Intervju med Jonny Berg, Swedish Zombie
Hur kom det sig att du bildade ett skräckboksförlag? Är inte det lite smalt? Vilka är dina drivkrafter?
Det är lite smalt och tur är väl det. Som jag ser det är det ofta med det nischade som små förlag har någonting viktigt att bidra med. När man pratar om bokbranschen och författarskap hamnar man inte sällan i ett mätande av framgång, pengar, upplagor och kändisskap. Jag ser inget fel i bestsellers och stora satsningar, men trots alla böcker som trycks i Sverige varje år upplever jag ändå ofta utbudet som torftigt. Torftigt sett ur min synvinkel som skräckfantast. Så det är vad jag intresserar mig för, att ge ut de berättelser jag tycker saknas. Jag vill ge ut de där böckerna som förtjänar att finnas till.
Jag och Erik Horned som jobbar med Swedish Zombie är inte särskilt intresserade av tv-soffor och massupplagor, det där får mainstream-förlagen syssla med. Vi gör böcker av lust och syftet är att nå en viss publik, inte att tillfredsställa alla eller att sälja till varje pris. Det är en frihet i sig att inte ta allt för stor kommersiell hänsyn. Vi ser ett stort egenvärde i att ta fram bra skräcklitteratur och det är fint.
Att göra böcker är för mig ett sätt att vara kreativ. Det finns en enorm tillfredställelse i att öppna den första kartongen när en bok kommit från tryckeriet eller titta igenom en e-bok på plattan. Att se det färdiga resultatet av någonting som engagerat ganska många människor under processen. Det är ett skapande i sig och jag ser allt skapande som någonting i grunden positivt.
Du har ju fina omslag på förlagets böcker. Hur går det till när förlaget väljer omslagsbilder?
Ibland använder vi så kallade stock photos, ibland görs omslagen från grunden. Jag gillar omslag som bejakar genren, som inte är blyga och som talar ett tydligt språk. Det betyder inte att vi inte kommer att experimentera ibland, men det behövs någonting som får en presumtiv läsare att haja till. Hur många bilder flimrar inte förbi under en dag i ens liv? Tusentals? Tio tusentals? Kanske fler. Dessutom är skräck som estetik ofta intressant, det fula, hemska, skrämmande och äckliga blir plötsligt vackert. Varför inte bejaka det?
Hur ser dina planer ut för framtidens utgivning?
Jag jobbar för närvarande med en urban fantasy-antologi som ska ges ut av ett annat förlag, samt en samling med noveller på temat ”superhjältar” för Swedish Zombie. I höst kommer vi publicera en skräckthriller av Christian Johansson, som heter ”Skönheten”. Och vi planerar för fler böcker under 2016, minst en roman och två novellsamlingar. Dessutom kommer vi publicera ytterligare en handfull riktigt bra e-noveller efter sommaren.
Vilka råd skulle du vilja ge till den som vill skriva skräckberättelser?
Några specifika råd till den som vill skriva skräck har jag egentligen inte. ”Skräck” som genre är en månghövdad drake och låter sig inte ringas in så lätt. Jag tycker så här: Skriv det du vill skriva. Berätta de historier du bär inom dig och måste få ut. Vilken genre de tillhör kan du fundera på senare.
Vill du berätta något om förlagsbranschen?
Jag följer utvecklingen i branschen med intresse. Det finns hela tiden nya saker att lära sig och att ta ställning till. Men jag ser på något sätt inte Swedish Zombie som en del av den där världen fullt ut. Jag och Erik gör böcker helt enkelt. Vi är en jätteliten aktör och trivs med det. Det finns en läsarskara där ute som vi vill nå, men vi diskuterar mycket hur vi ska göra det på vårt eget sätt. Vi vill göra någonting bra, utan att för den skull bry oss allt för mycket om hur saker och ting ”borde vara” och ”ska göras”. Det enda som spelar någon roll när mörkret sänker sig är att du fått ta del av några goda berättelser innan dess. Det är där vi kommer in.
Avdelning: Skräck Taggar: #swedishzombie #förläggare #bokbranschen #oberoende
En blivande klassiker
Jag hade hört talas om romanen Shuggie Bain (Douglas Stuart), bland annat genom Lundströms bokradio. Socialrealism är inte en genre som vanligtvis lockar mig, men jag blev nyfiken. Det här är något alldeles extra.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #socialrealism #Thatcher #kolgruvor #alkoholism #bookerprize #recension
Kommentera
Ömtålig
Demokrati är en ömtålig planta. Det behövs inte så lång tids försummelse för att den ska börja sloka. Om rötterna försvagas för mycket så går den att rycka upp. Fyll vattenkannorna.
