också hoppet om rättvisa för de förtryckta och en påminnelse om att rikedom, (att vara uppfylld av själviskhet), i slutänden gör att man förlorar det enda som verkligen betyder något. 

Det är upp till var och en hur man vill tro och tänka om Madonnan, Maria. Men i mina ögon är hon sinnebilden av en stark och modig ung kvinna i en stenhård patriarkal kultur, som får leva ett både underbart och svårt liv. Den som samhället inte ser, eller till och med ringaktar, får bli medarbetare i ett större skeende. Den fattiga kvinnan och ett litet flyktingbarn får stå i centrum, för en gångs skull.

”Shalom, Herr talman.” 

Kanske skulle Maria ha sagt just så?

Den medeltida statyn i Gamla Uppsala kyrka, Maria och Jesusbarnet.