Gyllene sonen av Brown
Del 2 av trilogin Rött uppror
Förlagets text:
"Alla människor är inte lika mycket värda", förklarar han. Reslig och imperatorisk, som en örn. "De svaga har svikit er. Enligt dem bör de saktmodiga besitta jorden. De starka bör ta hand om de svaga. Det är demokratins storsinta lögn. Cancern som förgiftade mänskligheten."
Darrow är Röd, en ung gruvarbetare i en underjordisk koloni på Mars. Hans uppgift är att borra efter helium-3 som är avgörande för att göra planetens yta beboelig för människor. Darrow och de Röda vet att de är mänsklighetens sista hopp. Tills han upptäcker att de lever i en lögn.
Mars yta är både beboelig och bebodd. Där lever människorna i en strikt hierarki, styrd av de Gyllene som lever i lyx och överflöd. Med hjälp av en grupp rebeller lyckas Darrow byta identitet och utseende för att bli en Gyllene. Han infiltrerar Akademin där de kommande ledarna utbildas, hans mål är att förstöra systemet inifrån.
Gyllene sonen fortsätter där Rött uppror slutar och den unge Darrow kommer upp sig i världen och lyckas starta ett uppror mot den förtryckande monarken. Han bestämmer sig för att erövra Mars och bli den militära ledare de förtryckta raserna hoppas på.
Det blir mycket action mellan relationsscenerna. Rymdstriderna och närkamperna avlöser varandra. Det är spännande men blodigt och brutalt. Boken innehåller många överraskande vändningar och är välskriven. Den har ett budskap om frihet och människornas lika värde. Ett tydligt budskap mot rasism, skulle man kunna säga.
Den är väl värd att läsa för dem som gillar militär science fiction, men kanske inte lika rolig för den som föredrar lite mer eftertänksamma historier. Personligen har jag lite svårt för vissa detaljer, tex att man använder högteknologiska svärd när det finns betydligt mer sofistikerade vapen. Men det är väl förmodligen för att detta är en Space Opera med sina egna sagolika lagar.
Fortsättning följer i del 3 Morgonstjärnan.
Avdelning: Fantastik Taggar: #militär SF #rymdskepp #rasism #recension
Stranger Things 3
Netflix serie Stranger Things gjorde stor succe när den kom 4 juli 2016. Nostalgifaktorn, de goda skådespelarinsatserna, ett välskrivet manus och intressanta karaktärer gjorde sitt. Nu har jag sett säsong tre som nyligen släppts som enligt vissa uppgifter lär bli den sista. Men för säkerhets skull fanns det ändå en slags öppning för en fortsättning i slutminuten.
Avdelning: Spänning Taggar: #strangerthings3 #netflix #tv-serier
Kommentera
Riganterna av David Gemmell
David Gemmell skrev många böcker och räknas som en av de stora inom fantasygenren. Hans serie Riganterna är i fyra delar. Stormvärd, Midnattsfalken, Korphjärta och Stormryttarna. De går att få tag i på svenska som begagnade eller via bibioteken. Jag läste dem på engelska - The Rigante Series. De finns tillgängliga via bokhandeln och som e-böcker.
Avdelning: Fantastik Taggar: #skottar #bergsfolk #spänning #riganter
Kommentera
Det där med trovärdigheten
Jag vet att det kanske är en motsägelse och ett konstigt krav, att jag vill ha trovärdighet även i fantasy och science fiction-skildringar, oavsett om det handlar om böcker eller filmer. Vi har tex Star Wars. Det är en rymdsaga och realism är inget som ska spela någon roll. Jag köper antigravitation, lasersvärd och rymdmonster. Jag köper kraften. Men när man har bombrymdskepp i rymden, som släpper bomber som faller nedåt, trots att det annars är tyngdlöst … (The Last Jedi) det irriterade mig, men andra kanske inte alls tänker på det.
Alien Prometheus
En misslyckad film med logiska luckor stora nog för Herculesplan att flyga igenom. Ett exempel är när Fifield och Millburn går vilse i grottan. Hur kommer det sig att de överhuvudtaget gick vilse och att ingen hörde deras begäran om att få återvända? Att ingen förstod att de var borta utan bara antog att de var kvar med sina kamrater? Att ingen kunde vägleda dem rätt, med tanke på all högteknologisk övevakningsutrustning som hade koll på deras positioner osv? Inte så trovärdigt precis.
Och Sagan om Ringens Örnar, är ett välkänt exempel på konstighet. Varför tog inte brödraskapet Örnarna till Domedagsklyftan istället för att riskera livet på marken? Det irriterar mig inte så mycket, eftersom örnarna har ungefär samma funktion i boken som änglarna har i bibeln. De låter sig inte kontrolleras utan dyker upp ”när det är meningen”. Ändå tycker jag att Tolkien kunde ha funderat på deras roll när det gällde att rädda Gandalf från Orthanc. Kanske kunde han ha kommit på något annat sätt?
