G-som i gärningsman av Sulo Karlsson, Deanne Rauscher

Bok- presentation:	De mest hatade : om pedofiler och andra sexualbrottslingar
Författar- presentation:	Börje Svensson
Inbunden Finns i lager, 280 kr Häftad Finns i lager, 298 kr

Det gick ett sus genom Sverige när den här boken släpptes förra året, som vill skildra det glammiga 80-talets smutsiga baksida. Den omhuldade journalisten S-profilen och regissören känd för G-som i gemenskap och Stockholmsnatt, avslöjades ha haft relationer med unga tonårspojkar som var allt annat än oskyldiga. Relationerna alltså ...

Det är den gamla vanliga historien. Uppburen kulturman söker upp pojkar som är på glid, agerar fadersgestalt, kompis, lockar med sprit, värme, husrum, musik, filmroller, kändismöten … och tjatar till sig sex. Tyvärr är det inte fiktion den här gången.
Boken avslöjar också andra välkända män än Staffan Hildebrand som agerar tillsammans, umgås i kretsar där man på mer eller mindre sofistikerat sätt lockar till sig pojkar för att försöka utnyttja dem. Och flera av pojkarna far riktigt illa, vissa fastnar i missbruk och får inre ärr av de destruktiva förhållandena. Det var ju heller inte något man pratade om på den här tiden, 70-80-talet.
Mest upprörande är historien med den fattiga thailändska pojken som Hildebrand tar med sig till Sverige, har boende hos sig (med socialens goda minne!) sätter i svenska skola, och sedan bara flyger hem och dumpar hos den thailändska familjen igen efter en kortare tid. Pojken hade ju blivit lovad att få vara flera år i Sverige och utbilda sig och blir mycket besviken. Han tvingas snart att försörja sig som inkastare på en porrklubb … Varför sveks han? Det kan man bara spekulera i.
Till författarnas förvåning erkänner Staffan Hildebrand motvilligt att han har gjort fel. Han förstår att hans sexualitet är störd. På gamla dar tycks ändå ett slags uppriktig ånger finnas med, en önskan om försoning och förlåtelse, som kanske inte är så lätt att finna i detta livet.

Avslöjandena och beskrivningen av den sjaskiga verkligheten och de tragiska ödena, såren hos de utsatta – och att förövarna inte skildras svart/vitt utan som komplexa människor med både goda och dåliga sidor, är upplysande och intressant. Men jag tror ändå att upplägget kunde vara bättre utfört. Ibland blir det lite för många upprepningar. Stilgreppet med rocklåttexter som underrubriker känns mest förvirrande om man inte är väldigt insatt som läsare. Det känns spretigt. Jag tror att den här boken kunde ha blivit bättre med tydligare disposition, fler jämförelser med andra liknande fenomen och eventuellt ett visst bildmaterial. Texten ställer fler frågor än den ger svar: Varför ville inte andra se vad som hände? Varför vände socialen sig bort? Etc.

Bokens omslag är väldesignat och tankeväckande. Reportaget är utmärkt, men genomförandet en smula forcerat. En stor eloge till författarna för att de tar upp detta tidigare tabubelagda ämne. Så många utsatta män tiger fortfarande. Att de känt sig tvungna att vara tysta, är en stor tragedi.