Avdelning: Fakta Taggar: #demokrati #kapitolium #Trump
Kommentera
Onda barn?
Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
En folksaga för vuxna
The Last Unicorn, eller Den sista enhörningen av Peter S Beagle
Det finns vissa böcker som i sin stil avviker från det som är gängse, som bryter mot vissa av skrivarkursernas och litteraturkritikernas konventioner och ändå är väldigt bra. Kanske just därför? Den sista enhörningen är stilistiskt en slags nyskriven folksaga, och påminner den lite om Lyonesse, av Jack Vance. Eller ska man säga tvärt om? Den sista enhörningen skrevs tidigare,1968 och har översatts till mer än 20 språk och sålts i miljonupplagor. Berättelsen ligger även till grund för en animerad film.
Avdelning: Fantastik Taggar: #enhörning #folksaga #recension
Kommentera
Tänd ett ljus
Den här gången tänker jag inte skriva om Halloween eller tipsa om skräckböcker, det görs på annat håll så det räcker till och blir över. Jag tänker på Allhelgonaghelgen ur ett annat perspektiv, som minnenas och sorgernas helg. Som den helg då vi på ett särskilt sätt minns våra döda. Jag citerar Svenska kyrkans hemsida: "Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss." (Bild från Röke kyrka)
I år får vi också hedra och minnas terrorns offer, och den våldsbejakande extremismens attacker mot människor i kyrkor, skolor och mot demokratin. Våldsdåd orsakar, som vi alla vet, extra svår sorg och förstämning. Och kan få oöverblickbara följder.
Det brukar vara så bitterljuvt vackert på kyrkogårdarna, med ljus i tusental som lyser i mörkret, som trotsiga utroppstecken mot dödens makt. Det finns hopp, trots allt, tycks de ropa. I år får kyrkorna kämpa med säkerheten i pandemins spår. Konserter och minnesgudstjänster begränsas ofta till särkilt inbjudna sörjande. Extra personal och volontärer får se till att det inte blir för trångt på kyrkogårdarna eller i kyrkorna. Det har öppnats en virtuell ljuständning för den som behöver hålla sig hemma. Och digitala mötesplatser och minnesgudstjänster. Den sorg och den isolering som Covid 19 har gett kräver både eftertanke och nya grepp.
Begravningssederna förändras. Det blir allt ovanligare med individuella gravar till förmån för kollektiva minneslundar, vilket på ett sätt kan förvåna i denna individualiserade tid. Men förklaringen är förmodligen att människor ofta känner sig för jäktade för att sköta en grav. Eller bor långt borta och därför känner ett dåligt samvete över att inte kunna besöka graven oftare. En följd är att kyrkogårdarna troligtvis kommer att se annorlunda ut med allt längre avstånd mellan gravstenarna, och allt större minneslundar.
Oavsett gravskick, så finns behovet att bearbeta sorgen kvar. Därav alla tända ljus.
Det finns en myt om ett sorgeår, och att det efter detta första år av sorg skulle vara nästan som vanligt igen. Men bearbetandets tid har inga fasta ramar. Och sorgen av en älskad medmänniska kommer alltid att finnas kvar. Den blir dock lindrigare att bära och mindre smärtsam, för vi människor är gjorda för att anpassa oss och uthärda stora svårigheter.
Tron är för många en hjälp att bearbeta dödens obevekliga process, och att kunna leva i hoppet utan bitterhet. För med bitterheten dör kärleken, och vår stora uppgift på jorden är att älska.
Några boktips i sorgens tid skulle kunna vara: Ett år av magiskt tänkande, av Joan Didion; Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom; Barn som sörjer av Marie Rehnstam.
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott
- Karin Boye
Avdelning: Fakta Taggar: #allhelgona #alla helgons dag #ljus #gravar
Kommentera
När magin faller samman – Mindhunter
Mindhunter är en fascinerande, välspelad och välskriven TV-serie på Netflix, som baserar sig på verkliga personer och händelser. Första säsongen kom 2017.
Avdelning: Spänning Taggar: #Mindhunter #deckare #FBI #skrivande #TV #Netflix
Kommentera
Historiens märkligaste fantasyfilm
Det heliga berget (La montaña sagrada) av Alejandro Jodorowsky. 1973 briserade denna bomb på Cannes filmfestival, som både gjorde skandal och samtidigt höjdes till skyarna av fansen. Först 30 år senare släpptes den för en bredare publik på DVD. För den som vågar finns nu i en uppgraderad och restaurerad version.
Avdelning: Fantastik Taggar: #jodorowsky #fantasyfilm #naket #grotesk #Cannes #filmfestival
Kommentera
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