Hur overklig världen än är – eller snarare hur annorlunda mot vår värld fiktionen än är, så behöver den vara logisk i sin egen kontext. Logiska luckor eller motsägelser är lika störande i en fantasivärld som i en berättelse om vår egen. Ett världsbygge har sina egen inneboende logik och sina egna lagar. Trots allt det fantastiska i fiktionen som måste de spelreglerna följas för att inte berättelsen ska bryta förtrollningen som den har skapat hos läsaren eller tittaren.
En annan fallgrop är bristande kunskaper. När författaren beskriver något, ofta ett militärt fältslag, och det blir uppenbart för den som kan sin militärhistoria att man helt enkelt inte slogs på det där sättet med svärd. Brister i trovärdighet och detaljer skaver och förstör en kanske annars utmärkt bok. Eller religion är en vanlig fallgrop för svenska författare – Det kan nämligen vara svårt för en person som saknar religiösa erfarenheter att på ett trovärdigt sätt skildra en troende persons andliga liv. När då en läsare som har sådana kunskaper upptäcker alla fel, faller boksidorna platt till marken.
Det finns nog ingen berättelse som är helt utan fel och brister. Här och var finns det logiska luckor och svagheter, när författaren inte har tänkt efter ordentligt. Men förhoppningsvis ska de vara så små och oväsentliga att man ändå köper historien och låter sig förtrollas. Det är gott nog. Jag hoppas att mina egna berättelser är någorlunda befriade från sånt. Men jag är inte säkert på det. Förr eller senare kommer någon att fråga: Har du tänkt på att ... ?
Slutligen kommer jag att tänka på att vår vanliga verkliga värld är helt mirakulöst fantastisk i sig. Men att vi människor inte är särskilt rationella. Vårt handlande är sannerligen fullt av logiska luckor. Framförallt är vi blinda för undret att existera och radiostyrda att dränka vår längtan efter helhet i ett rus av konsumtion.
Avdelning: Fantastik Taggar: #logiskaluckor #trovärdighet #starwars
Kommentera
Dark Moon
David Gemmell har jag skrivit om förut. Han var en kompetent författare som skrev fantasy och historiska romaner. Stilen kännetecknas av väldigt intressanta karaktärer och spännande berättelser. Det som lite skiljer honom från mängden är också den andliga sidan, där den delen av kampen är minst lika viktig som jordiska strider. Personerna skildras sammansatt och komplext, vilket verkligen kommer till uttryck i Dark Moon. En av huvudpersonerna, krigaren Tarantio, har två själar. En lite mer normal och sansad, och en grym och hänsynslös; lite som Dr Jekyll and Mr Hyde. Det inre samspelet mellan dem och konsekvenserna i verkligheten är både dramatiskt och intressant.
Avdelning: Fantastik Taggar: #svärd #spänning #andlighet
Kommentera
Bokhandeln som försvann
De fysiska boklådorna är hårt utsatta, och vi vet att fler och fler slår igen runt om i Sverige. Konkurrensen är knivskarp med näthandeln, ett minskat läsande hos många, samt konkurrensen med e-media som strömmande ljudböcker och e-böcker. (Fastän e-boken har inte riktigt slagit igenom i Sverige på allvar ännu.)
Avdelning: Fakta Taggar: #bokhandel #boklåda #Uppsala #lönsamhet #stängning
Kommentera
Dryader och Demoner
Efter mycket arbete kom så min bok Dryader och Demoner ut. För en författare är det en riktig julklapp att öppna kartongerna från tryckeriet och känna på böckerna för den första gången. De är bundna i sk danskt band, vilket är första gången för någon av mina alster. (En bok med mjuka pärmar, men dubbelvikta, vilket gör den mycket stadigare än en pocket.)
Avdelning: Fantastik Taggar: #egenutgivning #demoner #boktips
Kommentera
Ivanhoe
I den fagra trakt av gamla England, som vattnas av floden Don, utbredde sig i forna tider en stor skog. Den betäckte större delen av de vackra kullar och dalar, som ligga mellan Sheffield och den trevna staden Doncaster, och litet av den finns ännu kvar vid de ståtliga herresätena Wentworth och Warncliff Park samt kring Rotherham. Här hade fordom den i sagorna omtalade Wantleydraken sitt tillhåll; här utkämpades under Rosornas krig många av de häftigaste drabbningarna, och här huserade förr dessa skaror av ridderliga och tappra stigmän, vilkas bragder blivit förevigade i engelsk sägen och sång.
Avdelning: Klassiker Taggar: #Ivanhoe #ElisabethTaylor #riddare #nvyårsafton
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
